Huddungeby radby

huddungeby_2.jpghuddungeby_3.jpg

Förra helgen var jag i krokarna runt Heby och hälsade på en vän. Eftersom jag alltid försöker besöka något intressant när jag är ute och åker blev det en snabbvisit i Huddungeby radby. Varför det? Ja det var vad som dök upp i Googel när jag sökte på området precis innan avfärd.

huddungeby_1856.jpg
Skifteskarta upprättad 1849-50. Ett skifte var en långsam process och kunde ta många år.

För er som inte är så bevandrade i radbyar skall jag försöka förklara det så kortfatta jag kan. Radbyn har sedan urminnes tider varit ett vanligt sätt att organisera byar i Sverige. Det finns varianter men kartan ovan av Huddungeby visar en klassisk utformning. Den består av en huvudgata där bostadshusen (röda) ligger på ena sidan och ladugårdar och uthus (gula) på den andra. Det brukade också vara så att storleken på tomten i byn (eller gårdstomtens längd vid gatan) avspeglade hur stor mark man ägde utanför själva byn.

Förklaringen till varför dessa radbyar är så ovanliga idag ser vi också på kartan. Som ni ser är åkermarken uppdelad i en mängd små åkerlotter. Orsaken till det var att varje gård skulle få sin beskärda del av de olika odlingsmarkerna. Det kunde vara bördigare på ett ställer och sämre på ett annat.

huddungeby_1936.jpg
Flygfoto av Huddungeby. Foto: Flygtrafik AB 1936, UM

Det här systemet var rättvist men väldigt ineffektivt. Vissa lotter kunde vara så små att det knappt gick att vända med plogen. På 1700-talet startade man därför den första skiftesreformen, storskifte, med syfte att slå ihop åkerlotterna till större enheter. Den följdes sedan av enskifte och laga skifte. Jordbruket blev effektivare men som en följd av detta splittrades byarna då bönderna tvingades flytta ut till sina nya åkermarker.

Åter till historien om Huddungeby. Den bestod på slutet av 1700-talet av 18 gårdar. 1834 sker så en katastrof. Hela byn jämnas med marken av en stor eldsvåda. Man kan tro att detta skulle vara slutet för byn men dessa bybor verkar ha varit av den segaste sorten. Vid Laga skifte på 1850-talet hade man byggt upp 16 gårdar. Vid skiftet flyttar man ut 7 gårdar och en verkar ha försvunnit utan förklaring. Idag består byn av 8 gårdar.

huddungeby_4.jpghuddungeby_1.jpg

Det som är lite speciellt för just denna radby är att bostadshusen är ovanligt pampiga eller herrgårdslika. Det är möjligt att man i tog i för kung och fosterland när man ändå var tvungen att bygga nytt. Byn är i alla fall ett fantastiskt exempel på den stil och byggnadsteknik som användes här i mitten på 1800-talet.

Det hade varit kul om man kommit lite närmare husen men jag vågade inte kliva in i trädgårdarna. Som sagt ett kort men mycket trevligt besök i den ”nygamla” radbyn.

Broar över Fyrisån, Dombron

dombron_uppsala_1.jpg

Dombron är en av Uppsalas äldsta stenbroar och kanske även den vackraste. Den blev klar 1760 och sägs vara stadens äldsta stenbro. Ni som läst min blogg vet att Kvarnbron är ett år äldre men det kunde ha varit annorlunda om inte Dombron startat som ett fuskbygge.

Stenbrons tillkomst

1754 var den befintliga träbron i stort behov av reparation. Den här gången tvekade man ifall man skulle reparera den eller helt enkelt uppföra en ny i sten. Underhållet av stadens träbroar var ganska kostsamt och en stenbro krävde mindre reparationer. En murarmästare vid namn Lindberg erbjöd sig att för en billig penning uppföra stenbron om han fick behålla virket från den tidigare bron. Staden som hade en ansträngd ekonomi nappade på det lockande erbjudandet.

