Arkiv för 'Broar & Vattendrag'

Har Ultuna källa sinat. Uppdatering 18 mars 2013

18 mars 2013

ultuna-kalla-2010.jpg
Ultuna källa vintern 2009/2010.

Hej, det har kommit in lite ny info om Ultuna källa. Efter mitt inlägg om kallkällan tog en av bloggens fantastiska läsare kontakt med Sveriges geologiska undersökning, SGU. Han har nu skickat mig svaret och det känns inte allt för upplyftande och något vagt. Det verkar som om jag kanske får rätt i mina antaganden även om jag hoppas att jag har fel.

Svar från KundserviceSGU: Hej igen. Jag har hört mig för lite men kan tyvärr inte ge något svar till varför källan verkar ha sinat. Vi har haft folk ute på platsen som bara kunnat konstatera att källflödet inte alls är som det brukar. Men vi fortsätter bevaka läget med källan.

Frågan är vad bevaka läget betyder? Anmäls det på något sätt, väntar man och ser om det blir bättre i vår och/eller frågar man SLU om jordhögarna i närheten (om det nu inte är SGU som godkänt jordupplaget)? Nu är det väl så att SGU är den myndighet som kan detta allra bäst så jag hoppas att de reder ut detta.

Ni får även en länk till SGU:s sida om Ultuna källa. Den ingår i deras serie om Geologiska upplevelser som är läsvärda. Länk till sidan.

Islandsbron, ett faktafel och 1800-talets träkonstruktion

12 mars 2013

Idag måste jag tyvärr rätta ett faktafel. Det har dykt upp ny information om Islandsbron vilket har fått mig att revidera mitt tidigare inlägg om bron. Felet finns även med i andra källor vilket gör att det känns extra viktigt att jag skriver om detta.

Efter att jag publicerat mitt inlägg om Islandsbron tog en läsare kontakt med mig och skickade över en hel del spännande dokument. Uppgiftslämnaren har själv skrivit en fantastisk artikel om stadens broar som jag tidigare inte hade läst. Den publicerades i föreningen Vårda Uppsalas jubileumsskrift 2004. Jag fick även ett protokoll från en besiktning av Islandsbron som Uppsala spårvägar lät göra 1906.

islandsbron_4.jpg
Islandsbron från 1841. Foto: Henri Osti, årtal okänt.

islandsbron_1860-talet.jpg
Islandsbron med nya sidostycken, troligtvis 1860-talet. Foto: Henri Osti, årtal okänt.

Den uppgift som ifrågasätts är att delar av bron skall ha ersatts med järnbalkar i samband med en renovering någon gång efter 1850. Bilderna ovan visar Islandsbron före och efter renoveringen. Det helt övertygande beviset på att detta inte stämmer är besiktningsprotokollet. Här beskriver Carl J Insulander ganska ingående brons tillstånd, reparationer och konstruktion. Det nämns även att delar av timret kan vara över 60 år gammalt, det vill säga från den första upplagan av bron. Det finns däremot inte ett enda ord skrivet om några järnbalkar vilka borde ha funnits med ifall det existerade några.

besiktning-islandsbron-1906.jpg
Besiktningsprotokoll från 1906 med skiss över ett av Islandsbrons brospann.

islandsbron-1800-talet-1.jpg
Närbild av den renoverade bron där man ser träbjälkarna under bron. Foto: Henri Osti, årtal okänt.

Uppgiftslämnaren tror att felet beror på en misstolkning av äldre fotografier. Efter att skärskådat en hel del gamla bilder är det svårt att ha en annan åsikt. På ovanstående bild ser man delar av bjälkarna som beskrivs i besiktningsprotokollet. Sidostyckena däremot liknar visserligen någon form av järn- eller stålbalkar men jag kan inte hitta något om att de skulle var en del av den bärande konstruktionen. Vi kan nog anta att se sitter där mest för utseendets skull.

reparation-islandsbron-ca1860.jpg
Renovering av Islandsbron. Troligtvis 1880-tal. Foto: Henri Osti, årtal okänt

Ytterligare ett litet bevis hittar vi i ovanstående bild. Här har man hängt upp några plankor på utsidan av bron och det pågår en renovering av sidostyckena. Jag gissar att det inte inte är någon rostskyddsbehandling man håller på med utan här försöker man helt enkelt spackla igen gliporna mellan torkande bräder. Nu är jag ingen specialist i ämnet men med besiktningsprotokollet i bakfickan sätter jag mina pengar jag på det senare alternativet.

