Uppsalas hamn

Jag har trott att hamnen i Uppsala legat på samma plats precis nedanför Islandsbron, åtminstone de senaste 500 åren. Sanningen är väl att jag nog aldrig funderat närmare på det. Nu visade det sig att det inte stämde. Under en ganska lång period fanns det ingen hamn just här. Låt oss återkomma till det och titta lite längre bakåt i tiden.

Här ser vi hur strandlinjen legat vid olika tidpunkter. På 400-talet sträckte sig viken ända upp till Ulva. Under Olof Skötkonungs tid runt 1000-talet var Uppsala en viktig hamn och handelsplats. Viken sträckte sig då fram till nuvarande Uppsala. Antagligen fram till Kvarnfallet. Det här var väl en av anledningarna till att man flyttade ärkesätet från G:a Uppsala ner till Uppsala (Östra Aros) på 1200-talet. Vad som händer senare är höljt i dunkel men det verkar som om Fyrisån bara blir sämre.

På 1500-talet gick det knappt att ta sig upp med en liten båt till staden, än mindre med ett större lastfartyg. Johan III skriver flera gånger till Uppsalas borgmästare och befaller att ån ska rensas och sidorna ska pålas på de sämsta sträckorna. Breven ska vara daterade 1583,1586 och 1592 men det verkar som man helt enkelt struntat i detta. Åtminstone händer inte mycket och ån forsätter att ställa till problem.


Karta 1687.


Bild ur Atlantica utgiven 1679.

Kartan från 1687 är den som fick mig att skriva detta inlägg. Här ser vi några båtar, strandbodarna och Munkbron (Islandsbron). Bland strandbodarna låg även sjötullen som jag skrivit om tidigare. Det som fångade mitt intresse var bokstaven y i kartan som är beskrivet som ”portus et navalia nove”. Jag skulle nog översätta det till ”Nya hamnen” men ni får gärna rätta mig. Uppenbarligen byggde man en ny hamn längre söderut ungefär vid nuvarande kvarnbyggnaderna. Det är möjligt att kvarnen placerades just här för att det redan fanns en hamn på platsen.

Den andra bilden är från samma tid och hittas i boken Atlantica av Olof Rudbeck. Här ser ni hans postjakter till höger. Han var en föregångare och startade posttrafik med båt 1667 men det är en helt annan historia. För övrigt kan nämnas att även Rudbeck klagade på framkomligheten i Fyrisån. När man ser nedanstående kartor förstår man varför de inte byggde den längre norrut.


Karta 1660-talet.


Karta 1732. Här med ett markerat stengrund mitt i ån.


Karta 1830.

Som synes verkar man inte göra något åt ån och man får väl anta att hamnen nere vid Strandbodarna fyllde sin funktion. Tyvärr finns det väldigt lite information om denna hamn. Jag bör väl nämna att att orsaken till att de två senare kartorna saknar en bro (Islandsbron) är att den brann upp i den stora stadsbranden 1702. Det tog 139 år innan man uppförde en ny.


Uppsalas gamla hamn och Slinkens färja 1887. Illustration: Emil Åberg.

Jag hittade en teckning från 1887 där man ser den gamla hamnen. Här ser ni även ”Slinkens färja” som fått sitt smeknamn av första ägaren. Det känns som ganska naturlig plats för en färja då det var en liten bit att gå till Islandsbron. Vi denna tid hade man även dragit ner järnvägen till hamnen.


Karta 1842.

1841 uppför man Islandsbron och det ser ut som om även hamnen har kommit på plats nedanför bron. Kartan ovan från 1842 visa hamnen men också den gamla hamnen. Den hittar längst ner där ån försvinner ut ur kartbilden. Det är väl ungefär där den blåa skeppselevatorn står idag.


Uppsalas hamn 1842.


Uppsalas hamn någon gång mellan 1860 och 1868. Foto: Henri Osti.

Två bilder av hamnen. På foto av Osti är kajen byggd av timmer. Det här fortsätter man med fram till 1894 då kajen har en total längd av 420 meter. 1895 börjar man ersätta träkajen med sten med ungefär 50 meter per år. Pumphuset syns inte heller på bilderna. Det uppfördes 1874.

Jag vill också visa hur det såg ut på västra sidan vid hamnen. Jag tycker att den sidan är lite bortglömd.


1870-talet. Foto: Henri Osti.


1886. Foto: Henri Osti.


1890. Foto: Henri Osti.


1946. Foto: Aftontidningen.

Den stora utmaningen verkar ha varit att vända skeppen efter att de lastat och lossat. Den västra sidan har gått från en grässlänt till ett indraget plank för att sedan stensättas. Det här verkar ha fungerat men större och större båtar ville upp i hamnen. 1946 har man återgått till en grässlänt. Den lilla urgröpningen i bryggan är för att maximera längden på båtar som kunde vända.


Båt fast i hamnen 1961. Foto: Uppsala-Bild.


Utvidgning av vändområdet i hamnen 1962. Foto: Uppsala-Bild.

Redan på 1940-talet började man prata om att vidga vändområdet. 1961 fastnade en stor båt i hamnen. Jag vet inte om det var det som krävdes för att man skulle sätta igång men året efter börjar man gräva ut västra sidan. Detta är väl den sista stora förändringen av åstränderna i hamnen. Det har sedan tillkommit en bro, en småbåtshamn och nya bryggorna längs ån. Dessa tillskott har gjort hamnen till en fantastisk plats och verkligen lyft området. Jag måste dock stanna här. Inlägget blev trots allt dubbelt så långt som jag tänkt mig.

Dela med andra:

Facebook  Twitter  Bloggy 

2 kommentarer

  1. tommyO skriver:

    Gediget arbete Scribo.
    Roligt få en i stort heltäckande bild av Hamn-historien, och speciellt kul att se de för mig tidigare okända grunden/öarna mitt i ån nedanför Islandsfallet.
    Antar att det är det stora flödet av lerpartiklar och annat som hela tiden grundar till ån här och där. Tidvis har den ju varit i stort sett ofarbar som du skriver.

    Kanske skulle man kunna lägga till att en hamn låg vid stora torget en kort tid runt 1000-talet. En ”lagun” bildades där och gav lugnt vatten efter kvarnfallet . Men den försvann ganska snabbt i o med att islandsfallet kom till.
    Troligt är väl att det fanns en slags hamnanläggning nere vid Flottsund också. När man inte kom upp för ån så lastades varor/folk av där och transporterades vägledes

    För den som intresserar sig för båttrafiken finns mera att läsa här:

    http://www.rolandagius.se/411938848

    http://sunnersta.me/Sjofart%20pa%20Fyris%20och%20Ekoln.pdf

  2. Scribo skriver:

    Ån är intressant ur många aspekter. Det där med Stora torget känner jag till. Jag vet att i kartan från 1732-1734 så är nuvarande varvet nere vid åmynningen markerat som ”Lastage plattz”. Originalet från 1732 ligger i Lantmäterimyndigheternas arkiv och har mer text men är svårläst.

Trackbacks & Pingbacks

Lämna din kommentar