Tid att blogga
Jag tycker det är fantastiskt kul att arbeta med bloggen och helst skulle jag blogga varje dag. Egentligen är det vägen till en bloggpost som är det roliga med utflykter, foto och letandet efter information. Ambitionen har aldrig varit att jag skulle spruta ur mig inlägg men nu är jag faktiskt lite frustrerad. Jag har fem påbörjade poster och säkert idéer till ett tiotal till men det finns varken tid eller väder för att avsluta några. Jag vill t ex. ha en bild till varje post och det kräver att jag åtminstone har lite dagsljus för att kunna fixa det.
Det andra problemet är antagligen min ambitionsnivå för jag har nämligen lite svårt att släppa något förrän alla källor är kontrollerade. Jag räknade lite på vilken tid jag lagt ner på min serie om broar och snittiden var minst fem timmar per inlägg. Det tar onekligen sin tid att fara runt halva länet och ordna bilder, gå igenom hundratals sidor arkivmaterial och texter, ringa hembygdsföreningar, intervjua folk och sedan få ihop det hela till några rader text.
Nu skulle jag inte vilja ha det på något annat sätt för det är fantastiskt spännande men som sagt ibland blir det irriterande att inta kunna göra klart saker. Att sänka ambitionsnivån är inte ett alternativ men jag får nog försöka hitta några ämnen som inte kräver så mycket arbete och fungerar under mörka vinterdagar.
Såja, nu fick jag gnälla av mig lite och allt känns mycket bättre :)
Den vackra klockan sitter på Sverkerskolans gymnastiksal, uppförd 1923.
Dela med andra:
kl. 7:21
Jag kallar det för bloggdöden. På något sätt börjar bloggen ställa krav som gör att det slutar vara roligt. Så, om jag får komma med ett råd – se till att det fortsätter vara roligt att blogga. För jag tycker det vore roligt om Scribo fortsätter sitt liv. I lagom takt.
kl. 9:26
Tack för orden. Mitt problem är nog motsatsen till bloggdöden. Det är inte bloggen som driver mig att åka ut och titta på saker utan det hade jag gjort ändå. Mitt problem är att jag har så många ideer och platser jag vill besöka men tiden och vädret sätter stopp. Jag hade kanske inte gjort lika noggranna efterfoskningar om inte bloggen hade funnits men inte en sekund har varit tråkig. Ni kan vara säkra på att bloggen kommer att leva vidare men i lugnare takt under vintern.
kl. 9:53
Vi är mycket tacksamma för din ambitiösa blogg! Här finns alltid något intressant att lära och det är extra roligt för mig att få se bilder och lära fakta om den trakt där mor och far bodde och studerade i sin ungdom.
Jag känner igen det här med ambitionsnivå. Jag lägger också ner mycket tid på mina inlägg, men kommer ändå inte ens i närheten av ditt faktasamlande. Tiden finns inte.
Tack, Scribo, för att du kämpar på!