Exercitiegården

Exercitiegården eller Stallgården
Vy från Slottet. Exercitiegården (Stallgården) ser ni till höger i bild. Foto: Henri Osti 1870-talet (crop).

Exercitiegarden_1.jpg
Vy från Domkyrkan. Exercitiegården (Stallgården) nere till vänster. Observatoriet i fonden. Fotograf okänd 1860-1879

Som vanligt hittade jag några bilder som jag bara måste få visa. Denna gång är det två bilder på Exercitiegården eller Stallgården som den också kallades. De upptäcktes så sent som 1987 i Carolinas samlingar och är antagligen de enda existerande bilderna på denna byggnad.

Exercitiegården uppfördes 1663-65 på mark som universitetet fått i gåva av drottning Kristina 1648. Ansvarig för bygget var vårt eget universalsnille Olof Rudbeck. Här fanns redan ett gammalt stall som Gustav II Adolf låtit uppföra på 1620-talet och man tror att denna byggnad införlivades i den nya gården.

Anläggningen var efterlängtad och var ett försök att locka adeln till Universitetet. Här fick man lära sig det som ansågs nödvändigt för en stadsman, det vill säga ridning, fäktning, språk och dans. Vi den här tiden kunde det bliv väldigt pinsamt om man inte förde sig fint och kände till de senaste danserna. Denna brist ansågs till och med kunde sätta stopp för en framgångsrik karriär.

karta_1702_stallgarden.jpg

Kartan ovan är från 1702. Exercitiegården hittar ni uppe i vänstra hörnet. Den runda byggnaden i hörnet av gården är en tornruin från den så kallade biskopsborgen som revs i början av 1600-talet. Tornruinen kallades för ”Rundeln” och har gett Rundelsgränd sitt namn. Låt mig återkomma till detta i en senare bloggpost. Exercitiegården revs i samband med att man skulle uppföra den nya Universitetsbyggnaden på 1880-talet.

Nya bron vid Stadsträdgården 27.02.2012

ny_bro-fyrisan_1.jpgny_bro-fyrisan_2.jpg

Söndagens fina väder tog mig bort till brobygget vid Stadsträgården. Som ni ser så har man fått ut pontoner över ån och man har dessutom slagit ner ett gäng med spont på åns östra sida.

Om jag förstått det hela rätt skall man först slå ner en ring av spont för varje bropelare. När de sedan är tätade kan man gräva ur dem och ostört fortsätta med arbetet att gjuta bropelarna. Jag misstänker att man dessutom kommer att slå ner ett antal friktionspålar för att hålla bropelarna på plats. Det smarta med detta är att när väl dessa ringar är på plats kan man arbeta vidare utan att slamma upp ån och påverka fiskens vandringar.

hamnplan_varflod.jpg
Höjden på vattnet under vårfloden 2010. Detta var dock några dagar efter toppnoteringen.

Just här är lerdjupet är ungefär 60 meter. Dessa pålingar går dock inte djupare än 40 meter men det tror man räcker tillsammans med de andra åtgärderna. Vi får väl se hur det går. Det jag reagerade på är spontens höjd över vattnet. Jag tycker att vissa verkar lite för korta för att klara vårfloden.

Uppsalaleran gör sig påmind

kungsangsgatan_35.jpgkungsangsgatan_fasad.jpg
Huset vid Kungsängsgatan 35 sjunker.

Uppsala är byggd på både åsryggar och gammal sjöbotten. Bara som kuriosa kan jag berätta att lerdjupet vid Svandammen är närmare 80 meter

Nu verkar det som om det här ställer till en del problem för vissa byggnader i staden. Ett exempel är det fina huset från 1860 som ligger i kvarteret Sigurd. De nya delarna av kvarteret blev klara 1988 och som om ni ser på listverket har huset sjunkit 15 centimeter i jämförelse med dem. Man undra vart det skall sluta.

ingang_riksbanken.jpg

En annan sak som fångade min uppmärksamhet är taket utanför ingången på det ”nya” riksbankshuset vid Kungsängstorg. Här har marken satt sig ordentligt och det känns lite läskigt att passera här. Tittar man närmare ser det ut som om det bara är takplåten som hindrar stenbågarna att falla omkull. Nu är det nog inte så illa men det vore skönt om man rätade upp dem lite. Uppsala Auktionskammare har precis köpt huset så de lär nog fixa detta.

Vi har faktiskt haft riktiga katastrofer på grund av leran och en av dem hände i samband med bygget av Bärbyledens bro över Fyrisån. Ni kan läsa mer om detta i mitt inlägg om bron.

Kommer namnet Börje tull att försvinna?

skylt_borjetull.jpg
Är det dags att ta ner skylten med Börje tull?

