Äntligen! Tänk att jag slutligen tog mig ut till Kungsängen i början av blomningen och inte som tidigare när det mesta passerat bästföredatum. Det är mycket roligare att tipsa om något som kommer istället för att berätta om något som redan skett. Igår hade bara ett fåtal liljor slagit ut och det fanns endast en lilja som stod tillräckligt nära för en bild. Blomningen har starta väldigt sent i år.

Jag måste förtydliga en sak. Det verkar nämligen som vissa har missförstått meningen med den utlagda spången. Den är till för att skydda blommorna och inte för att hålla besökare torrskodda. Det är alltså inget val man kan göra här. Ängen är ett naturreservat och det är meningen att besökarna skall gå på spången för att undvika att kliva på liljorna. Försök att komma ihåg detta.

Om det är någon som undrar vad det är för marktyp här ute så kallas den fuktäng eller sidvallsäng. Kungsängen översvämmas med jämna mellanrum och bilderna här ovan tog jag för ganska exakt fyra veckor sedan.

Hagunda härads avrättningsplats sedd från öster på väg mot Ramstalund.

Hagunda härads avrättningsplats sedd från väster på väg mot Uppsala.

Förra helgens vackra väder fick mig att ta en tur ut till Hagunda härads avrättningsplats. Det kanske inte är ett utflyktsmål som de flesta skulle ha valt en solig morgon men jag tyckte det var dags. Jag misstänker att de flesta som svischar förbi här inte känner till den.

Precis som med många andra gamla avrättningsplatser är den ganska osynlig idag. Landskapet såg antagligen annorlunda ut förr i tiden och idag försvinner de små kullarna när skogen tar över. I det här fallet finns det dessutom en tät granplantering i öster.

Avrättningsplatsen hittar ni längs väg 55 på vänster sida när ni kommer körandes från Uppsala mot Ramstalund. Ni hittar skogsdungen precis i efter Söderby golfbana. Det ligger en liknade skogsdunge strax före denna på en lite högre kulle. Det är lätt att ta fel så se till att ni pekar på rätt dunge när ni i blåser förbi här och berättar om er nyfunna kunskap.

Karta över Bärby ägor, 1738.

Karta över Navesta ägor, 1763. Stegelkärret.

Karta över Sätra rusthåll, 1793.

Nu till de äldre källorna. En karta från 1738 visar med en tydlig bild att detta var en avrättningsplats. Även en karta från 1763 visar detsamma. När vi sedan kommer fram till 1793 verkar det som om man öppnat en krog på platsen, självklart med namnet Galgkrogen.

Enligt en uppgift i ortnamnsarkivet skall denna krog ha varit en beryktad ”supstuga”. Det sägs också att ”spögubben”, det vill säga skarprättaren, bodde här. Nu är det svårt att kolla upp det så jag låter sanningshalten i detta bedömas av er läsare. Det fanns ett så kallat profossboställe i Navesta by, gård nr 2, vilket ligger en bit söderut. Jag undrar varför profossen skulle bo på krogen när han hade en egen gård?

Det står lite om krogen i kartbeskrivningen från 1793. Marken som tidigare var en avrättningsplats ligger inom Navesta rörgång (ägogräns). Den flyttades över till Sätra rusthåll med krogrörelse enligt en kunglig resolution från 1776. Det är ju möjligt att när det var slut på hängningarna öppnade skarprättaren en krog för att få in lite pengar.

När det kommer till namn hittar jag  ”Huvudskalleplatsen” i Ornamnsarkivet. Det namnet dyker faktiskt upp på fler gamla avrättningsplatser så jag misstänker att det var en vanlig benämning på dessa.

På andra sida väg 55 hittar vi ett kärr med det passande namnet Stegelkärret. För den som inte vet vad stegling är kan ni läsa mer här på Wikipedia. Idag är det inte mycket kvar av denna vattensamling och resterna verkar ha blivit en privat badsjö.

Självklart trängde jag mig in bland snåren och här verkar döden leva kvar. Jag vet inte varför de ligger så mycket benrester från djur inne i dungen men de fanns överallt. Annars var det inte mycket att se. En liten blockrik höjd döljer sig inne bland träden men annars är det mest snår där inne.

Ekonomiska kartan 1951.

I södra delen av dungen går det att skymta en stump av den gamla landsvägen. Tidigare gick landsvägen söder om avrättningsplatsen. På kartan har jag ritat ut vägen och streckat avrättningsplatsen. Som ni ser var delar av den gamla vägen bortodlade redan 1951.Vägen fortsätter in på golfbanan där den fortfaran används av spelarna.

Länk till platsen på Google Maps.

Har ni sett den här konstiga betongbyggnaden? Själv har jag faktiskt sneglat på den under flera år då den vintertid syns ganska bra från Stålgatan. Nu tog det ända fram tills förra veckan innan jag stannade till och undersökte den närmare. Det är faktiskt inte en dag för sent. Den kommer snart att försvinna bakom grönskan.