Har Ultuna källa sinat?

05 mars 2013

Vad har hänt med Ultuna källa? I vanliga fall brukar det vara öppet vatten här vintertid. Källan som är en av Uppsalas vattenrikaste släpper ut stora mängder med plusgradigt vatten vilket håller isen borta. Här har ni några jämförelsebilder. De två först bilderna är från i helgen och det ligger ett kompakt istäcke över vattnet.

ulltuna-kalla-1.jpg
Dammen är igenfrusen. Mars 2013.

ulltuna-kalla-3.jpg
Spången till källans utlopp, Kanalen till vänster. Mars 2013.

Här är två bilder från januari 2010. Jag minns att denna vinter var det väldigt kallt och när dessa bilder togs var det närmare 15 minusgrader.

ulltuna-kalla-2.jpg
Dammen januari 2010.

ulltuna-kalla-4.jpg
Kanalen från källans utlopp januari 2010.

Nedan är en bild på källan från nästkommande vinter. När det är riktigt kallt ligger det en drömsk dimma över utloppet från källan. Ett trevligt motiv som jag tagit många bilder på. Änderna verkar också gilla det öppna vattnet.

ulltuna-kalla-5.jpg
Kanalen från källans utlopp december 2010.

Är det här en naturlig variation i vattenflödet eller har något hänt? Kan källan ha påverkats av de många byggena runt omkring? Jag såg att man tippat stora mängder jord strax väster om källan i riktning mot Tyskbacken. Självklart blir man orolig att man skadat källan som med all sannolikhet har varit igång sedan 1700-talet.

ulltuna-kalla-6.jpg
Källans utformning idag. Den röda linjen är spången ut till källans utlopp.

ultuna-1732.jpg
Karta över Ultuna 1732.

En karta från 1732 visar att det fanns ganska gott om källor i området. Jag vet dock inte om just dagens källa är någon av dessa eller om den fortfarande låg under vattnet.

Nu måste jag fråga er om ni sett detta förut eller skall jag börja oroa mig för att Ultuna källa numera är ett passerat kapitel i Uppsalas historia?

Länk till området på Google maps.

Alla broar över Fyrisån från Dannemorasjön till Flottsund

12 januari 2013

Gamla landsvägsbron i Vattholma. En stenbro från 1758
Gamla landsvägsbron i Vattholma. Det är den äldsta bron över Fyrisån, uppförd 1758.

Kan man tänka sig, slutligen blev jag klar med denna spaning. Vi får väl säga tillfälligt eftersom jag misstänker att det kommer att byggas nya broar och gamla behöver renoveras.

När jag började den här spaningen tänkte jag att det skulle bli en kul sommarutflykt. Idén var att ta några bilder på broarna längs med Fyrisån och presentera dem här på bloggen. Den utflykten växte snabbt till något annat när jag började söka efter information om broarna. Jag blev även överaskad av antalet broar. Inte hade jag trott att jag skulle hitta 54 stycken, lite beroende på hur man räknar. Tre och ett halvt år senare kan jag bara konstatera att det varit väldigt lärorikt.

Nu har jag samlat alla länkar till de inlägg som jag skrivit om broarna i denna post. Jag hoppas att det skall underlätta för alla som vill läsa om broarna över Fyrisån. Jag kommer också att uppdatera posten ifall det dyker upp någon ny bro.

Viken
Den nordligaste bron som ligger i närheten av gården Viken. En körbar träbro med betongförstärkta stenfundament.

Skyttorp
En betongbro byggd 1993.

Salsta väg 704
Klassisk betongbro uppförd 1961

Salsta Slott
En bro som jag inte hitta några uppgifter om. Tidigare fanns det färjetrafik här innan Salstasjön försvann någon gång i mitten på 1700-talet.

Salsta golfbana
Två vackra träbroar som med all sannolikhet uppfördes i samband med att man anlade golfbanan.

Vattholma, väg 703
En bro byggd i början 1960-talet som sätter standarden för betongbroar. Har du sett en har du sett alla.

Trollbobron, Vattholma
En av Fyrisåns vackraste stenbroar uppförd eller ombyggd 1845

Gamla landsvägsbron, Vattholma
Den äldsta stenbron över Fyrisån.

