I helgen invigdes det nya stationshuset vid Uppsala Östra. Jag missade förstås hela kalaset eftersom jag gick i andra tankar. Nu kan man inte gå och gräma sig över det så jag satte mig ner och försökte hitta lite historik om stationen. Jag blev faktiskt förvånad över hur lite information det fanns. Detta skall i alla fall vara den tredje stationsbyggnaden i ordningen och då räknar jag inte med den som tillfälligt stod vid Bergsrunnaplan.

Uppsala östra station under uppförande. Foto: Paul Sandberg, april 1935.

Uppsala Östra. Denna entré var vänd mot Roslagsgatan. Fotograf och årtal okänt. 

När man uppförde den nya stationen vi Uppsala resecentrum sa man att den skulle vara inspirerad av stationsbyggnaden som ni ser på de gamla svartvita bilderna. Det var en härlig funkisbyggnad och jag tycker att man har lyckats ganska bra med tolkningen. Den ursprungliga byggnaden invigdes i juni 1935 och ritades av arkitekten Sven Malm. Den revs 1971.

Lenna station. Spåret gick längs med staketet och fortsatte bakom byggnaden. 

Karta 1882.

Jag hittade dessutom ett vykort på stationen från tidigt 1900-tal. Först tvekade jag på om det verkligen var rätt plats eftersom det står ”Lenna station” på kortet. När jag sedan hittade stationen på en karta från 1882 med namn och allt kan vi nog fastslå att detta är vad som senare kom att kallas Uppsala Östra.

Uppsala-Lenna järnväg öppnades för trafik 1876 men enligt boken ”Sveriges järnvägsstationer 1948″ skall stationen uppförts 1879. Den revs 1935 i samband med det nya stationen kom på plats. Tyvärr har jag inte själv bläddrat i boken utan uppgifterna kommer från Järnvägshistoriskt Forum. Nu vet jag att det finns väldigt många tågintresserade där ute som vet massor om detta. Jag hoppas att ni har möjlighet att kommentera mina uppgifter.

Slutligen måste jag bara säga att det är fantastiskt att en museijärnväg, Lennakatten, har fått ett sådant vackert stationshus. Jag antar att det inte hör till vanligheten.

En länk om Uppsala-Lenna Järnväg

Ja, kära vänner. Nu finns det inga ursäkter för att inte ta sig ut till Kungsängen de närmsta tiden. Jag var där förra helgen och inte en blomma så långt ögat kunde se. Nu är det precis tvärt om, kungsängsliljor så långt ögat kan se :) Kungsängen bjuder oss på den största förekomsten av kungsängsliljor i hela Norden. Passa på och njut av denna ynnest.

Ett litet tips är att sätta på sig skor som inte läcker för det var väldig blött i marken. Det är möjligt att det torkar upp men det skall man nog inte ta för givet.

Kungsängen på Google Maps.

Igår passerade jag en av de nya Fru Gårman skyltarna som finns här i Uppsala. Jag tog några bilder men tänkte till både en och två gånger innan jag bestämde mig för att visa dem här på bloggen. Debatten om skyltarna har nämligen spårat ur allt för många gånger. Nu är detta ett fenomen som finns i staden och därför tillåter jag mig att ha en åsikt.

Det jag reagerar på är att man inte använt sig av den självklara lösningen och skapat en könsneutral skylt. Genom att ha två olika skyltar känns det som man förstärker skillnaderna istället för tvärt om. Att fortsätta stilisera halvägs gör ju dessutom att man ofta måste förstärka de stereotyper som många säger sig vilja motverka. Här har man onekligen gjort en tankevurpa.

