Kungseken vid Flottsund

Två bilder av Kungseken Uppsala, 2010 och 1932

Jag är otroligt förtjust i gamla bilder som ni säker har förstått. När jag hittade en bild på Kungseken nere vid Flottsund så var jag bara tvungen att fixa ett inlägg om detta.

Jag är alldeles för ung för att fått se detta träd i sin krafts dagar men mina föräldrar har berättat om det när vi passerade det på väg till Stockholm. Som med många Kungsekar är det väl lite ”jag mötte Lassie”-varning på dem. Någon kung har torkat svetten ur pannan i skuggan av grenverket och plötsligt blir trädet superkändis. I detta fall säger sägnen att både Gustav Vasa och Karl XIV skall ha vilat under trädet.

Många påstår också att denna ek skall vara förlagan till Sparbankseken som banken lanserade på 40-talet. Även om det nämns i Riksantikvarieämbetets Fornsök så får väl lägga denna historia till de övriga som är svåra att bevisa.

Som ni ser på bilden är det bara en skärva kvar av den gamla eken. Det började med att toppen skadades av ett blixtnedslag efter 1866. Ja, så står det i en inventering och fråga mig inte hur man kommit fram till det årtalet. 1962 brandskadades trädet och ryktet säger att det var någon som hade slängt cigarettfimpar i det. Slutligen knäcktes det helt av torka och storm 1967-1969. Man beräknade att trädet var mellan 700-800 år gammalt innan det föll för lågorna.

13 maj 1980 planterades en ny ek på platsen av dåvarande landshövding R Edeman. Stammen är en inympad ättling till Kungseken.

Fotograf svartvita bilden: Gustaf Sandberg 1932.

Eken på Google Maps.

Broar över Fyrisån, Fyrisvallsbron

Två bilder på Fyrisvallsbron, i början av 1900-talet och 2010

Den första bron på platsen uppfördes 1915 genom ett privat initiativ. Det var en enkelt träbro och syftet var att göra det lättare att transportera material till bygget av Seminariet. Den renoverades några gånger och 1932 förstärkte man den med järnbalkar. Efter en utredning 1957 kom man fram till att det behövdes en ny och modernare bro och 1962 kunde man inviga den bro som vi ser idag.

Fyrisvallsbron och kallbadhuset 1947
Bron och kallbadhuset,  flygfotot 1947

Fyrisvallsbron har haft flera olika namn. Först beslutade man att bron skulle heta Fyrisbron men det verkar ha varit ett kortlivat namn eller så användes det inte. Den kallades istället för Kallbadhusbron efter föregångaren till Fyrishov och senare för Seminariebron efter huset som den ursprungligen byggdes för att serva. Namnet Fyrisvallsbron kommer från området väster om Fyrisån som kallas Fyrisvallen.

Det skedde en liten fadäs när man schaktade för bygget av dagens betongbro. Delar av Uppsalas dricksvatten kom vid den här tiden från Sandkällan som låg rakt norr om Seminariet intill Fyrisån. Under brobygget råkade man skada vattenledningen och källan förorenades så kraftigt att man var tvungen att ta den ur bruk.

Det ni inte ser på bilden är att man äntligen rensat upp längs de vildvuxna åkanterna söder om bron. Nu har man fått tillbaka kontakten med vattnet och det kommer säkert att bli ett fint vandringsstråk. Man har till och med gjort en liten sandremsa vid kanten och häromdagen var någon ute och simmade efter en boll. Jag valde ändå en bild från norr eftersom jag ville matcha den med den svartvita bilden.

Uppdatering: Årtalet när källan förorenades är ändrat. Jag trodde det var när den första bron byggdes men det var fel. Det skedde när man schaktade för den nya betongbron som invigdes 1962. Ursäkta för felet.

Här hittar ni bron på Google Maps.

Översta bilden:fotograf okänd
Nedersta bilden: Oskar Bladh 1947

Detta är inlägg 28 i serien om broar över Fyrisån.

