Arkiv för 'Broar & Vattendrag'

Provisoriska Flottsundsbron – sista broöppningen

15 oktober 2016

flotsund-brooppning-1

Tidigt i morse var jag ner till Flottsundsbron och tittade på den sista broöppningen av den provisoriska bron över Fyrisån. Nu vet jag inte om det är den sista för alltid men bron ska förr eller senare bort. Jag har dessutom inte fotat förloppet tidigare så det var helt enkelt läge att göra det nu eller aldrig. Man gjorde en extra broöppning för att M/S Kung Carl Gustaf skulle få åka upp till sin kajplats inne i stan. De som följer lokalpressen vet att båten hade börjat läcka och har tillbringat den senaste veckan på ett varv i Stockholm.

flotsund-brooppning-2

Tydligen är den öppningsbara delen av bron delad i två stycken. Först lade man upp ena delen på bron. Den andra delen fick hänga kvar i kranen medan båten passerade.

När jag ändå var på plats tog jag lite bilder på bygget av de nya brofästena. Som jag nämnt tidigare är det här händelser som sällan dokumenteras. Bilder på byggstarter och invigningar finns det gott om men själva arbetet mellan dessa passerar ofta ganska obemärkt.

flottsund-brofaste-vaster
Västra brofästet.

flottsund-brofaste-oster
Östra brofästet.

Kuggebro

13 januari 2015

kuggebro-3.jpg
Kuggebro. Bron uppförd enligt Trafikverkets databas 1959.

Kuggebro är en av de platser som legat länge på min lista över saker jag borde undersöka närmare. Här har det funnits en överfart i århundraden och bron finns med på de äldsta kartorna från början av 1600-talet. Med det i åtanke brukar det åtminstone finnas några rader text att gräva fram.

kubbro-1859-63.jpg
Häradskarta från 1859-63.

Det verkar dock inte finnas mycket skrivet om dess tidigare historia. En förklaring kan vara att de första byggnaderna runt bron dök upp ganska sent. På häradsekonomiska kartan från början av 1860-talet ser vi några hus med beteckningen Utlf.G vilket betyder utflyttad gård. I skiftesbeskrivningen över Säfa by från 1857 är det en herr Ekberg som skall ta hand om sina gamla åbyggnader samt de tilldelade åkermarkerna i Kuggebo. Om ni undrar vad en skiftad by är för något så finns det en bra förklaring i mitt inlägg om Huddungeby radby.

kuggebro-6.jpg
Kuggebro nedströms. Fotograf och årtal: okänt

kuggebro-4.jpg
Kuggebro. Fotograf och årtal: okänt.

Här ovanför ser de bilder av Kuggebro som jag hittat eller blivid tipsad om. Först gången jag såg den nedre bilden blev jag dock lite förvånad. Vad längs Sävjaån kunde generera så mycket båttrafik att man såg sig nödgad att bygga ett ledverk under bron (vingarna som hindrar båtar att köra in i bropelarna)? Det tål att tänka på. Bilden presenteras i källan som ”Den gamla bron, Kuggebro, som låg inne bland husen i Sundby”.

kuggebro-5.jpg

Det går faktiskt att se vart den gamla bron låg utan att kliva ur bilen. Vid Kuggebro finns det en hög böjd häck som följer den tidigare vägsträckningen ner till ån. Det är faktiskt en av de få resterna som minner om den gamla överfarten.

kuggebro-1952.jpg
Ekonomiska kartan, 1952

Namnet Kuggebro kommer ursprungligen från Kuggenäs (senare Koggaboda) som låg ungefär där Lilla Djurgården ligger idag. Platsen nämns redan 1316 som coggænes i ett testamente. De som på senare tid tolkat namnet menar att det innehåller det fornsvenska ordet ‘kogg’ vilket var ett medeltida lastskepp.  Det är spännande att fantisera över hur det skulle se ut med några koggar liggandes för ankar i Föret. För övrigt menar man att det är ovanligt att hitta ett kugg/kogg namn så in långt in i landet. Normalt finner man dessa längs med kusten.

savja-bro-1.jpg
Säwia Broo. Karta från 1663.

