Scribo – perspektiv på närmiljön

Idag trotsade jag kylan och drog iväg till en av de få platser längs Fyrisån som aldrig fryser. Söder om Ultuna gård finns nämligen en kallkälla som är en av Upplands vattenrikaste. Det som kommer upp ur backen är samma vatten som vi Uppsalabor har i våra kranar med den lilla skillnaden att hemma är det avhärdat.

När det blir riktigt kallt så sveps hela området in i en tjock dimma och det blir fantastiskt vackert. Tyvärr klarade inte mina fingrar många minuter i den femtongradiga kylan men några bilder blev det. Änderna verkade dock stortrivas och har man tur kan man få se Kungsfiskare, en fågel jag gärna skulle vilja fånga på bild någon gång. Jag rekommenderar alla att ta en sväng förbi källan nu när kylan gör den magisk.

Här hittar ni källan på Google Maps

När vi var ute vid Ulva kvarn i höstas undrade en vän vad det var för mening med att fota en tom bänk. Jag vet inte vad man svara på det men en bänk fungera väl lika bra som något annat. Igår var jag där igen och nu kändes höstens bänkbilder väldigt passande för det är alltid kul att se en plats i olika skepnader. Det var lite läskigt för höstbilden hade jag tagit hopkrupen längst ut på kanten av kvarnrännan men nu var den dold av snö och det var riktigt halt.

Jag måste komma ihåg att ta bilder i vår och sommar så jag får en bild på alla årstider. Det är lite lustigt för när jag tänker på den tidiga våren så är det inte knoppar som brister det första som dyker upp utan det är lukten av ruttet gräs. Jag vet inte varför jag har en så stark association till just den lukten och det är dessutom inte någon negativ känsla. Kommer det från barndomens lek med smältvatten månntro?

Jag kan inte låta bli att fascineras över att se solnedgången redan klockan kvart i tre på eftermiddagen och visst är vissa ögonblick minnesvärda även om skorna är fulla med snö. Gott nytt år på er!

Bilderna är tagna i förrgår vid Ulva kvarn.

Gränseken står i södra delen av Vårdsätra naturpark eller närmare bestämt i kanten av den lilla delen som ligger öster om Vårdsätravägen. Eken är intressant av andra skäl än sin storlek även om den är betydande med sina 5.6 meter i omkrets. Som namnet antyder var den en gränsmarkering i den rågång som delade Vårdsätra och Ultuna kungsladugårdars ägor.

Det var ovanligt att träd användes som markeringar eftersom man ville ha något mer beständigt och det normala var att man byggde rösen eller använde stora stenar. På en karta från 1893 har man ritat ut trädet (se II) och det är första gången jag sett en enskild växt markerad på en äldre karta. Eken fick status som naturminne 1936 men tyvärr räcker inte skyddsföreskrifterna till för att rädda trädet. Eken är döende och för att den inte skall falla sönder så har man varit tvungen att stadga grenar med en stödvajer. Ta en titt när ni passerar för den kommer inte stå där för evigt.

Vid den romerska ettan på kartan skall en annan gränsmarkering eller ”visesten” vara placerad och enligt beskrivningen till kartan skall den vara 60 centimeter lång och trubbig upptill. Om inte det varit så mycket snö hade jag garanterat gett mig ut i snåren för att leta.

Som ni säkert märkt har jag har haft julledigt från bloggen men igår blev det äntligen en promenad med kameran. Målet var Vårdsätra naturpark och den stora ”Strandeken” som man hittar i reservatets norra del.

Eken är troligtvis Uppsalas största med en omkrets på 7.2 meter. Det finns grövre ekar runt om i Uppland men detta är onekligen ett mäktigt träd. Eken växer i omkrets med några centimeter varje år så klarar den sig från blixtnedslag och stormar kommer det säkert att bli ett riktigt rekordträd. Den svarta saken som sitter på stammen på den undre bilden är min handske. Jag hängde upp den för att ha något att jämföra med.

God fortsättning önskar jag er alla.

Maligrop heter det lilla diket och dammen som är kvar efter en tidigare sträckning av Fyrisån. Dammen hittar man i aldungen norr om parkeringsplatsen vid Flottsundsbron. Jag nämnde den i mitt förra inlägg som en vik i Fyrisån utritad på en karta från 1693.

Orsaken till att jag valde att göra en egen postning om detta är att jag gillar platser som har en egen historia. I folkmun kallades nämligen vattensamlingen för ”Malins grop” och det berättas att en flicka med namnet Malin dränkte sig här samma dag som hennes älskade firade sitt bröllop med en annan. Inte den gladaste historien men det är ändå den som gör det spännande att åka ut och fotografera även denna oansenliga vattenpöl.

Platsen på Google Maps.

Källa: Mälarens Minnen I, Upsala minne, C. J. Bergman 1844

Jag har börjat läsa om naturreservatet runt Kungshamn och Morga och en sak som nämns på flera ställen är att Fyrisån en gång i tiden hade flera utflöden i Ekoln. Tecken eller rester av detta är till exempel viken vid Kungshamn som är vad som är kvar av det södra utloppet, ett annat är att åsryggen söder om Flottsund kallas Holmen. Enligt ett faktablad från Länsstyrelsen så skall det ha runnit vatten öster om åsryggen ända fram till 1400-talet.

