Vattenpölen på Kungsängsleden

Det finns en mycket irriterande sak på Kungsängsleden. Det skulle inte förvåna mig om det är fler än jag som har svurit över detta då och då. När man kör vägen västerut från Boländerna så passerar man under en viadukt. I botten av denna viadukt finns det en vattenpöl som aldrig verkar torka upp. Har man en bil framför sig tvingas man ibland slå på vindrutetorkarna även under de allra varmaste sommardagarna.

kungsangsleden-vattenpol-1.jpg
Viadukten på Kungsängsleden strax före Kungsgatan. Järnvägsbron närmast och bakom denna vägbron för Sävjavägen.

De flesta som kör här har säkert funderat över detta. Min egen teori är att det måste vara grundvattnet som sipprar fram. Nu har jag hittat lite information som stärker mina misstankar.

Det hände en oförutsedd sak i samband med att man byggde den sista etappen av Kungsängsleden på 1980-talet. När man skulle göra grundarbetet för den nya vägbron för Sävjavägen använde man långa friktionspålar. Dessa passerade genom det övre lerlagret och träffade sedan på ett vattenförande gruslager. Här rann vattnet fram under tryck och schaktet som man grävt för den nya vägen vattenfylldes. Det här löste man genom att leda ut vattnet i en dagvattenledning.

kungsangsleden-vattenpol-2.jpg

Min gissning är att vattnet har hitta nya vägar att ta sig fram. Det brukar väl vara så med vatten under tryck? Någon annan rimlig förklaring kan inte jag komma upp med. Det börjar även bli dags för någon form av reparationsarbete. Groparna som bildats i asfalten lär inte bli mindre med åren. I samband med detta kanske det kommer en förklaring på problemet?

Linjalvägar och sägnen om Drottning Kristinas fingrar

lovstalot-gavlevagen.jpg
Länsväg C 600, Gamla E4;an, Björklinge- eller Gävlevägen. Kärt barn har många namn. Bilden är tagen ute vid Lövsta ca 1 mil från Uppsala stad.

Vet ni en sak? Uppsala har en intressant egenhet som vi sägs vara ensamma om i norra Europa. Det jag talar om är linjalvägar. Vadå, linjalvägar vad är det? Låt mig förklara.

I mitten på 1600-talet verkar det ha varit högsta mode att rita raka streck. År 1643 fick Uppsala sin första stadsplan och den innehöll de rektangulära kvarteren som vi ser idag. Nu nöjde man sig inte med detta. Staden utrustades även med nya tillfartsvägar. De blev både långa och raka och man menar att dessa ritades med linjal. Tittar man på en karta är det svårt att argumentera emot detta.

Någon kanske säger att det finns ju massor av raka vägar i landet. Det är antagligen helt korrekt. Vad som gör dessa vägar speciella är det som tidigare sagts, spikraka landsvägar från 1600-talet är tydligen mycket ovanliga. Äldre vägar anlades där naturen tillät eller följde befintliga markgränser vilket sällan var den kortaste vägen mellan två platser.

uppsala-linjalvagar-karta-1859-63.jpg
Uppsalas linjalvägar. Karta från 1859-63.

De vägar vi talar om är den cirka 7 kilometer långa Dag Hammarskjölds väg, Vaksalagatan med väg 288 som jag mätte till ungefär 6 kilometer samt den nästa 2 mil långa vägen mot Björklinge (gamla E4). Jag har däremot ingen aning om varför det inte ritades ut någon rak väg i väster. Kanske var trafiken från detta håll inte tillräckligt stor eller viktig för att motivera ett nybygge.

Så här säger Trafikverket om Uppsalas raka infartsvägar:

De är unika åtminstone i norra Europa. Linjalvägar med fondmotiv är typiskt för barocka slottsmiljöer. Det som är ovanligt här är att miljön är en hel stad.

Sägnen om Drottning Kristinas fingrar

Det är nu sägnen om Drottning Kristinas fingrar dyker upp. Vägen mot Björklinge blev nämligen aldrig helt rak. På några ställen gör vägen små böjar och enligt sägnen uppstod dessa på grund av ett misstag. När drottningen skulle rita ut den nya vägen hamnade hennes fingertoppar utanför linjalkanten. När hon sedan drog strecket blev det som ni säkert förstår inte helt rakt.