En sak som har varit lite förvirrande är namnet Kubbro i häradskartan från 1859-63. Skall man tolka det som att själva bron kallades för Kubbro under 1800-talet? När bytte den namn till Kuggebro? Det är också intressant att veta att på mitten av 1600-talet kallades bron för Sävjabron, ”Säwia Broo”. Det finns fler kartor från perioden där namnet finns med. Som synes övergavs det och man kan undra varför? Slutligen ett sista frågetecken, vem döpte stället till Sundby? Som jag tidigare nämnt kallades området för Kuggebo i skiftesbeskrivningen från 1857.

Ja detta grävande skapade faktiskt fler frågor än svar men så blir det ibland.

Kuggebro på Google Maps.

Falebro, Sävjaån

28 november 2014

falebro-2014.jpg
Betongbron uppfördes 1967 enligt vägverkets databas. Den gamla bron låg ungefär 50 meter bortom den nuvarande bron.

Jag hittade en väldigt vacker beskrivning på Fahle bro från 1785. Det här är bara ett förslag om jag tolkar det franska ordet dessein korrekt (design, plan, intention, utkast). Hursomhelst, bilden inspirerade mig att fortsätta leta information.

falebro-1.jpg
”Dessein Til Fahle Bro Byggnad Af Sten”. Ritad av Fahle Olof Burman, akademifogde och stadsingenjör, 1785.

Historiskt skall det ha funnits ett vad eller en bro här ända sedan 1000-talet. En runsten intill överfarten lyder ”Torsten och Vige lät göra denna bro för Assurs, sin svågers, ande. Nu är så sagt för själen: hjälpe Gud. Äsbjörn gjorde (?)”. Ett tydligare tecken på en gammal överfart går väl inte att finna. Man skall dock komma ihåg att förr kunde benämningen bro lika gärna betyda att man stadgat upp botten i vattendraget eller lagt ut en stensträng i något sankt område.

falebro-runsten-u947.jpg

Det här var tidigare huvudvägen som tog resande från Stockholm till Uppsala. Det här ändrades enligt uppgift på 1600-talet när vägen mot Flottsund stod klar. På grund av vägens betydelse så ålades häradet att bygga en bro över Sävjaån 1438.

Trots att förslaget till den nya stenbron aldrig förverkligades så kom den med en karta från 1785 över den befintliga bron. Den verkar vara ganska lik den bro som senare ersatte den. Här ser man även en byggnad norr om bron som kallas Fahlebro Krogen.

falebro-1785.jpg
”Avritning öfer Fahle Bro” 1785.

Hur de äldsta broarna sett ur är är det nog ingen som vet idag men 1796 beslutar man att uppföra en ny bro på platsen. Fyra män från Mora får uppdraget. Under bygget blir det sättningar i ena brofästet. Sockens ansvariga kräver då en garanti av brobyggarna att bron skall hålla minst 20 år. Det målet nåddes med råge och enligt uppgift stod den kvar ända fram tills 1967.

Olof Thunman avbildade bron på 1930-talet och det är troligtvis bron från 1700-talet. Det här går faktiskt att kontrollera. Jag har inte haft tid men på Landsarkivet skall det finnas två ritningar, vara en från 1796, som säkert ger ett svar på detta. Länk 1länk 2. Om jag tar mig dit uppdaterar jag inlägget.

falebro-3.jpg
Falebro avbildad av Olof Thunman 1930-talet.

Jag fick även ett tips om ett fotografi med den gamla bron. Här har ni det.

falebro-1937.jpg
Falebro. Foto: Okänd

Slutligen  hittade jag en bild från 1965 det vill säga strax innan man rev den gamla och uppförde den nya betongbron. Som ni ser är den inte felfri och man har lagat pelaren och brofästena med betong.

falebro-1965.jpg
Här fiskar man vid Falebro. Foto: Uppsala-Bild, 1965.

