Scribo — perspektiv på närmiljön

Jag råkade se på en karta att det skulle växa Stor Ormrot i södra delen av Kronparken. Igår svängde jag förbi och tog mig en titt. I ett litet kärrparti alldeles vid Vårdsätravägen hittade jag underverken. Ni hittar platsen på denna karta vid nr 20. De växer tillsammans med lite Förgätmigej som med sina färger påminde mig om nationaldagen.

Det här är säkert ingen okända växt för trädgårdsodlaren men den är tydligen sällsynt i vilt tillstånd. Som vanligt kan jag inte motstå de små udda sakerna i Uppsala så här har ni ett foto på blomman.

Jag hade tänkt inleda denna post med att berätta att jag varit ute i ett av Floridas mangroveträsk och just klarat mig undan en krokodilattack. Nu avslöjar rubriken mig och jag får istället försöka imponera med Rickebasta alträsk :)

Trots den mindre kända sumpmarken hade jag förberett mig väl och satt på mig mina krokodilsäkra gummistövlar. Det visad sig vara ett klokt beslut. Området är väldigt snårigt och det enklaste sättet att ta sig fram var faktiskt att vada längs med kanten av träsket. Det var dock en sak jag inte hade förberett mig för, de förbaskade myggen. Av någon oförklarlig anledning hade jag fått för mig att det inte fanns några så här års. Hade jag inte haft en huva på jackan skulle jag ha kommit hem med öron stora som ballonger.

Egentligen förstår jag inte riktigt varför jag utsätter mig för detta. Mygg, flera elstängsel och ogenomträngliga snår är inte något en sund människa tar sig an en ledig och solig förmiddag. Trots att elen inte var så smärtsam den här gången måste jag nog börja ifrågasätta mina val av utflyktsmål.

Hur var då Rickebasta alträsk? Det är onekligen en annorlunda miljö. Synliga likheter finns med Micksmossen med den väsentliga skillnaden att här är skogen levande. I träsket skall det finnas rödlistade mossor och säkert en hel del annat att titta på. Tyvärr så tog jag mig inte riktigt tid till att undersöka saken eftersom jag hade fullt upp med att klappa myggen. Det är lite synd för jag misstänker att det inte blir några fler besök i detta träsk, men det får vara osvuret.

Här hittar ni några sidor som beskriver området betydligt bättre. Det var de som lockade ut mig på detta äventyr.
Uppsala kommuns sida om Rickebasta alträsk.
Knivstanaturs sida om Rickebasta alkärr.

PS. är det någon som kan förklara skillnaden mellan kärr, träsk och sumpmark? När man söker efter Rickebasta kommer alla varianterna upp. På gamla kartor heter platsen kort och gott Rickebasta träsk.

Snöhögsdax. Jag tog självklart några nya bilder på snöhögen när jag var ute på Kungsängen i helgen. Det är fortfarande en ganska stor hög trots att vi haft dagar med sommarvärme. Jag skulle säga att den har halverats sedan sina glansdagar i februari.

Den ser lite tuff ut på baksidan. Som ett mycket skitigt månlandskap. Det är väl så här det kommer se ut på månen när vi börjar åka dit på semester.

Ja nu var det dags igen. Kungsängsliljorna blommar och jag kan inte annat än att rekommendera en sväng ut till Kungsängen här i Uppsala. Själv kröp jag runt där igår och försökte hitta vinklar. Jag har tagit en hel del bilder på blommorna tidigare år och nu nöjer jag mig med att visa en vit. Det var helt enkelt roligare att försöka fånga den på bild eftersom den är mer sällsynt.

Det har blivit mycket blommor här på bloggen den senaste tiden men de kan man inte få för mycket av. Ni som suktar efter fasta föremål att läsa om kan jag meddela att de är på väg. Jag har visserligen fler växtspaningar på gång men det blir lite annat innan dess.

Idag tog jag mig en liten tur i södra delen av Kronparken. Egentligen var jag på blomsterlandet för att hotta upp min balkong med en pelargon. Det är förresten en bra blomma för den verkar tåla allt jag utsätter den för och kommer alltid tillbaka med ett glatt humör så snart man börjar pyssla om den igen. En toppenblomma :)

Hursomhelst så fick det vackra vädret mig att vandra bort till parken som ligger alldeles i närheten. Tusan, det såg ut som om det hade snöat. Det var länge sedan jag såg så många vitsippor på en och samma plats. Ärligt talat hade jag faktiskt glömt bort hur vackert det kan vara med sådana här vitsippsbackar. Kronparken slog till igen och visade att den är värd ett besök då och då.