Bygget startade sommaren 1755 och redan från början misstänkte stadens rådmän att det fanns brister i konstruktion och utförande. En expert från Stockholm besiktade bygget och kunde inte annat än att bekräfta misstankarna. Trots detta lät man arbetet fortsätta eftersom man inte kunde bevisa att bron skulle rasa. Den 14 oktober 1755 tog man bort byggställningarna och alla farhågor besannades. Flera stenar lossnade ur bron och den dömdes genast ut som oduglig.

En ny bro ritades av J Kröner 1757 men ingen ville ta sig an det komplicerade bygget. Slutligen övertalades tre personer, Hägg, Holm och Säfström att driva projektet vidare. Hösten 1760 blev bron klar men slutbesiktigades inte förrän 1763 då vägbeläggning och räcken kommit på plats. Det bör väl nämnas att denna gång blev bron minst sju gånger så dyr.

slutstenar_dombron.jpg
Norra och södra slutstenarna

Förändringar av Dombron efter 1760

Den höga brobågen gjorde det svårt att ta sig över bron och med all sannolikhet blev det än värre på vintern. 1869 föreslog stadsfullmäktige att man skulle sänka brobanan. Man funderade även på att ersätta bron med en ny av järn. Det senare förslaget blev för kostsamt och i början av 1870-talet anslog stadsfullmäktige pengar till en sänkning av brobågen. Man höjde vägbanorna på ömse sidor av bron men även slutstenarna kapades för att jämna ut bron.

dombron_1816.jpg
Teckning av A. F. Cederholm 1816. Dombron till höger och Hospitalkyrkan på Fyristorg till vänster.

Idag kan vi inte vara helt säkra på vad som har stått på dessa slutstenar. Det som går att utläsa på den norra stenen är ”L. Hägg. Entrepreneurer 1760” men det har antagligen funnits fler namn på stenen. På den södra stenen står det ”ienberg Landshöfding 1760” vilket avser landshövding Johan George Lillienberg.

1947 förstärks bron för att tåla biltrafik och får en körbana av smågatsten. På 1970-talet stänger man den för fordonstrafik och idag är det bara gående och cyklister som får passera över bron.

renovering_dombron_1947.jpg
Dombron förstärks med cement 1947. Fotograf okänd

Tidigare broar på platsen.

Dombron ligger ungefär på den plats där man tror att den allra första bron byggdes här i Uppsala. Som vanligt går åsikterna isär men det finns en del som talar för denna plats. Här korsar Uppsalaåsen Fyrisån vilket gör att grundförhållandena är särskilt goda för en bro. Ån var dessutom smalast just här vilket borde tilltala en brobyggare.

Man vet inte exakt när den första bron byggdes men redan 1286 nämns den i ett gåvobrev av Magnus Ladulås. I det skänker han bort delar av fiskevattnet under det man tror är Dombron till kyrkan. Vi kan med andra ord säga att det funnits en bro här under mycket lång tid. Hur många versioner den funnits i är däremot omöjligt att avgöra. Islossning, vårfloder och stadsbränder gick hårt åt alla våra broar och det gällde även denna bro.

dombron_2.jpg

När man läser om Dombron dyker det upp några gamla namn på bron. Tornbron, ”the stora bro” (1454), Torgbron (1533). I boken Uppsalas gatunamn säger man att det endast är namnet Torgbron som det med säkerhet går att koppla ihop med bron. Jag avstår från att spekulera vidare i ämnet och avslutar med att berätta att namnet Dombron finns belagt sedan 1586.

Detta är inlägg 39 i serien om broar över Fyrisån.

Gamla tingshuset på Salagatan

tingshus_uppsala_2.jpgtingshus_uppsala_1.jpg

Det här huset på Salagatan 21 uppfördes 1868 som tingshus för Vaksala och Ulleråkers tingsrätt. Det gör att det är ett av de äldsta kvarvarande husen öster om järnvägen.

