Scribo – perspektiv på närmiljön

Den första bron på platsen byggdes antagligen i samband med att man anlade vägen mellan Uppsala och Björklinge på 1600-talet. Det var drottning Kristina som var initiativtagare till den nya landsvägen och det blev en ovanligt lång och rak väg. Sägnen säger att när drottningen tog en linjal för att märka ut den nya landsvägen så kom hennes fingrar i vägen för pennan och orsakade två små böjar. Dessa två skönhetsmissar hittar vi idag vid Högsta och Drälinge men annars är den spikrak i nästan två mil. Vad som kan vara intressant att nämna är att Uppsala är lite unik med sina raka tillfartsvägar. Dag Hammarskjölds Väg i söder och väg 288 mot Östhammar i öster är också ”linjalvägar” vilket syns tydligt när man tittar på en karta.

För att återgå till bron så byggde man den nuvarande bron 1985. Den ersatte en tidigare betongbro från 1941 som med åren hade blivit ganska risig. På den svartvita bilden kan ni se hur bron såg ut 1931 innan betongen gjorde sitt intåg. Här hittar ni bron på Google Maps.

Den gamla bilden tagen av: Schagerström, August Fredrik 1931.

Detta är inlägg 21 i serien om broar över Fyrisån.

När jag första gången letade efter broar på Google Maps hittade jag inga längs den här sträckan men när jag senare såg namnen Gamla Uppsala kvarn och Ensta stampen på en karta från 1854 blev jag nyfiken. Kvarnar brukar innebära broar så självklart åkte jag dit för att kolla läget och se vad jag hittade, två fina broar och resterna av en kvarnränna. Båda broarna går över rännan så man kan inte ta sig över ån torrskodd men vill man ändå försöka så finns det ett vad här som användes långt in på 1900-talet.

Som vanligt är det dåligt med brofakta men det finns lite annat intressant att berätta. Tillsammans med kartan finns det en delningsbeskrivning, Nr 161 Handlingarna angående laga skifte å alla ägor till Ensta, från 1854-1866 och där hittar vi följande text: Ensta eller Gla Upsala kvarn, 1 wattenkvarn med 2 par stenar, enligt utdrag ur Upsala Läns Special Jordebok för år 1825. Kvarnen är utrifven och wattnet, tillhörigt Kongl. Academien dirfver en stamp.

När jag hör ordet stamp så tänker på vadmal. Det skall ha funnits vadmalstillverkning i Gamla Uppsala men det är oklart om det skedde just här eller om stampen användes till något annat. Vad som är helt säkert är att från slutet av 1800-talet och fram till 1960 låg det ett garveri här och det kallades i folkmun för ”Stampen”. Vattnet drev sex hammare som bearbetade skinnet och den huvudsakliga produktionen bestod av sämskskinn. Man hade en egen handsktillverkning med butik i Uppsala men levererade även till militären och polisen som t ex. Stockholmspolisens vita handskar.

Kuriosa: delar av stumfilmen Karl XII (1925) med Gösta Ekman d.ä. i huvudrollen spelades in här vid Ensta. Uppsalamilitären agerade statister och ett av garveriets torkrum fick vara kuliss med galler målade på fönstren. Källa: Storvretabygden, årsbok 1994. Man måste ju framhäva de små egenheter som Uppsala har och vi kan ju inte springa omkring och klappa oss för bröstet i all evighet för att några scener ur Fanny och Alexander spelades in i staden ;)

Broarna på Google Maps

Detta är inlägg 20 i serien om broar över Fyrisån.

Bron vid Fyrisvall. Jag fick en fråga om denna bro för någon vecka sedan men kunde inte svara och tänkte att de vore tusan om det inte finns något skrivet om den. En sista utväg brukar vara Upplandsmuseets faktarum som är en riktig guldgruva. De har bedrövliga öppettider men lyckas man ta sig dit blir man sällan besviken. Även denna gång blev jag glatt överraskad och i en pärm med byggnadsinventeringar från 1976 hittar jag ett handskrivet A4 med några intervjuanteckningar. Man har talat med den som ägde gården mellan 1921 och början på 1970-talet och han berättar lite om dess historia.

I slutet av 1880-talet köptes det som var kvar av den gamla byn Vallby upp och slogs ihop till en enhet. Köparen ändrar samtidigt namnet till Fyrisvall och det är även han som bygger bron och vägen öster om ån. Bron genomgår en ombyggnad 1954 och jag antar att det är denna version vi kan se idag.

