Arkiv för 'Natur & Parker'

Flusterpromenaden, vart tog trädet vägen?

31 oktober 2009

Flusterpromenadens allé vid Stadsträdgården i Uppsala

Jag har börjat bläddra i boken Det gröna Uppsala av Erik Laufors som var stadsträdgårdsmästare mellan 1955-1981. Här beskriver man en tradition där studenter dagen innan inskrivningen samlades vid Flusterpromenaden för att vandra ner till sista trädet i allén med händerna på varandras axlar. Väl framme kastade man ett mynt med sitt födelseår över axeln och tillbad högre makter.

kap-flusterpromenaden.jpg

Jag tänkte att jag skulle fotografera detta stoppträd som enligt boken skulle stå mitt i allén för att marker slutet av promenaden men trädet verkar vara borttaget. Kanske var det ruttet eller så sågade man ner det för att någon stackars cyklist inte skulle kröka ramen runt det, vem vet? Boken är från 1987 så mycket har säkert hänt sedan dess. En fin promenad blev det i alla fall.

Den äldre delen av allén som går fram till Studenternas idrottsplats påstås vara planterad på uppdrag av landshövdingen Robert von Kraemer 1842. Allén är alltså äldre än själva stadsparken som började iordningställas först i slutet av 1800-talet.

Fjärilsmagnet

22 augusti 2009

Påfågelsöga och Nässelfjäril sitter på blommorna på en Jättevädd
Nässelfjäril, Påfågelsöga, Kålfjäril och Storfläckig pärlemorfjäril

När jag var på besök hos släktingar här om dagen så blev jag mäkta imponerad. En vacker Jättevädd (Cephalaria gigantea) bredvid altanen var som en stor magnet på traktens fjärilar. På några minuter hade jag fotat flera av de vanligaste fjärilarna och dessutom ett gäng humlor. Det här måste vara drömmen för någon med macro. Själv äger jag inte något sådant så det blev till att köra med teleobjektivet istället. Det var länge sedan jag fotograferade något smått så jag hade glömt bort hur svårt det var att fokusera rätt när allt är i rörelse. Man skulle kunna säga att harvar man bara runt med ett vidvinkelobjektiv hela dagarna är det lätt att bli trångsynt :-)

För att återgå till Vädden. Hade jag haft en egen trädgård så hade det garanterat funnits en sådan där. Den pryder sin plats med eller utan fjärilar.

Bautastenar

27 juni 2009

Kvarnbofältet eller Lillängen med Bautastenar
Lillängen med sina bautastenar en tidig vårmorgon.

Bautastenar eller som man numera säger, rest sten, kan man hitta på flera platser runt Uppsala. Ordet bautasten kommer ursprungligen från Isländskans bautasteinn och betyder ”sten som är slagen ned i jorden” eller ”sten rest över en fallen krigare”. Ordet infördes i svenskan 1664 av Olof Verelius som då var professor i fäderneslandets antikviteter vid Uppsala Universitet.

I en avhandlig av Susanne Haugen så redogör hon för ordets utveckling från 1600-talet till nutid. Det som är lite spännande är ursprunget till varför vi börjat använda ordet bauta i bemärkelsen mycket stor, massor osv.  Hon menar att vi har serieböckerna med Asterix & Obelix att tacka för detta. Bilder på Obelix ständigt bärandes på en stor bautasten kan säker ha skapa associeringarna. Böckerna dök upp någon gång på 70-talet och de första beläggen på att bauta har används som förstärkningsord är från 1985. Jag skall väl erkänna att jag själv länge gick i villfarelsen att ordet var något franskt låneord eftersom just nämnda böcker kom därifrån. Om ni vill fördjupa er lite mer hittar ni avhandlingen här.

En av de bättre platserna att titta på bautastenar är på Kvarnbofältet eller Lillängen som den också kallas. Den hittar ni sydväst om Stenhagen vid Läbybron. Jag tycker ni skall ta er en promenad i området och även njuta av den fina stenvalvsbron.

Gravfältet på Google maps.