Jag skall erkänna att jag inte har en aning om vad det är för något. Det kanske inte är en speciellt hoppfull start på det här inlägget men jag har inte lyckats komma upp med en enda vettig förklaring. Som ni ser är den övergiven och delar av den har börjat rasa ihop. Det minskar dock inte min nyfikenhet. Vad gör denna betongbunker här ute?  Tillhörde den värmeverket, försvaret eller något annat?

Den östra ståldörren.

Den södra dörren.

Den enda någorlunda detaljerade karta är från 1952. Här kan man se en liten tillfartsväg in mot höjden. Nu kan det lika gärna vara en tillfartsväg för jordbruket som en väg fram till byggnaden. Frågan är om den ens existerade vid den här tiden.

Byggnaden har ståldörrar både i öster och söder och jag misstänker att det inte är någon vanlig jordkällare. Området saknar tidigare bebyggelse vilket annars skulle kunna vara en ledtråd. Om jag var tvungen att gissa på något så skulle det vara att den uppfördes i samband med värmeverket i början på 1960-talet.

Karta från 1952.

Egentligen skulle jag vilja springa dit med en spade och gräva fram dörren så att den går att öppna. Kanske skulle en titt inuti ge några fler uppslag. Nu vet jag att det inte kommer att ske så jag ställer frågan till er. Är det någon som vet vad denna betongkällare har används till?

För övrigt kan det väl nämnas att den skogsbevuxna kullen bakom bunkern benämns som ”Område med fornlämningsliknande naturbildningar” i Fornsök. Det skall vara några oregelbundna högar och en vall. En kort vända inne ibland snåren gav dock inget ytterligare att berätta.

Vad säger ni? Själv har jag som sagt ingen aning…

Länk till platsen på Google Maps.

Det som är kul är att jag har lyckats leta upp några jämförelsebilder. Själv älskar jag jämförelser så jag antar att det måste finnas fler som gör det. Jag har skrivit ett liknande inlägg om vårfloden 2010 men förhoppningsvis misstycker ingen ifall jag upprepar mig lite. Vi börjar med jämförelsebilderna för att sedan titta på fakta och lite historia. Ni förstår säkert själva vilka bilder som visar vårfloden och vilka som inte gör det.

Vid Kvarnfallet pressade vattnet på med ordentlig kraft. Även delar av Gotlandsparken försvann under vattnet. Den undre bilden visar en solig septemberdag.

Den mest dramatiska synen utgjordes nog av restaurangen i Gillberska gårdens källare strax söder om Kvarnfallet. Här steg vattnet rejält och fyllde uteserveringen.

Det största problemet hade vi mellan Skolgata och S:t Olofsgatan där vattnet var på väg över åmurarna. Till att börja med förstärkte man med sandsäckar men det verkar som nivån höll sig någon centimeter under kanten.

En liten personlig fundering jag haft är hur väl den lilla sandstranden (som kommunen menar inte är en sandstrand) vid Idunspången skulle överleva en riktig vårflod. Jag får väl åka hit och titta igen när vattnet sjunkit undan.

Man skall komma ihåg att stora delar av Luthagen ligger väldigt lågt. När vårfloden pressar på uppstår en hel del problem som till exempel vattenfyllda källare. Trots att vattnet inte rann över kanten så brukar det hitta andra vägar. Jag gick en vända i området och på åtminstone en plats pumpade vattnet upp ur en dagvattenbrunn.

När det gäller att jämföra vattennivåerna så finns det inte många ställen som visar detta. En mätpunkt som är tillgänglig på nätet är en som mäter vattnets höjd över fallkanten på Islandsfallet. Jag misstänker att den bara ger en väldigt lokal bild av läget men vi får nöja oss med den.

Vattennivåerna har som sagt varit ovanligt höga men inte nått toppnoteringen från 1898 då vattnet nådde 1,4 meter över mätpunkten. Som ni ser i diagrammet ovan var vi nära med en notering runt 1,25 meter den 19 april. Som en jämförelse så ligger nivån runt 0.15-0,2 en torr sommar.

För den som är intresserad går det att hitta översvämningskartor över Uppsala. I ett ”worst-case scenario” så kommer stora delar av Uppsala få problem. Man räknar här med något som kallas 100-års flödet (rosa på kartan) vilket statistiskt kommer att ske vart hundrade år. På bilden finns även en teoretisk uträknad vattennivå (streckat på kartan) som motsvarar en riskklass 1 för dammar. Den senare nivån är det gissningsvis inte så stor chans att vi kommer att få uppleva men det kan ju alltid vara bra att räkna på det.

