Vaccinfabriken på Östunagatan, Boländerna

Vaccinfabriken på Östunagatanbaksidan på vaccinfabriken på Östunagatan

Längs med Östunagatan, bakom bryggeriet Holmen och Bil 3:an, ligger ett hus som ser ut som om det är på väg att rivas. Jag är inte helt säker på att man faktiskt skall riva det men det kändes ändå som det var läge att börja rota lite. Det visade sig att byggnaden hade en väldigt brokig historia. Jag hade önskat att jag hade kommit närmare huset för det brukar alltid finnas små kul saker att fotografera i gamla industribyggnader. Denna gång gick det inte för området är omgärdat av ett högt staket.

Byggnaden mot gatan uppfördes 1939  åt Uppsala läns hushållningssälskap, TBC-avdelningen. Här startade man en vaccinfabrik åt jordbruket. Arkitekten var en herre vid namn Olov Stylin. 1944 bygger man ett hisstorn på gårdssidan på fabriken.

1954 tar Riksglass över fabriken och man uppför då gavelbyggnaden till vänster om hisstornet (nedre bilden). Det framgår inte om man faktiskt tillverkar glass här eller om det bara fungerade som ett lager. Några år senare inrättas ett livsmedelslager i en del av byggnaden.

På 1980-talet fanns här kontor och kurslokaler och i gavelbyggnaden huserade en karateklubb. Det som saknas på mina bilder är en funkisgavel med runda hörn som stod framför hisstornet. Den uppfördes som kontor 1955 men är tydligen redan riven.

Den gula baracken på tomten som ni ser delar av uppfördes 1959 och byggdes om 1970. Det som är intressant är att på samma plats låg en barack som tillhörde Svenska Gummiforskningslaboratoriet. Den den skall ha funnits här redan 1944, under slutet av andra världskriget. Man hade länge försökt tillverka syntetiskt gummi eftersom vanligt gummi var en bristvara under kriget. Nu har jag ingen aning om denna lokal var en del i denna forskning men det var vår kände Uppsalaprofessor och nobelpristagare Theodor Svedberg gick i spetsen för denna verksamhet.

Ja vad säger ni? Med lite bakgrundsfakta tycker jag att det anonyma huset blev betydligt intressantare…

Huset på Google maps.

Snöhögen på Kungsängen, mars

bild på snöhögen på Kungsängen från söder, marsbild på snöhögen på Kungsängen från öster, mars

Som ni ser har inte mycket hänt på snöhögsfronten. Den ser likadan ut som när jag var här för en månad sedan. Möjligtvis är den skitigare eller rättare sagt sanden som följde med snön har börjar samlas på ytan. Eftersom jag är vuxen och tycker att det är fjantigt att klättra omkring på snöhögar så offrade jag mig för att ni skall få se på utsikten ;)  Haha, i samma ögonblick som jag bestämde mig för att fota snöhögen visste jag att det inte fanns något som kunde stoppa mig.

Vy norrut mot Uppsala från snöhögen på KungsängenVy österut mot Uppsala från snöhögen på Kungsängen

Utsikten var riktigt bra men det var skräpigt där uppe. Jag misstänker att det blir värre, det som göms i snö…

Historien utarmas med dagens tråkiga böcker

Böker på en sned hylla som släppt från väggen
Gammal bild när min hylla med böcker om Uppsala lossnade från väggen. Den har utökats med minst 15 böcker sedan dess.

Som ni säkert märkt har jag inte varit jätteaktiv med att publicera nya inlägg. Jag har däremot tagit mig tid till att börja bläddra i min hyllmeter med Uppsalaböcker. Det har gjort mig uppmärksam på ett fenomen som gör mig lite ledsen. Precis som rubriken säger upplever jag att en del av vår historia håller på att försvinna.

