Anna Petrus park

anna-petrus-park-1.jpg

En ny park har växt fram i Kungsängen. Om jag inte är felinformerad så sker invigningen i veckan. Det är något man kallar en aktivitetspark och innehåller allt från parkour, skateplats, små studsmattor och mycket annat.

anna-petrus-park-5.jpg

anna-petrus-park-4.jpg

anna-petrus-park-6.jpg

anna-petrus-park-7.jpg

Parken har många grafiska element och var väldigt kul att fotografera. Till och med den mongoliska björken som man planterat här är grafiskt snygg. Jag kan också tänka mig att parken kommer att göra succé bland de yngre. Här finns massor att undersöka och testa. Personligen är det inte min typ av park men jag tycker att det är kul att man försöker göra något nytt.

anna-petrus-park-2.jpg

anna-petrus-park-3.jpg

anna-petrus-park-9.jpg

anna-petrus-park-8.jpg

Parken är döpt efter konstnären Anna Petrus som föddes i Uppsala 1886. Hon var skulptör, designer och dansare. Det enda verk jag hittat av henne i Uppsala är en utsmyckning på Uppsala Stadsteater. Lite oväntat då teatern uppfördes 1950 och Anna Petrus gick bort 1949. Motivet verkar vara något som ursprungligen har använts vid världsutställningen i Paris 1925. Det sägs inget om utsmyckningen är en kopia eller något man sparat från utställningen.

Sveriges största odlingsrösen? Hållnäs

Skall man diskutera ovanliga besöksmål måste odlingslandskapet i Hållnäs få vara med. Jag ”svängde förbi” där för någon vecka sedan och jag måste säga att jag är imponerad! Det arbete de lade ner för att få en åker att fungera är ofattbart.

hallen-2.jpg

hallen-3.jpg

hallen-5.jpg

Att röja skog, plöja en åker och få mat på bordet känns ju hanterbart. Att röja skog och att plöja i ett stenröse är något helt annat. Här har man visat att envishet eller överlevnadsinstinkter sätter ribban mycket högt.

Enligt någon i Hållnäs är dessa rösen i Klykmossen, Hållen, en av Sveriges största samling av odlingsrösen. Jag vet inte om det finns några medtävlande eller om någon verkligen försökt hitta det största? Däremot kan ingen ta ifrån Hållen att dessa rösen är enorma. I jämförelse med åkerarealen är storleken än mer imponerande.

hallen-4.jpg

hallen-6.jpg

hallen-1.jpg
Vart man än vänder blicken finns det meterhöga stenvallar.

Man kan fundera på vad som fick folk att bosätta sig här? Det skall dessutom skett på 500-talet vilket får räknas som ganska sent. Inkomstkällan var skog och jordbruk. Glädjande nog är det gamla jordbrukslanskapet bevarat men det är kanske inte så konstigt med tanke på vad som krävdes för att röja en ny åker?

När jag gick runt bland stenhögarna skrattade jag lite för mig själv. Man kan inte låta bli att undra över hur många svordomar som har uttalats vid dessa åkrar?

Stenhögarna syns tydligt på satellitfotot. Hållen på Google Maps.

Ett litet tips. Fyra av Upplandsstiftelsens smultronställen ligger här ute på Hållnäshalvön. Det finns med andra ord mycket att titta på här förutom rösena. Karta över Smultronställena.

Skärmproblem

Jag antar att det är värmen som ger elektroniken en utmaning. Hur som helst så knäppte det till i skärmen i onsdags och allt svartnade. Det här är lite problematiskt eftersom det kunde bero på två saker, skärmen eller grafikkortet. Med mycket möda lyckades jag baxa upp min gamla 21″ Sony Triniton för att testa. Olyckligt nog visade det sig att det var skärmen som lagt av.

bildskarm-1.jpg
Skärmen som jag fick låna

Jag beställde genast en ny och butiken var vänlig att låna ut en begagnad skärm i väntan på den nya. Jag kan däremot meddela att något mer bloggande blir det inte förrän den nya har kommit. Jag har haft förmånen att sitta framför en färgkalibrerad skärm av bättre kvalitet under många år. Låneskärmen är fruktansvärd och flyttar jag huvudet tio centimeter till höger, vänster eller nedåt får jag ett gulstick i bilderna. Flyttar jag däremot huvudet uppåt blir bilderna blåaktiga. Det är meningslöst att lägga ned tid på att fixa några bilder under de förutsättningarna.