Gör Kapområdet till badplats

21 maj 2009

Personer badar i offentliga fontäner

Gör genast Kapområdet till badplats. Kap skulle kunna bli en fantastisk badplats i centrala Uppsala. Området är underutnyttjat och som badplats skulle den bli ett fantastiskt lyft för staden. Badplatsen skulle inte bara vara en anledning att stanna kvar i staden under varma sommardagar utan även en perfekt avslutning på stråket med Stadsparken och Studenternas. Om en ny bro byggs över ån kommer dessutom alla boende i de nya kvarteren i Kungsängen få en badplats på promenadavstånd.

Behåll Skateboardrampen, lägg till badminton- och volleybollplaner och fixa gräsmattan. Åkanten görs inordning och ett litet staket sätts upp för att hålla barnen på rätt sida. Självklart bör man öppna en sommarrestaurang med picknickbord för alla och kanske uthyrning av solstolar. När platsen blivit etablerad är det är bara fantasin som sätter begränsningar, hoppborgar, Kubbturneringar, kvällspelnigar med lokala band, midsommarfirande osv.

Eftersom jag tror att de flesta inte lockas av ett bad i Fyrisån ska platsens huvudattraktion vara en stor ”badfontän”. Den kommer garanterat att bli barnens favorit för vem älskade inte att springa i vattenspridaren som liten? Självklart kan även vuxna som legat för länge i solen finna svalka i fontänen.

Min gissning är att denna lösning är ganska underhållsfri och inte alltför kostsam för kommunen. Då man inte bygger något skrymmande och fontänen bara är en stor stenlagd yta kan området även i fortsättningen användas för utomhuskonserter och liknade arrangemang.

Bilder från Wikimedia Commons (CC).
Cred till: Bev Sykes, Nils Fretwurst, Joe Mabel.

Kungsängslilja

19 maj 2009

Kungsängsliljor ute på Kungsängenkungsangslilja2.jpg

Ja, har ni inte hunnit ut till Kungsängen för att titta på de fantastiska blommorna så är det dags i helgen. Det är faktiskt första gången jag har varit ute under blomningen och man kan väl säga att jag blev överraskad.

Det är lite lustigt vad en kamera kan åstadkomma. Normalt är inte blommor mitt största intresseområde så jag kunde inte låta bli att skratta åt mig själv när jag låg på alla fyra i gräset. Jag börjar dessutom förstå iden med ett macro. Det var hur som helst en skön eftermiddag i solen och många bilder blev det.

För info så har blomman fått sitt namn av just Kungsängen här i Uppsala och här frodas även Sveriges största bestånd av liljor. Man misstänker att det var Olof Rudbeck d.ä. som tog med sig blomman till Sverige någon gång på 1600-talet. Kungsängsliljan är även Upplands landskapsblomma vilket känns som helt självklart nu när man varit ute och sett prakten.

Uppsalas uggla

13 maj 2009

Uggla som sitter i ett träd på gågatanI går när jag var på väg hem så hade det samlats en massa folk runt ett träd vid korsningen gågatan och Bredgränd. Det var självklart vår nya stadsklenod som hedrade Uppsalaborna med sin närvaro. Slagugglan är onekligen mäktig fågel och det är första gången jag själv ser den.

Av en slump hade jag med mig min gamla pocketkamera som jag inte använt på minst ett år. Den dök upp i en låda när jag städade häromdagen och  i brist på en bättre förvaringsplats hamnade den i innerfickan på min jacka. Jag har alltid tyckt att den varit en riktig kanonkamera men det var tydligen en villfarelse. När jag såg skillnaderna i jämförelse med min systemkamera fick jag en liten chock. Lite naivt har jag tänkt att det duger med en pocketkamera för de flesta tillfällen men det gör jag inte längre. Det trevliga är att systemkameran kommer att kännas betydligt lättare att släpa omkring nu när jag förstår hur överlägsen den är.

Riktigt gamla E4

04 maj 2009

Hålvägar vid Lövstalöt

I helgen fick jag mig en skön promenad längs E4:ans vitsippsbeströdda sluttningar. Morgonsolen värmde och trafiken var obefintlig. Det är precis så här man vill att en skogspromenad skall vara.

