Arkiv för 'Natur & Parker'

Sandkällsparken i norra Luthagen

08 februari 2011

Jippie! Den 3 februari antog namngivningsnämnden mitt namnförlag på parken norr om Fyrisvallsgatan 3. Parken heter nu Sandkällsparken men det tog sin tid. Förslaget skickade jag in redan i september förra året så det har varit en lång väntan. Jag måste erkänna att det faktiskt känns stort och evigt på något sätt att få namnsätta en park i Uppsala.

karta över parken SandkällsparkenSandkallsparken från söder

Från början hade jag två namnförslag men efter ett möte med kommunen valde vi att gå vidare med det som hade bäst dokumentation och en koppling till stadens historia. Namnet kommer från Sandkällan som tidigare låg i östra änden av parken. Idag är den borta men jag hoppas att man tar fram den igen eller åtminstone märker ut den på något sätt.

byggarbeten vid Sandkällan, svartvitt fotografi
Arbeten vid Sandkällan. Uppe till höger ser ni Upsala Norra Tegelbruk.

Om ni läst mitt inlägg om Fyrisvallsbron så har ni hör namnet förut. Mellan åren 1876 och 1961-62 (se rättning av årtal nedan) pumpade man upp delar av Uppsalas dricksvatten från denna källa. Tyvärr skadades ledningen vid grävarbetena för den nya betongbron och källan förorenades så svårt att den inte gick att använda längre.

Sandkällsvadet på en karta från 1670-talet ur Olof Rudbecks Atlantica
Sandkällsvadet på en karta från 1670-talet ur Olof Rudbecks Atlantica.

Ytterligare en koppling till namnet är ett vadställe som tidigare låg väster om parken enligt Riksantikvarieämbetets Fornsök. På en karta från 1670-talet är en väg ritad över Fyrisån mellan Librobäcken och Svartbäcken. I boken Uppsala stads historia del 1 kallas detta vad Sandkällsvadet och ni ser det uppe i vänstra hörnet i kartan.

Karta över salpeterbruket, 1635-36
Karta över salpeterbruket, 1635-36

saltpeterbruket och Fyrisån
Salpeterbruket. Karta utan årtal men här ser man Sandkällan lite tydligare. Ängen till vänster om källan motsvara dagens park.

Området har en mycket gammal industriell historia. På 1600-talet visar gamla kartor att här låg ett salpeterbruk. Gustav Vasa skall ha placerat ett salpeterbruk i Uppsala redan på 1500-talet och man kan misstänka att det är samma bruk. Källan och vadet kan ha varit orsaken till att man valde just denna plats. Det var mycket jord, dynga och salpeter som skulle transporteras hit och dit och rent vatten var kanske en förutsättning för att få en bra kvalitet på salpetern. Tyvärr har jag ingen kunskap i ämnet men jag hittade en mycket intressant sida om salpetersjudare som jag måste tipsa om. Det ger en liten bild av verksamheten och de många pålagor som drabbade bönderna under denna tid.

Hur var det då med det andra namnet. I en gammal skifteskarta hade ängen namnet Flottholmen men det var det enda belägget. Inte mycket att komma med även om namnet går att spinna vidare på. Namnen Flottholmen och Flottsund (vid Fyrisåns mynning) har kanske samma ursprung? De som kan det här menar att namnet Flottsund har en koppling till ordet  flöte ”det som flyter med ett vattendrag och uppgrundar detta”. Andra likheter finns men jag kan bara gissa.

Det är synd att jag inte har några bra bilder på parken. När jag var där tog jag bara de som behövdes för ansökan eftersom det var iskallt och duggregnade. Det är en mysig park med två fina bryggor att sitta på och i ena änden en hängmatta. Jag får försöka på nytt i vår men tills dess skall jag skriva på några nya namnförslag som ligger och gror i huvudet :)

Uppdatering: Årtalet när källan förorenades är ändrat. Jag trodde det var när den första bron byggdes men det var fel. Det skedde när man schaktade för den nya Fyrisvallsbron som invigdes 1962. Ursäkta för felet.

Svartvita fotot: Romson.

Sandkällsparken på Google Maps.

Som en indian

25 november 2010

Det skådades fåglar i helgen. Jag skall erkänna att det inte riktigt är min grej men när man är där ute dras man ändå med i jakten och det blir spännande. Vem kan dessutom motstå chansen att få smyga runt som en indian i skogen med en fullgod ursäkt :) Oftast har jag inte har en aning om vad det är jag tittar på så det är tur att man har vänner som kan det här.

Söndagen levererade bland annat Duvhök, Hornuggla, liten hackspett och Nötskrika. Det är svårt att inte bli entusiastisk när man får se dessa fåglar och efter varje utflykt säger jag att jag skall investera i ett bättre objektiv. Mitt längsta objektiv når 200mm och då blir det oftast inte mer än några svarta prickar i horisonten. För att få en vettig bild måste man i princip snubbla över fågeln eller hålla sig till ankor.