Det berättas även att Linné skall ha planterat en ask på var sida om det södra brofästet. Det skulle hjälpa vägfarare att lokalisera bron vid dålig sikt eller när snön dolde alla andra kännetecken. Idag finns bara den västra asken kvar.

falebro-4.jpg
Det södra brofästet med Linnés ask till vänster.

Namnet Falebro är något omtvistat. Redan på 1500-talet var det en språkforskare som tog sig an uppgiften. Denne Johannes Bureus verkar mest ha varit intresserad att framhäva sina gamla släktingar och menade att bron fått sitt namn av en Fale Bure som skulle ha stupat här på 1100-talet. Idag anser nog många att denne Fale Bure aldrig existerat.

falebro-2.jpg
Fååle bro, Karta från 1641.

Vad de flesta insatta ändå verkar vara överens om är att Fale är ett personnamn. Fale, Fåle eller Fardhe är kortformen av ett medeltida namn Farthæng, Farthiegn (olika stavningar såklart). 1424 benämndes bron Faardhabro vilket är ett exempel som anknyter till personnamnet. Självklart finns det andra teorier och oklarheter, vad annars? Till exempel vet man inte hur länge ån har kallats för Sävjaån. Man menar att den mycket väl kan ha hetat något helt annat på medeltiden vilket i sin tur skulle påverka bronamnets ursprung.

Jag hittade även ett dokument i SDHK där kung Kristofer (svensk kung 1441-1448) nämner Faerdebroon i Uppsala. Möjligtvis kan detta vara Falebro och ger då ytterligare en stavning av bronamnet. Nåja, detta är vad jag lyckats gräva fram och förhoppningsvis blev vi lite klokare?

Bron på Google Maps.

Påfyllning av Uppsalas grundvatten

25 juli 2014

Om ni inte redan visste det så behöver Uppsalas grundvatten fyllas på då och då. Under sommarmånaderna tar vi ut mycket vatten och för att balansera detta fyller man på med nytt vatten från Fyrisån. Råkar det vara lite vatten i Fyrisån pumpar man över mer från Tämnaren.

pump-tamnaren-1.jpg
Intaget från Tämnaren eller rättare sagt Tämnarån. Bild från 2013.

pumphus-tamnaren-1.jpg
Pumphus vid Tämnarån. Bild från 2013.

Från Tämnarån går vattnet i ett rör fram till Tassbäcken. Utloppet var inte lätt att hitta. Från gamla E4:an fick man ta sig längs en liten grusväg, över nya motorvägen (nya E4) på en smal bro och vidare ut på östra sidan. Här körde jag självklar för långt och på vägen tillbaka råkade jag höra bruset av vatten. Utloppet var helt övervuxet och hade det inte runnit vatten där hade jag nog aldrig hittat det.

utlopp-tassbacken.jpg
Utloppet i Tassbäcken.

Tassbäcken rinner ut i Vendelån som ansluter till Fyrisån strax söder om Vattholma. När vattnet sedan når Storvad så blir det rörgående igen. Härifrån pumpar man upp det i dammar på Tunåsen. Om ni någon gång undrat vad dessa trekantiga plåthus är för något så är det alltså pumphus. Som lite kuriosa kan man även se dessa trekantiga pumhus i Sunnerstabacken.

pumpar-storvad.jpg
Pumparna vid Storvad. Badplatsen ligger precis bakom träden.

Jag har vandrat runt ett flertal gånger på Tunåsen. Dock har jag aldrig sett dessa infiltrationsdammar innehålla något vatten. Nu tog jag mig upp där i torsdags och tänkte att värmeböljan borde tvinga kommunen att dra igång verksamheten. Äntligen var de igång.

Jag rekomenderar ingen att klättra runt på Tunåsen när det är 30 grader varmt och det kändes som om jag förlorade lika mycket vatten som man pumpade upp. Trots värmen är det kul att kunna visa några bilder när det finns vattnen i infiltrationsdammarna.

infiltrationsdam-1.jpg

infiltrationsdam-2.jpg

infiltrationsdam-3.jpg

Systemet med vatten från Tämnaren och infiltrationsdammarna på Tunåsen togs i bruk 1977. 8 av 10 sommrar måste man fylla på grundvattnet. Det tar 6 månader för vattnet att passera genom åsen och sedan tas upp i någon av våra grundvattentäkter.