Det finns dock en annan mycket viktig punkt som jag saknat i debatten. I det här fallet kanske det inte skapar några större problem men det är en viktig principiell fråga. Låt mig förklara:

Om jag åker till ett annat land och möter olika vägskyltar, oavsett hur snarlika de är, så förutsätter jag att dessa skillnader har ett trafikrelaterat syfte. Det kan till exempel vara olika lagar och regler. Däremot skulle jag inte i min vildaste fantasi utgå ifrån att det fanns olika skyltar för samma sak på grund av politiska symbolfrågor som inte rör trafiken. Det är ju som att leka gissningsleken med trafikanterna. Trafiken är helt enkelt inte en plats för tveksamheter! Här har man frångått tummregeln att vara så tydlig som möjlig utan att motivera det med trafiksäkerhet. Det finns det inga ursäkter för.

I helgen hann jag med en vända till brobygget vid Stadsträdgården. Det är synd att man inte hinner ta sig dit på vardagar för det hade varit trevligt att få prata med någon som jobbar där. Vanligtvis brukar det inte var något problem att stjäla en stund av deras tid för att få sig en uppdatering av läget.

När man tittar på bygget är det svårt att få grepp om vad som egentligen pågår och hur långt man kommit. Vi kan i alla fall se på bilderna att formsättningen för västra brofästet verkar vara i slutskedet. Förseningarna har ni säkert redan läst om så det blir spännande och se om den blir klar till den 31 oktober som det står på kommunens hemsida.

Jag såg också att en av båtarna ovanför bron hade sjunkit. Tråkigt, vi får hoppas att inte allt för mycket olja och andra föroreningar kom ut i Fyrisån innan man fick länsan på plats.

Bara som en påminnelse till alla er som gillar att titta på eller fotografera blommor. Backsippan står i full blom ute i Tyskbacken i Ulltuna. Det har visserligen pågått en tid men när jag var där i söndags fanns det fortfarande mycket att titta på.

Jag har ju skrivit om denna plats tidigare men nu tog jag mig tid till att göra en karta. Det finns även en liten parkeringsplats ca 50 meter från lokalen så man behöver inte ge sig ut på någon långvandring. Bra att veta ifall man bara svischar förbi för ett kort besök.

PS. Det har varit lite tunt med uppdateringar här på bloggen. Tyvärr har jag haft mycket att stå i men förhoppningsvis skall det snart bli bättre.

Tullgarn, karta 1930

En läsare har gjort mig uppmärksam på det försvunna området Tullgarn. Efter att jag tagit del av hans information kunde jag inte låta bli att fråga om jag fick använda materialet till en bloggpost. Det är på intet sätt fullständigt men jag tänkte att det är lika bra att jag skriver något istället för att sitta och trycka på det. Förhoppningsvis är det någon av er läsare som kan berätta mer.

Det som jag fastnade för var en berättelse från en person som bott i område fram till mitten av 1970-talet. Det skall ha funnits fem hus i området. Först bodde de i en 2.a på Tullgarn 1b som delades av 3 familjer. Senare flyttade de till en fyra på adressen Tullgarn 1c. Boendet var mycket enkelt och ville man till exempel tvätta sig fick man använda sig av en trätunna ute i tvättstugan. Vatten värmdes i en stor koppargryta över en eldstad.

Det som gör detta fascinerande är att vi pratar om mitten 70-talet. För mig som växt upp med dusch och andra bekvämligheter låter det helt främmande. Tänk att det fortfarande fanns bostäder i centrala Uppsala där man tvingades elda för att kunna få ett varmt bad. Nå, man kommer till nya insikter varje dag.

Gillbergska barnhemmet. Foto Ola Ehn 1964.

Tullgarn 1b, ”Barnhuset”. Fotograf och årtal okänt.

Tullgarn 1c. Gillbergska barnhemmet eller Judiska barnhemmet. Foto: Ola Ehn 1964.

Tullgarns gjuteri till vänster och Tullgarnsparken till höger i bild. Foto: Oskar Bladh 1937 (crop)

Området har en längre historia än dessa bostadshus även om det är svårt att avgör när den började. När man söker på namnet är det två saker som dyker upp förutom Tullgarnsparken och Tullgarsgatan, Tullgarns Gjuteri & Mek. Verkstad och Gillberska barnhemmet. Gjuteriet startades 1879 och fick sitt namn efter en ombildning 1899. Det är lite oklart vart det ursprungligen låg men på 1890-talet flyttar det till den byggnad som vi idag kallar ”Åsikten” längs med Östra Ågatan.

