Att dokumentera det ointressanta

vagbygge_daghammaskjoldsvag.jpg
Upprustning av Dag hammarskjölds väg. En beläggning av betong läggs mellan Grindstugan och Flottsund. Foto: Paul Sandberg, 1935

Jag har tagit mig en liten funderare på det där med att dokumentera det ”ointressanta”. Jag har nämnt det i ett tidigare inlägg men jag tycker det är ett intressant ämne som jag vill spåna vidare på.

Idag är vi väldigt tacksamma över att fotografer som Alfred Dahlgren, Gunnar Sundgren och Paul Sandberg tog sig tid att fara runt och avbilda Uppsala. Dahlgren hade till och med ett uppdrag av kommunen att fotografera staden i början av 1900-talet. Lite kul med just hans bilder är att han skötte sitt uppdrag på söndagar vilket resulterade i att bilderna är väldigt folktomma. Hur som helst, de har gett oss en fantastisk bildskatt.

Idag har ju kameran fått en enorm spridning och vår omgivning blir dokumenterad på ett helt annat sätt. Frågan är om det vi hittar i dagens kameror är det som våra historiker kommer att leta efter. Visst, våra etnologer kommer att äska bilderna på våra påskmiddagar och dylikt men det är ju inte allt.

idunspangen_bygge.jpg
Arbetet pågår med att färdigställa Idunspången. Tydligen en mycket exklusiv bild?

Jag vill påstå att på vissa områden är det inte bättre än för hundra år sedan. När jag till exempel fotograferade Idunspången för något år sedan kom jag i samspråk med byggledaren. Först undrade han vad jag var för en filur som sprang runt och fotograferade allt. När jag förklarade vad jag höll på med så blev han väldigt intresserad och till och med frågade om jag kunde skicka några bilder. Tydligen tog de inga bilder själva och det gällde faktiskt i princip alla byggen. Om det över huvud taget togs några bilder så var det lokalpressen som var där och rapporterade.

Det är ju tydligt att vi missar mycket som sker runt omkring oss och som kanske borde få lite mer uppmärksamhet. Då och då får jag frågor om bilder på hus innan fasadrenoveringar, ombyggda vägar och liknade så intresset finns. En annan sak som man ofta glömmer bort att dokumentera är kontor och arbetsplatser. Jag har sett väldigt roliga bilder på min egen arbetsplats där föråldrade terminaler och askkoppar fyllde skrivborden.

jarnbron_1931.jpg
Renovering av Järnbron. Foto: Romson 1931

Sen är det nog så att många tycker att har man fotat ett vägbygge så har man fotat alla. Jag vill påstå att det är tvär om. Varje händelse har sin egen historia. Jag har försökt hitta byggbilder till både på Luthagsesplanaden och av E4 till Stockholm (1972) med nedslående resultat. Jag tänker också på de bilder som jag faktiskt använt här på bloggen. Visst är det kul med dessa byggbilder och det ger en helt annan känsla än att se bara få se slutresultatet. Frågan är vem som tar dem nu?

renovering_centralstation.jpg
Baksidan av Uppsala Centralstation under förändring. Något för framtida historiker?

Nu finns det faktiskt några undantag och det tydligaste exemplet är museiföreningen som har hand om Lennakatten. De dokumenterar vartenda litet steg som tas i bygget av deras nya spår och har gjort så under lång tid. En helt fantastisk skatt för den som senare vill skriva om det. Jag undrar om någon har brytt sig om de övriga delarna av stationen?

Dela med andra:

Facebook  Twitter  Bloggy 

6 kommentarer

  1. Anders skriver:

    Håller helt med om att man (t ex museer) bättre bör dokumentera det vardagliga och sådant som är mera temporärt. Äldre historiskt intressanta (och förhoppningsvis skyddade) byggnader samt moderna monumentalbyggnader som Musikens hus kommer troligen att se ungefär likadana ut om flera hundra år, medan bensinmackar, busshållplatser eller butiksmiljöer från 2012 kommer att vara ”exotiska” om bara några decennier.