En annan intressant sak som går att läsa i anteckningarna är att 1950 bestämde man sig för att flytta mangårdsbyggnaden som tidigare stod nere vid åkanten. På TV har man ju sett när hus flyttas med hjälp av jättemaskiner och hur man minutiöst mäter och väger allt. Vid flytten av Fyrisvall använde man hästar och spel och det ”gick mycket bra” enligt ägaren. Huset, som är från början av 1760-talet, är ingen liten kåk som ni kan se på bilderna och jag är mycket imponerad. Tänk om man kunde fått vara med när flytten gjordes.

Bron på Google Maps.

Detta är inlägg 19 i serien om broar över Fyrisån.

Jag blev riktigt glad när jag såg den här bron eller rättare sagt spången vid gården Lilla Skärna. Trots att jag inte hittat någon information om den tycker jag att den är en av de mer intressanta av Fyrisåns broar. När jag under de senaste månaderna plöjt igenom en stor mängd böcker och kartor så hittar man då och då referenser till olika spänger. Jag har inte haft någon riktig bild av hur dessa kan ha sett ut men här har vi faktiskt en på riktigt.

Det var ett återkommande problem att vårfloden rev med sig broar och spänger så jag gissar att denna spång inte är sekelgammal. Nu blir man inte speciellt mycket klokare genom att bara spekulera så om någon vet något mer vore det jättekul om ni kunde skriva en kommentar och berätta lite.

Här hittar ni bron på Google Maps.

Detta är inlägg 18 i serien om broar över Fyrisån.

Det här två broarna stod klara 2006 och är de nyaste broarna över Fyrisån. De var en del i det stora motorvägsprojektet Uppsala-Mehedeby som pågick mellan 2002 och 2007.

Ärligt talat så har jag inte har en aning om vad jag skall skriva om när det gäller dessa två broar. De enskilda delarna av vägen är dåligt beskrivna och att bara rabbla upp massor med vägfakta är inte så kul. När jag letade information så fann jag trots detta några sidor som har med broarna att göra. Den första är en sida som visar bilder från själva bygget och sånt gillar jag. Den andra har länkar till de omfattande årsberättelserna om de utgrävningar som gjordes i samband med vägbygget. I den första från 2002 kan man läsa lite om området runt broarna men de innehåller så mycket mer. De har ordlistor där man förklarar svåra ord och de berättar även om olika analysmetoder på ett vettigt språk. Mycket läsvärda och ger nästan en grundkurs i ämnet arkeologi om man orkar läsa allt.

Bron kan ni se här på Google Maps.

Detta är inlägg nummer 17 i serien om broar över Fyrisån.

Den här bron väster om Storvreta är byggd 1984 eller rättare sagt den senaste versionen av bron är byggd 1984. I slutet av 1930-talet rätade man ut den gamla landsvägen och väg 290 fick sin nuvarande sträckning. Det som är kul är att namnet på bron har fått vara kvar och det är en av de få broar längs Fyrisån som faktiskt är namngiven i Vägverkets databas. Namnet har funnits med länge och på den äldsta karta jag hittat över området, som är från 1640, är bron utmärkt med namnet Skiermans broo. Det är onekligen ett rekord bland de broar jag hitintills gått igenom.

Jag tog med en gammal bild för de är alltid kul att titta på och jag skall faktiskt försöka hitta fler till framtida inlägg. Bilden är tagen 1927 och visar Skärmans bro innan man rätade ut vägen. I den nedersta bilden har jag försökt fotografera från samma plats som den tidigare fotografen. Träd och buskar hindrade mig från att ta en bild från åsryggens topp men jag hoppas att den ger en liten bild av hur det ser ut idag. Det hade varit bättre med en vinterbild där de gamla brofästena varit mer synliga men jag vill komma vidare i min brospaning så vi väntar inte.

Här är bron på Google Maps.

Gammalt fotografi taget av August Fredrik Schagerström 1927

Detta är inlägg nummer 16 i serien om broar över Fyrisån.

Måste säga att det här var ett betydligt trevligare utflyktsmål än alla betongbroar som jag klättrat runt på den senaste tiden. Nu känns det nästan lite synd att det bara är broar jag skriver om för här finns det betydligt mer att se. Den gamla miljön är intim och inte så exploaterad som Ulva kvarn och förklaringen är väl att området har skötts av privata arrendatorer under alla år med andra intressen än att bygga turistattraktioner. Med eller utan små beskrivande skyltar är ändå miljön fantastisk och absolut värt ett besök.

