Scribo — perspektiv på närmiljön

Geijersdalen

Som vanligt hittar man saker när man gräver efter annat. De här inlägget skulle bara vara en enkel genomgång av namnen på Geijersdalen men det blev en hel del läsande i slutänden.

Karta från 1663 med S:t Olofs dike, ”St Olüfs dijkie”

Den här kartan från 1663 dök upp när jag sökte efter källor om Ruddammsvretarn. Själva kartan är nämnd i boken Uppsalas gatunamn (Mats Wahlberg 1994 sidan 35). Här tar man upp namnet ”dragarbroo dijkiet” som ni ser i bilden ovan. Det jag fastnade för är det jag hittade nere i vänstra hörnet och som jag tolkar som ”St Olüfs dijkie”. 

Det känns ganska naturligt att dalen hade namnet Sankt Olofs dike. Källan i västra delen av dalen hette usprungligen Sankt Olofs källa vilket kanske inte är något nyhet. När det blev trendigt på 1700-talet att dricka källvatten började man kalla den för Uppsala Hälsobrunn.

Brunnshuset över Sankt Olofs källa.

I boken, Det Gröna Uppsala (Eric Laufors 1987) säger man att Geijerdalen även har kallats för ”Rudbeckens fåfänga”. Det här blev en lite utmaning och slutade med att jag fick gräva bland antikvariaten för att hitta kioskvältaren Rudbecksstudier från 1930.

Tydligen var ”Rudbeckens fåfänga” förknippat med dalen under främst 1700- och början av 1800-talet. Det gick många rykten om platsen vid den här tiden. Vissa trodde att den var skapad för att leda upp vatten till slottet. Några menade att idén med Geijersdalen var att man skulle leda om Fyrisån väster om åsen även om det nog hade varit omöjligt. I en bok från 1854 tror man fortfarande att den var grävd och inte en erosionsdal.

Avritning av Rudbecks slussbyggnad vid S:t Olofs dike, 1709.

Det hela började på 1600-talet. Man hade då planer på att bygga en kanal från Hjälmaren via Vänern till Västkusten. Vårt eget universalsnille Olof Rudbeck skickade ut sin elev Ingebrecht Otto att inventera kanalsträckningen och lyckades även få pengar för att bygga en slussprototyp 1686. Det här projektet var inte speciellt framgångsrikt och 1690 var slussen bara halvfärdig. 1696 skickade man in en redogörelse över vad man kommit fram till men i detta läge strandade projektet.

Efter den stora stadsbranden 1702 så kände sig Olof Rudbeck manad att lämna ifrån sig en del av materialet som var reserverat för bygget. Slusskonstruktionen stod dock kvar under många år som ett minne över Rudbecks storslagna planer. Det var nog här alla rykten startade och gav oss namnet ”Rudbeckens fåfänga”.

”Geijers dal” av Eric Österlund omkring 1855. (DM)

Varför Geijersdalen kallas Geijersdalen verkar däremot hamna i kategorin ”Platser där en kändis stannat till en stund”. Vi har ju andra namn i Uppsala som Kungseken och Pattons hage som har samma ursprung. Erik Gustav Geijer gillade tydligen att vandra runt i dalen. Nu får man väl ändå säga att namnet är ganska vedertaget och den äldsta referensen jag hittat är en teckning från Digitala museet som kan vara från 1855.

Slutligen, för att jag själv ska komma ihåg det. Området vid Geijersbäckens utlopp i Fyrisån kallades tidigare för Sandgrundet. På 1800-talet hade bäcken ett rikligare flöde och avslutades i en trevlig liten badvik där man bedrev simundervisning.

Dela med andra:

     

Det går alldeles utmärkt att kommentera äldre inlägg. Hittar ni något intressant, skriv en rad.
Inlägget publicerat kl. 15:01 under kategorin Natur & Parker.