Scribo — perspektiv pÃ¥ närmiljön - en Uppsalabo ser sig om. Uppsala är min stad – sidan 38

Broar över Fyrisån, Skyttorp

Betongbron vid infarten till SkyttorpHär kommer nästa bro i serie om broar över Fyrisån. Denna bro ligger längs Vikstavägen mellan Skyttorp och väg 290. Vägen byggdes så sent som 1905 och det överraskade mig lite då det oftast är äldre socken eller häradsvägar som fixas till. Som ni säkert förstår, finns det ingen väg så så saknas det oftast en bro. Gamla kartor bekräftar detta men en spång skall tydligen ha funnits på platsen och ytterligare en lite längre norrut. Ville man ha en körbar bro så gällde det att ta sig ner till den lilla böjen på ån som heter Gullsjön (Backbron, riven) eller vandra upp till Viken som jag beskrev i ett tidigare inlägg.

Bron då? Det var inte helt lätt att hitta något vettigt och jag misstänker att så här kommer det att fortsätta. På biblioteket fanns bara tre utskrivna häften om Skyttorp men de gav inte mer än hemsidan (sidan är borta idag) som tidigare gett mig årtalet på vägen. Vägverket tipsade mig om BaTMan, som är ett register med de flesta broar och tunnlar i Sverige, och här hittade jag slutligen byggåret 1993. Tack Vägverket.

Jag skall erkänna att fotografera betongbroar är verkligen inte det roligaste man kan göra men visst är det en utmaning. Det stora problemet är egentligen att hitta en bra vinkel då odlingar, träsk, diken, elstängsel och branta sluttningar gör allt för att sätta käppar i hjulet. Lärorikt är det i alla fall och betydligt trevligare efter att jag äntligen skaffat mig en flaska Mygga. Här är bron på Google Maps.

Detta är inlägg nummer 2 i serien om broar över Fyrisån.

Uppsala Resecentrums perronger

Uppsala Resecentrums perronger före och efter ombyggnaden

Jag skall erkänna att jag aldrig har varit speciellt förtjust i utformningen av det nya spårområdet. Redan när jag först besökte utställningen för några år sedan upplevde jag den som minimalistisk och steril. När jag nu skulle skriva den här bloggposten så gick jag ut på nätet för att leta upp några riktigt goda exempel. Gissa om jag blev förvånad. Jag kunde inte hitta en enda snygg perrong trots flera timmars intensivt letande i alla möjliga stora bildbanker. Nu pratar vi alltså inte om tunnelbanor eller gamla stationer från början av förra seklet som kan vara helt fantastiska utan just nybyggda tågperronger. 99,9 procent bestod av betong, asfalt, gråa plattor och något menlöst ståltak. Här finns tydligen en enorm potential till förbättring och i ljuset av detta är Uppsala Resecentrum faktiskt ett riktigt föredöme.

Nu ändrar inte detta på min inställning till perrongerna och jag tycker fortfarande att man kunde visat lite mer kreativitet. När man tänker på hur mycket folk som passerar här varje dag  borde man passa på att bjuda på något minnesvärt. Lite mer färg och form skulle inte skada och det minsta man kunde begära var att något gjorts för att få bort kulvertkänslan. Ett spännande mönster i beläggningen skulle kunna vara en åtgärd bland många och det skulle dessutom förhindra att ett intrampat tuggummi eller en kaffefläck lyste som en fyr i natten.

Det är väl lite orättvist att jämföra med de gamla plattformstaken som hade en charm utifrÃ¥n Ã¥lder men där fanns det Ã¥tminstone lite detaljer att fascineras över. De nya perrongerna upplever jag som intetsägande och stationen hamnar i kategorin ”plats som du passerar utan att minnas” och sÃ¥dana finns det allt för mÃ¥nga av.