Hornuggla i snåren
Hornuggla, original och beskuren bild

Bilderna visar tre Hornugglor. Jag kan inte låta bli att skratta när jag ser bilderna för de är långt ifrån vad man hade hoppats på när man gav sig ut. Nu skall jag inte klaga för upplevelsen är kanon och en kikare löser problemet. En delad upplevelse är dock mycket bättre så vi får väl se hur det blir med det där objektivet.

Ras i Sunnerstabacken

22 november 2010

Jordras i Sunnerstabackenbild tagen på Jordraset i Sunnerstabacke från västra sidan av ån

Jag har varit ute och tittat på det jordras vi hade i Sunnerstabacken i onsdags. Vädret har inte varit det bästa men när det händer sådana här saker kan man ju inte sitta hemma och trycka.

Man håller på att anlägga en barnbacke i den nedre delen av backen och antagligen är det detta arbete som orsakat raset. Som ni ser har raset tryckt ut den nyanlagda gångvägen vid foten av åsen. Vägen har man lagat provisoriskt men jag är spänd på att se vad man kommer att gör för att stabilisera backen. Det behövs nog något extra innan föräldrarna låter sina småttingarna fara runt här.

Hinhålesträdan, Törnby

07 november 2010

bakningar i berget av UppsalagranitBankningar i berget Hinhålesträdan

Hinhålesträdan har fått sitt namn av de djupa bankningarna i berghällen. Man menade att ingen förutom Hinhåle själv skulle kunna plöja sådana fåror i berget.

Inspirerad av diskussionen om geologi i mitt förra inlägg om Uppsalagranit och stenbrotten i stadsskogen försökte jag hitta andra spännande fenomen. Självklart kunde jag inte motstå att besöka en plats med ett sådan lockande namn som Hinhålesträdan. Dessa bankningar eller sprickor i berget är tydligen ovanligt för just Uppsalagraniten men jag tänker inte ge mig in och försöka förklara fenomenet. Jag hittade ett projektarbete om bankning i Bohuslän så är ni intresserade så ta er en titt.

Ni hittar platsen vid Törnby gård i slutet på en av de utmärkta Linnéstigar vi har här i Uppsala. Här kan ni även läsa lite mer om gården.

Domkyrkoplan, Uppsalagranit och stenbrotten i Stadsskogen

02 november 2010

Fågeldammarna i Stadsskogen

När jag vandrade runt i Stadsskogen för två veckor sedan passerade jag Fågeldammarna i närheten av vattentornet. De är ursprungligen gamla stenbrott som senare har vattenfyllts. Jag började fundera på vart stenen hamnade när den väl var huggen. Stadens gator och hus är säkert proppfulla med den men skall man skriva om det vill man vara säker. Svaret hittade jag i en broschyr om Stadsskogen där man specifikt nämner murarna runt domkyrkoplan.

Murarna runt Domkyrkoplan

Det är lite oklart när man började ta sten i Stadsskogen men det upphörde 1916. Samma år beslöt man att skogen skulle bli stadspark. På ett ställe fortsatte dock brytningen ända fram till andra världskriget, nämligen vid f.d. ungdomsgården Gläntan. På 50-talet valde man att bygga ett parkeringshus i gropen istället för att fylla igen den som man gjort med de flesta andra täkterna. Idag är det är framför allt Fågeldammarna och Valltjärn som minner om denna verksamhet.

En intressant sak är att i början av 1900-talet anordnade dåtidens socialnämnd, Fattigvårdsstyrelsen, nödhjälpsarbeten i stenbrotten. 1915 hade man till exempel gjort 343 dagsverke med stenborrning och det hade levererats 55 löpmeter kantsten, 1 294 m2 nubbsten och 1.83 hl makadam till staden. Man undrar om det var beordrat arbete och vad det fick för jobbet?

Uppsalagranit

Det finns också en hel del skrivet om den ljusa Uppsalagraniten som man bröt här. Tyvärr förstår jag väldigt lite av texten och om någon vill får de gärna göra en översättning :)

Den så kallade Uppsalagraniten består mest av tonalit, men tonalit till granodiorit, granodiorit samt granodiorit till granit finns också. Tonaliten är övervägande grå, medelkornig, jämnkornig och enklavförande. Den för hornblände, som lokalt bildar cm-stora individer. Enklaver är i allmänhet cm- till dm-stora och rundade. De består av finkornig tonalit till en mer basisk bergart. Även inneslutningar med okänd relation till värdbergarten förekommer. Lokalt är värdbergarten medel- till grovkornig och ojämnkornig. Granodioritiska led ser ut som tonaliten ovan men med röd kalifältspat, vilket ger bergarten en rödgrå färg. Lokalt är kalifältspaten grov och ger där ojämnkornig till porfyrisk textur. En förhöjd kalifältspathalt åtföljs i allmänhet av en lägre hornbländehalt.