Jämför man nya böcker med äldre från till exempel mitten på förra seklet är skillnaderna stora. Författarna verkar ha varit mycket friare förr utan att för den delen tumma på bevisen. Båda rabblar upp fakta, statistik och källhänvisningar men sen slutar likheterna. Meningar som börjar med ”Det berättas att…” eller ”Kan det vara möjligt att…” hittar man inte i nya verk. Ord som vacker, fantastik eller enastående verkar dessutom numera vara helt bannlysta. Det som är riktigt tråkigt är att detta även genomsyrar lite friare texter. Jag vet inte om orsaken är att man är rädd för att inte uppfattas som professionell men resultatet är ofta urtrist.

Det är helt korrekt att man skall dra sina slutsatser från det man kan bevisa. Det jag tycker är tråkigt är att man många gånger helt utelämnar det som är lite tveksamt som om det aldrig har funnits. Texterna är ofta som små koncentrat av information och mycket av det där som sätter in händelserna i historien saknas. Om någon skulle försöka sammanfatta Uppsalas historia enbart från de senaste böckerna skulle det bara bli en rad med årtal. Jag vill påstå att detta gör att delar av vår historia sakta men säkert kommer att glömmas bort.

Jag vet att när man letar efter fakta sitter man ofta med en hel del lösa trådar och saker som spretar. Tänk om det blev praxis att varje avhandling skulle innehålla ett kapitel med detta så att andra kunde leta vidare. Jag lovar, det vore det första jag skulle kasta mig över :) Nåja det är sol ute så jag skall inte sitta här och sura. Det finns ju tack och lov antikvariat man kan botanisera i.

Upptäck din hembygd, Ortnamnsregistret – Institutet för språk och folkminnen

Ortnamnsregistret… vilken fantastisk guldgruva detta är. Jag misstänker att många redan klickat runt i detta register. Det brukar dyka upp när man söker på udda saker men jag undra om alla förstått vad det är man hittat. Jag skall erkänna att det tog ett tag innan jag själv förstod nyttan med det. Problemet är att registret inte är speciellt publikfriande och det krävs lite grundkunskaper.

Vad innehåller Ortnamnsregistret?

Namnet säger väl allt men i mycket korta drag fungerar det så här. På institutet sitter man och går igenom gamla dokument. När det dyker upp ett ortnamn eller en plats i en text försöker tolka och placera in namnet geografiskt. Platsen, namnet, uttalet och en hänvisning till källan skriv sedan in i små arkivkort som sorteras sockenvis. Det är dessa arkivkort man nu hittar på nätet. Ortnamnsregistret är faktiskt världens största ortnamnssamling med 3,7 miljoner inskannade kort!

Arkivkort Ulva vad från Ortnamnsregistret

Ovanstående kort är en av 84 träffar på ”Ulva” i Bärlinge socken. Det visar det äldsta omnämnandet av vadet som verkar vara 1329. Som ni ser är korten lite kryptiska men det finns en guide och en förkortningsordlista på hemsidan. Just i detta fall går det faktiskt att hitta en översättning av hela texten eftersom det den ligger i Svenskt Diplomatarium (SD). Hur det fungerar får jag förklara i ett annat inlägg eftersom jag inte är helt överens med det arkivet ännu. Här har ni en länk till originalet.

Vilken nytta kan jag ha av Ortnamnsregistret?

Skriver man om en bygd är det självklart här man skall börja. Med en enkel sökning kan man hitta alla gamla källor som nämner platsen. Personligen har jag använt registret mest när jag försökt hitta namn på gamla vad, källor och broar. Möjligheterna är dock oändliga. Har du ett namn men ingen plats är det här du skall börjar leta. Jag har till och med använt registret när jag försökt tolka gamla kartor. Genom att jämföra träffar ur registret med kartan går det att oftast att reda ut en krånglig handstil. Kombinerar man register med Historiska kartor och Fornsök brukar man komma ganska långt ifall man är ute efter information. Det mesta jag skrivit om har jag kollat upp i dessa tre register. Ofta är det Ortnamnsregistret som fixar den sista pusselbiten.

Arkivkort löpsbron från OrtnamnsregistretArkivkort lpukisråttor från Ortnamnsregistret

Det som gör detta register så fantastiskt i mina ögon att det innehåller mer än bara klassiska ortnamn och referenser. Här hittar man namn på ängar, åkrar, gravhögar, åar, smeknamn på byggnader och gårdar och mycket mer. Det är riktigt spännande att bara klicka runt bland alla konstiga namn och se vad som dyker upp.