Redan på 1200-talet skall det ha funnits en kvarn här vilket gör Ekeby kvarn till en av Upplands äldsta kvarnar. Dagens kvarnbyggnad är dock betydligt yngre och uppfördes 1791. Vad gäller broarna så det lite mer osäkert men man gjorde en stor ombyggnad 1928 efter att en kraftig vårflod hade skadat dammen. Spången som ni ser på den första bilden skall ha uppförts i samband med detta bygge. Kvarnen har sedan genomgått ytterligare några reparationer men tyvärr hitta jag ingen information om dessa.

Den sista bilden visar en spång som ligger ungefär 100 meter söder om kvarnen längs den östra rännan. Ägare blev nog lite förvånad när jag frågade om jag fick kliva in på tomten och ta lite bilder. Spången har de byggt för att fåren skall komma ut på ön och självklart tog jag tillfället i akt och gick en vända själv. Det förvånade mig hur stor kvarnanläggningen egentligen är. I princip är hela öns västra sida är förstärkt med en kraftig stenmur vilken är svårt att upptäcka om man inte har möjlighet att komma ut på ön.

Ekeby kvarn på Google Maps.

Detta är inlägg nummer 15 i serien om broar över Fyrisån.

Det hela började runt förra sekelskiftet med en liten båt som fabrikör J.E Blomqvist använde till att transportera besökande till hans missionsmöten. Han var lekmannapredikant i Storvreta men är nog mer känd för att ha startat en av de första möbelfabrikerna i byn. Runt 1910 tröttnar Blomqvist på att man inte lämnar hans båt ifred och en spång byggs över ån. Den får stå där ända fram till 1931 då militären bestämmer sig att det behövs bättre doningar och låter ingenjörstrupperna uppföra en ordentlig träbro på platsen. 1969 ersätter man träbron med dagens fantastiska betongkonstruktion.

Suck, tro det eller ej men jag är vansinnigt trött på att fota betongbroar. Nu vet jag att det är ett antal kvar så det är bara att bita ihop och försöka hitta något positivt i det hela. Det som livade upp denna bro var skräpet runt den och en färgglad doftgran var ett betydligt roligare motiv än själva bron. Ni får en liten bild på den också för jag kommer alltid minnas bron som ”bron där jag hittade doftgranen” så de hör helt enkelt ihop.

Här hittar ni bron på Google Maps.

Detta är inlägg nummer 14 i serien om broar över Fyrisån.

Den här vägsträckan förbi Vattholma är en ny konstruktion och följer inte någon gammal häradsväg. Tidigare gick landsvägen rakt norrut och passerade Lena kyrka innan den fortsatte upp mot Vattholma station. Jag hade svårt att hitta något om byggåret men hos Wikipedia står det att väg 703 var väg 290 före 1970-talet, vilket borde betyda att förbifarten byggdes runt 1970. Den nuvarande bron är dock av ett senare datum, nämligen 1983.

För dem som inte gasar på för fullt över bron finns det faktiskt lite att upptäcka i området. Strax söder om Ekeby ligger några gravfält med inte mindre än 270 synliga gravar varav ett 90-tal är högar. Svänger man av mot norr och Lena kyrka kan man besöka Lena sockenstuga som är ett av länets byggnadsminnen. Passerar man Lena kyrka och tar till vänster så dyker snart nästa byggnadsminne upp, Altomta gård.

På den östra sidan av Fyrisån finns det mer att se. Norr om brofästet hittar man Lenabergs gruva och Stenby gruva vilka består av nio gruvhål samt två stora kalkugnar. Området verkar inte speciellt tillgängligt men jag planerar själv att åka dit och fotografera när jag får tid över. Ett par ordentliga skor och lite envishet brukar lösa det mesta.

Mitt bestående minne av bron, förutom den otroliga mängden mygg som anföll när jag fotograferade nere i vassen, var när jag klättrade omkring på vägbanken. Med kameran för ögat kände jag hur det sved till på benet men tänkte att lite tistlar stoppar inte mig. Jag tog några bilder till men svidande övergick till smärta och till slut var jag tvungen att se vad som pågick. Ett gott råd, stå inte i myrstackar för det gör riktigt ont och dessutom gör man så fåniga rörelser efteråt.

Här är bron på Google Maps.

Detta är inlägg nummer 13 i serien om broar över Fyrisån.