Slutligen kan jag ju inte låta bli att visa några gamla bilder från Luthagen. År 1900 var man tvungen att ta sig fram med roddbåt längs gatorna. Det är Skolgatan vi ser på den övre bilden. Här kan man skymta Eddaspången i fonden (den flyttades 1901 till sin nuvarande plats). På den undre bilden ror man omkring på Götgatan och har korsningen med Skolgatan alldeles bakom sig.

Här är ovan ser ni en karta över vilka områden som man tror var påverkade av översvämningen 1900. Röda ringen visar platsen för de gamla fotografierna. Jag hoppas att vi inte får uppleva det igen.

Phuu, det blev en riktig långt inlägg och vi får väl se om jag får skriva ett nytt nästa år.

I brist på nya utflykter fortsätter jag att tipsa om olika källor jag använder när jag letar information. Denna gång handlar det om Sveriges äldsta storskaliga kartor. Det här är en databas som innehåller runt 12 000 kartor från åren 1630-1655

De här kartor hittar ni även bland Lantmäteriets historiska kartor som jag tidigare har berättat om. Det som gör just den här tjänsten speciell är två saker:

För det första så har man låtit tolka kartorna. Det gör att man har möjlighet att läsa vad det står på kartorna även om man kanske inte förstår allt. Innan denna tjänst kom på plats brydde jag mig oftast inte om dessa kartor just på grund av att de var så svåra att läsa.

Det andra som är bra är att man har försökt placera kartorna på den plats som den beskriver. Det kan tyckas som en liten sak men dessa kartor är många gånger väldigt svåra att placera. De har få likheter med dagens topologi och därför blir det ofta ett väldigt pusslande innan man har hittat platsen.

Tjänsten är väldigt lätt att använda då den bygger på Google Maps, som ni säkert redan kommit i kontakt med. För att titta på kartorna zoomar ni in i kartan och klickar på någon av de många olika markeringarna. Nu dyker det upp en informationsruta. Här måste ni klicka på fliken ”Akter” (1) för att sedan välja någon av akterna (2). Klickar ni på någon av dessa öppnas kartan i en ny flik eller i ett nytt fönster lite beroende på hur er webbläsare är konfigurerad.

När väl kartan är uppe kan ni zooma in och ut med den med hjälp av + och – knapparna uppe i verktygsfältet. Klicka i kartan med vänster musknapp och håll den nere så kan ni dra er runt i kartan precis som i de flesta andra karttjänsterna på webben. Ta er en titt bland kartorna. Kanske hittar ni något spännande.

Länk till Sveriges äldsta storskaliga kartor.

Fickhållplats

Klackhållplats

Timglashållplats / Dubbel stopphållplats

Enkel Stopphållplats

Körbanehållplats

Vägrenshållplats

Glugghållplats

Avskild hållplats

Det handlar egentligen om all den överskottsinformation som kommer med att driva den här bloggen. För det mesta är det trevligt med ny kunskap men ibland blir det fel. Busshållplatser är ett typiskt exempel på sådan information.

Ända sedan jag lärde mig detta har jag inte kunnat få ut informationen ur skallen. Varje gång jag passerar en busshållplats tänker jag ”Oj, titta där, en klackhållplats” eller ”Ja det där var en typisk fickhållplats”. Det är precis som när man har en melodi i huvudet som man inte kan sluta nynna på.

Jag misstänker att de flesta som läser den här bloggen inte har försökt lära sig namnen på olika typer av busshållplatser. Nu sprider jag informationen vidare som ett dåligt aprilskämt. Kanske kan jag bli av med denna fixering om någon annan får den. Berätta gärna om jag lyckats med min onda plan ;)

Hur är det själva, har ni liknade hang-ups på saker som inte är speciellt livsavgörande? Själv har jag faktiskt en till som jag kanske kan berätta om i en annan bloggpost.

Hej, det har kommit in lite ny info om Ultuna källa. Efter mitt inlägg om kallkällan tog en av bloggens fantastiska läsare kontakt med Sveriges geologiska undersökning, SGU. Han har nu skickat mig svaret och det känns inte allt för upplyftande och något vagt. Det verkar som om jag kanske får rätt i mina antaganden även om jag hoppas att jag har fel.

Svar från KundserviceSGU: Hej igen. Jag har hört mig för lite men kan tyvärr inte ge något svar till varför källan verkar ha sinat. Vi har haft folk ute på platsen som bara kunnat konstatera att källflödet inte alls är som det brukar. Men vi fortsätter bevaka läget med källan.

Frågan är vad bevaka läget betyder? Anmäls det på något sätt, väntar man och ser om det blir bättre i vår och/eller frågar man SLU om jordhögarna i närheten (om det nu inte är SGU som godkänt jordupplaget)? Nu är det väl så att SGU är den myndighet som kan detta allra bäst så jag hoppas att de reder ut detta.

Ni får även en länk till SGU:s sida om Ultuna källa. Den ingår i deras serie om Geologiska upplevelser som är läsvärda. Länk till sidan.