Jag har grävt lite djupare i detta. Inte om sägnens korrekthet utan om det finns en naturlig förklaring till de utbuktningar vi ser på vägen. Intentionen var säkert att vägen skulle bli helt rak men något hindrade detta? Som ni förstår var detta ett ypperligt tillfälle att göra en utflykt.

Idag är det två stycken böjar som nämns, en i Drälinge och en i Högsta. För att börja från norr så är det lätt att se varför det blev en sväng på vägen söder om byn Drälinge. Här ligger en hög åsrygg och gräva sig genom den var det nog aldrig tal om.

dralinge-2.jpg
Väg 600 tar sig en sväng runt åsen strax söder om Drälinge.

dralinge-1.jpg
Den gamla landsvägen söder om Drälinge. Den nya dragningen till höger i bild.

I Högsta är det motsvarande problem men här är det vatten som ställer till det. Hade man velat att vägen skulle bli helt rak hade man tvingats uppföra en bro på den absolut sämsta platsen. Just här går Björklingeån i vägens längdriktning vilket säkert inte lockade till några nya brobyggen. Broar krävde att markförhållandena var gynnsamma. Fanns det redan ett vad eller bro i närheten misstänker jag att man fortsatte att använda det.

Idag bildar ån en lite sjö just här vilket har fått dagens vägbyggare att flytta vägen åt öster istället för att räta ut den. Jag noterar även att jag borde försöka knåpa ihop ett inlägg om den pampiga stenbron i Högsta.

hogsta-1766.jpg
Karta från 1766 över landsvägen vid Högsta.

stenbro-hogsta-1.jpg
Den fina stenbron i Högsta.

Nu slutar det faktiskt inte här. Från Högsta och söderut ser vägen väldigt rak ut men så har det inte alltid varit. En genomgång av äldre kartor visar att det fanns fler kurvor på vägen.

lovstalot-1866.jpg
Böjen på vägen strax öster om Lövsta. Karta från 1866.

lovsta-1952.jpg
Vägen vid Lövsta 1952.

Den första låg strax öster om den gamla byn Lövsta. Här gjorde ån en sväng som tvingade ut vägen åt väster. Numera är ån flyttad och vägen rak. Det verkar ha skett relativt sent för böjen fanns kvar 1890 men är borta på den ekonomiska kartan från 1950-talet.

galgbacken-1772.jpg
Galgbacken 1772.

galgbacken-1850-talet.jpg
Vägarna runt och över Galgbacken 1850-talet.

Ytterligare en böj på vägen hittar vi vid Galgbacken i Svartbäcken. Som ni ser på den äldre kartan från 1772 gör vägen en sväng runt åsen. Galgbacken användes som grustag och antagligen tog det en tid innan man lyckats gräva bort tillräckligt med sand för att räta ut vägen. En karta från 1850-talet visa både den gamla vägen runt åsen och den nya raka sträckningen

arna-1931.jpg
Ärna. Vägen mot Björklinge. Foto: August Schagerström, 1931.

arna-1871.jpg
Ärna 1871.

Slutligen hittade jag ett fint fotografi taget 1931 vid Ärna gård. Bilden visar vägen norrut mot Ärnabron och Brogården. Vid en närmare granskning ser man att vägen verkar vika av vid Ärna. En karta från 1871 bekräftar detta. Här slutade jag faktiskt att leta efter fler vägkrokar. Om jag skulle börja jaga sådana här små variationer hade jag snart blivit inlagd för vägkroksmani. Bilden bjuder däremot på en annorlunda vy, lång ifrån den klassiska bilden av en gammal slingrig häradsväg.

Som ni ser var 1600-talets raka linjalvägar lång ifrån felfria. Man har däremot försökt räta ut dem när man fått chansen. På senare tid har dock en ny företeelse börjat störa upplevelsen av våra linjalvägar. Rätt gissat,  rondeller. Jag misstänker att det är något vi måste acceptera ur trafiksäkerhetssynpunkt men jag gillar det inte. Sen är det väl inte så många som känner ”historiens vingslag” när de kör på dessa unika vägar? Förhoppningsvis kan den här bloggposten ändra på det.

Vi kan även fastslå att sägnen om Drottning Kristinas fingrar troligtvis är en efterhandskonstruktion. Hursomhelst, fortsätt att sprid den för det finns inget sorgligare än när gamla sägner tynar bort och glöms.