Vad kan jag säga om denna bro då? För det första så höll jag på att missa den totalt. Av någon konstig anledning glömde jag bort bron varje gång jag åkte upp till Vattholma. När jag slutligen kom ihåg den så hade det börjat regna och det var inte speciellt lockande att göra några längre promenader. Jag brukar vara envis men kombinationen elstängsel, lerig åker och regn gjorde att jag nöjde mig med ett par bilder på avstånd.

Det enda jag med säkerhet kan säga är att den första bron byggdes i samband med att järnvägen drogs till Vattholma 1874. Jag har inte hittat några uppgifter om dagens bro men mellan åren 1991 och 1997 så byggdes det dubbelspår på sträckan Uppsala – Gävle. Rimligtvis bör det ha krävts en breddning av bron men jag kan inte svara på om det gjordes i samband med detta arbete eller vid någon tidigare renovering. Med andra ord: jag har inte en aning, så man kan undra varför jag skrev alla dessa meningar? Jag skall skärpa mig i fortsättningen ;-)

Här är bron på Google Maps

Detta är inlägg nummer 12 i serien om broar över Fyrisån.

Det har funnits en bro på den här platsen under mycket lång tid och den finns med på alla kartor som jag funnit över området. Även namnet Fäbron verkar gå långt tillbaka i tiden och första belägget hitta jag på en karta från 1710. Det här gav mig ett lite hopp om att det skulle finnas något skrivet om bron men ack vad jag bedrog mig. Inte så mycket som en textrad har jag hittat.

Man kan säkert hitta mer i gamla dom- och kyrkböcker osv. men skall man hålla på med sådant lär jag inte ha tid med något annat. Jag nöjer mig med att bläddra i det som finns på biblioteket för där kan jag alltid smita in en stund efter jobbet. Jag måste också tillägga att jag har en viss beundran för de som sitter och översätter äldre texter till begriplig svenska. Många av de texter jag stött på kunde lika gärna varit skrivna med hieroglyfer. Handstilar och ålderdomlig stavning gör dem väldigt svåra att tyda och dessutom får jag känslan av att det var betydligt viktigare att texten var vacker med snirklar och svängar än att den faktiskt gick att läsa.

Här kan ni se bron på Google Maps.

Detta är inlägg nummer 11 i serien om broar över Fyrisån.

Vattholma bruk har en lång historia och det finns en hel del skrivet om bruket. Nu verkar det tyvärr inte gälla själva dammen eller broarna. Trots att dagen konstruktion är relativt ny, eller kanske just därför, har informationen varit minst sagt knapphändig. Förhoppningsvis kan ni läsare bidra annars så uppdatera jag inlägget om det dyker upp något nytt. I denna serie om broar har jag upprepade gånger nämnt försöket att sänka vattennivån vid Dannemora. Fallen nedanför Hammardammen var inte med i det projektet och därför kan vi fortfarande njuta av forsarna.

Uppdatering: Det gäller bara att leta där man borde ha börjat. I hembygdsföreningens egen tidning Änglabygden nr 1 från 2006 finns ett par fina bilder på när man under denna sommar renoverar dammen.

Hembygdsföreningen har som vanligt levererat lite matnyttigt om de äldre broarna. Tidigare fanns här tre fall med egna broar och dammluckor. Den västra strömfåran drev en stångjärnshammare och som ni säkert redan räknat ut har dammen fått sitt namn från denna hammare. Den östra strömfåran användes för kvarn- och sågverksdrift och den kan ni se till höger i bilden med de två fallen. Över denna strömfåra gick en bro som kallades Suckarnas bro och hela området kallades lite fyndigt för Lilla Venedig.

Eftersom jag gillar kartor så får ni även två små urklipp som visar hur det såg i äldre tider. Första bilden är från 1757 och den andra från 1866. Som ni kan se på den andra bilden låg broarna nedanför fallen och inte som idag över fallkanten. Jag antar att det var då som området kallades Lilla Venedig.

Här hittar ni bruket på Google Maps

Jag tackar Wattholma Kultur och Hembygdsförening för den information som de har bidragit med.

Detta är inlägg nummer 10 i serien om broar över Fyrisån.