Vallkarlsbron

27 augusti 2013

wallkarlsbron-1689.jpg
”Wallkarlsbroon”. Karta över Säby by, Vassunda socken, 1689. LM

Som ni säkert vet är jag lite svag för gamla broar. När semestern var över och jag äntligen satte mig ner framför datorn kunde det inte ha startat på ett bättre sätt. Det tog inte lång tid innan jag ramlade över namnet ”Wallkarlsbroon” i en karta från 1689.

Det här var första gången jag tog mig en närmare titt på den gamla landsvägen (numera väg 255) mellan Uppsala Och Stockholm. Jag hade dock mina misstankar om att det kunde dyka upp något spännande längs med denna sträcka.

wallkarlsbron-1765.jpg
”Wallkarlsbron”. Karta över Säby by, Vassunda socken, 1765. LM

Tyvärr kunde jag inte gräva fram något matnyttigt om bron förutom ytterligare en karta från 1765. Efter det var det helt tomt på uppgifter, inget i kartbeskrivningarna och inget i Ortnamnsarkivets databas. Nå, det är inte första gången det händer.

vallkarlsbron.jpg

Jag misstänker att de flesta som passerar här inte har upptäckt att det finns en bro här. Jag kan faktiskt räkna in mig själv i den skaran ända fram tills förra veckan. Vid en närmare undersökning visade det sig att bron faktiskt är strax över 12 meter. Här finns det med andra ord gott om plats för Brantshammarsån.

vallkarlsbron-2.jpg

Eftersom det här är en bro (minsta spännvidd 2 meter) går det att ge den ett namn. Om någon känner sig manad att skicka in namnet Vallkarlsbron till Knivsta kommun så är ni välkomna. Det vore kul om man kunde återuppliva det gamla namnet och låta det bli officiellt.

Med V eller W? Jag har fått den uppfattningen att man oftast försöker använda den modernare stavningen med V om det inte gäller personnamn. Ordet vallkarl upplever jag som en personbeteckning men någon klok kan säkert reda ut det närmare.

Länk till platsen i Google Maps.

Länk till kartan över Säby by 1689.
Länk till kartan över Säby by 1765.

Svintullsbron

30 juni 2013

vag-649-bergsbrunna.jpg
Väg 649 från Bergsbrunna till Falebro. Hästsläpet passerar över f.d Svintullsbron.

Namnet Svintullsbron dök upp för några veckor sedan. Egentligen letade jag efter information till ett annat inlägg men eftersom det lät spännande försökte jag hitta något matnyttigt. Tyvärr var det tunnsått med information så jag släppte idén på att skriva något om bron.

För några dagar sedan passerade jag platsen av en ren slump. Självklart stannade jag till och tog några bilder. För den här bloggare hade allt annat antagligen klassats som ”tjänstefel” :) När det var gjort fanns det inte längre någon ursäkt. Det fick bli ett inlägg även om det endast är för att lyfta fram ett gammalt platsnamn.

svintullsbron-2.jpgsvintullsbron-1.jpg

Svintullsbron kan man hitta i gamla kartor men idag är den degraderad till ett betongrör under vägen. Nu vet jag inte om det är en försämring eller förbättring. Jag misstänker att de flesta små dikesbroar inte var några arkitektoniska underverk.

Bäcken, som jag försökt hitta ett namn på, har sitt avrinningsområde i Lunsen. Det rör sig faktiskt om samma bäck som en gång i tiden drev en kvarn i Bergsbrunna. Jag har skrivit om den i ett tidigare inlägg.

svintullen-1.jpg

Namnet Svintullsbron har den fått från ängsmarken runt bron. Här fanns tidigare inhägnader där man höll svin, vilket ni säkert redan räknat ut. Åkerstycket som ligger nordväst om den f.d. bron kallas fortfarande för Svintullen.