Efter att jag publicerat mitt inlägg om Islandsbron tog en läsare kontakt med mig och skickade över en hel del spännande dokument. Uppgiftslämnaren har själv skrivit en fantastisk artikel om stadens broar som jag tidigare inte hade läst. Den publicerades i föreningen Vårda Uppsalas jubileumsskrift 2004. Jag fick även ett protokoll från en besiktning av Islandsbron som Uppsala spårvägar lät göra 1906.

Islandsbron från 1841. Foto: Henri Osti, årtal okänt.

Islandsbron med nya sidostycken, troligtvis 1860-talet. Foto: Henri Osti, årtal okänt.

Den uppgift som ifrågasätts är att delar av bron skall ha ersatts med järnbalkar i samband med en renovering någon gång efter 1850. Bilderna ovan visar Islandsbron före och efter renoveringen. Det helt övertygande beviset på att detta inte stämmer är besiktningsprotokollet. Här beskriver Carl J Insulander ganska ingående brons tillstånd, reparationer och konstruktion. Det nämns även att delar av timret kan vara över 60 år gammalt, det vill säga från den första upplagan av bron. Det finns däremot inte ett enda ord skrivet om några järnbalkar vilka borde ha funnits med ifall det existerade några.

Besiktningsprotokoll från 1906 med skiss över ett av Islandsbrons brospann.

Närbild av den renoverade bron där man ser träbjälkarna under bron. Foto: Henri Osti, årtal okänt.

Uppgiftslämnaren tror att felet beror på en misstolkning av äldre fotografier. Efter att skärskådat en hel del gamla bilder är det svårt att ha en annan åsikt. På ovanstående bild ser man delar av bjälkarna som beskrivs i besiktningsprotokollet. Sidostyckena däremot liknar visserligen någon form av järn- eller stålbalkar men jag kan inte hitta något om att de skulle var en del av den bärande konstruktionen. Vi kan nog anta att se sitter där mest för utseendets skull.

Renovering av Islandsbron. Troligtvis 1880-tal. Foto: Henri Osti, årtal okänt

Ytterligare ett litet bevis hittar vi i ovanstående bild. Här har man hängt upp några plankor på utsidan av bron och det pågår en renovering av sidostyckena. Jag gissar att det inte inte är någon rostskyddsbehandling man håller på med utan här försöker man helt enkelt spackla igen gliporna mellan torkande bräder. Nu är jag ingen specialist i ämnet men med besiktningsprotokollet i bakfickan sätter jag mina pengar jag på det senare alternativet.

Dammen är igenfrusen. Mars 2013.

Spången till källans utlopp, Kanalen till vänster. Mars 2013.

Här är två bilder från januari 2010. Jag minns att denna vinter var det väldigt kallt och när dessa bilder togs var det närmare 15 minusgrader.

Dammen januari 2010.

Kanalen från källans utlopp januari 2010.

Nedan är en bild på källan från nästkommande vinter. När det är riktigt kallt ligger det en drömsk dimma över utloppet från källan. Ett trevligt motiv som jag tagit många bilder på. Änderna verkar också gilla det öppna vattnet.

Kanalen från källans utlopp december 2010.

Är det här en naturlig variation i vattenflödet eller har något hänt? Kan källan ha påverkats av de många byggena runt omkring? Jag såg att man tippat stora mängder jord strax väster om källan i riktning mot Tyskbacken. Självklart blir man orolig att man skadat källan som med all sannolikhet har varit igång sedan 1700-talet.

Källans utformning idag. Den röda linjen är spången ut till källans utlopp.

Karta över Ultuna 1732.

En karta från 1732 visar att det fanns ganska gott om källor i området. Jag vet dock inte om just dagens källa är någon av dessa eller om den fortfarande låg under vattnet.

Nu måste jag fråga er om ni sett detta förut eller skall jag börja oroa mig för att Ultuna källa numera är ett passerat kapitel i Uppsalas historia?

Länk till området på Google maps.

I detta inlägg tänker jag beskriva hur man hittar information om pågående planuppdrag, det vill säga vad som är på väg att byggas här i kommunen. Det är något som jag hoppas de flesta är intresserade av.

Bild1. Pågående planuppdrag.

Bild 2. Vertygsfält i kartverktyget.

Gränssnittet är inte helt självförklarande så en liten guide underlättar. Välj pågående planuppdrag under menyn Fysisk Planering i vänsterspalten ( bild 1). Zooma in på kartan och drag dig runt i kartan med ”handverktyget” (bild 2, ring 1). När du hittar något intressant, byt verktyg i menyn över kartan till ”Info-knappen” (bild 2, ring 2). Klicka på det blåstreckade området som du vill veta mer om.

Bild 3. Informationsruta med länkar ”Läs mer om detta planuppdrag”.

Bild 4. Länkar till alla dokument som finns angående bygget.