Huset har även en annan spännande egenskap. Det följer nämligen den stadsplan som man tog fram i slutet av 1850-talet. Det var den första officiella stadsplanen för Uppsalas expansion österut. Markägarna hade visserligen redan börjat bygga längs Vaksalagatan men då efter en plan de själva hade beställt.

stadsplan_1857.jpg
Karta för plan till utvidgning af Upsala stad 1857.

vaksalatorg_1882.jpg
Karta 1882.

Som ni ser på kartan från 1857 innehöll planen ett torg med slutna hörn i samma stil som Stora torget. En karta från 1882 visar hur husen växte upp runt torget. Den blå pilen visar tingshuset och det streckade området är nuvarande Vaksalatorg. Huset hade en fin placering längs med torgets ena sida vilket ett tingshus bör ha. Det ändrades när man tog fram en ny stadsplan 1881. 1884 uppförs Pantbankshuset enligt denna plan och tingshuset förlorar sin framträdande roll.

tingshus_1901.jpg
Pantbanken och tingshuset till vänster i bild. Alfred Dahlgren 1901-02

I en husbesiktning gjord av Upplandsmuseet spekulerar man i om det runda fönstret i takkupan tidigare innehöll en klocka. Det lilla mysteriet får dock fortsätta att vara olöst. Den enda bilden jag hittat på huset är från 1901-02 och här ser man tyvärr inte kupan. Tingshuset var ursprungligen putsat men efter att det tilläggsisolerades 1982 har det fått en ny träpanel.

Bäverns gränd 11

risigt_hus_bavernsgrand_6.jpg

Jag har nämnt det här huset tidigare. Det var 2006 och då ondgjorde jag mig över att man låtit det förfalla i decennier. Under förra året renoverade man äntligen byggnaden och som ni ser är den fint skick igen.

Efter att ha försökt rensa lite i bildarkivet upptäckte jag att det fanns en hel del gamla bilder på huset. Det kan vara kul att få se hur det såg ut innan renoveringen som en liten påminnelse. Betydligt intressantare är det kanske att se hur man gjorde när man reveterade timmerhus förr i tiden. Det måste ha varit ett attans tråkigt jobb att tälja till och slå in alla de där kilarna som skulle hålla putsen på plats.

risigt_hus_bavernsgrand_3.jpgrisigt_hus_bavernsgrand_5.jpgrisigt_hus_bavernsgrand_4.jpg

Det står i boken ”Uppsalas byggnader” att huset är ”möjligen uppfört efter byggnadssyn 1862”. Det låter osäkert men jag har inte hittat någon bättre källa. Om uppgiften stämmer är det den äldsta byggnaden i kvarteret Brynhild som för övrigt innehåller en ovanligt stor mängt hus från olika tidsåldrar.

bavernsgrand_old.jpg

Det var inte helt lätt att hitta en gammal bild på huset. Slutligen fann jag det i en av A Dahlgrens bilder från början av 1900-talet. Huset är det ni ser bakom de två herrarna till höger i bild och skylten som jag misstänker gör reklam för ett åkeri. Byggnaden är sig likt men karaktären på området är har ändrats en hel del. Som ni säkert förstår var det i huvudsak 1960 och 1970-talets stora visioner som startade det hela.

Industribyggnaden i kvarteret Fjalar

fjalar_1.jpgfjalar_2.jpg

Det här huset på Suttungs gränd har alltid fascinerat mig. Den har den där sköna industriella looken som väldigt ovanlig i Uppsala. Huset är snett och vint och det mesta verkar luta. Självklart blir man nyfiken på dess historia och lite har jag hittat i en kommunal inventering.

fjalar_3.jpg
Den gamla kontorsdelen med den synliga påbyggnaden.

uppsala_industrifabrik_1901.jpg
Svartvita bilden visar Uppsala Industrifabrik (till vänster) och Hallsjö brädgård. Alfred Dahlgren 1901-02.