Koffsan eller Gräna Jungfrun, en tragisk hundhistoria och en författare

23 juni 2013

koffsan-3.jpg

Nu har jag varit ute och landstigit på ön Koffsan. Ön hittar ni vid inloppet till Lårstaviken i sydvästra delen av Ekoln. Nu skulle man kunna tro att de små öarna i Ekoln är rätt så ointressanta. Det stämmer i de flesta fall, men inte i detta.

Ön

När man går igenom kartmaterial och texter så upptäcker man att ön har haft olika namn genom åren. Ibland har den kallas för Koffsan eller Kuffsan, ibland för Jungfrun eller Gräna Jungfrun.

koffsan-karta-1635.jpg
Den äldsta kartbeskrivningen är från 1635 och lyder
”Insula Kuffsan in Ekolen sita”.

Lite fint kan man säga att ordet Koffsan kan översättas till ”liderlig kvinna” och en del andra mindre smickrande ord. Ja ni förstår säkert vilka jag menar. Det här försökte man antagligen rätta till genom att ge ön ett mer passande namn. Det finns en kort text i ortnamnsarkivet som säger att ön kallades för Gräna Jungfrun (år 1860) och att allmogen aldrig använde namnet Koffsan. Observera att det skall vara Gräna med ä och inte med ö eftersom ön ursprungligen tillhörde byn Gräna i Dalby socken. Det här verkar stämma då ön kallas Jungfrun i kartmaterial från den tiden. Idag har man bytt tillbaka och i mitt sjökort står det Koffsan.

koffsan-1865.jpg
Jungfrun. Karta från 1865.

Som många säkert sett samlas det ofta fiskare runt ön. Ni kanske till och med har fiskat där själva. Tydligen var det här ett känt fiskevatten redan på 1700-talet. På en karta från 1773 har man markerat västra sidan som ”Aborre grund” vilket är ovanligt. Jag har åtminstone inte stött på det tidigare.

koffsan-karta-1773.jpg
Koffsan och aborre grund. Karta från 1773.

Hundhistorien

Nog om namnet. Nu går vi till den där berättelsen som är en riktigt tragisk historia. På en av öns stenar finns det en inskription som enligt Riksantikvarieämbetets Fornsök lyder:

H.H. LAPPA MÅNS MÅNSON TROGNAHUND 1846

Enligt ortsbefolkningen skall den vara till minne av en hund vars husbonde förliste utanför ön. Mannen drunknade men hunden lyckades ta sig iland på Koffsan. Den vägrade sedan att lämna sin husse och svalt ihjäl på ön. Det är verkligen ingen solskenshistoria men det visar att det finns spännande berättelser där man minst anar det.

koffsan-1.jpgkoffsan-2.jpg

Enligt Fornsök skall texten vara tydlig och vitmålad. Det måste ha varit länge sedan man inventerade stenen för idag går det knapp att urskilja bokstäverna. Jag kunde bara hitta siffran 18 samt några enstaka bokstäver. Som ni ser är det mesta är täck av lavar och stenen skulle verkligen behöva en restaurering.

Sjömannen och författaren

Mans-Henrik-Hultin.jpgJag grävde djupare för jag ville veta vem det var som drunknade utanför den lilla ön. Först hittade jag en text i boken Östgötars minne från 1902 där man nämner en herre vid namn Måns Henrik Hultin. Det skall ha varit en skojsam herre som med åren blev ”mycket korpulent”.

Måns var medicine kandidat och skeppsläkare men verkar vara mest känd som författare. Under signaturen Måns Månsson skrev han kåserier, noveller och visor. Dessa gavs ut i både bokform och publicerades i till exempel Nya Dagligt Allehanda. Efter hans död publicerades ett urval av hans texter samt hans levnadsbeskrivning under titeln Samlade Verk, 1875.