För övrigt kan jag meddela att min Sonyskärm nu hamnat på återvinningen (tillsammans med den som gick sönder). Det var en toppskärm för 15 år sedan men visade sig vara bedrövlig. Utvecklingen har verkligen gått framåt. Jag vet inte varför den fått stå och skräpa i förrådet så länge? Den höll dessutom på att bryta ryggen på mig. Skärmen vägde nämligen 31 kg!

Ett disigt Uppsala

brandrok-1.jpg

I onsdags när brandröken drev in över Uppsala tog jag mig upp till Slottet. Det var väl inte så mycket att se men det kändes som en god ide att dokumentera händelsen.

brandrok-2.jpg

Röken från branden i Västmanland gjorde inte bara staden disig utan den fick också en något gulaktig ton. Lukten var faktiskt ganska obehaglig och det måste vara olidligt för de som bor närmare branden. Jag misstänker att vi kommer att drabbas av röklukten under fler dagar.

Vad kan ett staket inte stoppa? Naturen

kungsangen-gamla-sparet.jpg
Området och staketet idag.

Tyvärr är det inte helt lätt se dessa fantastiska skapelser just nu. Området är avstängt och består mest av brännässlor. Som tur var var jag ute en kall och mulen dag i mars och fotograferade längs den uppbrutna järnvägen till kvarnen. En något lerig vandring vill jag minnas men jag var allt för fascinerad av dessa träd för att bry mig.

trad-i-staket-5.jpg

trad-i-staket-4.jpg

trad-i-staket-3.jpg

Jag vet inte hur länge staketet stått där eller hur snabbt träd växer men de är inga småttningar. Det tråkiga är att dessa bevis på ett träds envishet snart är borta. Det byggs för fullt i här i Kungsängen så det är möjligt att ni får nöja er med dessa bilder.

trad-i-staket-2.jpg

trad-i-staket-1.jpg

Naturen är fantastisk.

Mörby slottsruin

 

morby-slott-1.jpg

För en vecka sedan var jag ut till Mörby slottsruin. Det är en av mina favoritplatser och jag har väl varit här minst tio gånger. Ruinen och gräsmattan utanför rundtornet är ett fint ställe att sätta sig ner och ta fram kaffet.

Trots att det är några mil att åka så skall man inte glömma bort att det finns mycket att titta på längs vägen. Det finns även en hel del att se här runt sjön Skedviken. Förutom ruinen hittar man både Rånäs och Ekebyholms slott i krokarna.

morby-slott-3.jpg

morby-slott-2.jpg

Det var några år sedan jag var här sist och tråkigt nog har det dykt upp stora skyltar som varnar för rasrisken. Med andra ord är det inte lämpligt att klättra omkring i borgen.

Ruinen ligger på privat mark och för att ta sig dit får man parkera vid Fasterna kyrka norr om den. Härifrån leder en stig ner till borgen. Man får tyvärr gå några meter men det är faktiskt ganska mäktigt att komma in från sjösidan och mötas av de höga murarna.

morby-slott-4.jpg

Jag tänker inte fördjupa mig i slottets historia. Norrtälje kommun har en bra sida som beskriver byggnadens historia.

Mörby slottsruin på Google Maps.

PS. Jag tror jag vet varför jag gillar ruinen. Även om jag inte kommer att stöta på en ensam gorilla här ute får stenarna mig alltid att tänka på Tintins äventyr ”Den svarta ön”, ett album jag läste med skräckblandad förtjusning som ung.

PS 2. Slottsruinen är ganska ”photogenic” Jag vet faktiskt inte om det finns något bra svenskt ord för detta? Hur som hellst, om jag hade arbetat med ”stock photos” hade portföljen varit full med tegel och gråstensmurar.

Påfyllning av Uppsalas grundvatten

Om ni inte redan visste det så behöver Uppsalas grundvatten fyllas på då och då. Under sommarmånaderna tar vi ut mycket vatten och för att balansera detta fyller man på med nytt vatten från Fyrisån. Råkar det vara lite vatten i Fyrisån pumpar man över mer från Tämnaren.

pump-tamnaren-1.jpg
Intaget från Tämnaren eller rättare sagt Tämnarån. Bild från 2013.

pumphus-tamnaren-1.jpg
Pumphus vid Tämnarån. Bild från 2013.