Broar över Fyrisån, Viken

Träbro över fyrisån, Viken

Jag har alltid undrat vad det finns för broar över Fyrisån som ligger norr om Uppsala. De som ligger i och söder om staden har jag koll på och de flesta är väl dokumenterade. Nu när jag har semester så ska det bli ändring på detta och jag har startat min rundresa för att åtminstone fotografera alla. Jag börjar vid Dannemorasjön och följer sedan åns flöde söderut mot Uppsala.

Bro nummer ett ligger längs en lite grusväg mot gården Viken (från väg 290) strax norr om den igenvuxna Stocksjön. Att snurra runt på småvägar en tidig morgon var inte riktigt min grej och jag körde fel trots att jag använde gps. Nu verkar det som om den har lika dålig koll på småvägarna som jag så det krävdes lite mer analog kartläsning än vad jag hade räknat med.

Som förväntat hittar jag ingen information om bron så om ni vet något om den så skriv gärna en kommentar. Allt är av intresse t.ex. om bron har något namn eller om något spännande har utspelat sig i närheten. Här är en länk till Google Maps så ni kan se var den ligger.

Detta är inlägg nummer 1 i serien om broar över Fyrisån.

Neonskyltar i Uppsala, frisörer

Neonskyltar som sitter ovanför frisörsalonger i Uppsala

Så här i början av semestern ligger inte bloggandet högst upp på listan men man får göra sitt bästa. Här kommer lite bilder på neonskyltar och i dag blev det ett frisörtema.

När man börjar titta på skyltningar i sin jakt på neon så slås jag hur fantasilöst det mesta är. Stora ljuslådor finns det gott om och lämnar man centrum är det ännu sämre ställt. Oavsett om husen är nya eller från börja av 1900-talet så är det de tråkiga ljuslådorna som helt dominerar. Ni vet vilka jag menar, fyrkantiga aluminiumboxar och akrylplast med tryckt text. Det hade varit bra om det skyltprogram för stadskärnan som man tagit fram även användes i resten av staden. Boende utanför centrum borde också ha rätt till smakfull skyltning kan man tycka.

Skyltarna hittar ni på Skomakargatan, korsningen Årstagatan och Byggmästargatan, Kungsängsgatan och slutligen Östra Ågatan.

Bautastenar

Kvarnbofältet eller Lillängen med Bautastenar
Lillängen med sina bautastenar en tidig vårmorgon.

Bautastenar eller som man numera säger, rest sten, kan man hitta pÃ¥ flera platser runt Uppsala. Ordet bautasten kommer ursprungligen frÃ¥n Isländskans bautasteinn och betyder ”sten som är slagen ned i jorden” eller ”sten rest över en fallen krigare”. Ordet infördes i svenskan 1664 av Olof Verelius som dÃ¥ var professor i fäderneslandets antikviteter vid Uppsala Universitet.

I en avhandlig av Susanne Haugen så redogör hon för ordets utveckling från 1600-talet till nutid. Det som är lite spännande är ursprunget till varför vi börjat använda ordet bauta i bemärkelsen mycket stor, massor osv.  Hon menar att vi har serieböckerna med Asterix & Obelix att tacka för detta. Bilder på Obelix ständigt bärandes på en stor bautasten kan säker ha skapa associeringarna. Böckerna dök upp någon gång på 70-talet och de första beläggen på att bauta har används som förstärkningsord är från 1985. Jag skall väl erkänna att jag själv länge gick i villfarelsen att ordet var något franskt låneord eftersom just nämnda böcker kom därifrån. Om ni vill fördjupa er lite mer hittar ni avhandlingen här.

En av de bättre platserna att titta på bautastenar är på Kvarnbofältet eller Lillängen som den också kallas. Den hittar ni sydväst om Stenhagen vid Läbybron. Jag tycker ni skall ta er en promenad i området och även njuta av den fina stenvalvsbron.

Gravfältet på Google maps.