Krontallen i Kronparken

Den enorma Krontallen i KronparkenKrontallen med en ryggsäck liggandes vid foten

Helgens fantastiska väder inspirerade mig till flera olika utflykter runt om i Uppsala. En av dem var en vända i Kronparken. Jag har vandrat runt här tidigare och det finns en hel del att titta på. De gamla tallarna och den glesa undervegetationen ger en ”hög” skog och det känns nästan som att vandra in i en katedral. Denna gång hade jag dock ett bestämt mål. Jag skulle försöka ta en bild på Krontallen, en av Sveriges största tallar.

Som ni ser på bilderna är det ett mäktig träd och det går inte att undvika att känna en viss vördnad när man närmar sig det. Man har rensat runt tallen för att den skall få luft och ljus och den lilla gläntan tillät att jag fick med hela trädet i sökaren. Min ryggsäck fick vara med så att det fanns något att jämföra med.

Krontallen är ungefär 325 år, har en omkrets på 4,7 meter och en höjd på 29 meter.

Trevlig midsommar 2010

Två bilder, segling och grillning

Trevlig midsommar! Jag missade hälsningen i morse för då satt jag som förblindad och läste på om Mora stenar. Ibland är man en riktig nörd :) Nåja, nu har jag i alla fall hunnit komma ut i den verkliga världen och dagen har bjudit på både en fantastisk segling och en njutbar grillning. Vad mer kan man begära av en midsommarafton.

Blötan, en avrättningsplats vid Mora stenar

Blötan, en avrättningsplats vid Mora stenar. Karta från 1770

Jag har inte kunnat släppa området runt Mora äng och Mora stenar sedan jag var där ute och fotograferade Juthögen. Det slutade med att jag gick igenom alla kartor över Lagga socken och då hittade jag en gammal avrättningsplats. Kartan är från 1770 och utan att försöka tolka dokumentet verkar det som om man lägger ner verksamheten och allmänningen upphör.

Det som är spännande är vad en avrättningsplats kan tillföra områdets historia och betydelse. Har den någon koppling till Mora sten eller anlades den efter att man slutat kröna våra kungar här på 1400-talet? Att den var placerad här visar i alla fall att området har använts för andra saker än kröningar och jag skulle inte bli förvånad om det dyker upp bevis för en mer frekvent använd tingsplats i området.

1770 uppfördes den stenbyggnad som idag innehåller Mora stenar. Man kan ju fundera på om detta hänger ihop. När man fick ett sådan fint hus på platsen dög det kanske inte att ha en avrättningsplats runt hörnet. Jag skall inte spekulera vidare i ämnet då jag inte har tillräckliga kunskaper utan vi får helt enkelt vänta på de där utgrävningarna som man har pratat om i åratal.

Karta från 1952. Avrättningsplatsen längs den gamla landsvägen.
Karta från 1952. Avrättningsplatsen längs den gamla landsvägen.

Jag hade stora problem med att lokalisera platsen men slutligen visade det sig att området som idag kallas Blötan inte är densamma som på 1700-talet. Idag ligger Blötan rakt norr om Juthögen medan på en karta från 1697 är den placerad nordväst om Mora äng. Saken försvårades ytterligare då en del av den gamla landsvägen som finns på kartan är bortodlad. Jag har uppdaterat min karta på Google Maps med markeringar så att ni skall se var sakerna ligger.

Uppdatering: jag har lagt till en karta från 1952 som visar platsen lite tydligare.

Uppdatering 2: Jag ser att man 2014-01-07 registrerade in avrättningsplatsen i Riksantikvarieämbetets databas Fornsök. Det var trevligt att min upptäck nu är officiell. Länk till objektet i Fornsök.

Länk till kartan över Mora äng på Google Maps.

Knäppingen

Höjden Knäppingen söder om norra infarten till Ulleråker

Om man kör söderut längs med Dag Hammarskjölds väg kommer man fram till en backe strax efter norra avfarten till Ulleråker. Denna höjd kallas Knäppingen.