Källor som Nordisk Familjebok säger att han skall ha drunknat 1869. Det stämmer inte med årtalet 1846 som går att hitta i Fornsöks databas. I boken Östgötars minne nämner man faktiskt sjödramat och att hans lilla hund Lappa som överlevde händelsen. Även här nämner man årtalet 1869. Kan man anta att någon råkat göra en felaktig tolkning av ristningen eller finns det någon annan förklaring?

Länk till Koffsan på Google maps.

Linjalvägar och sägnen om Drottning Kristinas fingrar

01 juni 2013

lovstalot-gavlevagen.jpg
Länsväg C 600, Gamla E4;an, Björklinge- eller Gävlevägen. Kärt barn har många namn. Bilden är tagen ute vid Lövsta ca 1 mil från Uppsala stad.

Vet ni en sak? Uppsala har en intressant egenhet som vi sägs vara ensamma om i norra Europa. Det jag talar om är linjalvägar. Vadå, linjalvägar vad är det? Låt mig förklara.

I mitten på 1600-talet verkar det ha varit högsta mode att rita raka streck. År 1643 fick Uppsala sin första stadsplan och den innehöll de rektangulära kvarteren som vi ser idag. Nu nöjde man sig inte med detta. Staden utrustades även med nya tillfartsvägar. De blev både långa och raka och man menar att dessa ritades med linjal. Tittar man på en karta är det svårt att argumentera emot detta.

Någon kanske säger att det finns ju massor av raka vägar i landet. Det är antagligen helt korrekt. Vad som gör dessa vägar speciella är det som tidigare sagts, spikraka landsvägar från 1600-talet är tydligen mycket ovanliga. Äldre vägar anlades där naturen tillät eller följde befintliga markgränser vilket sällan var den kortaste vägen mellan två platser.

uppsala-linjalvagar-karta-1859-63.jpg
Uppsalas linjalvägar. Karta från 1859-63.

De vägar vi talar om är den cirka 7 kilometer långa Dag Hammarskjölds väg, Vaksalagatan med väg 288 som jag mätte till ungefär 6 kilometer samt den nästa 2 mil långa vägen mot Björklinge (gamla E4). Jag har däremot ingen aning om varför det inte ritades ut någon rak väg i väster. Kanske var trafiken från detta håll inte tillräckligt stor eller viktig för att motivera ett nybygge.

Så här säger Trafikverket om Uppsalas raka infartsvägar:

De är unika åtminstone i norra Europa. Linjalvägar med fondmotiv är typiskt för barocka slottsmiljöer. Det som är ovanligt här är att miljön är en hel stad.

Sägnen om Drottning Kristinas fingrar

Det är nu sägnen om Drottning Kristinas fingrar dyker upp. Vägen mot Björklinge blev nämligen aldrig helt rak. På några ställen gör vägen små böjar och enligt sägnen uppstod dessa på grund av ett misstag. När drottningen skulle rita ut den nya vägen hamnade hennes fingertoppar utanför linjalkanten. När hon sedan drog strecket blev det som ni säkert förstår inte helt rakt.

Jag har grävt lite djupare i detta. Inte om sägnens korrekthet utan om det finns en naturlig förklaring till de utbuktningar vi ser på vägen. Intentionen var säkert att vägen skulle bli helt rak men något hindrade detta? Som ni förstår var detta ett ypperligt tillfälle att göra en utflykt.

Idag är det två stycken böjar som nämns, en i Drälinge och en i Högsta. För att börja från norr så är det lätt att se varför det blev en sväng på vägen söder om byn Drälinge. Här ligger en hög åsrygg och gräva sig genom den var det nog aldrig tal om.

dralinge-2.jpg
Väg 600 tar sig en sväng runt åsen strax söder om Drälinge.

dralinge-1.jpg
Den gamla landsvägen söder om Drälinge. Den nya dragningen till höger i bild.

I Högsta är det motsvarande problem men här är det vatten som ställer till det. Hade man velat att vägen skulle bli helt rak hade man tvingats uppföra en bro på den absolut sämsta platsen. Just här går Björklingeån i vägens längdriktning vilket säkert inte lockade till några nya brobyggen. Broar krävde att markförhållandena var gynnsamma. Fanns det redan ett vad eller bro i närheten misstänker jag att man fortsatte att använda det.