Hur gör jag för att söka i Ortnamnsregistret?

Bskrivning med siffror OrtnamnsregistretDialogruta ortnamnsarkivet

Det första är att välja län (1). Sedan är det bara att göra en fritextsökning i fältet ”Ortnamn” (3). % före ordet betyder att det kan vara bokstäver eller ord före sökordet och sätter du % efter sökordet så är det tvärt om. Det går självklart att sätta ett % både före och efter om man är osäker. I fältet ”Lokal” (4) kan man söka på klassificeringsord som äng, byggnad, vad, bro, osv. om man vill. Det tar ett tag innan man får kläm på dessa ord men det går ju att använda % även här. Jag rekommenderar alla att försök att minska sökningen genom att specificera socken (5). Registret är långsamt och blir det stora sökningar tar det en evighet att få upp resultaten.

Dialogruta ortnamnsarkivettabell ortnamnsregistret

Som jag nämnde tidigare går det att klicka runt bland alla namn i en socken. Då får ni klicka på länken ”sök i sockenlistan” (2) på registrets startsida. Sök på socken (6) och ta sedan fram hela tabellen genom att klicka på pilen längst till vänster (7). Det är här man kan hitta massor av kul namn. Den lilla pilen till vänster finns i alla sökresultat även när ni söker på enskilda ord.

Länk till Ortnamnsregistret
Länk till Användarguiden

Glöm inte bort min guide om hur man hittar sockennamnen. Ut och sök efter något du inte redan visste :)

Ny sida, Prenumerera

rss.jpgJag har faktiskt inte mycket om Uppsala just nu så jag försökte sätta ihop en informationssida om hur man prenumererar på bloggar. Egentligen blev det nog mer en sida om varför man skall prenumerera, men förhoppningsvis hjälper den någon :) Jag vet inte om jag gjorde rätt men jag försökte undvika alla ord som feed, really simple syndication osv.

Ni får gärna tycka till om den så kanske jag kan förbättra den i framtiden. Ni hittar den i toppmenyn, under rss-ikonerna eller här.

Bild från Flickr (creative commons)

Nyårslöftet 2011

Skåp för datorn med nyinstallerad fläktSom vissa säkert kommer ihåg var förra årets nyårslöfte att fixa mitt burkskåp. Det löste jag genom att inhandla några backar som jag sedan kunde sortera burkarna i. Nu, ett år senare kan jag meddela att det är lika fint i skåpet som när jag städade det :) Jag vet inte om det är en trend men årets nyårslöfte handlar också om skåp.

Jag är något av en ljudallergiker och älskar tystnad. Idag är det faktiskt lite av en lyx att hitta en plats utan störande bakgrundsljud. Jag är ofta ute i skogen eller på sjön men där är det sällan tyst även om fågelkvitter och kluckande vatten kan vara rogivande. En av mina tidigare favoritplatser där man kunde få lite lugn var Stadsbiblioteket. Tyvärr har den miljön blivit mycket pratigare och de knattrande datorerna gör att det inte längre går att koppla av på samma sätt.

Problemet är att det inte varit tyst hemma heller. Så länge som jag haft en dator har det varit ett ständigt brummande. Visst kan man stänga av den men det blir det ändå många timmar i oljudet som ni säkert förstår. Vid nyår bestämde jag mig för att göra något åt det innan jag blev galen. Första tanken var att köpa en ny dator men som ni ser blev det istället ett skåp, en chassifläkt och en variabel 12V adapter. För det facila priset av 750:- har jag köpt mig tystnad. Tanken var att jag skulle klä skåpet med dämpmattor men det verkar inte behövas. Bara genom att stänga skåpdörren och dra ner varvtalet på fläkten har det blivit fantastiskt mycket bättre. Vilken lättnad! Som en extra bonus slipper jag se den fula datorn :)

Snöhögen på Kungsängen, februari

bild på snöhögen på Kungsängen från söder, februaribild på snöhögen på Kungsängen från öster, februari

Vissa säger att det är tråkigt att titta på färg som torkar. Nu tänker jag titta på en snöhög som smälter. Det måste väl ändå toppa listan?