Nu poppar det upp en liten inforuta med länkar som tar dig sidan med plankartor med mera (bild 3 och 4). Här hittar ni byggplaner, utredningar och hur långt man kommit i arbetet, allt en engagerad Uppsalabo kan önska sig.

Ur detaljplanen för kv. Skytteln i Kungsängen.

Nu när ni har hittat hit kan är det bara att klicka runt i vänsterspalten och testa andra lagren som till exempel kvartersnamn eller historiska kartor. De senare brukar jag själv ofta titta på då de är lättillgängliga.

Jag vill också nämna att den här sajten är den mest detaljerade och bäst uppdaterade när det kommer till nya namn och gator i staden. Google maps och andra kartor ligger långt efter. Lycka till med informationsletandet.

Länk till Uppsala kommuns kartverktyg.

Gamla landsvägsbron i Vattholma. Det är den äldsta bron över Fyrisån, uppförd 1758.

Kan man tänka sig, slutligen blev jag klar med denna spaning. Vi får väl säga tillfälligt eftersom jag misstänker att det kommer att byggas nya broar och gamla behöver renoveras.

När jag började den här spaningen tänkte jag att det skulle bli en kul sommarutflykt. Idén var att ta några bilder på broarna längs med Fyrisån och presentera dem här på bloggen. Den utflykten växte snabbt till något annat när jag började söka efter information om broarna. Jag blev även överaskad av antalet broar. Inte hade jag trott att jag skulle hitta 54 stycken, lite beroende på hur man räknar. Tre och ett halvt år senare kan jag bara konstatera att det varit väldigt lärorikt.

Nu har jag samlat alla länkar till de inlägg som jag skrivit om broarna i denna post. Jag hoppas att det skall underlätta för alla som vill läsa om broarna över Fyrisån. Jag kommer också att uppdatera posten ifall det dyker upp någon ny bro.

Viken
Den nordligaste bron som ligger i närheten av gården Viken. En körbar träbro med betongförstärkta stenfundament.

Skyttorp
En betongbro byggd 1993.

Salsta väg 704
Klassisk betongbro uppförd 1961

Salsta Slott
En bro som jag inte hitta några uppgifter om. Tidigare fanns det färjetrafik här innan Salstasjön försvann någon gång i mitten på 1700-talet.

Salsta golfbana
Två vackra träbroar som med all sannolikhet uppfördes i samband med att man anlade golfbanan.

Vattholma, väg 703
En bro byggd i början 1960-talet som sätter standarden för betongbroar. Har du sett en har du sett alla.

Trollbobron, Vattholma
En av Fyrisåns vackraste stenbroar uppförd eller ombyggd 1845

Gamla landsvägsbron, Vattholma
Den äldsta stenbron över Fyrisån.

Kinnsbroarna Vattholma
Två träbroar på var sin sida om en liten holme i ån.

Wattholma bruk
Här kan man passera över ån uppe på dammvallen vid det gamla järnbruket.

Fäbron Vattholma
En mycket gammal passage över Fyrisån.

Järnvägsbron, Vattholma
Betongbro för dubbelspår.

Väg 290 vid Ekeby
Landsvägsbro som går över både Fyrisån och järnvägen.

Ärentunavägen, Storvreta
En ovanligt tråkig betongbro byggd 1969.

Ekeby kvarn
Här hittar vi fyra broar som går helt eller delvis över Fyrisån.

Skärmansbro
Ett gammalt namn på en ny bro strax utanför Ekeby by, Storvreta.

E4 norr om Fullerö
Motorvägens två broar över Fyrisån.

Lilla Skärna
En fantastisk spång som minner om gamla tiders spänger.

Fyrisvall
En träbro vid gården Fyrisvall.

Ensta
Två broar som går över den gamla kvarnrännan till en stor holme i ån

Ärnabron
Betongbro från 1985. Den sista i raden av broar som funnits här sedan 1600-talet.

Väg 631, Ulvavägen
En betongbro som byggdes efter att man hade förlängt landningsbanan vid Ärna flygplats.

Ulva kvarn
Två broar varav den ena går över Fyrisån och den andra till en holme på baksidan av kvarnen.

Klastorpsbron
Namnet är inte officiellt men den ligger precis vid gården Klastorp.

GC-bro Tunaberg
En gång- och cykelbro strax norr om Bärbyleden.

Tunabergsbron
Här passerar Bärbyleden över Fyrisån

Fyrishovsspången
Bron mellan Fyrishov och parkeringen på västra sidan ån.

Fyrisvallsbron
En betongbro från 1962. Den första bron byggdes 1915 för att underlätta materialtransporter till bygget av Seminariet.

Idunspången
En härligt grön skapelse av stål uppförd 2010

Strandängsspången
Namngiven efter parken på åns östra sida. Uppförd 2010

Järnvägsbron i Uppsala
En stålbro i fackverkskonstruktion.