Barnhemmet inrättades 1895 och drevs fram till 1928 då det flyttade till Sysslomansgatan. Efter flytten skall husen i Tullgarnsparken stått övergivna fram tills 1939. Under kriget nekades judar politisk asyl i Sverige men genom ett privat initiativ öppnade man här ett barnhem för ensamma flyktingbarn. Enligt en berättelse i UNT var huset nergånget men verksamheten var omtyckt av de som bodde här. De sista flyktingbarnet flyttade ut runt 1946. Som berättelsen tidigare säger så hyrde man sedan ut husen som bostäder fram till mitten av 1970-talet.

Tullgarn. Gillbergska barnhemmet längst till höger bakom buskarna. Det två större byggnaderna saknar beskrivning. Foto: Alfred Dahlgren 1908.

Karta från 1882. Tullgarn med park.

Det är okänt varför området kallas för Tullgarn. Någon menar att det kan vara hämtat från Tullgarns slott i Södermanlands län men jag har inte hittat något som backar upp den teorin. Namnet verkar dock vara vedertaget för området redan 1872. Då startade man Tullgarns tändsticksfabrik söder om Ångkvarnen. Något jag inte lyckats ta reda på är vad de två större byggnaderna, som ni ser på bilden från 1908, hade för funktion. Det framgår inte om den användes av barnhemmet, var bostäder eller innehöll annan verksamhet. Någon av byggnaderna kanske var den ursprungliga tändsticksfabriken, vem vet?

Om ni vet något mer om Tullgarn är jag mycket tacksam för ett mail eller kommentar.

I höstas var jag ute och tittade på en av våra riktiga klenoder här i Uppsala. Den är antagligen helt okänd för de flesta men kanske kan den här posten ändra på det. Det handlar nämligen om Hospitalskyrkans klocka som en gång i tiden klämtade på Fyristorg.

Karta 1702. Hospitalet och Hospitalsgränden nuvarande Fyristorg.

Hospitalskyrkan i mitten av bilden och Nybron strax nedanför. Bild från 1700-talet.

Tidigare var Fyristorg bebyggt och inte en öppen plats som idag. Här fanns ett helgeandshus som tog hand om sjuka och fattiga. Verksamheten som byggde på donationer startades redan i början på 1300-talet av dåvarande domprost Andreas And. Till inrättningen hörde även en kyrka, hospitalskyrkan, som ni kan se på gravyren från 1700-talet.

I den stora stadsbranden 1702 förstördes de flesta husen i kvarteret och även kyrkan brandhärjades. Kyrkan kunde repareras men det gick betydligt trögare att få igång den övriga verksamheten. I början av 1800-talet valde man slutligen att flytta ut inrättningen till det gamla bränneriet i Ulleråker. Klockan fick som synes följa med men jag vet inte om den någonsin kom till användning igen. Idag hittar vi klockan i den Gode Herdens Kapell som finns i Norra sjukhuset (”Vingmuttern”) ute i Ulleråker.

Klockan göts 1708 och man får väl anta att den ersatte en tidigare klocka som förstörts i branden 1702. Den är rikt ornamenterad och full med text.
Övre  kanten:

Gud har utwaldt the fattiga the ther rike woro på trona

Text på mitten av klockan:

Till guds namns ähra och the fattigas tienst är denna klocka till Upsala hospital förährt af handelsmannen i Stockholm hr Michael Grubb anno 1708.

Ovanför nedre kanten:

me fecit gerhardt meyer

Nedre kanten:

Säl then som later sig wårda om then fattiga honom skall herren hielpa i then onda tiden. Psalm 41.2.

Gerhardt Meyer som nämns på klockan var styckgjutare åt kronan. Hans gjuterihus var beläget i närheten av Hötorget i Stockholm och här tillverkades i huvudsak kanoner, skulpturer och klockor.