Nu är det inte vilken snöhög som helst utan den enorma högen ute på Kungsängen. Delar av den snö som fallit över Uppsala har man transporterat hit och med hjälp av en bandschaktare byggt upp högen. Det kanske inte syns på bilderna men den är sjuhelsike stor och jag får faktiskt lust att klättra upp på den. Inte omöjligt att vyn är storslagen.

Jag skall försöka ta en bild i månaden och presentera här på bloggen. Inspirationen kommer från en gammal artikel där man berättar att förra året fanns det snö kvar i juli. Som ni säkert minns var det en ordentlig värmebölja just då. Får vi en dålig sommar i år har vi kanske början till en glaciär där ute på åkern :)

Gammal bild då snöröjarna kört ner snön i Fyrisån vid Fyristorg
Förr i tiden tippade man ner snön i Fyrisån men det är inte tillåtet idag.

Jag läste på lite om snöröjning i äldre tider och det var tydligen en svår balansgång. Man var tvungen att ploga så att bilarna kunde komma fram men samtidigt lämna kvar så mycket att folk utifrån kunde åka med sina slädar inne i stan. Som vanligt var det väl ingen som var nöjd med resultatet.

Svartvita bilden: Fotograf okänd.

Sandkällsparken i norra Luthagen

Jippie! Den 3 februari antog namngivningsnämnden mitt namnförlag på parken norr om Fyrisvallsgatan 3. Parken heter nu Sandkällsparken men det tog sin tid. Förslaget skickade jag in redan i september förra året så det har varit en lång väntan. Jag måste erkänna att det faktiskt känns stort och evigt på något sätt att få namnsätta en park i Uppsala.

karta över parken SandkällsparkenSandkallsparken från söder

Från början hade jag två namnförslag men efter ett möte med kommunen valde vi att gå vidare med det som hade bäst dokumentation och en koppling till stadens historia. Namnet kommer från Sandkällan som tidigare låg i östra änden av parken. Idag är den borta men jag hoppas att man tar fram den igen eller åtminstone märker ut den på något sätt.

byggarbeten vid Sandkällan, svartvitt fotografi
Arbeten vid Sandkällan. Uppe till höger ser ni Upsala Norra Tegelbruk.

Om ni läst mitt inlägg om Fyrisvallsbron så har ni hör namnet förut. Mellan åren 1876 och 1961-62 (se rättning av årtal nedan) pumpade man upp delar av Uppsalas dricksvatten från denna källa. Tyvärr skadades ledningen vid grävarbetena för den nya betongbron och källan förorenades så svårt att den inte gick att använda längre.

Sandkällsvadet på en karta från 1670-talet ur Olof Rudbecks Atlantica
Sandkällsvadet på en karta från 1670-talet ur Olof Rudbecks Atlantica.

Ytterligare en koppling till namnet är ett vadställe som tidigare låg väster om parken enligt Riksantikvarieämbetets Fornsök. På en karta från 1670-talet är en väg ritad över Fyrisån mellan Librobäcken och Svartbäcken. I boken Uppsala stads historia del 1 kallas detta vad Sandkällsvadet och ni ser det uppe i vänstra hörnet i kartan.

Karta över salpeterbruket, 1635-36
Karta över salpeterbruket, 1635-36

saltpeterbruket och Fyrisån
Salpeterbruket. Karta utan årtal men här ser man Sandkällan lite tydligare. Ängen till vänster om källan motsvara dagens park.

Området har en mycket gammal industriell historia. På 1600-talet visar gamla kartor att här låg ett salpeterbruk. Gustav Vasa skall ha placerat ett salpeterbruk i Uppsala redan på 1500-talet och man kan misstänka att det är samma bruk. Källan och vadet kan ha varit orsaken till att man valde just denna plats. Det var mycket jord, dynga och salpeter som skulle transporteras hit och dit och rent vatten var kanske en förutsättning för att få en bra kvalitet på salpetern. Tyvärr har jag ingen kunskap i ämnet men jag hittade en mycket intressant sida om salpetersjudare som jag måste tipsa om. Det ger en liten bild av verksamheten och de många pålagor som drabbade bönderna under denna tid.