Kinnsbroarna Vattholma
Två träbroar på var sin sida om en liten holme i ån.

Wattholma bruk
Här kan man passera över ån uppe på dammvallen vid det gamla järnbruket.

Fäbron Vattholma
En mycket gammal passage över Fyrisån.

Järnvägsbron, Vattholma
Betongbro för dubbelspår.

Väg 290 vid Ekeby
Landsvägsbro som går över både Fyrisån och järnvägen.

Ärentunavägen, Storvreta
En ovanligt tråkig betongbro byggd 1969.

Ekeby kvarn
Här hittar vi fyra broar som går helt eller delvis över Fyrisån.

Skärmansbro
Ett gammalt namn på en ny bro strax utanför Ekeby by, Storvreta.

E4 norr om Fullerö
Motorvägens två broar över Fyrisån.

Lilla Skärna
En fantastisk spång som minner om gamla tiders spänger.

Fyrisvall
En träbro vid gården Fyrisvall.

Ensta
Två broar som går över den gamla kvarnrännan till en stor holme i ån

Ärnabron
Betongbro från 1985. Den sista i raden av broar som funnits här sedan 1600-talet.

Väg 631, Ulvavägen
En betongbro som byggdes efter att man hade förlängt landningsbanan vid Ärna flygplats.

Ulva kvarn
Två broar varav den ena går över Fyrisån och den andra till en holme på baksidan av kvarnen.

Klastorpsbron
Namnet är inte officiellt men den ligger precis vid gården Klastorp.

GC-bro Tunaberg
En gång- och cykelbro strax norr om Bärbyleden.

Tunabergsbron
Här passerar Bärbyleden över Fyrisån

Fyrishovsspången
Bron mellan Fyrishov och parkeringen på västra sidan ån.

Fyrisvallsbron
En betongbro från 1962. Den första bron byggdes 1915 för att underlätta materialtransporter till bygget av Seminariet.

Idunspången
En härligt grön skapelse av stål uppförd 2010

Strandängsspången
Namngiven efter parken på åns östra sida. Uppförd 2010

Järnvägsbron i Uppsala
En stålbro i fackverkskonstruktion.

Fyrisspången
Byggd av eleverna vid Fyrisskolan och invigd 1981.

Luthagsbron
Uppförd 1973 som en del av Luthagsleden

Eddaspången
Byggd 1886 men då på platsen för Haglunds bro. Flyttad till sin nuvarande plats 1901

Haglunds bro
Ursprungligen uppförd 1901. Bron vi ser idag är en nykonstruktion från 1992

Järnbron
Sveriges första körbara järnbro. Ersattes av S:t Olofsbron . Återuppbyggd på dess nuvarande plats 1986.

S:t Olofsbron
En smäcker balkbro i förspänd betong som invigdes 1964.

Kvarnbron
Den äldsta stenbron i Uppsala. Uppfördes 1759.

Dombron
En stenbro från 1760. På den här platsen byggde man troligtvis Uppsalas absolut första bro.

Nybron
Dagens bro är från 1899. Den först bron fick sin placering här efter Drottning Kristinas stadsreglering 1643.

Västgötaspången
Kallades tidigare Malins bro eller Malins brygga efter dottern till brons donator. Uppförd 1862

Islandsbron
En betongbro med ett vackert räcke.

Hamnspången
En klaffbro av ”Holländsk typ”. Uppförd 2012.

Kungsängsbron
Här passerar Kungsängleden över Fyrisån

Vindbron
En rullbro med lång historia. Idag är bron nedlagd.

Flottsundsbron
Stadens södra infart. Från början var det ett vad som senare ersattes av en färja. På 1800-talet byggde man slutligen en bro på platsen.

 

Broar över Fyrisån, Flottsundsbron

08 december 2012

flottsundsbron-1.jpgflottsundsbron_angbat.jpg

Ja då har vi kommit till sista bron över Fyrisån nämligen Flottsundsbron. Flottsund har varit den södra infarten till Uppsala sedan staden grundades, det gäller både till sjö och till land. Nu handlar den här serien om broar så vi koncentrerar oss på landvägen.