Byggnaden består egentligen av tre hus, den södra maskinhallen med skärmgaveln, en lägre lasthall och slutligen en kontorsbyggnad som numera innehåller en restaurang. Maskinhallen och kontorsdelen uppförs 1885-86 och den sammanbindande lasthallen 1908. I samband med lasthallens tillkomst säger inventeringen att man byggde en extra våning på kontorsbyggnaden. Takhöjningen är väldigt lätt att se då man använde en annan färg på teglet. Nu hittade jag en bild från 1901 där det ser ut som takhöjningen redan var genomförd. Det är möjligt att man får revidera uppgifterna i inventeringen.

Det saknas information om vem som uppförde husen men den skall ha innehållit maskinhall, smedja och magasin samt det fristående kontoret. När man uppför lasthallen 1908 så görs byggnaden om till hyvleri och monteringshall. 1916 benämns verksamheten som Uppsala Industrifabrik, Öhrman & Forsberg. 1923 tillverkar man dörrar, fönster och byggnadssnickerier. 1932 får firmanamnet tilläget Ångsåg och Hyvleri. Det skall även ha funnits en hög skorsten på byggnaden som var kopplad till ångpannan.

1930 tar Mälardalens lantmän över lokalerna och använder den för försäljning och traktorverkstad. 1980 fanns det planer på att riva lokalerna och bygga ett parkeringshus på platsen. Tack och lov valde man att behålla och renovera byggnaden.

Nya bron vid Stadsträdgården, 4 juni 2012

ny_bro-fyrisan_5.jpgny_bro-fyrisan_6.jpg

Nu börjar det likna något. Bropelarna i ån och brofästet på åns västra sida är på plats. Formsättningen för de fasta brospannen är i full gång.

ny_bro-fyrisan_7.jpg

Det har även dykt upp en byggnad på åns östra sida. Funktionen är oklar men det är kanske härifrån man skall styra öppning och stängning av klaffbron.

sjukhusvagen_1.jpg

Jag vet inte vad det är men jag tilltalas av denna broförbindelse. Den liksom får den södra delen av parken att bli mer attraktiv. Dansbanan som nyligen invigdes i området är ju också ett trevligt tillskott. Det som är kvar är väl en ordentlig passage över Sjukhusvägen in till Akademiska sjukhuset. Om denna förbindelse blir välanvänd bör det underlätta för de som är på väg till ”Ackis” från de sydöstra delarna av staden.

Linbanan i Ulleråker

kolgard.jpg
Den gamla kolgården. I bortre ända , den södra, så hittar man linbana strax utanför staketet.

Äntligen har jag varit ute och tittat på resterna av den gamla kollinbanan i Ulleråker. Det har legat högt på min lista över saker att besöka sedan bloggen Ullerkråkor berättat om den.

kollonbana_planskiss_1960.jpg

Linbanan användes för att forsla upp kol till panncentralen som i sin tur värmde upp Ulleråkers sjukhus. En planskiss från runt 1960 visar linbanan och byggnaderna. E58 maskinhus för kolgård och E61 panncentral och maskinverkstäder.

nedre_linbana.jpg
De nedre fundamenten söder om kolgården. 

ovre_linbana.jpg
De övre fundamenten. 

panncentral.jpg
Panncentralen. 

De nedre fundamenten står i skogsbrynet och bakom dessa hittar man både kolrester och stålvajrar. För att se om det fanns något mer kvar av linbanan tog jag mig uppför åsen. Det var inte helt lätt kan jag säga men som tur var fanns det träd och buskar att ta stöd av. I slutet av branten står det ytterligare två fundament i samma skala som de nere vid kolgården. Fortsätter man sedan i linbanans sträckning går man rakt in i den gröna väggen på den gamla panncetralen.

pollare_kolgard.jpg

Närheten till Fyrisån får en att misstänka att kolen kom med båt. Någon kaj finns inte men jag undrar om det behövdes? Efter att ha synat åkanten nedanför kolgården upptäckte jag tre ordenliga pollare. De står med ett mellanrum på cirka 30 meter och vi får väl anta att de inte placerades där på grund av sin skönhet.