Ja, det kan man faktiskt fråga sig. Industriområdet som ligger i södra delen av stadsdelen Librobäck håller sakta men säkert på att omvandlas till bostadsområde. Fråga är vad som händer den dagen man bestämmer sig för att plocka ner skylten som upplyser trafikanter om att det är ett industriområde? Även om Börje tull är ett vedertaget namn på området kan jag inte hitta det i några kartor eller officiella listor. Jag misstänker att utan den backningen kommer det att få svårt att överleva.

Det här är väl en naturlig utveckling men jag tycker ändå att det är sorgligt när namn faller i glömska. Vi har en ju lång rad områdesnamn som numera bara går att hitta i gamla kartor som tex. Eriksdal och Erikslund i Luthagen och Petterslund och Almtuna i Fålhagen.

Just i det här fallet finns det ändå en möjlighet att det blir kvar. Librobäck är ju starkt associerat med industri och verkstad. Om mäklare och fastighetsägare tycker att Börje tull låter finare eller vill särskilja sig från annan verksamhet i stadsdelen kommer de säkert att fortsätta använda namnet.

stickspar_librovallen.jpg
En stump av det gamla stickspåret till S:t Eriks betong finns fortfarande kvar i norra delen av Librovallen.

Börje tull växte fram på 1940-1950-talet. Uppsala hade behov av ett nytt industriområde som dessutom hade koppling till järnvägen. 1949 tog man fram en plan på det nya området med gator och stickspår.

PS. Som ni ser på skylten stavas namnet Börje tull. Om man googlar på namnet är den hopskrivna varianten Börjetull nästan tio gånger vanligare. Bara en liten observation…

 

Skeppselevatorn

skeppselevator_uppsala_hamn.jpg

Förra inlägget handlade ju om den nya bron vid Stadsträdgården. När jag letade information om den dök det upp en del andra intressanta saker, till exempel några årtal om skeppselevator som står alldeles bredvid den planerade bron. Jag samla ju på sån här fakta och kan berätta att den uppfördes omkring 1960 och ersatte då en tidigare elevator av trä från 1914.

Uppsala hade tidigare en ganska livlig kommersiell båttrafik vilket man inte märker mycket av idag. Visserligen började den klinga av redan på 1970-talet men elevatorn användes faktiskt ända fram till 2000-talet enligt sjöfartsforumet Landgången.

skeppselevator_tra.jpg
Uppsala hamn med den gamla skeppselevatorn. Fotograf och årtal okänt.

Den vackra byggnaden som den är kopplad bör väl också nämnas. Det är ett gammalt sädesmagasin uppfört 1908-1913. Man förklara arkitekturen med att pilastrar och listverk utstrålar nyrenässans medan de avfasade hörnen ger ett drag av jugend. Det låter fint och ingen kan väl säga att det inte är kvarnkomplexets vackraste silo.

skeppselevator_uppsala.jpg
Uppsala hamn. Foto: Axel Sagerholm, årtal okänt.

När jag skriver om något letar jag oftast efter liknande byggnader eller händelser. Efter fler timmars grävande verkar det ändå som vår skeppselevator är ganska ensam i sitt slag, åtminstone åldersmässigt. Kanske är dags att vi tar det blåa plåttornet närmare våra hjärtan och fundera på om det inte är ett väldigt exklusivt industriminne vi har här.

PS. Det fanns en enklare spannmålstransportör vid lantmännens anläggning en bit söderut. Den revs 2008.

Nya bron vid Stadsträdgården och Slinkens färja

fyrisan_kvarnen_klaffbro.jpgfyrisan_klaffbro.jpg

Ingen har väl missat att man startat bygget av den nya bron mellan Islandsgatan och Flusterpromenaden. Personligen är jag väldigt spänd på hur det kommer att bli. Det enda man sett är några enkla skisser som tidningarna har visat och jag har inte blivit imponerad. Det känns som om det kan sluta i en intetsägande stål- och betongkonstruktion lika gärna som ett nytt smycke för staden. Jag är dock fortfarande hoppfull.

Än så länge har man bara satt ut lite pinnar i ån men snart är man väl igång. Bron beräknas ju vara klar i månadsskiftet september-oktober i år. Jag skall försöka följa bygget så ni kommer garanterat få se mer av bron här på bloggen.

slinkens_farja.jpg
Troligtvis en bild på Slinkens färja. Fotograf och årtal okänt

Det finns också några spännande historiska fakta om den här platsen. Från slutet av 1800-talet och fram till mitten på 1930-talet fanns det nämligen en färja här, ”Slinkens färja”, benämnd efter den första färjkarlen. Färjan utgick från trappan ni ser till vänster i den andra bilden. Det skall dessutom finnas någon form av ögla vid trappan där man fäste den kätting som man drog sig över med. Färjan vevades fram med hjälp av ett kugghjul som grep tag i kättingen. När större båtar kom in i hamnen sänktes kättingen till botten. Tyvärr har jag inte kunnat se om öglan finns kvar eftersom området är inhägnat.