KFUM-borgen

KFUM-borgen från 1911

KFUM-borgen är verkligen ett av de riktigt pampiga husen i Uppsala. Den är byggd i en blandning av nationalromantik och jugend vilket inte riktigt är min favoritstil när det gäller arkitektur men KFUM-borgen tycker jag är ett av de vackrare husen från epoken. Den pryder onekligen sin plats och i morgonljus blir det bara bättre.

Byggnaden är ritad av Axel Lindgren och jag läste någonstans att han hade Skytteanum som en lokal inspirationskälla. Den byggdes i etapper och den södra delen uppfördes först med förenings- och utbildningslokaler. Den norra delen något år senare med samlingslokal, lägenheter och en sjukhusdel. Invigningen skedde 1911.

Idag har man rustat upp huset och det innehåller konferenslokaler, bostäder och den kända Alfvénsalen. Här har kören Orphei Drängar sin hemvist och lite lustigt har man placerat statyn ODjuret i parken framför byggnaden.

I en av mina tidigare bloggposter så skrev jag om namnstriden angående parken vid S:t Eriks källa. Den fick slutligen heta Rosénparken och det andra namnet, Artediparken, gavs istället till den uppfräschade parken framför KFUM-borgen. Jag gissar att nu är alla glada igen.

Sju sorters blommor

Rundbalar med hösilage där all midsommarbloster nu ligger.

Glöm det, bonden hann före. Ängen var slagen och blommorna ordentligt packade i vita kuddar :)

Cykelbro över Fyrisån

The Magere Brug

Som många kanske läst så planerar man att bygga två nya broar över Fyrisån. Den ena är en cykelbro i höjd med Parksnäckan. Bron skall bli en öppningsbar bro av Holländsk typ och det speciella med just denna sort är att motvikten är placeras ovanför vägbanan. Dessa broar är ovanliga i Sverige men som man kan förstå av namnet finns det ett annat land där de är gott om dem.

När jag letade efter bilder på brotypen så kunde jag konstatera att det finns många vackra broar men också några riktiga bojsänken. Det skall bli intressant att få se vad arkitekterna hittar på men själv hoppas jag på en nätt variant som inte inkräktar allt för mycket på årummet. Vid smala passagen räcker det med en klaff på ena sidan men jag undrar om inte det krävs två dvs. en på var sida om ån så att konstruktionen inte blir galet stor.

Bild från Wikimedia Commons (CC). The Magere Brug.
Foto av S Sepp.

Sluta bygga glashus

Bonniers konsthall täckt av persienner

Jag fattar inte fascinationen över glashus. Nu är det Psykiatrins hus som blir nästa skapelse med stora glasytor här i Uppsala. Jag har läst många olika förklaringar från arkitekter angående dessa glaspalats. Luftiga, lätta, öppna och tillgängliga skall de tydligen vara men oftast är det bara skitsnack för att kunna klämma in en koloss i någon känslig miljö.

Jag tycker ni skall ta en ordentlig titt på bilden ovan av Bonniers konsthall. Så här ser byggnaden ut 80 procent av årets alla dagar. Är det detta man menar med luftigt och lätt? Känns byggnaden öppen och tillgänglig. Själv tycker jag att den mest liknar en stor smutsig stålpersienn. Någon hade beskrivit byggnaden som gracil, vilken skämtare.

Det finns många andra problem med glashus. Att utföra vanligt skärmarbet är näst intill omöjligt om inte persiennerna är nere under soliga dagar. Står solen lågt fortsätter problemen med reflexer från närliggande hus. Koncentrationsproblem hos de som arbetar i byggnaden ökar när händelser och rörelser utanför huset städigt stjäl uppmärksamhet från arbetet. Det är som att sitta i ett kontorslandskap där endast nackdelarna kvarstår. Kallras längs de stora glasytorna, dyrare uppvärmning och innomhusklimat som skiftar snabb är andra problem som kommer med konstruktionen.

Min slutliga fråga är ändå denna, varför skulle man överhuvudtaget vilja bygga ett hus som har en fasad som ser ut som ett stökigt kontor!?

Pingat på intressant.