Tempohuset i Uppsala

Tempo- eller Åhlenshuset när det byggdes och idag

Jag hittade en gammal bild på Tempohuset eller Åhlénshuset som det numera kallas och fick lite inspiration att läsa på lite. Byggnaden är väl en av de mest kontroversiella byggnader vi har här i Uppsala och skapade häftiga protester när den stod klar. Problemet var att byggnaden bröt så kraftigt mot den äldre bebyggelsen och debatten spred sig även utanför staden om den okänsliga arkitekturen. Nu verkar detta inte ha påverkat rivningsvågen under 1960 och 70-talet utan den fortsatte som inget hade hänt.

Idag vet jag inte om folk är lika upprörda men huset brukar alltid nämnas när det börjar talas om nya rivningar så visst sitter det djupt. Andra verkar mena att huset borde k-märkas men jag undrar faktiskt vad som egentligen skall skyddas. Det är inte mycket på huset som är original och när till och med fasaden bara är en dålig kopia av ursprungsfasaden har jag svårt att se meningen med det.

nya och gamla fasaden på Tempo eller Åhlenshuset
Dagens fasad till vänster och den ursprungliga till höger.

Om man inte bygger nytt tycker jag att man skall försöka återställa det så långt som möjligt. Någon kanske tycker jag är tokig men jag tycker faktiskt att huset ser ganska nätt och harmoniskt ut på den svartvita bilden i jämförelse med dagens uppenbarelse. Jag tycker påbyggnaden förstör rejält och det vore bra om man kunde minska eller flytta in taket för att komma tillbaka till den ursprungliga formen. Fasaden borde dessutom ersättas med originalmönstret och gärna i vitt vilket jag tycker är mycket snyggare. Jag har en förvirrad minnesbild av att huset faktiskt har varit vitmålad under någon period men ni får gärna rätta mig här.

Huset ritades av arkitekterna Sven Backström och Leif Reinius och stod klart 1960. Tanken bakom tårtpappersfasaden var att själva byggnaden skulle vara en del av varumärket och man skulle känna igen det ungefär som IKEA gör med sina blåa lador. Tempohuset i Uppsala är faktiskt inte ett unikum utan det finns ett liknade i Farsta cetrum från samma år.

Gamla bilden: fotograf okänd.

Broar över Fyrisån, Ekeby kvarn

Spång över fallet vid Ekeby kvarn och östra bron över till kvarnenVästra bron över till kvarnen och en spång för fåren

Måste säga att det här var ett betydligt trevligare utflyktsmål än alla betongbroar som jag klättrat runt på den senaste tiden. Nu känns det nästan lite synd att det bara är broar jag skriver om för här finns det betydligt mer att se. Den gamla miljön är intim och inte så exploaterad som Ulva kvarn och förklaringen är väl att området har skötts av privata arrendatorer under alla år med andra intressen än att bygga turistattraktioner. Med eller utan små beskrivande skyltar är ändå miljön fantastisk och absolut värt ett besök.

Redan på 1200-talet skall det ha funnits en kvarn här vilket gör Ekeby kvarn till en av Upplands äldsta kvarnar. Dagens kvarnbyggnad är dock betydligt yngre och uppfördes 1791. Vad gäller broarna så det lite mer osäkert men man gjorde en stor ombyggnad 1928 efter att en kraftig vårflod hade skadat dammen. Spången som ni ser på den första bilden skall ha uppförts i samband med detta bygge. Kvarnen har sedan genomgått ytterligare några reparationer men tyvärr hitta jag ingen information om dessa.

Den sista bilden visar en spång som ligger ungefär 100 meter söder om kvarnen längs den östra rännan. Ägare blev nog lite förvånad när jag frågade om jag fick kliva in på tomten och ta lite bilder. Spången har de byggt för att fåren skall komma ut på ön och självklart tog jag tillfället i akt och gick en vända själv. Det förvånade mig hur stor kvarnanläggningen egentligen är. I princip är hela öns västra sida är förstärkt med en kraftig stenmur vilken är svårt att upptäcka om man inte har möjlighet att komma ut på ön.

Ekeby kvarn på Google Maps.

Detta är inlägg nummer 15 i serien om broar över Fyrisån.

