Scribo — perspektiv på närmiljön

Enligt Vägverkets databas skall denna bro vara byggd 1880 men jag tyckte den såg lite för ny ut för att det skulle stämma. När jag besökte Upplandsmuseets faktarum snubblade jag över ett ringbundet häfte, Uppsalas broar av Rolf Åkerman, och här hittar jag uppgifter som bekräftade mina misstankar. Texten är mest en kort uppräkning av årtal men lite klarare blir det.

Det byggdes en bro 1880 men det är varken den första eller sista bron på platsen. I häftet kan man läsa att det funnits en bro vid Ulva redan på 1600-talet och säkert tidigare än så. Sen blir det ett hopp fram till 1940-talet för då hittar vi en träbro här. Den skall ha varit ruskigt hal på vintern och det hände att bilar gled ner i ån när det var som värst. En ny och bredare bro uppfördes på 1960-talet och den ersattes i sin tur av dagens bro 1977-1978. Av någon outgrundlig anledning valde man en körbana av trä igen men tvingades till sist att asfaltera för att bli av med halkproblemen. Idag är det något som kallas gjutasfalt på bron och det fixade man vid en renovering 1999.

Ulva kvarn är faktiskt en av mina favoritplatser och jag åkte ofta hit för att bara ligga på gräsmattan och läsa. Numera blir det andra aktiviteter när jag är ledig men jag kan verkligen rekommendera stället trots att picknickvädret är slut. Nu hoppas jag mest att snön skall börja falla för jag kan tänka mig att den gamla kvarnmiljön kan ge några riktigt fina vinterbilder.

Bron på Google Maps.

Detta är inlägg 23 i serien om broar över Fyrisån.

Den här bron byggdes 1961. Flygflottiljen behövde utöka sitt område och därför drog man om vägen och byggde bron. Om man tittar på satellitbilderna på Google Maps ser man resterna av den gamla landsvägen passera över norra änden på landningsbana 03-21.

När jag letade info om bron så hittade jag en karta från femtiotalet och tänkte att här kan man säkert hitta något intressant. Tji fick man, här fanns det bara några åkrar och flygplatsen som funnits där sedan sent trettiotal var plötsligt borta. Det hade man kanske kunnat räkna ut för militären har väl aldrig varit speciellt sugen att få sina anläggningar utmärkta på någon karta.

Uppdatering: Orsaken till att man utökade området var karven från nya flygplan, i detta fallet J35 Draken. Man förlängde landningsbanan med 200 meter och tvingades då att korsa vägen. Innan den nya sträckningen och bron var klar fanns det vägbommar på var sin  sida av landningsbanan som styrdes från kontrolltornet.

Bron på Google Maps.

Detta är inlägg 22 i serien om broar över Fyrisån.

Den första bron pÃ¥ platsen byggdes antagligen i samband med att man anlade vägen mellan Uppsala och Björklinge pÃ¥ 1600-talet. Det var drottning Kristina som var initiativtagare till den nya landsvägen och det blev en ovanligt lÃ¥ng och rak väg. Sägnen säger att när drottningen tog en linjal för att märka ut den nya landsvägen sÃ¥ kom hennes fingrar i vägen för pennan och orsakade tvÃ¥ smÃ¥ böjar. Dessa tvÃ¥ skönhetsmissar hittar vi idag vid Högsta och Drälinge men annars är den spikrak i nästan tvÃ¥ mil. Vad som kan vara intressant att nämna är att Uppsala är lite unik med sina raka tillfartsvägar. Dag Hammarskjölds Väg i söder och väg 288 mot Östhammar i öster är ocksÃ¥ ”linjalvägar” vilket syns tydligt när man tittar pÃ¥ en karta.

För att återgå till bron så byggde man den nuvarande bron 1985. Den ersatte en tidigare betongbro från 1941 som med åren hade blivit ganska risig. På den svartvita bilden kan ni se hur bron såg ut 1931 innan betongen gjorde sitt intåg. Här hittar ni bron på Google Maps.

Den gamla bilden tagen av: Schagerström, August Fredrik 1931.

Detta är inlägg 21 i serien om broar över Fyrisån.

När jag första gången letade efter broar på Google Maps hittade jag inga längs den här sträckan men när jag senare såg namnen Gamla Uppsala kvarn och Ensta stampen på en karta från 1854 blev jag nyfiken. Kvarnar brukar innebära broar så självklart åkte jag dit för att kolla läget och se vad jag hittade, två fina broar och resterna av en kvarnränna. Båda broarna går över rännan så man kan inte ta sig över ån torrskodd men vill man ändå försöka så finns det ett vad här som användes långt in på 1900-talet.