Fyrisspången
Byggd av eleverna vid Fyrisskolan och invigd 1981.

Luthagsbron
Uppförd 1973 som en del av Luthagsleden

Eddaspången
Byggd 1886 men då på platsen för Haglunds bro. Flyttad till sin nuvarande plats 1901

Haglunds bro
Ursprungligen uppförd 1901. Bron vi ser idag är en nykonstruktion från 1992

Järnbron
Sveriges första körbara järnbro. Ersattes av S:t Olofsbron . Återuppbyggd på dess nuvarande plats 1986.

S:t Olofsbron
En smäcker balkbro i förspänd betong som invigdes 1964.

Kvarnbron
Den äldsta stenbron i Uppsala. Uppfördes 1759.

Dombron
En stenbro från 1760. På den här platsen byggde man troligtvis Uppsalas absolut första bro.

Nybron
Dagens bro är från 1899. Den först bron fick sin placering här efter Drottning Kristinas stadsreglering 1643.

Västgötaspången
Kallades tidigare Malins bro eller Malins brygga efter dottern till brons donator. Uppförd 1862

Islandsbron
En betongbro med ett vackert räcke.

Hamnspången
En klaffbro av ”Holländsk typ”. Uppförd 2012.

Kungsängsbron
Här passerar Kungsängleden över Fyrisån

Vindbron
En rullbro med lång historia. Idag är bron nedlagd.

Flottsundsbron
Stadens södra infart. Från början var det ett vad som senare ersattes av en färja. På 1800-talet byggde man slutligen en bro på platsen.

En tidig promenad på julaftonsmorgon. Stan är tom och kommersen har inte starta ännu. Det var skönt att få vandra runt i stillhet även om snön stack i ansiktet, lite som att ta ett djupt andetag innan ruschen. Nu skall bara de sista klapparna slås in innan det är dags att umgås, äta och lyssna på julklappsrim.

Jag önskar er alla en riktigt God Jul!

Hej igen. Nu är det dags för ett nytt mysterium. Jag har sugit på den här karamellen ett tag eftersom jag först ville gräva runt lite på Stadsarkivet. I vanlig ordning drog det ut på tiden.

Tipset fick jag av en läsare redan i mars. Han skickade en bild på en sten som sitter inmurad i det gamla tingshuset i korsningen S:t Olofsgatan och Storgatan. Han funderade på om detta kunde vara en rest från huset som tidigare stod här?

Tingshuset uppfördes 1956-1957 och ersatte en byggnad som gick under namnet ”Kyrksalen vid Österplan” eller ”Österplans kyrksal”. Det var en imponerande byggnad och idag förvånas man över beslutet att riva den.

Kyrksalen, bild tagen  från järnvägen. Foto: Alfred Dahlgren 1901-02

Kyrksalen, bild tagen från korsningen  S:t Olofsgatan och Storgatan. Foto: Alfred Dahlgren 1901-02

Salen uppfördes troligtvis 1891. Jag har hittat en situationsplan över kvarteret godkänd i juni 1892 där byggnaden finns avritad.

Enligt uppgift byggde man kyrksalen av två anledningar. Den ena var för att man inte tyckte att Domkyrkan passade för vardagsgudstjänster. Detta berodde troligtvis på Helgo Zettervalls stora ombyggnad av Domkyrkan (1886-1893). Den andra anledningen var att skolorna öster om järnvägen saknade en samlingslokal.  Nedanstående ritning över kyrksalen har en tydlig rubrik som säger ”Samlingssal för folkskolan”.

Ritning över kyrksalen vid Österplan.

Tyvärr hittar jag inget årtal på ritningen. Det gör det svårt att avgöra om det är den ursprungliga ritningen eller om den beskriver en ombyggnad. Ritningen är stämplad med namnet C. A. Ekholm som var stadsarkitekt i Uppsala mellan åren 1887 och 1913. Det bör nämnas att runt 1890 så pågick en diskussion i kyrkostämman om en ny kombinerad skol- och kyrkobyggnad. Det fanns även ett färdigt förslag på en ny byggnad i kvarteret Nanna som senare avslogs.

Nå, åter till den mystiska stenen. Jag kan konstatera att den inte finns med på arkitekten Bengt Kockens ritning från 1956. Det som är intressant är att även muren saknas. Den har alltså uppförts vid ett senare tillfälle.

Det är möjligt att man hittat stenen i samband med murbygget och valt att återställa en bit av kyrksalen. En annan tanke är att det är ett ganska dåligt droppskydd för den glipa som finns mellan muren och fasaden. Marmorstenen är onekligen en udda detalj vilket får en att börja fundera.

Det hade varit kul att hitta en ritning på muren och se om stenen fanns med. I väntan på att den dyker upp får det här mysteriet nog vara olöst. Själv tänker jag  ändå låta stenen, oavsett dess ursprung, påminna mig om den vackra kyrksalen som en gång stod här.