Ekeby by, Vänge

Väderkvarn i EkebyEkeby by från väderkvarnskullenFyra bilder: timrad vägg, stuga, mjölkpall med gärdsgård, litet fönster.närbild på en gammal harv

Jag hade glömt bort att jag tagit dessa bilder hur man nu kan göra något sådant tokigt. Tanken var att jag skulle göra ett inlägg redan i våras men jag antar att min hjärna hade tusen andra projekt på gång. Hur som helst, dessa bilder är från Ekeby by en mil väster om Uppsala och jag var där i maj och hade ett par fantastiska timmar i solen.

Jag rekommenderar alla att ta sig en liten promenad i området för det är verkligen vackert om man nu inte är allergisk mot superpittoreska miljöer förstås. För fotografen finns det hur mycket som helst att botanisera bland. Vackra hus, slipstenar, gamla jordbruksredskap, gärdsgårdar, väderkvarn och en uppsjö av små detaljer. När jag själv tittar på bilderna börjar jag undra om man inte borde åk ut en gång till när hösten kommer. Det borde bli ett fyrverkeri i rött och orange.

Ekeby by är en radby som fortfarande har delar kvar av sin medeltida indelning och är den enda byn i landet som har en bevarad ringgata. Jag skall dock inte orda för mycket om byn för det finns en fin beskrivning på Länsstyrelsens hemsida.

Självklart skall ni få en länk till Google Maps också.

Broar över Fyrisån, Ärentunavägen Storvreta

Tre bilder: bro Ärentunavägen, roddbåt under bron, doftgran liggandes i vägkanten.

Det hela började runt förra sekelskiftet med en liten båt som fabrikör J.E Blomqvist använde till att transportera besökande till hans missionsmöten. Han var lekmannapredikant i Storvreta men är nog mer känd för att ha startat en av de första möbelfabrikerna i byn. Runt 1910 tröttnar Blomqvist på att man inte lämnar hans båt ifred och en spång byggs över ån. Den får stå där ända fram till 1931 då militären bestämmer sig att det behövs bättre doningar och låter ingenjörstrupperna uppföra en ordentlig träbro på platsen. 1969 ersätter man träbron med dagens fantastiska betongkonstruktion.

Suck, tro det eller ej men jag är vansinnigt trött på att fota betongbroar. Nu vet jag att det är ett antal kvar så det är bara att bita ihop och försöka hitta något positivt i det hela. Det som livade upp denna bro var skräpet runt den och en färgglad doftgran var ett betydligt roligare motiv än själva bron. Ni får en liten bild på den också för jag kommer alltid minnas bron som ”bron där jag hittade doftgranen” så de hör helt enkelt ihop.

Här hittar ni bron på Google Maps.

Detta är inlägg nummer 14 i serien om broar över Fyrisån.

Skärmkalibrator

Spyder 3 skärmkalibratorI veckan la jag händerna på en skärmkalibrator och det var inte en dag för sent. Jag har alltid känt en viss nervositet när jag suttit och fixat med mina bilder. Det är ju inte speciellt kul om man färdigställt ett gäng bilder och sedan visar det sig att färgerna är helt tokiga bara för att skärmen har varit felinställd.

Min skärm hade en ganska bra grundkonfiguration men visst gjorde kalibreringen skillnad. Ett blårött färgstick försvann och skiftar man mellan ”före och efter” så ser man det tydligt. Om nu bilderna ser annorlunda ut på någon annan dator så är det skönt att veta att det inte är min utrustning som är problemet. Detta är ju ingen garant för att bilderna blir bra men nu kan jag bara skylla på mig själv.

Broar över Fyrisån, Väg 290 vid Ekeby

Landsvägsbron över Fyrisån vid Ekeby

Den här vägsträckan förbi Vattholma är en ny konstruktion och följer inte någon gammal häradsväg. Tidigare gick landsvägen rakt norrut och passerade Lena kyrka innan den fortsatte upp mot Vattholma station. Jag hade svårt att hitta något om byggåret men hos Wikipedia står det att väg 703 var väg 290 före 1970-talet, vilket borde betyda att förbifarten byggdes runt 1970. Den nuvarande bron är dock av ett senare datum, nämligen 1983.

För dem som inte gasar på för fullt över bron finns det faktiskt lite att upptäcka i området. Strax söder om Ekeby ligger några gravfält med inte mindre än 270 synliga gravar varav ett 90-tal är högar. Svänger man av mot norr och Lena kyrka kan man besöka Lena sockenstuga som är ett av länets byggnadsminnen. Passerar man Lena kyrka och tar till vänster så dyker snart nästa byggnadsminne upp, Altomta gård.

