Scribo — perspektiv på närmiljön

Ja, jisses vad man kan lära sig på internet. Tydligen så har Uppland en landgräns mot Finland. Denna lilla markbit som antagligen är världens minsta delade landmassa ligger norr om Ålandshav och heter Märket. Som ni ser på bilden är gränsen väldigt krokig. Det beror på att fyren var ett finskt svartbygge på svensk mark fram till 1985. Varken Sverige eller Finland ville ändra på fiskegränser eller storleken på landet vilket resulterade i dessa krumbukter. Jag tycker att sådant här onödigt vetande är väldigt uppiggande och ni skall absolut läsa vidare hos Svenska fyrsällskapet.

Bilder från Wikipedia (CC)

Det har ju skrivits om att man skall flytta dagens bussdepå i Kungsängen för att göra plats för nya bostäder. Det är en alldeles utmärkt idé. Fler boende i centrala delarna av staden gör centrum säkrare, det blir liv och rörelse och den lokala handeln som alla säger är hotad får lite nya kunder.

På området finns det några byggnader från 1947 som är q-märkta. Tyvärr verkar det gamla rosa garaget vara i allt för dåligt skick för att kunna bevaras. Personligen tycker jag att det är just garaget som har karaktär och är den mest spännande byggnaden.

Jag misstänker att de flesta som tänker på gamla byggnader aldrig fundera på sådana här industrifastigheter. Min åsikt är dessa precis lika viktiga att bevara som andra hus och det går ju alltid att byta verksamhet i lokalen. I ärlighetens namn, går det att jämföra själen i ett sådant här hus med ett nybyggt Rustavaruhus?

Nu verkar det som min nya kamera bestämt sig för att börja krångla. Ibland beter sig kameran som om objektivet saknas och man får vicka lite på det för att menyerna ska dyka upp i sökaren. På fotobutiken menade de att om man bara gnuggar lite på kontakterna så blir allt bättre. Det är inte smuts utan oxid eller något liknande som inte har nötts bort då kameran är ny. Säljaren sa att om folk bara bytte objektiv lite oftare i början så skulle kontakterna bli bättre kompisar. Det kan säkert stämma även om jag är lite skeptisk. Gnuggandet är i alla fall gjort och när jag testar här hemma är allt ok. Det är ju lite svårt att provocera fram problemet men om helgens väder tillåter så skall kameran få sig en längre test.

Jag och kameror verkar inte komma helt överens. Min förra pocketkamera överlevde bara ett dygn innan jag tappade den i golvet och knäckte objektivet. Då var det självförvållat och bara att acceptera. Nu hoppas jag innerligt att det inte är ett måndagsexemplar jag köpt för det brukar ta en evighet innan man lyckat få rätsida på det hela.

Nu när skylten av Kungsgrillen försvunnit så kom jag att tänka på en annan skylt som kan vara i farozonen. Vid planeringen av de nya tågbroarna vid Strandbokilen så nämdes det att man kanske skulle tvingas riva den gamla lagerbyggnaden vid Lindvalls Kaffe. På den sitter en av Uppsalas snyggaste neonskyltar. Jag hoppas verkligen att man tar vara på den och låter den lysa upp staden och det oavsett om byggnaden får stå kvar eller inte.

Uppdatering: Skylten plockades ner 27/5 och byggnaden från 1912 skall rivas. Synd då byggnaden räknas till ett av de mer betydelsefulla industriminnena i Uppsala. Skylten kommer att sättas upp igen vid de nya lokalerna vid E4 enligt vd Ulf Lindvall.

När jag passerade Flustret i helgen så tog jag en bild på den nya färgsättningen. Det kan nog bli riktigt bra. Fasaden är risig så en renovering är mer än välkommen och jag bockar och bugar varje gång man rustar någon av våra gamla byggnader.

Färgen blir guldockra vilket man tror är originalfärgen men det kan inte varit helt lätt att hitta den. Den ursprungliga paviljongen var en envåningsbyggnad från 1842. Den revs en tid efter att man 1858 uppfört tvåvåningsbyggnaden. 1872 tillkom tornen och man förlängde övervåningen. Förändringar av sidoverandor och fasad skedde 1923 och 1925. 1955 byggde man till en matsalsbyggnad. Säkert har det skett fler förändringar under årens lopp så frågan är hur många lager färg har man lyckats skrapa av?

Jag tog den här bilden för några dagar sedan i ett gråmulet Stockholm. När jag satt och städade bland bilderna blev jag helt fascinerad av hur mycket metall det faktiskt var i just detta fotografi. Byggkranar, järnvägen, kontaktledningarna och framför allt hela ramverket till huset. Jag har faktiskt inte reflekterat över att man bygger i stål numera. Faktum är att de flesta nybyggen runt Centralen har varit i stål de senaste åren när jag tänker efter. Man kan ju undrar vart den gamla hederliga betongen tog vägen?

Attans. Igår upptäckte att den fina skylten var borta. Kungsgrillen har funnits sedan 40-talet och mig veterligen i samma lokaler på Kungsängsgatan sedan starten. Jag har bara ätit där en enda gång så någon relation till restaurangen har jag inte. Däremot är jag fascinerad av äldre inredningar och som så många andra älskar jag gamla neonskyltar och liknande. Det svider i hjärtat varje gång en skylt av den här digniteten hamnar på tippen. Man hade hoppats på att den skulle få vara kvar trots ägarbytet men så blev det tydligen inte.

Jag skall ta mig en funderare på om det inte är dags att börja fotografera gamla skyltar och lägga upp här på bloggen. Dessa är ju också en del av historien och framförallt förgyller de stadsbilden.

Ett riktigt irritationsmoment är belysningen av Sten Sturemonumentet. Så här illa har det sett ut under flera år och jag förstår verkligen inte idén med att rikta kraftiga lysrör ner mot stenpelaren. Det är ju inte riktigt den som är attraktionen utan Carl Milles fantastiska staty.

På sockeln sitter det faktiskt ett flertal små lampor riktade uppåt. Tyvärr verkar de flesta vara trasiga så det är lätt att misstänka att det var ett tag sedan man gjorde en översyn. Jag är dessutom övertygad om att någon verklig förbättring blir det inte även om man får igång lamporna. Kontrasten mellan dessa och lysrören är helt enkelt för stor och upplevelsen blir ändå att statyn står i skuggan.

Idag är det ju väldigt populärt med belysta byggnader och i Uppsala har man gjort det på ett flertal ställen med gott resultat. Kunskapen finns så kan inte någon vänlig själ fixa detta också.

Jaha, nu är man tillbaka efter nästan två år. Vad hände? Inget speciellt, det kom bara så mycket annat emellan att tiden inte räckte.

Nu känns det dock som om det var dag att börja igen. Mitt intresse för Uppsala och små historiska egenheter har absolut inte minskat under åren utan tvärt om. Att få utforska och leta nya spännande saker ser jag fram emot. Det pågår dessutom väldigt mycket i Uppsala som jag känner att jag behöver kommentera. En annan anledning att börja blogga igen är att jag köpt en systemkamera. Jag tänkte att bloggandet kunde motivera mig att gå ut och fotografera lite oftare. Utan träning kommer jag nämligen aldrig att lämna nybörjarstadiet.

Designen är ny och jag har gottat mig med olika plugins och annat för att göra om sidan.  Uppgraderingen från WordPress 2.0.5 till 2.7 gick nästan smärtfritt. Det blev strul för att jag bytte teckentabell. Jag tvingades rätta alla åäö som plötsligt bytts ut mot konstiga tecken. Vilken tur att jag inte hade skrivit speciellt många inlägg tidigare…