Den Gode Herdens kapell i Norra sjukhuset och den vackra skulpturen Solglimt av Astrid Taube.

Det är synd att denna kulturskatt står inlåst i en lokal som sällan används. Det tog mig flera försök att hitta någon som kunde öppna kapellet och nästan ingen kände till något om klockan. Kapellet är visserligen väldigt vackert men klockan borde ställas ut på en mer tillgänglig plats så fler har möjlighet att se den.

Klostergatan mellan Svartbäcksgatan och Dragarbrunnsgatan är onekligen en av Uppsalas tråkigaste gränder. Nu finns det faktisk en sak att titta på längs den anonyma gatstumpen. Överdelen av en gammal grind från Bayerska bryggeriet pryder personalingången till stadsarkivet och biblioteket. Jag vet inte varför man sparat den men visst är det ett lite udda inslag i miljön.

Bayerska bryggeriet var en gång tiden Uppsalas största bryggerier och startade sin verksamhet 1865. De tog då över en tidigare bryggerirörelse i kvarteret som startat redan 1856. 1966 slår man igen portarna men den gamla byggnaden revs först 1985 i samband med att man skulle uppföra det nya stadsbiblioteket.

Konstigt nog har jag inga minnen av bryggeribyggnaden trots att den revs så sent. Om jag inte har helt fel fanns det en hel del andra verksamheter i lokalerna men tydligen var det inget som jag kom i kontakt med.

Grinden vid S:t Olofsgatan. Fotograf och årtal okänt.

Bayerska bryggeriet korsningen Dragabrunnsgatan och Klostergatan. Foto: Alfred Dahlgren 1902.

Jag hittade ingen gammal bild på just den här grinden men den som låg mot S:t Olofsgatan finns dokumenterad. Den sattes upp 1944 och den vid Klostergatan något senare. Enligt uppgift var det vår tidigare stadsarkitekt Gunnar Leche som ritade grindarna. Ibland undrar man om det finns något i den här staden som han inte fingrat på?

För några år sedan hittade jag en uppgift om att man sparat delar från den nedbrunna nöjesinrättningen Rullan. En kupol från byggnaden skulle ha placerats på ett lusthus i Knivsta.

Uppgiften har gått och gnagt i bakhuvudet sedan dess och slutligen satte jag mig ner för att leta små runda byggnader på en Knivstakarta. Det slutade med att jag fick mig en ordentlig vandring längs sjön Valloxen. Även om det var lite ruggigt var det skönt att komma ut efter en lång vinter.

Som ni ser hittade jag inte bara en utan två kupoler som ser ut att komma från Rullan. Restaurangens huvudbyggnad hade inte några kupoler men däremot fanns det två stycken på en musikestrad som stod i trädgården. Likheterna är slående, även när det gäller spiran, så jag antar att det är de gamla kupolerna från Rullan.

Rullans musikestrad. Foto: Henri Osti 1890-talet

Restaurang Rullan. Foto: Alfred Dahlgren 1901-02

Rullans musikestrad. Foto: Alfred Dahlgren 1901-02 (crop)

Rullan startade sin verksamhet på 1820-talet och brann ner 1946. Den låg i den norra delen av stationsparken där man senare uppförde stadshuset. Wikipedia har en bra och kort artikel om ni vill läsa mer om nöjesinrättningen.

Tänk att det tog ett helt år innan jag fixade en bild på månen Titan. Bloggvännen Mira upplyste mig om Sweden Solar System redan för ett år sedan men det var först nu som jag råkade passera månen med kameran i hand.

Vad är då det här Sweden Solar System (SSS)? För den som inte hört det tidigare så försöker man skapa en skalenlig modell av vårt solsystem här i Sverige. Eftersom man låter Globen i Stockholm motsvara solen blir det dessutom världens största modell. Uppsalas uppdrag är att försöka placera en modell av Saturnus någonstans i staden. Inte helt lätt då den skall vara 6.1 meter i diameter.