På den östra sidan av Fyrisån finns det mer att se. Norr om brofästet hittar man Lenabergs gruva och Stenby gruva vilka består av nio gruvhål samt två stora kalkugnar. Området verkar inte speciellt tillgängligt men jag planerar själv att åka dit och fotografera när jag får tid över. Ett par ordentliga skor och lite envishet brukar lösa det mesta.

Mitt bestående minne av bron, förutom den otroliga mängden mygg som anföll när jag fotograferade nere i vassen, var när jag klättrade omkring på vägbanken. Med kameran för ögat kände jag hur det sved till på benet men tänkte att lite tistlar stoppar inte mig. Jag tog några bilder till men svidande övergick till smärta och till slut var jag tvungen att se vad som pågick. Ett gott råd, stå inte i myrstackar för det gör riktigt ont och dessutom gör man så fåniga rörelser efteråt.

Här är bron på Google Maps.

Detta är inlägg nummer 13 i serien om broar över Fyrisån.

Fjärilsmagnet

Påfågelsöga och Nässelfjäril sitter på blommorna på en Jättevädd
Nässelfjäril, Påfågelsöga, Kålfjäril och Storfläckig pärlemorfjäril

När jag var på besök hos släktingar här om dagen så blev jag mäkta imponerad. En vacker Jättevädd (Cephalaria gigantea) bredvid altanen var som en stor magnet på traktens fjärilar. På några minuter hade jag fotat flera av de vanligaste fjärilarna och dessutom ett gäng humlor. Det här måste vara drömmen för någon med macro. Själv äger jag inte något sådant så det blev till att köra med teleobjektivet istället. Det var länge sedan jag fotograferade något smått så jag hade glömt bort hur svårt det var att fokusera rätt när allt är i rörelse. Man skulle kunna säga att harvar man bara runt med ett vidvinkelobjektiv hela dagarna är det lätt att bli trångsynt :-)

För att återgå till Vädden. Hade jag haft en egen trädgård så hade det garanterat funnits en sådan där. Den pryder sin plats med eller utan fjärilar.

Broar över Fyrisån, Järnvägsbron Vattholma

Järnvägsbron över Fyrisån i VattholmaVad kan jag säga om denna bro då? För det första så höll jag på att missa den totalt. Av någon konstig anledning glömde jag bort bron varje gång jag åkte upp till Vattholma. När jag slutligen kom ihåg den så hade det börjat regna och det var inte speciellt lockande att göra några längre promenader. Jag brukar vara envis men kombinationen elstängsel, lerig åker och regn gjorde att jag nöjde mig med ett par bilder på avstånd.

Det enda jag med säkerhet kan säga är att den första bron byggdes i samband med att järnvägen drogs till Vattholma 1874. Jag har inte hittat några uppgifter om dagens bro men mellan åren 1991 och 1997 så byggdes det dubbelspår på sträckan Uppsala – Gävle. Rimligtvis bör det ha krävts en breddning av bron men jag kan inte svara på om det gjordes i samband med detta arbete eller vid någon tidigare renovering. Med andra ord: jag har inte en aning, så man kan undra varför jag skrev alla dessa meningar? Jag skall skärpa mig i fortsättningen ;-)

Här är bron på Google Maps

Detta är inlägg nummer 12 i serien om broar över Fyrisån.

Broar över Fyrisån, Fäbron Vattholma

Fäbron i Vattholma, Fyrisån

Det har funnits en bro på den här platsen under mycket lång tid och den finns med på alla kartor som jag funnit över området. Även namnet Fäbron verkar gå långt tillbaka i tiden och första belägget hitta jag i en karta från 1710. Det här gav mig ett lite hopp om att det skulle finnas något skrivet om bron men ack vad jag bedrog mig. Inte så mycket som en textrad har jag hittat.

Man kan säkert hitta mer i gamla dom- och kyrkböcker osv. men skall man hålla på med sådant lär jag inte ha tid med något annat. Jag nöjer mig med att bläddra i det som finns på biblioteket för där kan jag alltid smita in en stund efter jobbet. Jag måste också tillägga att jag har en viss beundran för de som sitter och översätter äldre texter till begriplig svenska. Många av de texter jag stött på kunde lika gärna varit skrivna med hieroglyfer. Handstilar och ålderdomlig stavning gör dem väldigt svåra att tyda och dessutom får jag känslan av att det var betydligt viktigare att texten var vacker med snirklar och svängar än att den faktiskt gick att läsa.

Här kan ni se bron på Google Maps.

Detta är inlägg nummer 11 i serien om broar över Fyrisån.