Vadet

De äldsta spåren som tyder på att det funnits ett vad eller annan överfart här hittar vi strax öster om dagens bro. I detta område finns ett av Uppsalas mest omfattande system av hålvägar. Dessa medeltida ”stigar” visar vart folk tog sig fram innan man började utveckla vägnätet på 1500-talet. Som ni ser på kartan här nedanför ansluter många av dem ner mot Flottsund.

halvagar_flottsund.jpg

Tyvärr upptäckte jag för några år sedan att skogen var perforerat av djupa däckspår. Man hade nyligen gallrat i området och det var sannolikt i samband med detta arbete som man kört sönder marken. Jag skulle faktiskt bli förvånad om alla hålvägar klarat sig utan skador.

Om man går till de skrivna källorna finns det inte mycket information om vadet. Det berättas dock att 1521 red ärkebiskopens fogde Bengt Biugg över vadet jagad av svenska soldater, ”när han redh öffuer wadet j Flötesund”. Det skall även ha uppförts en tillfällig pontonbro inför Erik XIV kröning 1561 som lät det kungliga processionståget passera över ån.

Färjan

flottsund_1693.jpg
Karta från 1693.

På 1500-talet börjar man med färjetrafik över ån. Några så tidiga källor har jag inte hittat men på en karta från 1685 kallas platsen på norra sidan för Färjestaden. En annan karta från 1693 tycker jag är intressant. Uppe vid Kungseken låg Upkrogen, på den södra stranden hittar vi Nederkrogen och på den norra sidan av överfarten låg Färjekrogen. Flottsund var onekligen en viktig knutpunkt med flera ställen där man kunde få sig en bit mat och något att dricka. Skötseln av färjan auktionerades ut och betalades med avgifter. Det var dock inga höga avgifter och färjkarlen tvingade ofta ha en bisyssla.

flottsund_1787.jpg
Flötsund 1787. Målning av Johan Gustav Härstedt. UUB

granssten-brostuga.jpg

Målningen här ovan visar hur färjeläget såg ut i slutet på 1700-talet. Om ni tittar noga så ser ni en sten på andra sidan Fyrisån. Den är rest till minna av Gustav III födelse men märker även ut gränsen mellan Uppsala och Stockholms län.  Den restes av landshövdingen i Stockholm 1746. Som ni ser på den nytagna bilden är stenen kvar men stugan är troligtvis av ett senare datum.

karta-farjestaden-1793.jpg
”Charta öfver djupet i Färjestaden vid Flotsund 1793”

Färjetrafiken forsätter ända fram till 1820-talet om jag kunnat tolka saken rätt. Flottsunds färja finns markerad i en karta från 1816. Ritningen ovan över djupet i ån är visserligen från 1793 men det finns ett tillhörande brev som verkar daterat 1822. Här skriver man att arrendatorn Edman snart är befriad från arrendet av färjan och krogrrörelsen vid Flottsund. Landshövdingeämbetet önskar därför att lantmätaren tillsammans med jägarmästaren och kronofogden snarast utser en ny plats för kroghus och diverse åbyggnader. Detta var tydligen ett krav för att man skulle kunna ordna ett nytt arrende.

Prins Gustafs bro

flotsundsbron-1911.jpg
Prins Gustafs bro. Bild tagen från öster. Foto: August Fredrik Schagerström, 1911. UM

prins-gustavfs-bro-1910-talet.jpg
Prins Gustafs bro 1910-talet. Fotograf och årtal okänt.

I början av 1800-talet ersätts färjan med en pontonbro, exakt när och varför är oklart. Pontonbron blir inte långlivad för ganska snart börjar man planera för en öppningsbar bro. Man startar till och med ett bolag, Prins Gustafs Bro Bolag, för att finansiera bygget.

Någon gång runt 1830 sätter man igång och enligt uppgift slutbesiktigas den nya bron 1832. Konstruktionen var en rullbro av trä vilande på två stenpelare. Bron fick namnet ”Prins Gustafs bro” efter prins Gustav ”Sångarprinsen” som föddes 1827.

flottsund-gamla-brofastet.jpg
Gamla brofästet.

I boken Mälarens minnen från 1844 berättar C. J. Bergman följande:

Att följa sina hemresande vänner till Flottsund är nu, snart sagdt, en skyldighet för hvarje intimare förbindelse. På höjden af Prins Gustafs bro tager man vintertiden den egentliga Fälknäppen. Och hösttiden, när Studenten, rekreerad till både kropp och kassa, återvänder från hemmet, möta de honom redan här, de såta, förbindliga, men utarmade bröderna, som öfversomrat i Upsala.