Kinnsbroarna är två broar på var sin sida om en liten holme i Fyrisån. Broarna är döpta efter hammarsmeden Rickard ”Rigga” Kinn (1789-1872) som bodde i den gamla kvarnen som ni kan skymta i bakgrunden på bilden. Denne vallon skall även ha varit soldat en tid och då suttit fängslad i Ryssland. Jag förutsätter att det var Finska kriget han deltog i för några andra hade vi inte med ryssen när Rickard hade ålder inne. Tyvärr är det sedan slut med information. Den finns inte utsatt på någon av alla de gamla kartor som jag bläddrat igenom och på biblioteket hittar jag bara namnet. Jag tackar Wattholma Kultur och Hembygdsförening för hjälpen och utan dem hade detta inlägg bara blivit ett fotografi.

Här är länken till Google Maps men den visar bara träd. Bron ligger strax ovanför den något igenvuxna Hammardammen och ett stenkast söder om den stenvalvsbro jag beskrev i min tidigare postning.

Detta är inlägg nummer 9 i serien om broar över Fyrisån.

Det här är den andra stenvalvsbron längs åsträckan genom Vattholma. Bron uppfördes 1758 efter att man grävt en helt ny strömfåra i ån. Målet med ingreppet var att sänka vattennivån i Gruvsjön intill Dannemora gruva och därför tog man bort fall och fördämningar för att släppa fram vattnet.

Bron skall tydligen ha kallats Landsvägsbron eller Gamla landsvägsbron och det är inte så konstigt då huvudvägen mellan Uppsala och Dannemora tidigare gick här. Det kan också vara kul att veta att denna bro är en av de absolut äldsta stenvalvsbroarna i kommunen och är faktiskt äldre än Dombron (1760, tidigare i trä) i Uppsala. Årtalet 1758 är skrivet med järnkrampor formade som siffror på brons norra sida. Tyvärr är de är väldigt svåra att se och jag fick zooma ordentligt i min originalbild för att hitta dem.

En karta från 1757 visar hur det såg ut innan man sprängde bort fallen och fyllde igen strömfårorna. Här låg flera kvarnar och sågar vilka flyttades, revs eller fick andra uppgifter. Kvarnen som symboliseras av den högra fyrkanten med en cirkel på finns kvar än idag och gjordes om till bostad. Den vänstra fyrkanten med cirkel var en kvarn som ägdes av Akademien. När den revs krävde man skadestånd av Dannemora gruvor för förlorad inkomst. Ersättning skulle utgå i all framtid och det fascinerande är att detta skadestånd faktiskt betalades ut ända fram till nedläggningen av gruvan 1992.

Här hittar ni bron på Google Maps men den döljs av träden.

Jag tackar Wattholma Kultur och Hembygdsförening för den information som de har bidragit med.

Detta är inlägg nummer 8 i serien om broar över Fyrisån.

Denna vackra stenvalvsbro från 1845 kallas Trollbobron och har fått sitt namn från den intilliggande gården Trollbo. Tidigare låg det en masugn på samma plats som bagarstugan och brygghuset som ni ser till höger i bilden. Så länge ugnen fanns på plats skall bron ha hetat Masungsbron.

Jag har tidigare nämt att man gjorde stora ingrepp i Fyrisån på 1700-talet för att sänka vattennivån uppe vid Dannemoragruvan. Vattholma var en av de platser där man tog i riktigt ordentligt och faktiskt sprängde en ny väg för vattnet. 1758 rev man fördämningarna och grävde bort det fall som fanns vid bron. Masugnen som nu saknade kraftkälla flyttades till Länna där verksamheten fortsatte i det som senare blev Länna bruk. Jag hittade även byggåret 1644 för ugnen i Riksantikvarieämbetets databas Fornsök vilket kanske kan vara av intresse.

När jag var runt och fiskade efter information i Vattholma träffade jag en äldre dam som hade några minne från bron och sin barndom. I hennes unga år kallades platsen bara för tvätteriet och namnet Trollbobron användes aldrig bland kamraterna. Förutom att det säger något om arbetsfördelningen så börjar jag undra hur många namn som aldrig har dokumenterats då de bara har används av ena halvan av befolkningen. Hon berättade också hur hon föll i ån när hon lekte bland kvinnorna som klappade tvätt. En av tvätterskorna en bit längre ner fick tag i hennes hår och lyckades dra upp henne ur det strömmande vattnet. En händelse hon aldrig skulle glömma.

Bron hittar ni här på Google Maps. Det är mycket träd på bilden så den är kanske enklare att se om man väljer karta istället för satellit.

Jag tackar Wattholma Kultur och Hembygdsförening för den information som de har bidragit med.

Detta är inlägg nummer 7 i serien om broar över Fyrisån.