Scribo i Uppsalatidningen

uppsalatidningen.jpg

Jag har varit på resande fot och är därför lite sen med nyheten. Den här bloggen har ju ärats med ett helt uppslag i vår gratistidning Uppsalatidningen och det bör man väl nämna :)  Jag kan också meddela att min besöksräknare har fått hicka så det är många som hittar hit. Kul och jag hoppas att det kan inspirera fler att intressera sig för vår fantastiska stad.

Uppsalatidningen går att läsa här.

Magasinbyggnaden i kvarteret Hjorten

st_olofsgatan_32.jpg

För en tid sedan var det någon som frågande om detta hus med adressen S:t Olofsgatan 32. Ett udda hus i kvarteret som för tankarna till äldre industrier. Nu är det tyvärr inte så spännande utan detta är en magasinbyggnad uppförd efter ritningar från 1916 av Victor Holmgren. Det är för övrigt en arkitekt som ritat många fina hus i Uppsala.

Från början var det meningen att hela kvarteret skulle byggas om i samma stil. Nu blev det inte så men det hade varit kul att veta vem som hade de storslagna planerna. Trots en del grävande har jag inte lyckats klura ut detta. Magasinet är dessutom det yngsta huset runt gårdsplanen och får samsas med de andra som är från början och mitten av 1800-talet.

Idag används magasinet som kontor och affärslokal. I en källa står det att byggnaden även innehåller bostäder men jag har inte undersök saken närmare.

Att dokumentera det ointressanta

vagbygge_daghammaskjoldsvag.jpg
Upprustning av Dag hammarskjölds väg. En beläggning av betong läggs mellan Grindstugan och Flottsund. Foto: Paul Sandberg, 1935

Jag har tagit mig en liten funderare på det där med att dokumentera det ”ointressanta”. Jag har nämnt det i ett tidigare inlägg men jag tycker det är ett intressant ämne som jag vill spåna vidare på.

Idag är vi väldigt tacksamma över att fotografer som Alfred Dahlgren, Gunnar Sundgren och Paul Sandberg tog sig tid att fara runt och avbilda Uppsala. Dahlgren hade till och med ett uppdrag av kommunen att fotografera staden i början av 1900-talet. Lite kul med just hans bilder är att han skötte sitt uppdrag på söndagar vilket resulterade i att bilderna är väldigt folktomma. Hur som helst, de har gett oss en fantastisk bildskatt.

Idag har ju kameran fått en enorm spridning och vår omgivning blir dokumenterad på ett helt annat sätt. Frågan är om det vi hittar i dagens kameror är det som våra historiker kommer att leta efter. Visst, våra etnologer kommer att äska bilderna på våra påskmiddagar och dylikt men det är ju inte allt.

idunspangen_bygge.jpg
Arbetet pågår med att färdigställa Idunspången. Tydligen en mycket exklusiv bild?

Jag vill påstå att på vissa områden är det inte bättre än för hundra år sedan. När jag till exempel fotograferade Idunspången för något år sedan kom jag i samspråk med byggledaren. Först undrade han vad jag var för en filur som sprang runt och fotograferade allt. När jag förklarade vad jag höll på med så blev han väldigt intresserad och till och med frågade om jag kunde skicka några bilder. Tydligen tog de inga bilder själva och det gällde faktiskt i princip alla byggen. Om det över huvud taget togs några bilder så var det lokalpressen som var där och rapporterade.

Det är ju tydligt att vi missar mycket som sker runt omkring oss och som kanske borde få lite mer uppmärksamhet. Då och då får jag frågor om bilder på hus innan fasadrenoveringar, ombyggda vägar och liknade så intresset finns. En annan sak som man ofta glömmer bort att dokumentera är kontor och arbetsplatser. Jag har sett väldigt roliga bilder på min egen arbetsplats där föråldrade terminaler och askkoppar fyllde skrivborden.

jarnbron_1931.jpg
Renovering av Järnbron. Foto: Romson 1931

Sen är det nog så att många tycker att har man fotat ett vägbygge så har man fotat alla. Jag vill påstå att det är tvär om. Varje händelse har sin egen historia. Jag har försökt hitta byggbilder till både på Luthagsesplanaden och av E4 till Stockholm (1972) med nedslående resultat. Jag tänker också på de bilder som jag faktiskt använt här på bloggen. Visst är det kul med dessa byggbilder och det ger en helt annan känsla än att se bara få se slutresultatet. Frågan är vem som tar dem nu?

renovering_centralstation.jpg
Baksidan av Uppsala Centralstation under förändring. Något för framtida historiker?

Nu finns det faktiskt några undantag och det tydligaste exemplet är museiföreningen som har hand om Lennakatten. De dokumenterar vartenda litet steg som tas i bygget av deras nya spår och har gjort så under lång tid. En helt fantastisk skatt för den som senare vill skriva om det. Jag undrar om någon har brytt sig om de övriga delarna av stationen?