Som vanligt är det dåligt med brofakta men det finns lite annat intressant att berätta. Tillsammans med kartan finns det en delningsbeskrivning, Nr 161 Handlingarna angående laga skifte å alla ägor till Ensta, från 1854-1866 och där hittar vi följande text: Ensta eller Gla Upsala kvarn, 1 wattenkvarn med 2 par stenar, enligt utdrag ur Upsala Läns Special Jordebok för år 1825. Kvarnen är utrifven och wattnet, tillhörigt Kongl. Academien dirfver en stamp.

När jag hör ordet stamp sÃ¥ tänker pÃ¥ vadmal. Det skall ha funnits vadmalstillverkning i Gamla Uppsala men det är oklart om det skedde just här eller om stampen användes till nÃ¥got annat. Vad som är helt säkert är att frÃ¥n slutet av 1800-talet och fram till 1960 lÃ¥g det ett garveri här och det kallades i folkmun för ”Stampen”. Vattnet drev sex hammare som bearbetade skinnet och den huvudsakliga produktionen bestod av sämskskinn. Man hade en egen handsktillverkning med butik i Uppsala men levererade även till militären och polisen som t ex. Stockholmspolisens vita handskar.

Kuriosa: delar av stumfilmen Karl XII (1925) med Gösta Ekman d.ä. i huvudrollen spelades in här vid Ensta. Uppsalamilitären agerade statister och ett av garveriets torkrum fick vara kuliss med galler målade på fönstren. Källa: Storvretabygden, årsbok 1994. Man måste ju framhäva de små egenheter som Uppsala har och vi kan ju inte springa omkring och klappa oss för bröstet i all evighet för att några scener ur Fanny och Alexander spelades in i staden ;)

Broarna på Google Maps

Detta är inlägg 20 i serien om broar över Fyrisån.

Bron vid Fyrisvall, Ärentuna socken. Jag fick en fråga om denna bro för någon vecka sedan men kunde inte svara och tänkte att de vore tusan om det inte finns något skrivet om den. En sista utväg brukar vara Upplandsmuseets bibliotek som är en riktig guldgruva. De har bedrövliga öppettider men lyckas man ta sig dit blir man sällan besviken. Även denna gång blev jag glatt överraskad och i en pärm med byggnadsinventeringar från 1976 hittar jag ett handskrivet A4 med några intervjuanteckningar. Man har talat med den som ägde gården mellan 1921 och början på 1970-talet och han berättar lite om dess historia.

I slutet av 1880-talet köptes det som var kvar av den gamla byn Vallby upp och slogs ihop till en enhet. Köparen ändrar samtidigt namnet till Fyrisvall och det är även han som bygger bron och vägen öster om ån. Bron genomgår en ombyggnad 1954 och jag antar att det är denna version vi kan se idag.

En annan intressant sak som gÃ¥r att läsa i anteckningarna är att 1950 bestämde man sig för att flytta mangÃ¥rdsbyggnaden som tidigare stod nere vid Ã¥kanten. PÃ¥ TV har man ju sett när hus flyttas med hjälp av jättemaskiner och hur man minutiöst mäter och väger allt. Vid flytten av Fyrisvall använde man hästar och spel och det ”gick mycket bra” enligt ägaren. Huset, som är frÃ¥n början av 1760-talet, är ingen liten kÃ¥k som ni kan se pÃ¥ bilderna och jag är mycket imponerad. Tänk om man kunde fÃ¥tt vara med när flytten gjordes.

Uppdatering: Jag hittade en gammal bild från 1943. Detta är alltså innan man flyttar byggnaden och renoverar bron. Jag kan väl även nämna att öppettiderna på Upplandsmuseet har ändrats sedan jag skrev inlägget och är betydligt bättre.

Bron på Google Maps.

Detta är inlägg 19 i serien om broar över Fyrisån.

Svartvita bilden: Paul Sandberg, dec 1943

Jag blev riktigt glad när jag såg den här bron eller rättare sagt spången vid gården Lilla Skärna. Trots att jag inte hittat någon information om den tycker jag att den är en av de mer intressanta av Fyrisåns broar. När jag under de senaste månaderna plöjt igenom en stor mängd böcker och kartor så hittar man då och då referenser till olika spänger. Jag har inte haft någon riktig bild av hur dessa kan ha sett ut men här har vi faktiskt en på riktigt.

Det var ett återkommande problem att vårfloden rev med sig broar och spänger så jag gissar att denna spång inte är sekelgammal. Nu blir man inte speciellt mycket klokare genom att bara spekulera så om någon vet något mer vore det jättekul om ni kunde skriva en kommentar och berätta lite.

Här hittar ni bron på Google Maps.