För att hitta fler ledtrådar så började jag gå igenom gamla kartor och den äldsta jag fann är från 1693. På den kan vi se i norra delen av karta den lilla viken i Fyrisån som tyder på att ån delat sig. Markeringar i kartan ger också en bild av vilka delar som man brukade och vilka som var för sanka eller på annat sätt inte dög för odling.

Jag tog mig friheten att färglägga lite och det mörkare blå är strandlinjen 1693 och det ljusare blå är var jag gissar att den äldre åsträckningen skulle kunna ha gått. Tittar man på en satellitbild från Google Maps så upptäcker man att det inte är mycket som förändrats sedan 1600-talet.

En sak har faktiskt förändrats och det är krogtätheten. På kartan där landsvägen delar sig hittar vi Upkrogen, vid södra färjelägret ligger Nedkrogen och på andra sidan ån Färjkrogen. Det är klart alla skulle ha sig en färdknäpp.

Som ni ser har jag varit ute på en liten kanonspaning. Jag funderade länge på var i Uppsala man kunde hitta kanoner men kom bara på tre platser, Slottet och två ställen vid vårt gamla regemente. Tyvärr har jag en gnagande känsla att jag missat någon plats men kan för mitt liv inte komma på vart det skulle vara. Det skulle inte förvåna mig om någon studentnation har en gammal salutkanon stående i något hörn. Nåja, det får duga med dessa kanonbilder och så hoppas jag att ni tipsar mig ifall det är någon jag missat.

Jag har en liten misstanke att det finns ett lager av gamla kanoner någonstans för ett äldre foto visar att man bytt ut de två som står utanför kasernerna vid Dag Hammarskjöldsvägen. De utbytta kanonerna ser lite risiga ut på bilden så kanske är de bara inne för en uppfräschning men vart fick man de nya kanonerna ifrån? Gamla kanoner är ju inte något man shoppar på blocket eller ringer till den lokala kanonuthyraren när man behöver en uppsättning.

Jag har börjat bläddra i boken Det gröna Uppsala av Erik Laufors som var stadsträdgårdsmästare mellan 1955-1981. Här beskriver man en tradition där studenter dagen innan inskrivningen samlades vid Flusterpromenaden för att vandra ner till sista trädet i allén med händerna på varandras axlar. Väl framme kastade man ett mynt med sitt födelseår över axeln och tillbad högre makter.

Jag tänkte att jag skulle fotografera detta stoppträd som enligt boken skulle stå mitt i allén för att marker slutet av promenaden men trädet verkar vara borttaget. Kanske var det ruttet eller så sågade man ner det för att någon stackars cyklist inte skulle kröka ramen runt det, vem vet? Boken är från 1987 så mycket har säkert hänt sedan dess. En fin promenad blev det i alla fall.

Den äldre delen av allén som går fram till Studenternas idrottsplats påstås vara planterad på uppdrag av landshövdingen Robert von Kraemer 1842. Allén är alltså äldre än själva stadsparken som började iordningställas först i slutet av 1800-talet.

När jag var på besök hos släktingar här om dagen så blev jag mäkta imponerad. En vacker Jättevädd (Cephalaria gigantea) bredvid altanen var som en stor magnet på traktens fjärilar. På några minuter hade jag fotat flera av de vanligaste fjärilarna och dessutom ett gäng humlor. Det här måste vara drömmen för någon med macro. Själv äger jag inte något sådant så det blev till att köra med teleobjektivet istället. Det var länge sedan jag fotograferade något smått så jag hade glömt bort hur svårt det var att fokusera rätt när allt är i rörelse. Man skulle kunna säga att harvar man bara runt med ett vidvinkelobjektiv hela dagarna är det lätt att bli trångsynt :-)

För att återgå till Vädden. Hade jag haft en egen trädgård så hade det garanterat funnits en sådan där. Den pryder sin plats med eller utan fjärilar.

Bautastenar eller som man numera säger, rest sten, kan man hitta på flera platser runt Uppsala. Ordet bautasten kommer ursprungligen från Isländskans bautasteinn och betyder ”sten som är slagen ned i jorden” eller ”sten rest över en fallen krigare”. Ordet infördes i svenskan 1664 av Olof Verelius som då var professor i fäderneslandets antikviteter vid Uppsala Universitet.

I en avhandlig av Susanne Haugen så redogör hon för ordets utveckling från 1600-talet till nutid. Det som är lite spännande är ursprunget till varför vi börjat använda ordet bauta i bemärkelsen mycket stor, massor osv.  Hon menar att vi har serieböckerna med Asterix & Obelix att tacka för detta. Bilder på Obelix ständigt bärandes på en stor bautasten kan säker ha skapa associeringarna. Böckerna dök upp någon gång på 70-talet och de första beläggen på att bauta har används som förstärkningsord är från 1985. Jag skall väl erkänna att jag själv länge gick i villfarelsen att ordet var något franskt låneord eftersom just nämnda böcker kom därifrån. Om ni vill fördjupa er lite mer hittar ni avhandlingen här.