Ja då har vi kommit till sista bron över Fyrisån nämligen Flottsundsbron. Flottsund har varit den södra infarten till Uppsala sedan staden grundades, det gäller både till sjö och till land. Nu handlar den här serien om broar så vi koncentrerar oss på landvägen.

Vadet

De äldsta spåren som tyder på att det funnits ett vad eller annan överfart här hittar vi strax öster om dagens bro. I detta område finns ett av Uppsalas mest omfattande system av hålvägar. Dessa medeltida ”stigar” visar vart folk tog sig fram innan man började utveckla vägnätet på 1500-talet. Som ni ser på kartan här nedanför ansluter många av dem ner mot Flottsund.

Tyvärr upptäckte jag för några år sedan att skogen var perforerat av djupa däckspår. Man hade nyligen gallrat i området och det var sannolikt i samband med detta arbete som man kört sönder marken. Jag skulle faktiskt bli förvånad om alla hålvägar klarat sig utan skador.

Om man går till de skrivna källorna finns det inte mycket information om vadet. Det berättas dock att 1521 red ärkebiskopens fogde Bengt Biugg över vadet jagad av svenska soldater, ”när han redh öffuer wadet j Flötesund”. Det skall även ha uppförts en tillfällig pontonbro inför Erik XIV kröning 1561 som lät det kungliga processionståget passera över ån.

Färjan

Karta från 1693.

På 1500-talet börjar man med färjetrafik över ån. Några så tidiga källor har jag inte hittat men på en karta från 1685 kallas platsen på norra sidan för Färjestaden. En annan karta från 1693 tycker jag är intressant. Uppe vid Kungseken låg Upkrogen, på den södra stranden hittar vi Nederkrogen och på den norra sidan av överfarten låg Färjekrogen. Flottsund var onekligen en viktig knutpunkt med flera ställen där man kunde få sig en bit mat och något att dricka. Skötseln av färjan auktionerades ut och betalades med avgifter. Det var dock inga höga avgifter och färjkarlen tvingade ofta ha en bisyssla.

Flötsund 1787. Målning av Johan Gustav Härstedt. UUB

Målningen här ovan visar hur färjeläget såg ut i slutet på 1700-talet. Om ni tittar noga så ser ni en sten på andra sidan Fyrisån. Den är rest till minna av Gustav III födelse men märker även ut gränsen mellan Uppsala och Stockholms län.  Den restes av landshövdingen i Stockholm 1746. Som ni ser på den nytagna bilden är stenen kvar men stugan är troligtvis av ett senare datum.

”Charta öfver djupet i Färjestaden vid Flotsund 1793″

Färjetrafiken forsätter ända fram till 1820-talet om jag kunnat tolka saken rätt. Flottsunds färja finns markerad i en karta från 1816. Ritningen ovan över djupet i ån är visserligen från 1793 men det finns ett tillhörande brev som verkar daterat 1822. Här skriver man att arrendatorn Edman snart är befriad från arrendet av färjan och krogrrörelsen vid Flottsund. Landshövdingeämbetet önskar därför att lantmätaren tillsammans med jägarmästaren och kronofogden snarast utser en ny plats för kroghus och diverse åbyggnader. Detta var tydligen ett krav för att man skulle kunna ordna ett nytt arrende.

Prins Gustafs bro

Prins Gustafs bro. Bild tagen från öster. Foto: August Fredrik Schagerström, 1911. UM

Prins Gustafs bro 1910-talet. Fotograf och årtal okänt.

I början av 1800-talet ersätts färjan med en pontonbro, exakt när och varför är oklart. Pontonbron blir inte långlivad för ganska snart börjar man planera för en öppningsbar bro. Man startar till och med ett bolag, Prins Gustafs Bro Bolag, för att finansiera bygget.

Någon gång runt 1830 sätter man igång och enligt uppgift slutbesiktigas den nya bron 1832. Konstruktionen var en rullbro av trä vilande på två stenpelare. Bron fick namnet ”Prins Gustafs bro” efter prins Gustav ”Sångarprinsen” som föddes 1827.

Gamla brofästet.

I boken Mälarens minnen från 1844 berättar C. J. Bergman följande:

Att följa sina hemresande vänner till Flottsund är nu, snart sagdt, en skyldighet för hvarje intimare förbindelse. På höjden af Prins Gustafs bro tager man vintertiden den egentliga Fälknäppen. Och hösttiden, när Studenten, rekreerad till både kropp och kassa, återvänder från hemmet, möta de honom redan här, de såta, förbindliga, men utarmade bröderna, som öfversomrat i Upsala.

Nu var det väl ganska självklart att följeslagaren vände vid bron. På samma sätt som med färjan tog man ut avgifter av dem som ville passera över bron. År 1886 kostade det till exempel 25 öre för en vagn med två hästar, 1 öre för en gående och 5 öre för en ko. I början av 1900-talet tillkom nya fordon och avgiften för en bil var 1 krona och en moped 25 öre.

