Flower power i Stadsträdgården

hampa1969 hade man tagit det djärva greppet att satsa stort på den dekorativa bladväxten prydnadshampa och sått den i den långa rabatten mor Sjukhusvägen. Sommaren visade sig bli en riktig kanonsommar och i den extrema värmen växte sig hampan både stor och frodig. Någon med fler intresse än botanik upptäckte vad som pågick i parken och ställde sig säkert frågan om det var något mer i växten som hade utvecklats. Att döma av resultatet måste de ha blivit glatt överraskade. En sommarnatt blev det en stor skördefest och hela planteringen jämnades med marken. Stadsträdgårdsmästaren konstaterar kort att detta var sista gången denna prydnadsväxt hamnade i Stadsträdgårdens rabatter.

Källa: Det gröna Uppsala av Eric Laufors
Bild: Wikimedia Commons (CC)

Broar över Fyrisån, Ulva kvarn

Broar över Fyrisån, Ulva kvarnTvå broar över rännorna på södra sidan av Ulva kvarn. Fallet vid Ulva kvarn i närbild

Enligt Vägverkets databas skall denna bro vara byggd 1880 men jag tyckte den såg lite för ny ut för att det skulle stämma. När jag besökte Upplandsmuseets faktarum snubblade jag över ett ringbundet häfte, Uppsalas broar av Rolf Åkerman, och här hittar jag uppgifter som bekräftade mina misstankar. Texten är mest en kort uppräkning av årtal men lite klarare blir det.

Det byggdes en bro 1880 men det är varken den första eller sista bron på platsen. I häftet kan man läsa att det funnits en bro vid Ulva redan på 1600-talet och säkert tidigare än så. Sen blir det ett hopp fram till 1940-talet för då hittar vi en träbro här. Den skall ha varit ruskigt hal på vintern och det hände att bilar gled ner i ån när det var som värst. En ny och bredare bro uppfördes på 1960-talet och den ersattes i sin tur av dagens bro 1977-1978. Av någon outgrundlig anledning valde man en körbana av trä igen men tvingades till sist att asfaltera för att bli av med halkproblemen. Idag är det något som kallas gjutasfalt på bron och det fixade man vid en renovering 1999.

Ulva kvarn är faktiskt en av mina favoritplatser och jag åkte ofta hit för att bara ligga på gräsmattan och läsa. Numera blir det andra aktiviteter när jag är ledig men jag kan verkligen rekommendera stället trots att picknickvädret är slut. Nu hoppas jag mest att snön skall börja falla för jag kan tänka mig att den gamla kvarnmiljön kan ge några riktigt fina vinterbilder.

Bron på Google Maps.

Detta är inlägg 23 i serien om broar över Fyrisån.

Flusterpromenaden, vart tog trädet vägen?

Flusterpromenadens allé vid Stadsträdgården i Uppsala

Jag har börjat bläddra i boken Det gröna Uppsala av Erik Laufors som var stadsträdgårdsmästare mellan 1955-1981. Här beskriver man en tradition där studenter dagen innan inskrivningen samlades vid Flusterpromenaden för att vandra ner till sista trädet i allén med händerna på varandras axlar. Väl framme kastade man ett mynt med sitt födelseår över axeln och tillbad högre makter.

kap-flusterpromenaden.jpg

Jag tänkte att jag skulle fotografera detta stoppträd som enligt boken skulle stå mitt i allén för att marker slutet av promenaden men trädet verkar vara borttaget. Kanske var det ruttet eller så sågade man ner det för att någon stackars cyklist inte skulle kröka ramen runt det, vem vet? Boken är från 1987 så mycket har säkert hänt sedan dess. En fin promenad blev det i alla fall.

Den äldre delen av allén som går fram till Studenternas idrottsplats påstås vara planterad på uppdrag av landshövdingen Robert von Kraemer 1842. Allén är alltså äldre än själva stadsparken som började iordningställas först i slutet av 1800-talet.

Fyrislund

Fyrislunds gård

Stadsdelen har fått sitt namn från Fyrislunds gård som ligger inklämd bakom Pharmacias gamla lokaler. Gården är vad  som återstår av den gamla byn Gnista och namnet Fyrislund är faktiskt påhittat. 1855 godkände kammarkollegiet att ägaren fick byta namn på gården men att båda namnen skulle vara med i beskrivningen ”Fyrislund el. Gnista”. 1952 togs Gnista bort från namnet och gården fick därefter heta enbart Fyrislund. I dag lever det äldre namnet kvar i  Gnistarondellen och området öster om cirkulationsplatsen.

Broar över Fyrisån, väg 631 Ulvavägen

Väg 631 Ulvavägen. Bron över fyrisån med en veteranbil

Den här bron byggdes 1961. Flygflottiljen behövde utöka sitt område och därför drog man om vägen och byggde bron. Om man tittar på satellitbilderna på Google Maps ser man resterna av den gamla landsvägen passera över norra änden på landningsbana 03-21.

När jag letade info om bron så hittade jag en karta från femtiotalet och tänkte att här kan man säkert hitta något intressant. Tji fick man, här fanns det bara några åkrar och flygplatsen som funnits där sedan sent trettiotal var plötsligt borta. Det hade man kanske kunnat räkna ut för militären har väl aldrig varit speciellt sugen att få sina anläggningar utmärkta på någon karta.