Nu verkar det som om vi får vänta på Saturnus men flera olika förslag har dykt upp. På SSS hemsida säger man att den skall bilda ett tak i ett framtida skolplanetarium. Man har även föreslagit en rund stenlagd yta vid Ångströmslaboratoriet och slutligen hittade jag ovanstående bild i ett förslag om ett nytt energihus vid laboratoriet.

Medan man funderar på hur man skall göra med Saturnus så får vi njuta av en av dess månar, Titan, som är utformad som en lampa vid Celsiushuset. Enligt skalan är månen 23 centimeter men tillsammans med planetens tjocka atmosfär får den en diameter på 40 centimeter. Jag tycker att designern Håkan Harrysson har gjort en vacker tolkning.

Nu råkar jag även ha en bild från Knivsta med deras bidrag till systemet. Konstnären Eric Ståhl har gjort en relief av systemet som skall markera platsen för asteroiden 5025 P-L. Nu kan jag inte hitta den på denna relief men det kanske inte är meningen heller? Den är bara 0.2 millimeter.

Det här är en intressant byggnad. Många känner säker till att det är Frams gamla cykelfabrik men jag undrar hur många som vet att det Akademiska ridhuset låg här? Det som är spännande är att man fortfarande kan se konturerna av det gamla ridhuset i fabriksbyggnaden. Framför allt är det strävpelarna och taklisten som avslöjar den tidigare byggnaden.

Akademiska ridhuset med stall. Foto Alfred Dahlgren 1901.

När man rev Exercitiegården på 1880-talet för att ge plats åt den nya Universitetsbyggnaden stod den akademiska ridundervisningen utan lokal för första gången på över två hundra år. Dåvarande akademistallmästare Johan Georg Arsenius försökte rädda ridundervisningen och sökte under flera år efter nya lokaler. Tillsamman med några andra intresserade lyckades man slutligen uppföra detta hus. Här på S:t Persgatan fanns man fram till 1917-1919 (olika uppgifter) innan man flyttade till lokaler inne på Artilleriregementet. Idag drivs verksamheten vidare ute vid Kvarnbo.

Arsenius idoga arbete med att rädda ridundervisningen gör att vi idag har Sveriges äldsta och världens näst äldsta ridinstitution, bara slagen av den Spanska hovridskolan i Wien. Starten för ridinstitutionen sätter man till 1663, året då man började bygga Exercitiehuset i Uppsala.

Vy från Domkyrkan. Exercitiegården (Stallgården) nere till vänster. Observatoriet i fonden. Fotograf okänd 1860-1879

Som vanligt hittade jag några bilder som jag bara måste få visa. Denna gång är det två bilder på Exercitiegården eller Stallgården som den också kallades. De upptäcktes så sent som 1987 i Carolinas samlingar och är antagligen de enda existerande bilderna på denna byggnad.

Exercitiegården uppfördes 1663-65 på mark som universitetet fått i gåva av drottning Kristina 1648. Ansvarig för bygget var vårt eget universalsnille Olof Rudbeck. Här fanns redan ett gammalt stall som Gustav II Adolf låtit uppföra på 1620-talet och man tror att denna byggnad införlivades i den nya gården.

Anläggningen var efterlängtad och var ett försök att locka adeln till Universitetet. Här fick man lära sig det som ansågs nödvändigt för en stadsman, det vill säga ridning, fäktning, språk och dans. Vi den här tiden kunde det bliv väldigt pinsamt om man inte förde sig fint och kände till de senaste danserna. Denna brist ansågs till och med kunde sätta stopp för en framgångsrik karriär.

Kartan ovan är från 1702. Exercitiegården hittar ni uppe i vänstra hörnet. Den runda byggnaden i hörnet av gården är en tornruin från den så kallade biskopsborgen som revs på mitten av 1500-talet. Tornruinen kallades för ”Rundeln” och har gett Rundelsgränd sitt namn. Låt mig återkomma till detta i en senare bloggpost. Exercitiegården revs i samband med att man skulle uppföra den nya Universitetsbyggnaden på 1880-talet.