Idag bildar ån en lite sjö just här vilket har fått dagens vägbyggare att flytta vägen åt öster istället för att räta ut den. Jag noterar även att jag borde försöka knåpa ihop ett inlägg om den pampiga stenbron i Högsta.

hogsta-1766.jpg
Karta från 1766 över landsvägen vid Högsta.

stenbro-hogsta-1.jpg
Den fina stenbron i Högsta.

Nu slutar det faktiskt inte här. Från Högsta och söderut ser vägen väldigt rak ut men så har det inte alltid varit. En genomgång av äldre kartor visar att det fanns fler kurvor på vägen.

lovstalot-1866.jpg
Böjen på vägen strax öster om Lövsta. Karta från 1866.

lovsta-1952.jpg
Vägen vid Lövsta 1952.

Den första låg strax öster om den gamla byn Lövsta. Här gjorde ån en sväng som tvingade ut vägen åt väster. Numera är ån flyttad och vägen rak. Det verkar ha skett relativt sent för böjen fanns kvar 1890 men är borta på den ekonomiska kartan från 1950-talet.

galgbacken-1772.jpg
Galgbacken 1772.

galgbacken-1850-talet.jpg
Vägarna runt och över Galgbacken 1850-talet.

Ytterligare en böj på vägen hittar vi vid Galgbacken i Svartbäcken. Som ni ser på den äldre kartan från 1772 gör vägen en sväng runt åsen. Galgbacken användes som grustag och antagligen tog det en tid innan man lyckats gräva bort tillräckligt med sand för att räta ut vägen. En karta från 1850-talet visa både den gamla vägen runt åsen och den nya raka sträckningen

arna-1931.jpg
Ärna. Vägen mot Björklinge. Foto: August Schagerström, 1931.

arna-1871.jpg
Ärna 1871.

Slutligen hittade jag ett fint fotografi taget 1931 vid Ärna gård. Bilden visar vägen norrut mot Ärnabron och Brogården. Vid en närmare granskning ser man att vägen verkar vika av vid Ärna. En karta från 1871 bekräftar detta. Här slutade jag faktiskt att leta efter fler vägkrokar. Om jag skulle börja jaga sådana här små variationer hade jag snart blivit inlagd för vägkroksmani. Bilden bjuder däremot på en annorlunda vy, lång ifrån den klassiska bilden av en gammal slingrig häradsväg.

Som ni ser var 1600-talets raka linjalvägar lång ifrån felfria. Man har däremot försökt räta ut dem när man fått chansen. På senare tid har dock en ny företeelse börjat störa upplevelsen av våra linjalvägar. Rätt gissat,  rondeller. Jag misstänker att det är något vi måste acceptera ur trafiksäkerhetssynpunkt men jag gillar det inte. Sen är det väl inte så många som känner ”historiens vingslag” när de kör på dessa unika vägar? Förhoppningsvis kan den här bloggposten ändra på det.

Vi kan även fastslå att sägnen om Drottning Kristinas fingrar troligtvis är en efterhandskonstruktion. Hursomhelst, fortsätt att sprid den för det finns inget sorgligare än när gamla sägner tynar bort och glöms.

Översvämningar och vårfloder i Uppsala stad

26 april 2013

Det har väl inte undgått någon Uppsalabo att vi haft problem med höga vattennivåer i Fyrisån. Jag, som så många andra, var ute redan förra fredagen och fotograferade händelsen. Trots det bestämde jag mig för att inte stressa fram ett inlägg. Jag ville läsa på innan jag publicerade något och det brukar kunna dra ut på tiden.