Nu var det väl ganska självklart att följeslagaren vände vid bron. På samma sätt som med färjan tog man ut avgifter av dem som ville passera över bron. År 1886 kostade det till exempel 25 öre för en vagn med två hästar, 1 öre för en gående och 5 öre för en ko. I början av 1900-talet tillkom nya fordon och avgiften för en bil var 1 krona och en moped 25 öre.

Det bör väl nämnas att på 1800-talet tog man även upp tull vid bron. Det gällde i huvudsak varor som skulle skeppas upp till staden. På grund av tullavgifterna pågick därför en livlig byteshandel söder om ån.

Flottsundsbron

Untitled-2.jpg
Flottsundsbron. Nere till vänster ser ni brovaktarstugan som bränndes ner 1985. Uppe till vänster det gamla brofästet. Foto: Oscar Bladh 1934-37 (crop)

1923 startar diskussionen om en ny bro. Den gamla bron var då i så dåligt skick att den inte ansågs värd att reparera. Man beslutade att en ny bro skulle uppföras norr om den tidigare bron. Uppdraget gick till ingenjörsfirman Unader & Jonson. De ritar en svängbro av stål med en total längd på 60,6 meter. Från början var den handriven och vridmekanismen var placerad under en lucka på bron. Här fäste brovakten en stor spak och sedan fick han gå 18 varv för att bron skulle öppnas helt. Bron invigdes 1924.

Som ni säkert har märkt har bron sina brister och den har renoverats ett flertal gånger. Redan 1932 förstärktes bron och ungefär samtidigt elektrifierades den. 1984 blev den automatiserad och fjärrstyrdes från Kungsängsbron. Tydligen gick det inte så bra för idag är det personal från en vaktbolag som åker ned till bron och öppnar den.

flottsundsbron-4.jpgflottsundsbron-3.jpg

Nu finns det planer på att bygga om den nuvarande bron. Enligt Uppsala kommun skall detta ske mellan september 2014 och mars 2015. Det är tråkigt att vi antagligen förlorar ännu en vacker nitad järnkonstruktion från början av förra seklet. I det här fallet kan jag dock förstå behovet även om det gör ont i hjärtat.

Namnet

Namnet Flötasund (1295) senare Flottsund tror man kommer från ordet flöte som i det här fallet tolkas som ’det som flyter med ett vattendrag och uppgrundar detta’. En ganska bra beskrivning då Fyrisån är mycket slambärande. Ända sedan Gustav Vasas tid har det kommit kungliga påbud som uppmanat till nya muddringar. Jag misstänker att det kommer vi tvingas fortsätta med så länge vi vill ha en fungerande sjötrafik i ån.

Flottsundsbron på Google Maps.

Detta är inlägg 46 i serien om broar över Fyrisån

Broar över Fyrisån, Hamnspången

27 oktober 2012

hamnspangen-1.jpghamnspangen-2.jpg

Så var den äntligen klar! Hamnspången är på plats och invigd. Detta skedde igår, det vill säga fredagen 26 oktober klockan 11.00. Glädjande nog kunde jag för en gångs skull delta i en broinvigning.

hamnspangen-5.jpg

Först passerade några båtar samtidigt som man spelade musik, det hölls tal, bron namngavs, bron fälldes ned under rökutveckling och så spelades det mer musik och dansades. Slutligen fick barnen gå över bron till den väntande tårtan och varmkorvarna i Parksnäckan. Det var det kortaste sammandraget jag kunde skriva men det var självklart mycket trevligt.

langlois-bridge-van-gogh.jpg

Uppsalas Gatu- och parkchef nämnde under sitt tal att under planeringen hade man inspirerats av en tavla av Van Gogh. Jag misstänker att det måste ha varit någon av Van Goghs målningar av Langloisbron vid Arles som han syftar på.

Bron har ju inte tillkommit helt utan problem. Öppningen för sjötrafiken blev försenad med närmare två månader vilket ställde till det rejält för den kommersiella trafiken. Orsaken till förseningen berodde att man var tvungen att förstärka en spillvattenledning som låg bredvid bron. Man fick även problem med att vissa betongpålar sprack under pålningen. Dessa ersattes med liknade av stål.

hamnspangen-6maj-2012.jpg
Så här såg det ut den 6 maj. Båttrafiken skulle ha startat redan i slutet av april.