Söndagens fina väder tog mig bort till brobygget vid Stadsträgården. Som ni ser så har man fått ut pontoner över ån och man har dessutom slagit ner ett gäng med spont på åns östra sida.

Om jag förstått det hela rätt skall man först slå ner en ring av spont för varje bropelare. När de sedan är tätade kan man gräva ur dem och ostört fortsätta med arbetet att gjuta bropelarna. Jag misstänker att man dessutom kommer att slå ner ett antal friktionspålar för att hålla bropelarna på plats. Det smarta med detta är att när väl dessa ringar är på plats kan man arbeta vidare utan att slamma upp ån och påverka fiskens vandringar.

Höjden på vattnet under vårfloden 2010. Detta var dock några dagar efter toppnoteringen.

Just här är lerdjupet är ungefär 60 meter. Dessa pålingar går dock inte djupare än 40 meter men det tror man räcker tillsammans med de andra åtgärderna. Vi får väl se hur det går. Det jag reagerade på är spontens höjd över vattnet. Jag tycker att vissa verkar lite för korta för att klara vårfloden.

Uppsala är byggd på både åsryggar och gammal sjöbotten. Bara som kuriosa kan jag berätta att lerdjupet vid Svandammen är närmare 80 meter

Nu verkar det som om det här ställer till en del problem för vissa byggnader i staden. Ett exempel är det fina huset från 1860 som ligger i kvarteret Sigurd. De nya delarna av kvarteret blev klara 1988 och som om ni ser på listverket har huset sjunkit 15 centimeter i jämförelse med dem. Man undra vart det skall sluta.

En annan sak som fångade min uppmärksamhet är taket utanför ingången på det ”nya” riksbankshuset vid Kungsängstorg. Här har marken satt sig ordentligt och det känns lite läskigt att passera här. Tittar man närmare ser det ut som om det bara är takplåten som hindrar stenbågarna att falla omkull. Nu är det nog inte så illa men det vore skönt om man rätade upp dem lite. Uppsala Auktionskammare har precis köpt huset så de lär nog fixa detta.

Vi har faktiskt haft riktiga katastrofer på grund av leran och en av dem hände i samband med bygget av Bärbyledens bro över Fyrisån. Ni kan läsa mer om detta i mitt inlägg om bron.

Ja, det kan man faktiskt fråga sig. Industriområdet som ligger i södra delen av stadsdelen Librobäck håller sakta men säkert på att omvandlas till bostadsområde. Fråga är vad som händer den dagen man bestämmer sig för att plocka ner skylten som upplyser trafikanter om att det är ett industriområde? Även om Börje tull är ett vedertaget namn på området kan jag inte hitta det i några kartor eller officiella listor. Jag misstänker att utan den backningen kommer det att få svårt att överleva.

Det här är väl en naturlig utveckling men jag tycker ändå att det är sorgligt när namn faller i glömska. Vi har en ju lång rad områdesnamn som numera bara går att hitta i gamla kartor som tex. Eriksdal och Erikslund i Luthagen och Petterslund och Almtuna i Fålhagen.

Just i det här fallet finns det ändå en möjlighet att det blir kvar. Librobäck är ju starkt associerat med industri och verkstad. Om mäklare och fastighetsägare tycker att Börje tull låter finare eller vill särskilja sig från annan verksamhet i stadsdelen kommer de säkert att fortsätta använda namnet.

En stump av det gamla stickspåret till S:t Eriks betong finns fortfarande kvar i norra delen av Librovallen.

Börje tull växte fram på 1940-1950-talet. Uppsala hade behov av ett nytt industriområde som dessutom hade koppling till järnvägen. 1949 tog man fram en plan på det nya området med gator och stickspår.

PS. Som ni ser på skylten stavas namnet Börje tull. Om man googlar på namnet är den hopskrivna varianten Börjetull nästan tio gånger vanligare. Bara en liten observation…