Kungsängsliljan är på väg, 18 maj 2013

kungsangslilja-20130417.jpg

Äntligen! Tänk att jag slutligen tog mig ut till Kungsängen i början av blomningen och inte som tidigare när det mesta passerat bästföredatum. Det är mycket roligare att tipsa om något som kommer istället för att berätta om något som redan skett. Igår hade bara ett fåtal liljor slagit ut och det fanns endast en lilja som stod tillräckligt nära för en bild. Blomningen har starta väldigt sent i år.

kungsangen-20130417.jpg

Jag måste förtydliga en sak. Det verkar nämligen som vissa har missförstått meningen med den utlagda spången. Den är till för att skydda blommorna och inte för att hålla besökare torrskodda. Det är alltså inget val man kan göra här. Ängen är ett naturreservat och det är meningen att besökarna skall gå på spången för att undvika att kliva på liljorna. Försök att komma ihåg detta.

kungsangen-hogvatten-2.jpgkungsangen-hogvatten-1.jpg

Om det är någon som undrar vad det är för marktyp här ute så kallas den fuktäng eller sidvallsäng. Kungsängen översvämmas med jämna mellanrum och bilderna här ovan tog jag för ganska exakt fyra veckor sedan.

Hagunda härads avrättningsplats

hagunda-harads-avrattningsplats-1.jpg
Hagunda härads avrättningsplats sedd från öster på väg mot Ramstalund.

hagunda-harads-avrattningsplats-2.jpg
Hagunda härads avrättningsplats sedd från väster på väg mot Uppsala.

Förra helgens vackra väder fick mig att ta en tur ut till Hagunda härads avrättningsplats. Det kanske inte är ett utflyktsmål som de flesta skulle ha valt en solig morgon men jag tyckte det var dags. Jag misstänker att de flesta som svischar förbi här inte känner till den.

Precis som med många andra gamla avrättningsplatser är den ganska osynlig idag. Landskapet såg antagligen annorlunda ut förr i tiden och idag försvinner de små kullarna när skogen tar över. I det här fallet finns det dessutom en tät granplantering i öster.

Avrättningsplatsen hittar ni längs väg 55 på vänster sida när ni kommer körandes från Uppsala mot Ramstalund. Ni hittar skogsdungen precis i efter Söderby golfbana. Det ligger en liknade skogsdunge strax före denna på en lite högre kulle. Det är lätt att ta fel så se till att ni pekar på rätt dunge när ni i blåser förbi här och berättar om er nyfunna kunskap.

hagunda-harads-avrattningsplats-1738.jpg
Karta över Bärby ägor, 1738.

navesta-by-1763-avrattningsplats.jpg
Karta över Navesta ägor, 1763. Stegelkärret.

galgkrogen-1793.jpg
Karta över Sätra rusthåll, 1793.

Nu till de äldre källorna. En karta från 1738 visar med en tydlig bild att detta var en avrättningsplats. Även en karta från 1763 visar detsamma. När vi sedan kommer fram till 1793 verkar det som om man öppnat en krog på platsen, självklart med namnet Galgkrogen.

Enligt en uppgift i ortnamnsarkivet skall denna krog ha varit en beryktad ”supstuga”. Det sägs också att ”spögubben”, det vill säga skarprättaren, bodde här. Nu är det svårt att kolla upp det så jag låter sanningshalten i detta bedömas av er läsare. Det fanns ett så kallat profossboställe i Navesta by, gård nr 2, vilket ligger en bit söderut. Jag undrar varför profossen skulle bo på krogen när han hade en egen gård?

Det står lite om krogen i kartbeskrivningen från 1793. Marken som tidigare var en avrättningsplats ligger inom Navesta rörgång (ägogräns). Den flyttades över till Sätra rusthåll med krogrörelse enligt en kunglig resolution från 1776. Det är ju möjligt att när det var slut på hängningarna öppnade skarprättaren en krog för att få in lite pengar.