Det bör väl nämnas att på 1800-talet tog man även upp tull vid bron. Det gällde i huvudsak varor som skulle skeppas upp till staden. På grund av tullavgifterna pågick därför en livlig byteshandel söder om ån.

Flottsundsbron

Flottsundsbron. Nere till vänster ser ni brovaktarstugan som bränndes ner 1985. Uppe till vänster det gamla brofästet. Foto: Oscar Bladh 1934-37 (crop)

1923 startar diskussionen om en ny bro. Den gamla bron var då i så dåligt skick att den inte ansågs värd att reparera. Man beslutade att en ny bro skulle uppföras norr om den tidigare bron. Uppdraget gick till ingenjörsfirman Unader & Jonson. De ritar en svängbro av stål med en total längd på 60,6 meter. Från början var den handriven och vridmekanismen var placerad under en lucka på bron. Här fäste brovakten en stor spak och sedan fick han gå 18 varv för att bron skulle öppnas helt. Bron invigdes 1924.

Som ni säkert har märkt har bron sina brister och den har renoverats ett flertal gånger. Redan 1932 förstärktes bron och ungefär samtidigt elektrifierades den. 1984 blev den automatiserad och fjärrstyrdes från Kungsängsbron. Tydligen gick det inte så bra för idag är det personal från en vaktbolag som åker ned till bron och öppnar den.

Nu finns det planer på att bygga om den nuvarande bron. Enligt Uppsala kommun skall detta ske mellan september 2014 och mars 2015. Det är tråkigt att vi antagligen förlorar ännu en vacker nitad järnkonstruktion från början av förra seklet. I det här fallet kan jag dock förstå behovet även om det gör ont i hjärtat.

Namnet

Namnet Flötasund (1295) senare Flottsund tror man kommer från ordet ”flöte” som i det här fallet tolkas som ”det som flyter med ett vattendrag och uppgrundar detta”. En ganska bra beskrivning då Fyrisån är mycket slambärande. Ända sedan Gustav Vasas tid har det kommit kungliga påbud som uppmanat till nya muddringar. Jag misstänker att det kommer vi tvingas fortsätta med så länge vi vill ha en fungerande sjötrafik i ån.

Flottsundsbron på Google Maps.

Detta är inlägg 46 i serien om broar över Fyrisån

Nu har det dykt upp ett nytt mysterium här i Uppsala. En observant läsare har hittat en konstig stolpe som står mellan Svandammen och Svettis. Han undrade om den hade någon koppling till spårvägen som en gång i tiden passerade utanför Svettis.

Jag blev självklart oerhört nyfiken och gav mig ut för att titta på stolpen. Trots att jag undersökt den noga vet jag fortfarande inte vad det är för något. Jag kan i alla fall säga att när jag såg den var min första tanke att det var en gammal dricksvattenfontän. Det utesluter förstås inte att det är någon spårvägspryl.

Jag hittade två bilder som kanske kan ge några ledtrådar. Båda bilderna saknar tyvärr årtal men det går i alla fall att bestämma vilken som är äldst.

Foto: Paul Sandberg, årtal okänt. UM

På den äldre bilden ser vi Svettis och en av spårvägens kontaktledningsstolpar. Här saknas den mystiska stolpen. Att jag nämner kontaktledningsstolpen är bara för att visa att spårvägen fanns innan stolpen dök upp. Det var ju det frågeställaren undrade över även om det inte bevisar något. Spårvägen förändrades och byggdes om ett flertal gånger under de 47 år som den existerade.

Foto: Uppsala-bild, årtal okänt. UM

På den yngre bilden, där Sjukhusvägen har fått en fin beläggning av smågatsten, hittar vi både kontaktledningsstolpen och den mystiska stolpen.

Foto: Uppsala-bild, årtal okänt. (crop) UM

Här har jag förstorat bilden och nu ser man något mycket spännande. Marken har höjts med minst 30 centimeter sedan bilden togs och idag är det bara en del stolpen som syns. Under jord döljer sig foten av stolpen som består av ytterligare en stor kula.

Visst är det ett härligt mysterium. Stolpen verkar solid men tittar man närmare på de två armarna finns det en tapp i varje ände. Är det möjligt att man lött igen ett tidigare hål i toppen på dessa? Min första tanke kanske inte var så dum, den om dricksvattenfontänen. Det känns i alla fall som det saknas något och jag vill verkligen montera fast något på de där tapparna, frågan är bara vad?

Som sagt, jag har inget svar på denna gåta men vad säger ni? Har ni några gissningar? Någon av er kanske besökte Svettis i sin ungdoms dagar och vet exakt vad detta är för något?

PS. Glöm inte bort att mysteriet med stolpen i Odinslund fortfarande är olöst.