En av de bättre platserna att titta på bautastenar är på Kvarnbofältet alldeles i närheten av Stenhagen och ICA Maxi. Jag tycker ni skall ta er en promenad i området och även njuta av den fina stenvalvsbron som ni hittar här.

Gör genast Kapområdet till badplats. Kap skulle kunna bli en fantastisk badplats i centrala Uppsala. Området är underutnyttjat och som badplats skulle den bli ett fantastiskt lyft för staden. Badplatsen skulle inte bara vara en anledning att stanna kvar i staden under varma sommardagar utan även en perfekt avslutning på stråket med Stadsparken och Studenternas. Om en ny bro byggs över ån kommer dessutom alla boende i de nya kvarteren i Kungsängen få en badplats på promenadavstånd.

Behåll Skateboardrampen, lägg till badminton- och volleybollplaner och fixa gräsmattan. Åkanten görs inordning och ett litet staket sätts upp för att hålla barnen på rätt sida. Självklart bör man öppna en sommarrestaurang med picknickbord för alla och kanske uthyrning av solstolar. När platsen blivit etablerad är det är bara fantasin som sätter begränsningar, hoppborgar, Kubbturneringar, kvällspelnigar med lokala band, midsommarfirande osv.

Eftersom jag tror att de flesta inte lockas av ett bad i Fyrisån ska platsens huvudattraktion vara en stor ”badfontän”. Den kommer garanterat att bli barnens favorit för vem älskade inte att springa i vattenspridaren som liten? Självklart kan även vuxna som legat för länge i solen finna svalka i fontänen.

Min gissning är att denna lösning är ganska underhållsfri och inte alltför kostsam för kommunen. Då man inte bygger något skrymmande och fontänen bara är en stor stenlagd yta kan området även i fortsättningen användas för utomhuskonserter och liknade arrangemang.

Bilder från Wikimedia Commons (CC)
Cred till: Bev Sykes, Nils Fretwurst, Joe Mabel

Ja, har ni inte hunnit ut till Kungsängen för att titta på de fantastiska blommorna så är det dags i helgen. Det är faktiskt första gången jag har varit ute under blomningen och man kan väl säga att jag blev överraskad.

Det är lite lustigt vad en kamera kan åstadkomma. Normalt är inte blommor mitt största intresseområde så jag kunde inte låta bli att skratta åt mig själv när jag låg på alla fyra i i gräset och letade vinklar. Jag börjar dessutom förstå iden med ett macro. Det var hur som helst en skön eftermiddag i solen och många bilder blev det.

För info så har blomman fått sitt namn av just Kungsängen här i Uppsala och här frodas även Sveriges största bestånd av liljor. Man misstänker att det var Olof Rudbeck d.ä. som tog med sig blomman till Sverige någon gång på 1600-talet. Kungsängsliljan är även Upplands landskapsblomma vilket känns som helt självklart nu när man varit ute och sett prakten.

I går när jag var på väg hem så hade det samlats en massa folk runt ett träd vid korsningen gågatan och Bredgränd. Det var självklart vår nya stadsklenod som hedrade Uppsalaborna med sin närvaro. Slagugglan är onekligen mäktig fågel och det är första gången jag själv ser den.

Av en slump hade jag med mig min gamla pocketkamera som jag inte använt på minst ett år. Den dök upp i en låda när jag städade häromdagen och  i brist på en bättre förvaringsplats hamnade den i innerfickan på min jacka. Jag har alltid tyckt att den varit en riktig kanonkamera men det var tydligen en villfarelse. När jag såg skillnaderna i jämförelse med min systemkamera fick jag en liten chock. Lite naivt har jag tänkt att det duger med en pocketkamera för de flesta tillfällen men det gör jag inte längre. Det trevliga är att systemkameran kommer att kännas betydligt lättare att släpa omkring nu när jag förstår hur överlägsen den är.

I helgen fick jag mig en skön promenad längs E4:ans vitsippsbeströdda sluttningar. Morgonsolen värmde och trafiken var obefintlig. Det är precis så här man vill att en skogpromenad skall vara.

Om ni undrar var asfalten är så pratar vi om vägen som tog de resande norrut från Uppsala fram till 1600-talet. När det sedan blev vanligare med vagnstransporter så dög inte dessa forntida vägar och man började bygga nya landsvägar.

Hålvägar kallas dessa fornlämningar och går att hitta nästa överallt i landet. Här tog man sig fram gående eller till häst. Många gånger hittar man flera spår bredvid varandra och förklaringen är enkel. När ett spår blev för lerigt och obekvämt gick man vid sidan om och ett nytt skapades. De djupaste spåren finns oftast vid sluttningar där regnvatten har kunnat hjälpa till med erosionen.

Följer man hålvägarna upp från det gamla vadstället i Björklingeån kommer man fram till ett gravfält från yngre järnålder. Här hittar man Kung Skutes gravhög samt fem mindre högar.

Platsen är skyltad som gravfält och ni hittar den i Lövstalöt öster om gamla E4:an. Absolut värt ett besök.