Arkiv för 'Broar & Vattendrag'

Broar över Fyrisån, Luthagsbron

07 april 2011

Luthagsbron med polishuset i bakgrundenBuss passerar över Luthagsbron

Luthagsbron uppfördes 1973 i samband med att man byggde etapp två av Luthagsleden. Det fanns faktiskt planer på en bro redan på 1940-talet och flera förslag togs fram. Tydligen fastnade man i vad som verkar ha varit en klassisk långbänk och inget hände. Planerna realiserades först när man började bygga trafikleden Enköpingsvägen – Råbyvägen. Arkitektoniskt kan man väl säga att bron är ett klassiskt exempel riktigt tråkig betongbro. Det är en rambalksbro med åtta pelare och spännvidden 32 meter.

Stadskarta från 1970

När jag skulle skriva om bron så slog det mig hur ny den är i jämförelse med de andra broarna i staden. På en karta från 1970 ser ni hur det såg ut innan bron kom på plats (Luthagsesplanaden har jag kladdat rosa på). Jag misstänker att sträckan över Haglunds bro var väldigt trafikerad innan denna bro kom på plats.

På senare år har man försökt göra något åt den tråkiga betongen. I slutet av 1980-talet och ytterligare en gång i slutet på 1990-talet försökte man liva upp väggarna i cykeltunnlarna genom att låta några graffitikonstnärer måla väggarna. Tyvärr förstördes målningarna vilket jag tycker är synd. Jag avskyr vanligt klotter men när det görs ordenligt (och lagligt) kan dessa ”masterpices” vara riktigt snygga.

tunnlarna under Luthagsbron med mosaik och träpanel

2010 lät man elever från landskapsarkitektprogrammet klä den västra tunneln i mosaik. Projektet kallades ”Ringar på vattnet” och jag tycker det blev superfint. Infarten till den östra tunneln har man klätt in i trä vilket gör betongen lite mjukare så det kanske finns hopp för detta betongmonster.

Jag måste ta upp en sak om byggåret. Om ni går ut och söker på detta kommer ni hitta lite olika årtal nämligen 1973, 1974 och 1977. Det som förvirrar är att man blandar ihop när något byggs och när det invigs. Luthagsleden byggdes i tre etapper. Den andra etappen med bron, Kyrkogårdsgatan – Kungsgatan, byggs mellan åren 1972-1974 och invigs antagligen 1974. Hela Luthagsleden fram till Väderkvarnsgatan invigs 1977. Det årtalet jag tagit fasta på är 1973 som står som byggår i Trafikverkets databas BaTMan. Jag antar att det är året då bron faktiskt uppförs.

Bron på Google Maps

Detta är inlägg 33 i serien om broar över Fyrisån.

Broar över Fyrisån, Fyrisspången

05 februari 2011

Fyrisspången från västra sidan med Fyrisskolan i fondenFyrisspången över den fusna Fyrisån

Historien om hur Fyrisspången kom till är ganska fantastisk. Det var nämligen så att under en period hade Fyrisskolan undervisningslokaler på båda sidorna av Fyrisån. För att nå sina klassrum i gamla Hästens skofabrik (Länsförsäkringar) på andra sidan ån tvingades eleverna ta svängen över Luthagsbron vilket var både irriterande och tog tid från lektionerna. Slutligen vände man sig till kommunen med önskemål om en ny gångbro över ån. För att minska kostnaderna erbjöd sig eleverna på yrkeslinjen att hjälpa till med bygget och kommunen var inte helt negativa till idén. Förslaget till bro var dock inte vad eleverna hade önskat. Det talades om att slå ner gamla telefonstolpar i ån och dessutom var stadsfullmäktige inte eniga.

Eleverna valde då att göra något helt oväntat. I hemlighet började man bygga en egen bro på skolan. En lärare tog fram ritningarna till en bågbro med dragband som skickades till Chalmers i Göteborg för ett godkännande. Pengar till bygget kom från teaterföreställningar som skolans teatergrupp anordnade samt en mindre del från sponsorer.

Tre år senare var bron klar och det enda som återstod var att få tillstånd att sätta upp den. För att lösa detta tog man en vild chansning. Skolan ansökte om att få uppföra en föreställning på Stora torget på en stor scen. Man fick tillståndet men istället för scenmaterial transporterade man dit bron i två delar och i skydd av mörkret monterade man ihop den. Nästa dag, under sång och musikföreställningen, meddelade man att bron skänktes till Uppsala kommun. Kommunen kunde inte annat än att acceptera gåvan och när man nu hade en bro var beslutet inte svårt. Redan efter ett dygn på Stora torget kunde bron lyftas på plats.

Fyrisspången uppfördes den 20 oktober 1981 och invigdes en vecka senare. Brons ursprungliga namn var Heimdalsspången efter kvarteret på åns östra sida men även efter guden Heimdall, väktare vid Bifrostbrons krön. Namnet byttes till Fyrisspången 2004 för att hedra de som byggt bron. Bron är 25 meter lång och 1,4 meter bred. För att testa hållfastheten ställde sig hundra elever (c:a 7 ton) på bron och den böjde sig inte mer än 1,2 cm. 2007 fick bron en ordentlig belysning vilket var ett elevprojekt tillsammans med kommunen och Länsförsäkringar.

Bron på Google Maps

Detta är inlägg 32 i serien om broar över Fyrisån.

