Scribo — perspektiv på närmiljön

Bron vid Fyrisvall, Ärentuna socken. Jag fick en fråga om denna bro för någon vecka sedan men kunde inte svara och tänkte att de vore tusan om det inte finns något skrivet om den. En sista utväg brukar vara Upplandsmuseets bibliotek som är en riktig guldgruva. De har bedrövliga öppettider men lyckas man ta sig dit blir man sällan besviken. Även denna gång blev jag glatt överraskad och i en pärm med byggnadsinventeringar från 1976 hittar jag ett handskrivet A4 med några intervjuanteckningar. Man har talat med den som ägde gården mellan 1921 och början på 1970-talet och han berättar lite om dess historia.

I slutet av 1880-talet köptes det som var kvar av den gamla byn Vallby upp och slogs ihop till en enhet. Köparen ändrar samtidigt namnet till Fyrisvall och det är även han som bygger bron och vägen öster om ån. Bron genomgår en ombyggnad 1954 och jag antar att det är denna version vi kan se idag.

En annan intressant sak som gÃ¥r att läsa i anteckningarna är att 1950 bestämde man sig för att flytta mangÃ¥rdsbyggnaden som tidigare stod nere vid Ã¥kanten. PÃ¥ TV har man ju sett när hus flyttas med hjälp av jättemaskiner och hur man minutiöst mäter och väger allt. Vid flytten av Fyrisvall använde man hästar och spel och det ”gick mycket bra” enligt ägaren. Huset, som är frÃ¥n början av 1760-talet, är ingen liten kÃ¥k som ni kan se pÃ¥ bilderna och jag är mycket imponerad. Tänk om man kunde fÃ¥tt vara med när flytten gjordes.

Uppdatering: Jag hittade en gammal bild från 1943. Detta är alltså innan man flyttar byggnaden och renoverar bron. Jag kan väl även nämna att öppettiderna på Upplandsmuseet har ändrats sedan jag skrev inlägget och är betydligt bättre.

Bron på Google Maps.

Detta är inlägg 19 i serien om broar över Fyrisån.

Svartvita bilden: Paul Sandberg, dec 1943

Jag blev riktigt glad när jag såg den här bron eller rättare sagt spången vid gården Lilla Skärna. Trots att jag inte hittat någon information om den tycker jag att den är en av de mer intressanta av Fyrisåns broar. När jag under de senaste månaderna plöjt igenom en stor mängd böcker och kartor så hittar man då och då referenser till olika spänger. Jag har inte haft någon riktig bild av hur dessa kan ha sett ut men här har vi faktiskt en på riktigt.

Det var ett återkommande problem att vårfloden rev med sig broar och spänger så jag gissar att denna spång inte är sekelgammal. Nu blir man inte speciellt mycket klokare genom att bara spekulera så om någon vet något mer vore det jättekul om ni kunde skriva en kommentar och berätta lite.

Här hittar ni bron på Google Maps.

Detta är inlägg 18 i serien om broar över Fyrisån.

Det här två broarna över Fyrisån stod klara 2006. De var en del i det stora motorvägsprojektet Uppsala-Mehedeby som innehöll över hundra nya broar.

Som ni kanske förstår finns det inte mycket att berätta om en så här ny bro. Den följer inga tidigare färdvägar och området har de senaste seklen varit åkermark. När jag letade information så fann jag trots detta några sidor som har med broarna att göra. Den första är en sida som visar bilder från själva bygget och sånt gillar jag. Den andra är den arkeologiska årsberättelsen som gjordes i samband med vägbygget. I den första rapporten från 2002 kan man läsa lite om området runt broarna och det är texterna om Fullerö och Skärna som är intressanta. Rapporten är faktiskt ovanligt pedagogisk och var ett riktigt nöje att läsa. Inte så mycket för broarnas skull utan mer för att den på ett enkelt sätt förklarar hur det arkeologiska arbetet fungerar.

En annan ska som bör nämnas är vägbeläggningen som är lite ovanlig. Här har man valt betong istället för asfalt och orsaken att den håller betydligt längre. Asfalten måste läggas om vart 7:e år medan betong bara behöver slipas ner vart 20:e år. En annan bieffekt är att den ljusa vägbanan gör att man kan minska belysningen med 30% vilket inte är så illa.

Bron kan ni se här på Google Maps.

Detta är inlägg nummer 17 i serien om broar över Fyrisån.