Ovanstående bild tog jag en majdag för några år sedan mest för att jag tyckte blommorna såg ”spacade” ut. Efter att ha läst på lite har jag förstått att växten heter sträv kardvädd och är relativt sällsynt. Enligt kommunens lista över naturområden skall den bara växa vilt på två platser i Uppsala. Jag hade tydligen hittat den ena och den ligger i Bäcklösa bakom transformatorbyggnaden, eller vad det är, i änden av Bäcklösavägen.

Man planera en ny förbindelse mellan Gottsunda och Sunnersta, den så kallade Gottsunda Allé. På detaljplanen kommer vägen att stryka längs med transformatorbyggnaden precis där den växer. Det innebär att den här lokalen med sträv kardvädd kommer att försvinna vilken dag som helst.

Om det är någon som vet vart den andra platsen finns får de gärna berätta det. Det vore kul att få titta på något som blommar istället för förra årets eterneller.

Jag vet inte varför jag plötsligt har fått ett sådant intresse för botanik men det är väl vårkänslorna :)

Platsen på Google Maps.

Ett klassiskt ställe för att titta på backsippan är Tyskbacken i Ultuna. Jag råkade befinna mig i krokarna och stannade till några minuter för att ta några bilder. Den här bloggen handlar ju om Uppsala och då bör man försöka skriva om alla dess storheter och inte bara om gamla hus. Till och med jag blir trött på alla historiska byggnader ibland.

Jag är ingen blomfotograf men jag hoppas att ni tar er dit och tar några kanonbilder på allt det vackra. Själv hade jag inte riktigt tid att njuta av vyn. Platsen ligger bakom institutionen för skogens produkter i Ulltuna. Tyskbacken på Google Maps.

Tyskbacken är ett väldigt gammalt namn men trots idogt letande verkar det som om ingen vet dess ursprung.

Jag höll på att missa detta. Det är lite för lång tid mellan gångerna för att jag riktigt skall ha det i huvudet. Nu passade jag på och tog några bilder i tisdags när jag var på väg till bilbesiktningen.

Snöhögen har minskat men mindre än vad jag hade trott. Nu ser den mest ut som en stor skräpig sandhög. Jag undrar om sanden hjälper till att skydda snön eller om den mörka färgen ökar värmen och avsmältningen? En annan sak man kan undra över är vilket är värst för en snöhögs överlevnad, strålande sol eller ihållande regn? Det tål ju att fundera på :)

Likheterna är dock slående med Khumbuglaciären nedanför Mount Everest, storleken borträknad :)  Den är dock täckt av morän istället för den kommunala sanden som följde med lastbilarna ut på ängen. Bilden tog jag för ett antal år sedan när jag var där och fjällvandrade.

Kartor från 1952 och 1859-63. Jag har ringat in platsen för det nya bostadsområdet.

Jag har suttit och läst detaljplanen till det nya bostadsområdet vid Rosendalsfältet. Nu måste jag ge en känga åt dem som gjort den arkeologiska undersökningen Jag tycker man har missat en mycket viktig sak. De nämner två gamla boplatser men det ser inte det helt uppenbara. Om de bara hade orkade titta på en äldre karta över området hade de sett att cykelvägen som passerar genom området är den gamla häradsvägen mot Malma och Vårdsätra. Eftersom detta är en viktig del av vår kulturmiljö kunde den åtminstone fått ett omnämnande.

Jag måste säga att jag tycker det är jättebra att man bygger nytt. Vi behöver bostäder och dessa kommer säkert att bli jättefina. Problemet är när man brister i förarbetet. Vi har väldigt få gamla vägar kvar i Uppsala som fortfarande har sin ursprungliga sträckning och det hade varit kul om denna hade fått behålla sin. Nu gör man inte speciellt stora förändringar men det hade varit bättre om man gjort det utifrån rätt förutsättningar. Cykelstråket hade kanske kunnat fått en annan utforminig och den enkla stenbron hade kanske kunnat framhävas.

Uppdatering: Glömde bort att nämna Kronbäcken som går genom området. Bäcken går från Kåbo Golfbana och mynnar ut i Fyrisån vid Övre föret. Jag har inte sett något om hur man tänkt göra med detta vatten även om det antagligen inte rinner speciellt mycket här sommartid.

Den gamla sträckningen börjar vid Vårdsätravägen och passerar den vackra Rosendals gård och det mindre vackra Blomsterlandet. Därifrån går den tidigare häradsvägen i en båge mot Rosendalsskolan och brandstationen. Efter Rosendalsvägen följer den skogsbrynet längs med Kronparken en bit innan den delar sig. En äldre del fortsätter mot norr och grindstugan och den andra österut mot Dag Hammarskjölds väg. Jag har sett någon karta över området där vägarna var tydligt utritade men självklart hittar jag den inte. Utan att ta gift på det är jag ganska säker på att vägen fanns innan Dag Hammarskjölds väg började byggas i mitten på 1600-talet. Tänk på det när ni är ute och går här i vårsolen…

Länk till detaljplanen.