Från Tämnarån går vattnet i ett rör fram till Tassbäcken. Utloppet var inte lätt att hitta. Från gamla E4:an fick man ta sig längs en liten grusväg, över nya motorvägen (nya E4) på en smal bro och vidare ut på östra sidan. Här körde jag självklar för långt och på vägen tillbaka råkade jag höra bruset av vatten. Utloppet var helt övervuxet och hade det inte runnit vatten där hade jag nog aldrig hittat det.

utlopp-tassbacken.jpg
Utloppet i Tassbäcken.

Tassbäcken rinner ut i Vendelån som ansluter till Fyrisån strax söder om Vattholma. När vattnet sedan når Storvad så blir det rörgående igen. Härifrån pumpar man upp det i dammar på Tunåsen. Om ni någon gång undrat vad dessa trekantiga plåthus är för något så är det alltså pumphus. Som lite kuriosa kan man även se dessa trekantiga pumhus i Sunnerstabacken.

pumpar-storvad.jpg
Pumparna vid Storvad. Badplatsen ligger precis bakom träden.

Jag har vandrat runt ett flertal gånger på Tunåsen. Dock har jag aldrig sett dessa infiltrationsdammar innehålla något vatten. Nu tog jag mig upp där i torsdags och tänkte att värmeböljan borde tvinga kommunen att dra igång verksamheten. Äntligen var de igång.

Jag rekomenderar ingen att klättra runt på Tunåsen när det är 30 grader varmt och det kändes som om jag förlorade lika mycket vatten som man pumpade upp. Trots värmen är det kul att kunna visa några bilder när det finns vattnen i infiltrationsdammarna.

infiltrationsdam-1.jpg

infiltrationsdam-2.jpg

infiltrationsdam-3.jpg

Systemet med vatten från Tämnaren och infiltrationsdammarna på Tunåsen togs i bruk 1977. 8 av 10 sommrar måste man fylla på grundvattnet. Det tar 6 månader för vattnet att passera genom åsen och sedan tas upp i någon av våra grundvattentäkter.

Kommunens risigaste busskurer är borta

busskur-gottsunda-gard-1.jpg
Gottsunda gård, nu.

busskur-gottsunda-gard-2.jpg
Då, 2011

Med en stor sorg i hjärtat kan jag nu meddela att de fantastiska busskurerna är borta. Jag vet inte exakt när det skedde för jag kör inte den här vägen speciellt ofta. Alla som läst den här bloggen förstår att lite av vårt kulturarv nu har försvunnit. Det känns lite som att någon har slagit sönder en runsten. Klottret i kurerna från 1970-talet var helt fantastiskt. Det fanns många drömmar om kärlek och försök till att bli evig.

busskurr-hammarby-vagskal-3.jpg
Hammarskog vägskäl, nu.

busskurr-hammarby-vagskal-1.jpg
Då, 2013

busskurr-hammarby-vagskal-2.jpg
Klottret i kuren vid Hammarskog vägskäl som sträckte sig tillbaka till mitten på 1970-talet.

Jag skrev om busskuren 2011. En kommentar i bloggen några år senare gjorde mig uppmärksam på att det fanns en till. Vid Hammarskog vägskäl stod det ytterligare en kur med det härliga 70-talsklottret. Självklart ärades den med ett besök.

 

Ett nytt ICA i Gnista

ica-gnista-1.jpg

Jag susade fram längs väg 1060 mot Berga och upptäckte att härifrån får man en ganska bra bild av den nya Icabutiken i Gnista. Så här vid en första anblick ser det ut som om den kommer att smälta in bra i miljön. Man måste ändå tänka på att det är en ganska stor byggnad med en yta som en fotbollsplan. Det veckade taket gör faktiskt att den inte upplevs som en enorm låda som många andra byggnader i närområdet.

En annan sak är att ”flikarna” i änden av huset planeras vara gröna eller till och med gräsbeklädda. Det kan säkert hjälpa till med att dölja eller minska upplevelsen av volym när man kommer närmare den. Hittills får den tummen upp

ica-gnista-2.jpg

Nu skall man inte ropa hej förrän man är över bäcken. Som jag tidigare berättat är jag allergisk mot sådana här handelsplatser. Icabutiken är 8000 kvm men man skall bygga ytterligare 20000 kvm butiksyta runt den. Jag hoppas verkligen att man fortsätter i samma stil och att man tar det lugnt med reklamen. Om man fyller området med enorma ljusskyltar kommer det ändå sluta med att allt liknar ett galet flipperspel. Det skall bli spännande att se ifall byggherren lyckas vara åtehållsam eller om man går bananas som i de flesta andra handelsområden.