Den här bron väster om Storvreta är byggd 1984 eller rättare sagt den senaste versionen av bron är byggd 1984. I slutet av 1930-talet rätade man ut den gamla landsvägen och väg 290 fick sin nuvarande sträckning. Det som är kul är att namnet pÃ¥ bron har fÃ¥tt vara kvar och det är en av de fÃ¥ broar längs FyrisÃ¥n som faktiskt är namngiven i Vägverkets databas. Namnet har funnits med länge och pÃ¥ den äldsta karta jag hittat över omrÃ¥det, som är frÃ¥n 1640, är bron utmärkt med namnet ”Skiermansz broo”. Det är onekligen ett rekord bland de broar jag hitintills gÃ¥tt igenom.

Jag tog med en gammal bild för de är alltid kul att titta på och jag skall faktiskt försöka hitta fler till framtida inlägg. Bilden är tagen 1927 och visar Skärmans bro innan man rätade ut vägen. I den nedersta bilden har jag försökt fotografera från samma plats som den tidigare fotografen. Träd och buskar hindrade mig från att ta en bild från åsryggens topp men jag hoppas att den ger en liten bild av hur det ser ut idag. Det hade varit bättre med en vinterbild där de gamla brofästena varit mer synliga men jag vill komma vidare i min brospaning så vi väntar inte.

Här är bron på Google Maps.

Gammalt fotografi taget av August Fredrik Schagerström 1927

Detta är inlägg nummer 16 i serien om broar över Fyrisån.

Måste säga att det här var ett betydligt trevligare utflyktsmål än alla betongbroar som jag klättrat runt på den senaste tiden. Nu känns det nästan lite synd att det bara är broar jag skriver om för här finns det betydligt mer att se. Den gamla miljön är intim och inte så exploaterad som Ulva kvarn och förklaringen är väl att området har skötts av privata arrendatorer under alla år med andra intressen än att bygga turistattraktioner. Med eller utan små beskrivande skyltar är ändå miljön fantastisk och absolut värt ett besök.

Redan på 1200-talet skall det ha funnits en kvarn här vilket gör Ekeby kvarn till en av Upplands äldsta kvarnar. Dagens kvarnbyggnad är dock betydligt yngre och uppfördes 1791. Vad gäller broarna så det lite mer osäkert men man gjorde en stor ombyggnad 1928 efter att en kraftig vårflod hade skadat dammen. Spången som ni ser på den första bilden skall ha uppförts i samband med detta bygge. Kvarnen har sedan genomgått ytterligare några reparationer men tyvärr hitta jag ingen information om dessa.

Den sista bilden visar en spång som ligger ungefär 100 meter söder om kvarnen längs den östra rännan. Ägare blev nog lite förvånad när jag frågade om jag fick kliva in på tomten och ta lite bilder. Spången har de byggt för att fåren skall komma ut på ön och självklart tog jag tillfället i akt och gick en vända själv. Det förvånade mig hur stor kvarnanläggningen egentligen är. I princip är hela öns västra sida är förstärkt med en kraftig stenmur vilken är svårt att upptäcka om man inte har möjlighet att komma ut på ön.

Ekeby kvarn på Google Maps.

Detta är inlägg nummer 15 i serien om broar över Fyrisån.

Det hela började runt förra sekelskiftet med en liten båt som fabrikör J.E Blomqvist använde till att transportera besökande till hans missionsmöten. Han var lekmannapredikant i Storvreta men är nog mer känd för att ha startat en av de första möbelfabrikerna i byn. Runt 1910 tröttnar Blomqvist på att man inte lämnar hans båt ifred och en spång byggs över ån. Den får stå där ända fram till 1931 då militären bestämmer sig att det behövs bättre doningar och låter ingenjörstrupperna uppföra en ordentlig träbro på platsen. 1969 ersätter man träbron med dagens fantastiska betongkonstruktion.

Suck, tro det eller ej men jag är vansinnigt trött pÃ¥ att fota betongbroar. Nu vet jag att det är ett antal kvar sÃ¥ det är bara att bita ihop och försöka hitta nÃ¥got positivt i det hela. Det som livade upp denna bro var skräpet runt den och en färgglad doftgran var ett betydligt roligare motiv än själva bron. Ni fÃ¥r en liten bild pÃ¥ den ocksÃ¥ för jag kommer alltid minnas bron som ”bron där jag hittade doftgranen” sÃ¥ de hör helt enkelt ihop.

Här hittar ni bron på Google Maps.