När det kommer till namn hittar jag  ”Huvudskalleplatsen” i Ornamnsarkivet. Det namnet dyker faktiskt upp på fler gamla avrättningsplatser så jag misstänker att det var en vanlig benämning på dessa.

stegelkarret.jpg

På andra sida väg 55 hittar vi ett kärr med det passande namnet Stegelkärret. För den som inte vet vad stegling är kan ni läsa mer här på Wikipedia. Idag är det inte mycket kvar av denna vattensamling och resterna verkar ha blivit en privat badsjö.

ben-hagunda-avrattningsplats.jpg

Självklart trängde jag mig in bland snåren och här verkar döden leva kvar. Jag vet inte varför de ligger så mycket benrester från djur inne i dungen men de fanns överallt. Annars var det inte mycket att se. En liten blockrik höjd döljer sig inne bland träden men annars är det mest snår där inne.

hagunda-haradsvag.jpgramsta-1951.jpg
Ekonomiska kartan 1951.

I södra delen av dungen går det att skymta en stump av den gamla landsvägen. Tidigare gick landsvägen söder om avrättningsplatsen. På kartan har jag ritat ut vägen och streckat avrättningsplatsen. Som ni ser var delar av den gamla vägen bortodlade redan 1951.Vägen fortsätter in på golfbanan där den fortfaran används av spelarna.

Länk till platsen på Google Maps.

Betongbunkern i Boländerna

bunker-bolanderna-1.jpg

Har ni sett den här konstiga betongbyggnaden? Själv har jag faktiskt sneglat på den under flera år då den vintertid syns ganska bra från Stålgatan. Nu tog det ända fram tills förra veckan innan jag stannade till och undersökte den närmare. Det är faktiskt inte en dag för sent. Den kommer snart att försvinna bakom grönskan.

Jag skall erkänna att jag inte har en aning om vad det är för något. Det kanske inte är en speciellt hoppfull start på det här inlägget men jag har inte lyckats komma upp med en enda vettig förklaring. Som ni ser är den övergiven och delar av den har börjat rasa ihop. Det minskar dock inte min nyfikenhet. Vad gör denna betongbunker här ute?  Tillhörde den värmeverket, försvaret eller något annat?

bunker-bolanderna-2.jpg
Den östra ståldörren.

bunker-bolanderna-3.jpg
Den södra dörren.

Den enda någorlunda detaljerade karta är från 1952. Här kan man se en liten tillfartsväg in mot höjden. Nu kan det lika gärna vara en tillfartsväg för jordbruket som en väg fram till byggnaden. Frågan är om den ens existerade vid den här tiden.

Byggnaden har ståldörrar både i öster och söder och jag misstänker att det inte är någon vanlig jordkällare. Området saknar tidigare bebyggelse vilket annars skulle kunna vara en ledtråd. Om jag var tvungen att gissa på något så skulle det vara att den uppfördes i samband med värmeverket i början på 1960-talet.

bolanderna-1952.jpg
Karta från 1952.

Egentligen skulle jag vilja springa dit med en spade och gräva fram dörren så att den går att öppna. Kanske skulle en titt inuti ge några fler uppslag. Nu vet jag att det inte kommer att ske så jag ställer frågan till er. Är det någon som vet vad denna betongkällare har används till?

För övrigt kan det väl nämnas att den skogsbevuxna kullen bakom bunkern benämns som ”Område med fornlämningsliknande naturbildningar” i Fornsök. Det skall vara några oregelbundna högar och en vall. En kort vända inne ibland snåren gav dock inget ytterligare att berätta.

Vad säger ni? Själv har jag som sagt ingen aning…

Länk till platsen på Google Maps.

Översvämningar och vårfloder i Uppsala stad

Det har väl inte undgått någon Uppsalabo att vi haft problem med höga vattennivåer i Fyrisån. Jag, som så många andra, var ute redan förra fredagen och fotograferade händelsen. Trots det bestämde jag mig för att inte stressa fram ett inlägg. Jag ville läsa på innan jag publicerade något och det brukar kunna dra ut på tiden.

Det som är kul är att jag har lyckats leta upp några jämförelsebilder. Själv älskar jag jämförelser så jag antar att det måste finnas fler som gör det. Jag har skrivit ett liknande inlägg om vårfloden 2010 men förhoppningsvis misstycker ingen ifall jag upprepar mig lite. Vi börjar med jämförelsebilderna för att sedan titta på fakta och lite historia. Ni förstår säkert själva vilka bilder som visar vårfloden och vilka som inte gör det.

kvarnfallet-varflod-2013.jpgkvarnfallet-sep-2011.jpg

Vid Kvarnfallet pressade vattnet på med ordentlig kraft. Även delar av Gotlandsparken försvann under vattnet. Den undre bilden visar en solig septemberdag.