Ibland måste man inse sina begränsningar och jag återvänder gärna några miljarder år framåt i historien där jag känner mig mer hemma.

Micksmossen, Lunsen

13 oktober 2010

Vatten och döda träd i Micksmossen, LunsenSpången över MicksmossenStubbe på den lilla ön i Micksmossen

Under svampturen i Lunsen förra helgen gick vi ned till Micksmossen. Här håller man på och återskapar de gamla våtmarkerna som fanns här innan man dikade ut området. Träden har man låtit stå kvar istället för att såga ner dem och det har skapat en väldigt speciell miljö. Det känns både overkligt och spöklikt att vandra omkring i den döende skogen och det knäpper och knakar i träden. Spången ni ser på bilden är 120 meter lång och det gäller att hålla reda på fötterna. Det finns två mötesplatser varav den ena är en liten ö som vi fikade på.

Området verkar vara ett populärt fotoställe. Det är första gången jag är här men möter man två fullutrustade fotografer får man anta att det inte är helt ovanligt. De stod och glassade med sina stativ medan jag fick sitta och vänta på de få korta solglimtar som dök upp. Har ni ett stativ så låt inte det stå hemma och skräpa om ni tänker ta er hit. En annan sak att ha i minnet är att på våren, innan algerna dyker upp, skall vattnet vara svart som natten. Det är något jag inte vill missa så jag lär återkomma men nya bilder i framtiden.

Abborrstenen i Vårdsätraviken

09 oktober 2010

Abborrstenen i VårdsätravikenAbborrstenen i Vårdsätraviken, karta från 1635

Man hittar mycket roligt i gamla kartor men när jag såg namnet ”Abbore steen” i en tolkad karta från 1635 var jag tvungen att åka ut och se om den fanns kvar. Som ni ser på bilden har ingen orkat bära bort den ännu. Bilden är tagen från stranden nedanför Vårdsätra gård som ligger på andra sidan viken.

Man kan ju fundera på varför den kallas Abborrstenen. Liknade den en abborre eller kan det vara så enkelt att det var ett bra ställe att fiska på? Jag satt länge och tittade på stenen för att hitta någon likhet men sen började jag fundera över blocket som brutits loss på vänster sida. Frågan är om stenen var hel när den fick sitt namn för det ändrar ju lite på förutsättningarna. Man bör även ha i åtanke att vattnet var lite högre på 1600-talet så det är ingen lätt uppgift.

Alla ni som åker ut och badar vid Vårdsätra gård på sommaren kan väl ta er en titt och försöka se om ni hittar något abborrlikt med stenen. Kanske kan den runda delen vara ett gällock… Jag skall också försöka ta mig hit i vinter när isen har lagt sig. Det är ett bra ställe för en promenad och så får jag möjlighet att ta lite fler bilder.

PS. Att något är tolkat betyder att ett proffs har försökt tyda vad som står i dokumentet. Jag beundrar de som har förmågan för jag har försökt läsa en hel del text från 1600-talet men det mesta kunde lika gärna vara hieroglyfer.

Björkallén vid Genetikcentrum

05 oktober 2010

Björkallén vid Genetikcentrum, norra delenBjörkallén vid Genetikcentrum, södra delen

I ett tidigare inlägg om parken vid Genetiska trädgården nämnde jag att där finns en allé som är planterad med björkar från olika delar av landet. Man har tagit träd från norr till söder och planterat dem i samma ordning längs med Dag Hammarskjölds väg. När hösten kommer gulnar den först i den norra delen och sedan går det långsamt söderut.

Jag har haft ett öga på allén och i lördags tyckte jag att det var dags att fotografer den. Jag försökte först med en panoramabild men allén är så pass lång att ändarna knappt syntes. Det fick bli fyra bilder istället så det blir lite tydligare. Vad man inte ser på bilderna är att de norra björkarna, som redan tappat bladen, bara är hälften så höga som de i den södra änden.

Uppdatering: Allén är planterad av botanikern och genetikern Göte Turesson som var verksam vid Ultuna 1935-1959.

Svamprapport från Lunsen, trattkantareller. 3 okt 2010

03 oktober 2010

Trattkantareller i Lunsen

Då var en fyra timmars vandring i Lunsen över, gissa om det värker i benen. Mycket fotograferande och framförallt plockades det svamp. Det var otroligt mycket trattkantareller och till slut gick jag bara förbi svampen för jag orkade inte plocka längre. Det händer inte ofta kan jag säga :) Rensning och torkning kvar men huu vad gott det blir sen.