Detta är inlägg nummer 14 i serien om broar över Fyrisån.

Den här vägsträckan förbi Vattholma är en ny konstruktion och följer inte någon gammal häradsväg. Tidigare gick landsvägen rakt norrut och passerade Lena kyrka innan den fortsatte upp mot Vattholma station. Jag hade svårt att hitta något om byggåret men hos Wikipedia står det att väg 703 var väg 290 före 1970-talet, vilket borde betyda att förbifarten byggdes runt 1970. Den nuvarande bron är dock av ett senare datum, nämligen 1983.

För dem som inte gasar på för fullt över bron finns det faktiskt lite att upptäcka i området. Strax söder om Ekeby ligger några gravfält med inte mindre än 270 synliga gravar varav ett 90-tal är högar. Svänger man av mot norr och Lena kyrka kan man besöka Lena sockenstuga som är ett av länets byggnadsminnen. Passerar man Lena kyrka och tar till vänster så dyker snart nästa byggnadsminne upp, Altomta gård.

På den östra sidan av Fyrisån finns det mer att se. Norr om brofästet hittar man Lenabergs gruva och Stenby gruva vilka består av nio gruvhål samt två stora kalkugnar. Området verkar inte speciellt tillgängligt men jag planerar själv att åka dit och fotografera när jag får tid över. Ett par ordentliga skor och lite envishet brukar lösa det mesta.

Mitt bestående minne av bron, förutom den otroliga mängden mygg som anföll när jag fotograferade nere i vassen, var när jag klättrade omkring på vägbanken. Med kameran för ögat kände jag hur det sved till på benet men tänkte att lite tistlar stoppar inte mig. Jag tog några bilder till men svidande övergick till smärta och till slut var jag tvungen att se vad som pågick. Ett gott råd, stå inte i myrstackar för det gör riktigt ont och dessutom gör man så fåniga rörelser efteråt.

Här är bron på Google Maps.

Detta är inlägg nummer 13 i serien om broar över Fyrisån.

Vad kan jag säga om denna bro då? För det första så höll jag på att missa den totalt. Av någon konstig anledning glömde jag bort bron varje gång jag åkte upp till Vattholma. När jag slutligen kom ihåg den så hade det börjat regna och det var inte speciellt lockande att göra några längre promenader. Jag brukar vara envis men kombinationen elstängsel, lerig åker och regn gjorde att jag nöjde mig med ett par bilder på avstånd.

Det enda jag med säkerhet kan säga är att den första bron byggdes i samband med att järnvägen drogs till Vattholma 1874. Jag har inte hittat nÃ¥gra uppgifter om dagens bro men mellan Ã¥ren 1991 och 1997 sÃ¥ byggdes det dubbelspÃ¥r pÃ¥ sträckan Uppsala – Gävle. Rimligtvis bör det ha krävts en breddning av bron men jag kan inte svara pÃ¥ om det gjordes i samband med detta arbete eller vid nÃ¥gon tidigare renovering. Med andra ord: jag har inte en aning, sÃ¥ man kan undra varför jag skrev alla dessa meningar? Jag skall skärpa mig i fortsättningen ;-)

Här är bron på Google Maps

Detta är inlägg nummer 12 i serien om broar över Fyrisån.

Det har funnits en bro på den här platsen under mycket lång tid och den finns med på alla kartor som jag funnit över området. Även namnet Fäbron verkar gå långt tillbaka i tiden och första belägget hitta jag i en karta från 1710. Det här gav mig ett lite hopp om att det skulle finnas något skrivet om bron men ack vad jag bedrog mig. Inte så mycket som en textrad har jag hittat.

Man kan säkert hitta mer i gamla dom- och kyrkböcker osv. men skall man hålla på med sådant lär jag inte ha tid med något annat. Jag nöjer mig med att bläddra i det som finns på biblioteket för där kan jag alltid smita in en stund efter jobbet. Jag måste också tillägga att jag har en viss beundran för de som sitter och översätter äldre texter till begriplig svenska. Många av de texter jag stött på kunde lika gärna varit skrivna med hieroglyfer. Handstilar och ålderdomlig stavning gör dem väldigt svåra att tyda och dessutom får jag känslan av att det var betydligt viktigare att texten var vacker med snirklar och svängar än att den faktiskt gick att läsa.

Här kan ni se bron på Google Maps.

Detta är inlägg nummer 11 i serien om broar över Fyrisån.