Hur var det då med det andra namnet. I en gammal skifteskarta hade ängen namnet Flottholmen men det var det enda belägget. Inte mycket att komma med även om namnet går att spinna vidare på. Namnen Flottholmen och Flottsund (vid Fyrisåns mynning) har kanske samma ursprung? De som kan det här menar att namnet Flottsund har en koppling till ordet  flöte ”det som flyter med ett vattendrag och uppgrundar detta”. Andra likheter finns men jag kan bara gissa.

Det är synd att jag inte har några bra bilder på parken. När jag var där tog jag bara de som behövdes för ansökan eftersom det var iskallt och duggregnade. Det är en mysig park med två fina bryggor att sitta på och i ena änden en hängmatta. Jag får försöka på nytt i vår men tills dess skall jag skriva på några nya namnförslag som ligger och gror i huvudet :)

Uppdatering: Årtalet när källan förorenades är ändrat. Jag trodde det var när den första bron byggdes men det var fel. Det skedde när man schaktade för den nya Fyrisvallsbron som invigdes 1962. Ursäkta för felet.

Svartvita fotot: Romson.

Sandkällsparken på Google Maps.

Broar över Fyrisån, Fyrisspången

Fyrisspången från västra sidan med Fyrisskolan i fondenFyrisspången över den fusna Fyrisån

Historien om hur Fyrisspången kom till är ganska fantastisk. Det var nämligen så att under en period hade Fyrisskolan undervisningslokaler på båda sidorna av Fyrisån. För att nå sina klassrum i gamla Hästens skofabrik (Länsförsäkringar) på andra sidan ån tvingades eleverna ta svängen över Luthagsbron vilket var både irriterande och tog tid från lektionerna. Slutligen vände man sig till kommunen med önskemål om en ny gångbro över ån. För att minska kostnaderna erbjöd sig eleverna på yrkeslinjen att hjälpa till med bygget och kommunen var inte helt negativa till idén. Förslaget till bro var dock inte vad eleverna hade önskat. Det talades om att slå ner gamla telefonstolpar i ån och dessutom var stadsfullmäktige inte eniga.

Eleverna valde då att göra något helt oväntat. I hemlighet började man bygga en egen bro på skolan. En lärare tog fram ritningarna till en bågbro med dragband som skickades till Chalmers i Göteborg för ett godkännande. Pengar till bygget kom från teaterföreställningar som skolans teatergrupp anordnade samt en mindre del från sponsorer.

Tre år senare var bron klar och det enda som återstod var att få tillstånd att sätta upp den. För att lösa detta tog man en vild chansning. Skolan ansökte om att få uppföra en föreställning på Stora torget på en stor scen. Man fick tillståndet men istället för scenmaterial transporterade man dit bron i två delar och i skydd av mörkret monterade man ihop den. Nästa dag, under sång och musikföreställningen, meddelade man att bron skänktes till Uppsala kommun. Kommunen kunde inte annat än att acceptera gåvan och när man nu hade en bro var beslutet inte svårt. Redan efter ett dygn på Stora torget kunde bron lyftas på plats.

Fyrisspången uppfördes den 20 oktober 1981 och invigdes en vecka senare. Brons ursprungliga namn var Heimdalsspången efter kvarteret på åns östra sida men även efter guden Heimdall, väktare vid Bifrostbrons krön. Namnet byttes till Fyrisspången 2004 för att hedra de som byggt bron. Bron är 25 meter lång och 1,4 meter bred. För att testa hållfastheten ställde sig hundra elever (c:a 7 ton) på bron och den böjde sig inte mer än 1,2 cm. 2007 fick bron en ordentlig belysning vilket var ett elevprojekt tillsammans med kommunen och Länsförsäkringar.

Bron på Google Maps

Detta är inlägg 32 i serien om broar över Fyrisån.