Nå hur blev det. Jag tycker att det är fantastiskt att vi fått en ny bro och jag är övertygad att den kommer att bli välanvänd. Jag måste dock erkänna att jag tycker att man kunde ha tagit ut svängarna betydligt mer. Konstruktionen går ju inte att ändra på men den grå färgen känns mer som en grundfärg. Varför inte måla den bländande vit vilket skulle föra den tillbaka till funktionalismens ”båtarkitektur”?

Jag är även förvånad över brons öppettider. Om jag förstått det som står på kommunens hemsida så kommer bron bara att vara öppen för gående vardagar mellan 06.30 till 15.50 sommar och höst. Det känns väldigt snålt tilltaget då det är under sommarhalvåret folk faktiskt är ute och promenerar. Personligen hoppas jag att man ser över detta i vår men fram tills dess skall jag njuta av den nya bron.

Uppdatering 2 november 2012: En av bloggens läsare hade kontakta kommunen angående öppningstiderna. Han meddelade att informationen på hemsida nu har har ändrats till ”Hamnspången öppnas tio min före och efter Kungsängsbrons öppningstider”. Det låter betydligt bättre.

Detta är inlägg 45 i serien om broar över Fyrisån.

Broar över Fyrisån, Vindbron

02 oktober 2012

vindbron_1.jpgvindbron_3.jpg

Först tvekade jag om Vindbron skulle ingå i min spaning om broar över Fyrisån. Bron har ju varit stängd och nerlagd en längre tid och tanken var att den skulle ingå i en uppföljningsrunda. Det har dock kommit in en del frågor om bron och därför bestämde jag mig för att det inte fanns någon anledning att vänta.

Det här är en gammal bro och egentligen är det väl ingen som vet hur länge den funnits. Bron tillhörde ursprungligen Ultuna kungsladugård och var en länk till gårdens marker på Fyrisåns östra sidan. Enligt uppgift skall bron haft olika placeringar under åren men jag har bara hittat två. Det säger dock inget eftersom den äldsta källan jag kommit över är från 1635. Mycket kan ju ha hänt innan dess.

vinbrofastet_1.jpg
Det gamla brofästet som byggdes om till kaj efter att bron flyttats ner till Sandvikstorpet.

Som jag skrivit i nästan alla mina sammandrag om Fyrisåns äldre broar så fick även denna repareras med jämna mellanrum. Jag skall inte gå in närmare på dessa men en större ombyggnad skedde 1792 då vindbron byggdes om till svängbrygga. Resterna av denna kan vi faktiskt se än idag. Ni kan läsa mer om detta och den tragiska olyckan som skedde här i mitt inlägg om gamla Vindbron.

Det är oklart när bron flyttas till dess nuvarande placering men allt tyder på att det var någon gång i slutet av 1800-talet. Jag har däremot en teori om varför bron flyttades söderut. Det finns en karta från 1864 som beskriver ett ägobyte av marken runt bron. Uppsala Hospital blir ny ägare av marken väster om Vindbron och kan bygga vidare på det som senare blev Ulleråkers norra sjukhus. I utbyte får Ultuna lantbruksinstitut (skapat 1840) ny mark på åns östra sida. Bron som sköttes och nyttjades av lantbruksinstitutet hamnade nu på Hospitalets ägor vilket säkert ingen var nöjd med.

vagskyltar_vindbron.jpg

Informationen om det nya broläget är knapphändig. Enligt boken Uppsalas broar finns det vittnesmål från 1947 som säger att det fanns både en färja och en bro på den nya platsen. Färjan användes för hö och djurtransporter.

Nuvarande bro byggdes på 1960-talet och är en rullbro. Bredden är 4,5 meter, längden 37 meter och rullplanet 20,5 meter. Sista gången den renoverades skall ha varit i början på 1980-talet. På 1990-talet begär SLU att bron skall testas vilket resulterar i att Vägverket dömer ut bron. Jag har haft svårt att hitta information om när bron verkligen stängdes men årtalet 1997 nämns i en artikel i vår lokaltidning.

Orsaken till att SLU, som stod för driften av bron, inte ville renovera den berodde på att det inte gick att motivera kostnaderna. Efter att Kungsängsbron kommit på plats minskade Vindbrons betydelse. Den var dessutom alldeles för klen för att man skulle kunna passera över den med en modern skördetröska.

vindbron_1635.jpg
”Windebron” utmärkt på en karta från 1635.