Det som är kul är att jag har lyckats leta upp några jämförelsebilder. Själv älskar jag jämförelser så jag antar att det måste finnas fler som gör det. Jag har skrivit ett liknande inlägg om vårfloden 2010 men förhoppningsvis misstycker ingen ifall jag upprepar mig lite. Vi börjar med jämförelsebilderna för att sedan titta på fakta och lite historia. Ni förstår säkert själva vilka bilder som visar vårfloden och vilka som inte gör det.

kvarnfallet-varflod-2013.jpgkvarnfallet-sep-2011.jpg

Vid Kvarnfallet pressade vattnet på med ordentlig kraft. Även delar av Gotlandsparken försvann under vattnet. Den undre bilden visar en solig septemberdag.

gillbergska-garden-oversvamning.jpggillbergska-garden-sep-2011.jpg

Den mest dramatiska synen utgjordes nog av restaurangen i Gillberska gårdens källare strax söder om Kvarnfallet. Här steg vattnet rejält och fyllde uteserveringen.

jarnbron-oversvamning.jpgjarnbron-2011.jpg

Det största problemet hade vi mellan Skolgata och S:t Olofsgatan där vattnet var på väg över åmurarna. Till att börja med förstärkte man med sandsäckar men det verkar som nivån höll sig någon centimeter under kanten.

idunspangen-oversvamning-2013.jpgidunspangen-2010.jpg

En liten personlig fundering jag haft är hur väl den lilla sandstranden (som kommunen menar inte är en sandstrand) vid Idunspången skulle överleva en riktig vårflod. Jag får väl åka hit och titta igen när vattnet sjunkit undan.

oversvamning-fyrisan-artediparken.jpgoversvamning-gotgatan.jpg

Man skall komma ihåg att stora delar av Luthagen ligger väldigt lågt. När vårfloden pressar på uppstår en hel del problem som till exempel vattenfyllda källare. Trots att vattnet inte rann över kanten så brukar det hitta andra vägar. Jag gick en vända i området och på åtminstone en plats pumpade vattnet upp ur en dagvattenbrunn.

När det gäller att jämföra vattennivåerna så finns det inte många ställen som visar detta. En mätpunkt som är tillgänglig på nätet är en som mäter vattnets höjd över fallkanten på Islandsfallet. Jag misstänker att den bara ger en väldigt lokal bild av läget men vi får nöja oss med den.

fyrian-vattenstand-12-04-19.jpg

Vattennivåerna har som sagt varit ovanligt höga men inte nått toppnoteringen från 1898 då vattnet nådde 1,4 meter över mätpunkten. Som ni ser i diagrammet ovan var vi nära med en notering runt 1,25 meter den 19 april. Som en jämförelse så ligger nivån runt 0.15-0,2 en torr sommar.

uppsala-100ars-flodet.jpg

För den som är intresserad går det att hitta översvämningskartor över Uppsala. I ett ”worst-case scenario” så kommer stora delar av Uppsala få problem. Man räknar här med något som kallas 100-års flödet (rosa på kartan) vilket statistiskt kommer att ske vart hundrade år. På bilden finns även en teoretisk uträknad vattennivå (streckat på kartan) som motsvarar en riskklass 1 för dammar. Den senare nivån är det gissningsvis inte så stor chans att vi kommer att få uppleva men det kan ju alltid vara bra att räkna på det.

oversvamning-skolgatan-1900-1.jpgoversvamning-skolgatan-1900-2.jpg

Slutligen kan jag ju inte låta bli att visa några gamla bilder från Luthagen. År 1900 var man tvungen att ta sig fram med roddbåt längs gatorna. Det är Skolgatan vi ser på den övre bilden. Här kan man skymta Eddaspången i fonden (den flyttades 1901 till sin nuvarande plats). På den undre bilden ror man omkring på Götgatan och har korsningen med Skolgatan alldeles bakom sig.

uppsala-oversvamning-1900.jpg

Här är ovan ser ni en karta över vilka områden som man tror var påverkade av översvämningen 1900. Röda ringen visar platsen för de gamla fotografierna. Jag hoppas att vi inte får uppleva det igen.

Phuu, det blev en riktig långt inlägg och vi får väl se om jag får skriva ett nytt nästa år.