Uppdatering: Orsaken till att man utökade området var karven från nya flygplan, i detta fallet J35 Draken. Man förlängde landningsbanan med 200 meter och tvingades då att korsa vägen. Innan den nya sträckningen och bron var klar fanns det vägbommar på var sin  sida av landningsbanan som styrdes från kontrolltornet.

Bron på Google Maps.

Detta är inlägg 22 i serien om broar över Fyrisån.

Höstbild på Gunillaklockan

Gunillaklockan och en lönn i höstfärger

Jag hann med lite fotografering förra helgen och eftersom det här är en Uppsalablogg får det bli en klassisk vy med Gunillaklockan.

När jag gick igenom bilderna av klockan såg det först ut som om jag inte lyckats hålla kameran rak på en enda bild. Efter en irriterad suck upptäckte jag att det faktiskt är klockan som lutar och inte kameran. Kan det vara så att jag redan hade en bild av klockan i huvudet, där den var rak, och att jag därför inte reagerade på detta redan när jag tog bilderna. Hmm, det tål att tänka på och kanske är det så att alla mina välbekanta platser inte är så välbekanta som jag tror?

Broar över Fyrisån, Ärnabron

Ärnabron i Uppsala från västerSvartvitt fotografi på Ärnabron från 1931

Den första bron på platsen byggdes antagligen i samband med att man anlade vägen mellan Uppsala och Björklinge på 1600-talet. Det var drottning Kristina som var initiativtagare till den nya landsvägen och det blev en ovanligt lång och rak väg. Sägnen säger att när drottningen tog en linjal för att märka ut den nya landsvägen så kom hennes fingrar i vägen för pennan och orsakade två små böjar. Dessa två skönhetsmissar hittar vi idag vid Högsta och Drälinge men annars är den spikrak i nästan två mil. Vad som kan vara intressant att nämna är att Uppsala är lite unik med sina raka tillfartsvägar. Dag Hammarskjölds Väg i söder och väg 288 mot Östhammar i öster är också ”linjalvägar” vilket syns tydligt när man tittar på en karta.

För att återgå till bron så byggde man den nuvarande bron 1985. Den ersatte en tidigare betongbro från 1941 som med åren hade blivit ganska risig. På den svartvita bilden kan ni se hur bron såg ut 1931 innan betongen gjorde sitt intåg. Här hittar ni bron på Google Maps.

Den gamla bilden tagen av: Schagerström, August Fredrik 1931.

Detta är inlägg 21 i serien om broar över Fyrisån.

Lasseby gärde

De olika färgerna på husen vid Lassebgärde. Röd grön blå gul.Den fantastiska njurformade plaskdammen vid Lasseby gärde. Fasaden i eftermiddagssol

I förra veckan tog jag en kort promenad genom Lasseby gärde innan de sista solstrålarna försvann bakom hustaken. Området är riktigt charmigt och färgerna på husen gör en verkligen glad, visserligen med hjälpa av den nedåtgående solen men ändå. Favoriten är onekligen det blå huset och när jag tänker på det borde det byggas fler blåa hus. Det som överraskade mig mest var ändå den njurformade plaskdammen. Jag var helt övertygat att dessa var helt borta från våra bostadsgårdar och det var riktigt kul att få se en i originalskick. Är det någon som minns varför dammarna fylldes igen? Själv har jag läst någonstans att diskussionen handlade om bakterier och barnsäkerhet.

För att dra lite torra fakta så byggdes området 1946 och arkitekten var Gunnar Leche. Det var det första bostadsområdet som den nybildade stiftelsen Uppsalahem uppförde. När det gäller namnet så skall det ha sitt ursprung från en försvunnen by och det finns referenser från 1300-talet men sen verkar det vara stopp.

Uppsalas skyltprogram en papperstiger?

Kungsgrillens skylt före och efter. Gillberska genomfarten med och utan tobaksskyltenn

Jag har en ganska bestämd åsikt när det gäller butiksskyltning och det beror nog på att jag gillar hus. Det är sällan som arkitekturen vinner något på alla dessa skyltar vilket gör att jag tycker att anpassningen till huset är väldigt viktig. Om dessutom alla skyltar skriker lika mycket så går nivån att sänkas utan att man missar budskapet. Det vi ofta ser är en tävling i att skrika högst och tar man sig en titt i staden så verkar det som man gått banans på vissa ställen och även hänsynen till våra kulturmiljöer har sina brister. Jag tycker att det skyltprogram som finns borde räcka men ibland undrar jag om tillståndsmyndigheten över huvud taget läst sina egna riktlinjer. Ta Kungsgrillen som exempel, en tidstypisk skylt får ersättas med en fullkomligt grotesk ljuslåda. Det finns i och för sig ljuslådor längs gatan sedan tidigare men två fel gör inte ett rätt.

Eftersom jag vurmar lite extra för våra få kvarvarande neonskyltar var jag var inne i tobaksaffären vid Genomfarten och frågade vart deras fina gamla skylt tagit vägen. Fick svaret att den fanns kvar men att man inte tänkte sätta upp den igen. ”Vi säljer mycket annat än tobak” så den dög inte. På frågan om det inte vore värt att bevara den så menade man att det inte var deras uppgift utan de drev en verksamhet. Vad säger man? Nu är det väl bara att vänta och se vad som dyker upp och om det slutligen blir en ljuslåda på huset från 1786 då får jag spel. Än lever hoppet.