All cred går till Ullerkråkor som först uppmärksammade linbanan och fick mig att halka runt på åsen som en bergsget :)

Kolgård och panncentral på Google Maps

Uppsala Östra

Uppsala östra stationuppsala_ostra_2.jpguppsala_ostra_1.jpg

I helgen invigdes det nya stationshuset vid Uppsala Östra. Jag missade förstås hela kalaset eftersom jag gick i andra tankar. Nu kan man inte gå och gräma sig över det så jag satte mig ner och försökte hitta lite historik om stationen. Jag blev faktiskt förvånad över hur lite information det fanns. Detta skall i alla fall vara den tredje stationsbyggnaden i ordningen och då räknar jag inte med den som tillfälligt stod vid Bergsrunnaplan.

ostra_station_1935.jpg
Uppsala östra station under uppförande. Foto: Paul Sandberg, april 1935.

ostra_station.jpg
Uppsala Östra. Denna entré var vänd mot Roslagsgatan. Fotograf och årtal okänt. 

När man uppförde den nya stationen vi Uppsala resecentrum sa man att den skulle vara inspirerad av stationsbyggnaden som ni ser på de gamla svartvita bilderna. Det var en härlig funkisbyggnad och jag tycker att man har lyckats ganska bra med tolkningen. Den ursprungliga byggnaden invigdes i juni 1935 och ritades av arkitekten Sven Malm. Den revs 1971.

ostra_station_1900tal.jpg
Lenna station. Spåret gick längs med staketet och fortsatte bakom byggnaden. 

station_1882.jpg
Karta 1882.

Jag hittade dessutom ett vykort på stationen från tidigt 1900-tal. Först tvekade jag på om det verkligen var rätt plats eftersom det står ”Lenna station” på kortet. När jag sedan hittade stationen på en karta från 1882 med namn och allt kan vi nog fastslå att detta är vad som senare kom att kallas Uppsala Östra. Stationshuset är uppför i schweizerstil vilket var inne på slutet av 1800-talet.

Uppsala-Lenna järnväg öppnades för trafik 1876 men enligt boken ”Sveriges järnvägsstationer 1948” skall stationen uppförts 1879. Den revs 1935 i samband med det nya stationen kom på plats. Tyvärr har jag inte själv bläddrat i boken utan uppgifterna kommer från Järnvägshistoriskt Forum. Nu vet jag att det finns väldigt många tågintresserade där ute som vet massor om detta. Jag hoppas att ni har möjlighet att kommentera mina uppgifter.

Slutligen måste jag bara säga att det är fantastiskt att en museijärnväg, Lennakatten, har fått ett sådant vackert stationshus. Jag antar att det inte hör till vanligheten.

En länk om Uppsala-Lenna Järnväg

Kungsängsliljan blommar på Kungsängen, 13 maj 2012

kunsangslilja_2010_1.jpg

Ja kära vänner, nu finns det inga ursäkter för att inte bege sig ut till Kungsängen. Jag var där förra helgen och inte en blomma så långt ögat kunde se. Nu är det precis tvärt om, kungsängsliljor så långt ögat kan se :) Kungsängen bjuder oss på den största förekomsten av kungsängsliljor i hela Norden. Passa på och njut av denna ynnest.

kunsangslilja_2010_2.jpg

Ett litet tips är att sätta på sig skor som inte läcker för det var väldig blött i marken. Det är möjligt att det torkar upp men det skall man nog inte ta för givet.

Kungsängen på Google Maps.