Namnet Vindbron har samma ursprung som ordet vindbrygga. Det betyder att det fanns en klaff som ”vindades”, det vill säga vevades upp för att släppa fram båttrafiken.

Jag som gillar broar hoppas att man öppnar den igen, åtminstone för gående och cyklister. Det skulle göra både flanörer i Årike Fyris och cykelpendlare mycket gladare. Jag ser fram emot den dagen jag får uppdatera det här inlägget med den nyheten.

Bron på Google Maps.

Detta är inlägg 44 i serien om broar över Fyrisån.

Broar över Fyrisån, Kungsängsbron

03 september 2012

kungsangsbron_1.jpgkungsangsbron_3.jpg

Kungsängsbron uppfördes som en del i den kringfartsled i södra Uppsala som kallas Kungsängsleden. Leden byggdes i etapper där Kungsängbron ingick i den sista. Idag sträcker den sig från Gnistarondellen i öster till Dag Hammarskjölds väg i väster.

När man startade den här etappen beräknades det bli ett av Uppsalas dyraste vägprojekt. Man tvingades ta flera svåra beslut och det krävdes en omfattande planerig för att lyckas. Rent ekonomiskt fanns det till exempel inget som motiverade att man skulle behålla båttrafiken in till centrum och hamnen. Få ville stänga hamnen och slutligen enades man om att bygga en öppningsbar bro. En annan stridsfråga var dragningen genom Kronparken. Här fick dock de gamla tallarna vika sig för behovet av en ny trafikled.

kungsangsbron_2.jpg
Kungsängsleden byggs med hjälp av block av cellplast som sedan täcks. Foto: okänd.

Nästa stora utmaning var själva grundläggningen. Leran är väldigt djup här och trots pållängder på hundra meter nådde man inte fast mark. Även den anslutande vägbanan krävde att man använde lösningar som man tidigare inte hade provat. Här använde man stora cellplastblock som vägbanksfyllning för att minska vikten och därmed reducerades risken för sättningar i vägbanan.

kungsangsbron_brooppning.jpg

Själva broklaffen är ett eget kapitel. Den tillverkades på Öresundsvarvet och levererades i två delar. Varje del vägde 45 ton, var sju meter breda och tretton meter långa. De kom med båt till Forsmark och transporterades sedan längs med 288:an till Uppsala. Här tvingades man plocka ned både lyktstolpar och trafikljus för att bron skulle nå sitt mål. Färdigmonterad fick klaffen en vikt av 120 ton.

Namnet Kungsängsbron fick den efter en namntävling som utlysts av kommunen. Av 2093 inlämnade förslag var 337 stycken en röst på namnet Kungsängsbron. Vinnaren, som fick en resa till Kanarieöarna, utsågs genom lottning bland dem som skickat in det vinnande förslaget.

Kungsängsbron invigdes klockan 15.00 den 12 november 1982. Bron är en klaffbro med en segelfri höjd på 5,3 meter och bredd på 8.5 meter. Här kan ni se bron på Google Maps.

Detta är inlägg 43 i serien om broar över Fyrisån.

Broar över Fyrisån, Islandsbron

25 augusti 2012

islandsbrons_3.jpgislandsbrons_1.jpg

Islandsbron hittar vi mellan Munkgatan och Bäverns gränd. Bron uppfördes 1956 och fick sin nuvarande skepnad 1990. Nu är det här inte den första bron som legat här så vi tar det från början.

I källor från 1500-talet kan man hitta referenser till en bro med namnet Munkbron. Tyvärr räcker inte informationen för att bestämma brons läge. Munkbron dyker upp igen i texter från 1600-talet och nu kan man fastslå att platsen för Munkbron motsvarar Islandsbrons. Det är lätt att dra slutsatsen att det är samma bro som nämns i källorna från 1500-talet men riktigt säker kan man inte vara.

Samma sak är det med namnet. Ingen har kunnat förklara dess ursprung men det finns teorier. Kanske anlades bron av munkar eller så är namnet givet efter en tomt på åns västra sida som ägdes av dominikanerna i Sigtuna.

munkbron_1663.jpg
Karta troligtvis från 1663. Munkbron. Söder om bron ligger Stora Rudammen som idag kallas Svandammen,

munkbron_1702.jpg
Karta 1702, Munk Bron före stadsbranden.