Detta är inlägg 18 i serien om broar över Fyrisån.

Det här två broarna över Fyrisån stod klara 2006. De var en del i det stora motorvägsprojektet Uppsala-Mehedeby som innehöll över hundra nya broar.

Som ni kanske förstår finns det inte mycket att berätta om en så här ny bro. Den följer inga tidigare färdvägar och området har de senaste seklen varit åkermark. När jag letade information så fann jag trots detta några sidor som har med broarna att göra. Den första är en sida som visar bilder från själva bygget och sånt gillar jag. Den andra är den arkeologiska årsberättelsen som gjordes i samband med vägbygget. I den första rapporten från 2002 kan man läsa lite om området runt broarna och det är texterna om Fullerö och Skärna som är intressanta. Rapporten är faktiskt ovanligt pedagogisk och var ett riktigt nöje att läsa. Inte så mycket för broarnas skull utan mer för att den på ett enkelt sätt förklarar hur det arkeologiska arbetet fungerar.

En annan ska som bör nämnas är vägbeläggningen som är lite ovanlig. Här har man valt betong istället för asfalt och orsaken att den håller betydligt längre. Asfalten måste läggas om vart 7:e år medan betong bara behöver slipas ner vart 20:e år. En annan bieffekt är att den ljusa vägbanan gör att man kan minska belysningen med 30% vilket inte är så illa.

Bron kan ni se här på Google Maps.

Detta är inlägg nummer 17 i serien om broar över Fyrisån.

Den här bron väster om Storvreta är byggd 1984 eller rättare sagt den senaste versionen av bron är byggd 1984. I slutet av 1930-talet rätade man ut den gamla landsvägen och väg 290 fick sin nuvarande sträckning. Det som är kul är att namnet pÃ¥ bron har fÃ¥tt vara kvar och det är en av de fÃ¥ broar längs FyrisÃ¥n som faktiskt är namngiven i Vägverkets databas. Namnet har funnits med länge och pÃ¥ den äldsta karta jag hittat över omrÃ¥det, som är frÃ¥n 1640, är bron utmärkt med namnet ”Skiermansz broo”. Det är onekligen ett rekord bland de broar jag hitintills gÃ¥tt igenom.

Jag tog med en gammal bild för de är alltid kul att titta på och jag skall faktiskt försöka hitta fler till framtida inlägg. Bilden är tagen 1927 och visar Skärmans bro innan man rätade ut vägen. I den nedersta bilden har jag försökt fotografera från samma plats som den tidigare fotografen. Träd och buskar hindrade mig från att ta en bild från åsryggens topp men jag hoppas att den ger en liten bild av hur det ser ut idag. Det hade varit bättre med en vinterbild där de gamla brofästena varit mer synliga men jag vill komma vidare i min brospaning så vi väntar inte.

Här är bron på Google Maps.

Gammalt fotografi taget av August Fredrik Schagerström 1927

Detta är inlägg nummer 16 i serien om broar över Fyrisån.

Måste säga att det här var ett betydligt trevligare utflyktsmål än alla betongbroar som jag klättrat runt på den senaste tiden. Nu känns det nästan lite synd att det bara är broar jag skriver om för här finns det betydligt mer att se. Den gamla miljön är intim och inte så exploaterad som Ulva kvarn och förklaringen är väl att området har skötts av privata arrendatorer under alla år med andra intressen än att bygga turistattraktioner. Med eller utan små beskrivande skyltar är ändå miljön fantastisk och absolut värt ett besök.

Redan på 1200-talet skall det ha funnits en kvarn här vilket gör Ekeby kvarn till en av Upplands äldsta kvarnar. Dagens kvarnbyggnad är dock betydligt yngre och uppfördes 1791. Vad gäller broarna så det lite mer osäkert men man gjorde en stor ombyggnad 1928 efter att en kraftig vårflod hade skadat dammen. Spången som ni ser på den första bilden skall ha uppförts i samband med detta bygge. Kvarnen har sedan genomgått ytterligare några reparationer men tyvärr hitta jag ingen information om dessa.

Den sista bilden visar en spång som ligger ungefär 100 meter söder om kvarnen längs den östra rännan. Ägare blev nog lite förvånad när jag frågade om jag fick kliva in på tomten och ta lite bilder. Spången har de byggt för att fåren skall komma ut på ön och självklart tog jag tillfället i akt och gick en vända själv. Det förvånade mig hur stor kvarnanläggningen egentligen är. I princip är hela öns västra sida är förstärkt med en kraftig stenmur vilken är svårt att upptäcka om man inte har möjlighet att komma ut på ön.

Ekeby kvarn på Google Maps.

Detta är inlägg nummer 15 i serien om broar över Fyrisån.