gillbergska-garden-oversvamning.jpggillbergska-garden-sep-2011.jpg

Den mest dramatiska synen utgjordes nog av restaurangen i Gillberska gårdens källare strax söder om Kvarnfallet. Här steg vattnet rejält och fyllde uteserveringen.

jarnbron-oversvamning.jpgjarnbron-2011.jpg

Det största problemet hade vi mellan Skolgata och S:t Olofsgatan där vattnet var på väg över åmurarna. Till att börja med förstärkte man med sandsäckar men det verkar som nivån höll sig någon centimeter under kanten.

idunspangen-oversvamning-2013.jpgidunspangen-2010.jpg

En liten personlig fundering jag haft är hur väl den lilla sandstranden (som kommunen menar inte är en sandstrand) vid Idunspången skulle överleva en riktig vårflod. Jag får väl åka hit och titta igen när vattnet sjunkit undan.

oversvamning-fyrisan-artediparken.jpgoversvamning-gotgatan.jpg

Man skall komma ihåg att stora delar av Luthagen ligger väldigt lågt. När vårfloden pressar på uppstår en hel del problem som till exempel vattenfyllda källare. Trots att vattnet inte rann över kanten så brukar det hitta andra vägar. Jag gick en vända i området och på åtminstone en plats pumpade vattnet upp ur en dagvattenbrunn.

När det gäller att jämföra vattennivåerna så finns det inte många ställen som visar detta. En mätpunkt som är tillgänglig på nätet är en som mäter vattnets höjd över fallkanten på Islandsfallet. Jag misstänker att den bara ger en väldigt lokal bild av läget men vi får nöja oss med den.

fyrian-vattenstand-12-04-19.jpg

Vattennivåerna har som sagt varit ovanligt höga men inte nått toppnoteringen från 1898 då vattnet nådde 1,4 meter över mätpunkten. Som ni ser i diagrammet ovan var vi nära med en notering runt 1,25 meter den 19 april. Som en jämförelse så ligger nivån runt 0.15-0,2 en torr sommar.

uppsala-100ars-flodet.jpg

För den som är intresserad går det att hitta översvämningskartor över Uppsala. I ett ”worst-case scenario” så kommer stora delar av Uppsala få problem. Man räknar här med något som kallas 100-års flödet (rosa på kartan) vilket statistiskt kommer att ske vart hundrade år. På bilden finns även en teoretisk uträknad vattennivå (streckat på kartan) som motsvarar en riskklass 1 för dammar. Den senare nivån är det gissningsvis inte så stor chans att vi kommer att få uppleva men det kan ju alltid vara bra att räkna på det.

oversvamning-skolgatan-1900-1.jpgoversvamning-skolgatan-1900-2.jpg

Slutligen kan jag ju inte låta bli att visa några gamla bilder från Luthagen. År 1900 var man tvungen att ta sig fram med roddbåt längs gatorna. Det är Skolgatan vi ser på den övre bilden. Här kan man skymta Eddaspången i fonden (den flyttades 1901 till sin nuvarande plats). På den undre bilden ror man omkring på Götgatan och har korsningen med Skolgatan alldeles bakom sig.

uppsala-oversvamning-1900.jpg

Här är ovan ser ni en karta över vilka områden som man tror var påverkade av översvämningen 1900. Röda ringen visar platsen för de gamla fotografierna. Jag hoppas att vi inte får uppleva det igen.

Phuu, det blev en riktig långt inlägg och vi får väl se om jag får skriva ett nytt nästa år.

Upptäck din hembygd, Sveriges äldsta storskaliga kartor

karta-gamla-uppsala-1640.jpg
Utsnitt ur karta över ”Gambla Vpsala kyrkiebyn”, 1640-41.

I brist på nya utflykter fortsätter jag att tipsa om olika källor jag använder när jag letar information. Denna gång handlar det om Sveriges äldsta storskaliga kartor. Det här är en databas som innehåller runt 12 000 kartor från åren 1630-1655

De här kartor hittar ni även bland Lantmäteriets historiska kartor som jag tidigare har berättat om. Det som gör just den här tjänsten speciell är två saker:

För det första så har man låtit tolka kartorna. Det gör att man har möjlighet att läsa vad det står på kartorna även om man kanske inte förstår allt. Innan denna tjänst kom på plats brydde jag mig oftast inte om dessa kartor just på grund av att de var så svåra att läsa.