Alla stadens träbroar fick ta mycket stryk av islossning och vårfloder, så även denna. På 1600-talet nämns två tillfällen när Munkbron raseras, 1684 och 1692. Vid det senare tillfället var man tvungen att hämta upp det mesta av virket ute vid Flottsund.

Nästa katastrof kommer 1702. Då drabbas Uppsala av en enorm brand som slukar det mesta av staden, inklusive slottet och delar av domkyrkan. Jag misstänker att man nu fick annat att tänka på än att återställa en bro i utkanten av staden. Saken är den att det faktiskt tar hela 139 år innan staden bygger en ny bro på den här platsen.

islandsbron_4.jpg
Islandsbron från 1841. Foto: Henri Osti, årtal okänt.

1841 står den nya bron klar och det är en träbro med två spann och en mittpelare av sten. 1955 skall man enligt boken ”Uppsalas broar” undersökt åns västra brofäste och funnit en sten med årtalet 1840. Det är dock oklart om det har någon betydelse för tillkomståret. Jag har inte stött på någon källa som säger något annat än 1841.

Det är även nu som bron får namnet Islandsbron. Det är givet efter Islandet, den sydligaste av tre medeltida stadsdelar på ån östra sida. Det namnet får väl i sin tur ses som en beskrivning av det närliggande området. För länge sedan bildade Fyrisån en grund sjö söder om dagens bro. Vintertid frös den och här ute på isen hölls den årliga Distingsmarknaden. Det bör väl nämnas att någon gång, okänt när, har bron kallats Skeppsbron.

islandsbron_1860-talet.jpg
Islandsbron med nya sidostycken, troligtvis 1860-talet. Foto: Henri Osti, årtal okänt.

På samma grund som Dombron och Nybron fick den här bron en hel del kritik. Det höga brovalvet gjorde den svår att ta sig över och mycket hal vintertid. Hamndirektionen som vid en här tiden upptog hamnavgifter, muddrade och skötte om kajerna hade även ansvar för bron. De verkar inte ha lyssnat på klagomålen för när Islandsbron renoverades under 1800-talet senare hälft förblev utformningen densamma. Flera källor säger att man ersatte brospannen av trä med kraftiga gjutjärnsbalkar. Som ni ser på bilden från 1860-talet ser det ut som om sidostyckena är gjutna men detta kan ifrågasättas. Låt mig återkomma om detta i ett senare inlägg.

islandsbron_5.jpg
Islandsbron i 1906 års tappning. Foto: Paul Sandberg, årtal okänt. UM.

islandsbron_1937.jpg
Islandsbron. I bakgrunden Simon Lindsjös funkishus från 1936 med Kafe Skeppet i bottenvåningen. Foto: Paul Sandberg, 1937. UM.

Frågan aktualiseras igen när planerna för spårvägen tar fart i början av 1900-talet. Nu tar man tag i saken och 1906 kan man inviga den nya bron. Den 30 juni 1907 börjar de första spårvagnarna köra över Islandsbron. Det vackra räcket skänks av August Haglund, samme man som donerade pengar till Haglunds bro.

Nästa steg i Islandsbrons omvandling startar redan på 1940-talet. Bron är då i dåligt skick och ett antal broförslag passerar Drätselkammaren. Inget verkar falla dem i smaken och det dröjer ända fram till 1954 innan man slutligen bestämmer sig. Då har även förutsättningarna ändrats eftersom spårvägen lagts ned.

Den nya bron som är tillverkad av förspänd betong står klar 1956. Nu ersätter man även den gamla stenpelaren med ett mellanstöd av betong och bron får ett vackert räcke ritat av konstnären Olof Hellström. Räcket betalas med medel ur Haglunds donationsfond.

För att inte störa bygget och trafiken valde man att uppföra en provisorisk bro bredvid Islandsbron. Tyvärr har jag inte hittat någon bild på detta.

islandsbron_6.jpgislandsbrons_racke.jpg

Den sista stora förändringen av bron sker 1990. Då breddas bron och den får nya gång- och cykelbanor. Befintliga räcken förlängs och ett nytt räcke i samma stil som det tidigare sätts upp. Detta startar tyvärr en strid om upphovsrätt. Man glömde nämligen att fråga konstnären om lov när man tillverkade de nya räckena. Det hela slutar med en uppgörelse mellan konstnären och kommunen.

Detta är inlägg 42 i serien om broar över Fyrisån.