    En sak som vi generellt sett är dåliga på att dokumentera är enfamiljshusen. Där kan historiskt/arkitektoniskt intressanta hus byta skepnad på mycket kort tid. Ta exempelvis de mindre funkishusen i norra delen av Svartbäcken, där nästa alla hus är kraftigt utbyggda, tilläggsisolerade och har fått sina fönster utbytta. Man måste nästan åka till Bromma (där skyddet måste vara starkare) för att inse hur det en gång såg ut i Svartbäcken.

  2. Scribo skriver:

    Anders, där nämner du en annan sak som jag försökt kolla upp. Jag hade en idé om att skriva om gamla bensinmackar i centrum. Nu har jag inte lagt den tanken på hyllan helt men det är nästan omöjligt att hitta bilder på dem. Oftast ser man dem skymta i bakgrunden av något fotografi men de är nästan aldrig huvudmotivet. Dessutom saknas det information om vart de kan ha legat så det blir att gå igenom vansinnigt många bilder. Nu har jag lagt det till mina långsiktiga projekt och om några år har jag väl mer eller mindre av en slump stött på de flesta av dessa. Gäller bara att komma ihåg vart man hittade bilderna :)

  3. Aleks skriver:

    I mitten av 1990-talet kom det ut en bok, ”Uppsalas tekniska historia, Uppsalas stads historia VI:12” av Bengt Flygt 1995. Där finns en ganska intressant bild från bygget av Luthagsleden 1975 där man schaktar för järnvägsbroarna varunder vägen ska passera. Tyvärr är det en väldigt teknisk redogörelse dvs det finns väldigt lite skrivet om protesterna mot trafikleden eller om det som pågick runtomkring bygget och vad det fick för påverkan på Fabriksgatan, Timmermansgatan m.m. Det var en ganska intressant korsning i plan i fortsättningen av Skolgatan där man först passerade Dalabanan, precis efteråt kom t-korsningen med Timmermansgatan i Svartbäcken, därefter kom korsningen med Ostkustbanan. Har tyvärr aldrig sett några bilder på den här intrikata korsningen utan bara kartrerat.

    Det som kanske mest imponerar på mig med hela Luthagsleden är nog att det sattes igång såpass sent, efter oljekrisen 1973-1974. Jag kan vara ganska förvånad över att Uppsala stad/kommun först under senare år börjat bry sig om alla dessa järnvägskorsningar i plan som trots allt finns kvar. Ingen av järnvägarna som gått igenom stan har varit nedläggningshotade utom Enköpingsbanan som lades ned och ULJ som blev museibana. Att det är först nu som man kommit på att korsningarna med S:t Persgatan och S:t Olofsgatan bör ske i tunnlar så folk slipper vänta på bommarna.

  4. Aleks skriver:

    Eller jo, lite bilder finns det på digitaltmuseums hemsida. Men oftast finns det intressanta i bakgrunden. Här är en bild på korsningen med järnvägen från Skolgatan:

    http://www.digitaltmuseum.se/things/tekniska-skolan-kvarteret-bredablick/S-UM/PS04939/gallery?query=Skolgatan&search_context=1&page=4&count=336&pos=75

  5. Scribo skriver:

    @Aleks. Hej. Visst finns det lite olika bilder men man får pussla hela tiden för att det skall bli en historia. Nu misstänker jag att det finns en hel del bilder hos stadsarkivet. Problemet är att det tar en evinnerlig tid att luska rätt på dem. Någon dag skall jag försöka hitta tid att gräva djupare. Det där med järnvägsundergångarna förvånar även mig. Det känns som om Uppsala är den sista staden att ”upptäcka” att det är ett problem.

  6. Henrik skriver:

    Jag brukar försöka fota platser/byggnader som ska rivas eller byggas om. Tyvärr är jag lite sen ibland. Har lite bilder från östra sidan av bangården (mellan gamla centralen och Väderkvarnsgatan) men då var det redan byggstaket uppe. Jag fotade Lindvallls kaffe-neonskylten innan de rev det huset (vid strandbokilen), men inte i dagsljus. Av en slump åkte jag tåg absolut sista dagen som gamla stationshuset användes som station, så då tog jag nåt dussin bilder i vänthallen m.m. Men det känns som att det är många platser som förändrats som jag sumpat att fota.

Trackbacks & Pingbacks

Lämna din kommentar