Jag tyckte namnet lät kul så jag sökte vidare och det visade sig att det inte var helt okänt. Gunnar Wennerberg nämner höjden i en av sina sångtexter i Gluntarne. ”Vid Knäppingen, där Vasaborgen sist skönjdes mellan parkens träd” skaldar han och det stämmer, här är sista tillfället att få en blick av Uppsala slott innan man forsätter söderut. Backen var också med bland förslagen när man diskuterade placeringen av Sten Sturemonumentet. Det var en långdragen process i början av förra seklet och som ni alla vet hamnade det slutligen uppe på Kronåsen.

Numera kan man väl säga att Knäppingen har tappat sin kändisstatus men det är inte så konstigt. I en tid där exakta positionsangivelser blivit allt viktigare och det finns mer påtagliga saker att hänvisa till tappar de gamla platsnamnen sin betydelse. Det är självklart att byggnader och adresser är enklare att använda än en liten höjd eller skogsdunge men det har ju sina historiska nackdelar.

Personligen tycker jag att det är tråkigt när namn faller i glömska och jag skall försöka nämna fler här på bloggen. Sedan är det bara att hoppas att internet aldrig glömmer.

Alla vägar bär till Uppsala

Reginalok med Uppsala Slott i fonden

Jag letar alltid efter nya bildvinklar i Uppsala. Oftast är det slottet eller domkyrkan som kan dyka upp i änden av någon gränd eller som bakgrund till någon byggnad. Senast var det en järnvägsövergång i Gamla Uppsala som gav en ny spännande vy över slottet.

När jag stod ute på spåret och försökte får skärpa på slottet började det plinga och blinka rött. Ett Reginatåg dundrade förbi och då bestämde jag mig för att det fick bli en tågbild istället. Om sanningen skall fram så behöver jag betydligt bättre utrustning om det skall bli någon vettig bild på slottet. Det är 4 kilometer från järnvägsövergången till slottet så jag vet inte riktigt vad jag hade hoppats på.

Det är kul att man lär sig något nytt varje gång man ger sig på nya motiv. Jag har till exempel aldrig tänkt på att kontaktledningen går i sicksack. En enkel och vettig konstruktion om man inte vill få djupa spår i strömavtagaren. Jag vill också påminna om att den här vyn kommer att försvinna när man bygger det nya dubbelspåret. För att kunna köra lite snabbare flyttar man spåret västerut så att det blir en mjukare kurva genom Gamla Uppsala, eller under om man skall vara korrekt.

Spårvagnsminnen, 4:ans ändhållplats vid Polacksbacken

Två gamla bilder på spårvagnar vid 4:ans ändhållsplats, Polacksbacken4:ans igenvuxna ändhållsplat 2010

4:ans ändhållplats är den enda rest av Uppsalas spårvägar som finns utmärkt i någon broschyr. Att den fått den uppmärksamheten beror nog på att den ligger i norra hörnet av Kronparkens naturreservat. Här har man inventerat stort som litet och då fick hållplatsen hänga med.

Om jag inte visste att spåret hade gjort en lite ögla här skulle jag aldrig ha sett något. Man har städat upp ordenligt och det enda som minner om spårvägen är att det är lite glesare mellan träden där den upptrampade stigen går in i skogen. Jag funderade länge på hur man skulle kunna fotografera en glänta och få det att kännas som en spårvagnslämning. Jag vet inte… bättre att ni tittar på de gamla bilderna.

4.ans ändstation på Google Maps.

De svartvita bilderna: fotograf okänd.

Läbyron, Uppsalas vackraste bro?

Läbybron i kvällssol

Jag tog några bilder på den vackra Läbybron för några veckor sedan. Ekarna hade inte börja bli gröna ännu men det uppvägdes av det varma eftermiddagsljuset. Jag läste någonstans att bron räknas som en av Uppsalas vackraste. Jag kan inte annat än att hålla med.