Om ni undrar var asfalten är så pratar vi om vägen som tog de resande norrut från Uppsala fram till 1600-talet. När det sedan blev vanligare med vagnstransporter så dög inte dessa forntida vägar och man började bygga nya landsvägar.

Hålvägar kallas dessa fornlämningar och går att hitta nästa överallt i landet. Här tog man sig fram gående eller till häst. Många gånger hittar man flera spår bredvid varandra och förklaringen är enkel. När ett spår blev för lerigt och obekvämt gick man vid sidan om och ett nytt skapades. De djupaste spåren finns oftast vid sluttningar där regnvatten har kunnat hjälpa till med erosionen.

Följer man hålvägarna upp från det gamla vadstället, kallat ”Enevad”, i Björklingeån kommer man fram till ett gravfält från yngre järnålder. Här hittar man Kung Skutes gravhög samt fem mindre högar.

Platsen är skyltad som gravfält och ni hittar den i Lövstalöt öster om gamla E4:an. Absolut värt ett besök.

Runsten på vift

02 maj 2009

Runsten U1011 i UniversitetsparkenDen här runstenen som står i Universitetsparken har en spännande historia. Den kommer ursprungligen från Rasbo där den restes i mitten av 1000-talet. På 1600-talet bestämde sig Olof Verelius att ta med sig stenen till Uppsala där den fick en sekellång vistelse som trägårdsprydnad. 1866 blir det fart på stenen igen då den tillsammans med två andra åldringar skickas till världsutställningen i Paris 1867. Stenen tilldelas en fin bronsmedalj och med den i packningen startar färden hemåt. I den franska hamnstaden Le Havre så byts plötsligt segerparaden ut mot katastrof. Runstenen ramlar i vattnet när den skall lasta på en båt och man anser den är förlorad för gott. 200 kronor får man från försäkringsbolaget som plåster på såren och dessa placeras i en fond hos Nordiska Museet.

Nu händer det något osannolikt. 1880 muddras hamnen i Le Havre och under arbetet hittar man ett stort stenblock. Hamnarbetarna tycker att den ser konstig ut med sina ristningar och börjar misstänka att det kan vara runor. För att få klarhet så skriver man till den danske professorn Ludvig Wimmer och otroligt nog så har han kännedom om fadäsen med den bortappade runstenen. Efter kontakter med Uppsala är stenen snart på väg hem igen efter mer än tio år på en dyig botten.

Först placerar man stenen i Engelska parken. Dåtidens klottrare inspireras dock av de släta ytorna och börjar rista sina namn i stenen. För att skydda runstenen flyttas den därför ner till Linneträdgården. Runt 1920 får den fötter igen och den hamnar nu vid ingången till ärkebiskopsgården. Ytterligare en flytt blir det och som synes står den nu i Universitetsparken i all sin glans. Vi får väl hoppas att den trivs där utan någon önskan om fler äventyr.

Förutom sin historia är runsten udda på ett annat sätt. Den är ristad över en person som fortfarande var i livet vilket är väldigt ovanligt. På stenen står: Vigmund lät hugga stenen till minne av sig själv, den skickligaste av män. Gud hjälpe Vigmund skeppshövdingens själ. Vigmund och Åfrid högg minnesmärket medan han levde.

Lodjur i Uppsala län

27 mars 2009

Bland saker som jag absolut inte funderar över är hur många lodjur det finns i grannskapet. Jag blev faktiskt riktigt överraskad när jag läste att man under vinterns spårningar räknat till ungefär 150 lodjur i Uppsala län. Vargen lyste med sin frånvaro men man hittade två björnar och en järv. Järven hänger vanligtvis uppe i fjällvärlden och det är faktiskt första gången i modern tid som den setts i våra trakter. Vad kan man dra för slutsats av detta då? Jo, nu får kameran hänga med när kantarelljakten påbörjas. Att man skulle få en bild på ett lodjur känns extremt avlägset men om tillfället dök upp skulle jag gräma sig i evigheter ifall kameran inte var med.

Nu säger säger säkert någon klok människa att det finns så mycket annat att fotografera i skogen. Så sant men om jag bara fick en liten örontofs på bild vore det mer värt än alla skogsgläntor i släpljus och bokskogar i höstfärger.