Det andra som är bra är att man har försökt placera kartorna på den plats som den beskriver. Det kan tyckas som en liten sak men dessa kartor är många gånger väldigt svåra att placera. De har få likheter med dagens topologi och därför blir det ofta ett väldigt pusslande innan man har hittat platsen.

SASK-beskrivnig.jpg

Tjänsten är väldigt lätt att använda då den bygger på Google Maps, som ni säkert redan kommit i kontakt med. För att titta på kartorna zoomar ni in i kartan och klickar på någon av de många olika markeringarna. Nu dyker det upp en informationsruta. Här måste ni klicka på fliken ”Akter” (1) för att sedan välja någon av akterna (2). Klickar ni på någon av dessa öppnas kartan i en ny flik eller i ett nytt fönster lite beroende på hur er webbläsare är konfigurerad.

När väl kartan är uppe kan ni zooma in och ut med den med hjälp av + och – knapparna uppe i verktygsfältet. Klicka i kartan med vänster musknapp och håll den nere så kan ni dra er runt i kartan precis som i de flesta andra karttjänsterna på webben. Ta er en titt bland kartorna. Kanske hittar ni något spännande.

Länk till Sveriges äldsta storskaliga kartor.

Busshållplatser

Ett busshållplatsinlägg, ja varför inte? I brist på utflykter blir man lite desperat ibland. Dagen till ära skulle det kunna vara ett mycket långsökt aprilskämt. Nu tror jag inte riktigt inlägget når upp till den nivån.

fickhallplats.jpg
Fickhållplats

klackhallplats.jpg
Klackhållplats

timglashallplats.jpg
Timglashållplats / Dubbel stopphållplats

stopphallplats.jpg
Enkel Stopphållplats

korbanehallplats.jpg
Körbanehållplats

vagrenshallplats.jpg
Vägrenshållplats

glugghallplats.jpg
Glugghållplats

avskild-hallplats.jpg
Avskild hållplats

Det här handlar egentligen om all den överskottsinformation som man får genom bloggandet. För det mesta är det väldigt trevligt med ny kunskap men ibland blir det fel. Busshållplatser är ett typiskt exempel på sådan information.

Ända sedan jag lärde mig detta har jag inte kunnat få ut informationen ur skallen. Varje gång jag passerar en busshållplats tänker jag ”Oj, titta där, en klackhållplats” eller ”Ja det där var en typisk fickhållplats”. Det är precis som när man har en melodi i huvudet som man inte kan sluta nynna på.

Jag misstänker att de flesta som läser den här bloggen inte har försökt lära sig namnen på olika typer av busshållplatser. Nu sprider jag informationen vidare som ett dåligt aprilskämt. Kanske kan jag bli av med denna fixering om någon annan får den. Berätta gärna om jag lyckats med min onda plan ;)

Hur är det själva, har ni liknade hang-ups på saker som inte är speciellt livsavgörande? Själv har jag faktiskt en till som jag kanske kan berätta om i en annan bloggpost.

Har Ultuna källa sinat. Uppdatering 18 mars 2013

ultuna-kalla-2010.jpg
Ultuna källa vintern 2009/2010.

Hej, det har kommit in lite ny info om Ultuna källa. Efter mitt inlägg om kallkällan tog en av bloggens fantastiska läsare kontakt med Sveriges geologiska undersökning, SGU. Han har nu skickat mig svaret och det känns inte allt för upplyftande och något vagt. Det verkar som om jag kanske får rätt i mina antaganden även om jag hoppas att jag har fel.

Svar från KundserviceSGU: Hej igen. Jag har hört mig för lite men kan tyvärr inte ge något svar till varför källan verkar ha sinat. Vi har haft folk ute på platsen som bara kunnat konstatera att källflödet inte alls är som det brukar. Men vi fortsätter bevaka läget med källan.

Frågan är vad bevaka läget betyder? Anmäls det på något sätt, väntar man och ser om det blir bättre i vår och/eller frågar man SLU om jordhögarna i närheten (om det nu inte är SGU som godkänt jordupplaget)? Nu är det väl så att SGU är den myndighet som kan detta allra bäst så jag hoppas att de reder ut detta.

Ni får även en länk till SGU:s sida om Ultuna källa. Den ingår i deras serie om Geologiska upplevelser som är läsvärda. Länk till sidan.