Broar över Fyrisån, järnvägsbron i Uppsala

08 januari 2011

Järnvägsbron över Fyrisån, bågbro 1907

Den första bron på platsen var en bågbro av nitad järnbalk. Den uppfördes någon gång mellan 1871 och 1873 i samband med att man anlade järnvägen till Krylbo. Jag hade stora svårigheter att hitta en bild på denna bro men slutligen fann jag den i fonden på ett gammalt vykort postgånget 1907. Det är en ingen bra bild men den ger i alla fall ett hum om hur bron såg ut.

Järnvägsbron över Fyrisån, fackverkskonstruktion Järnvägsbron över Fyrisån, fackverkskonstruktion

I juni 1923 ersattes den av en ny nitad järnbro av fackverkskonstruktion. Biderna ovan är dock yngre. Dalabanan elektrifierades 1934 och på den nedre bilden ser vi Fyriskolan som byggdes 1945.

Järnvägsbron över Fyrisån, fackverkskonstruktion 2011Järnvägsbron över Fyrisån, fackverkskonstruktion 2011

1997 hade den tjänat ut och man bytte den mot den bro vi kan se idag. Den är totalt 70,5 meter lång och 7 meter bred. Spännvidden är 52,4 meter. Bron är liksom den tidigare av fackverkstyp men utan de vackra nitarna. Jag gillar verkligen gamla nitade konstruktioner så jag måste erkänna att jag saknar den gamla bron.

Det sista bytet planerades mycket noga och under förberedelserna ockuperade man Fyrisskolans gård i flera månader. När man väl satte igång tog det två dygn att få bron på plats och tågtrafiken ersattes med buss. Som tack för lånet av skolgården byggde Banverket en basketplan åt skolan.

Bron på Google Maps

Fotograf första svartvita bilden okänd, de två andra Gunnar Sundgren.

Detta är inlägg 31 i serien om broar över Fyrisån.

Skiborden i Fyrisån

11 december 2010

Kvarnfallet med vinklade skibord

Varför är skiborden i Fyrisåns fall vinklade? Denna fråga som fått en hel stad att vandra runt med djupa veck i pannan har äntligen fått ett logiskt svar. Genom att vinkla in vattnet mot mitten minskar man krafterna mot åmurarna. Ett litet trix för att slippa återkommande reparationer av stränderna.

Skifteskarta från 1854. Islandsfallet och kvarnfallet
Skifteskarta från 1854. Islandsfallet och kvarnfallet

svartvit bild på Kvarnfallet 1875-1885
Kvarnfallet 1875-1885. Fotograf sannolikt Emma Schenson. Bild beskuren

Nu är det här ingen ny innovation och tittar man på gamla kartor ser det ut som skiborden var vinklade i fallet nedanför Islandsbron redan 1854. Svårt att avgöra om strecken verkligen visar på detta men eftersom de även finns med på yngre kartor får jag anta det. På samma karta är det fortfarande ett rakt vid kvarnfallet. Det äldsta bilderna jag hittat på kvarnfallet är från någon gång före 1885 och som ni ser är skiborden vinklade. Vi kan alltså anta att man byggde om fallet någon gång mellan 1854 och 1885.

Uppdatering: Fallet vid Islandsbron byggdes 1841.

Som ni märker tvekar inte den här bloggen att kasta sig över de svåraste mysterierna och försöka bringa klarhet ;)

Micksmossen, Lunsen

13 oktober 2010

Vatten och döda träd i Micksmossen, LunsenSpången över MicksmossenStubbe på den lilla ön i Micksmossen

Under svampturen i Lunsen förra helgen gick vi ned till Micksmossen. Här håller man på och återskapar de gamla våtmarkerna som fanns här innan man dikade ut området. Träden har man låtit stå kvar istället för att såga ner dem och det har skapat en väldigt speciell miljö. Det känns både overkligt och spöklikt att vandra omkring i den döende skogen och det knäpper och knakar i träden. Spången ni ser på bilden är 120 meter lång och det gäller att hålla reda på fötterna. Det finns två mötesplatser varav den ena är en liten ö som vi fikade på.

Området verkar vara ett populärt fotoställe. Det är första gången jag är här men möter man två fullutrustade fotografer får man anta att det inte är helt ovanligt. De stod och glassade med sina stativ medan jag fick sitta och vänta på de få korta solglimtar som dök upp. Har ni ett stativ så låt inte det stå hemma och skräpa om ni tänker ta er hit. En annan sak att ha i minnet är att på våren, innan algerna dyker upp, skall vattnet vara svart som natten. Det är något jag inte vill missa så jag lär återkomma men nya bilder i framtiden.

Läby vad

20 september 2010

Skylt Läbyvad hållplats
Läbyvad hållplats vid den nerlagda järnvägen mellan Uppsala och Enköping.

Historien är följande, 1521 är Gustav Vasa på flykt undan ärkebiskop Gustav Trolles soldater. De blir upphunna vid något som kallas Läby stenvad väster om Uppsala och i sina försök att undkomma råkar Gustav Vasa ramlar av hästen och ner i vattnet. Kungens män vänder om och skyddar honom medan han tar sig upp igen och kan rida vidare.

På 1800-talet när det fanns en nationalromantisk strömning i landet så ville man hedra denna händelse. Man antog att vadet låg längs med landsvägen och en minnessten restes 1835 vid Läbybron med texten ”Fosterländsk mannamod räddade här Gustaf Ericsson Wasa under striden för fäderneslandet i juni månad år 1521”. Det är bara ett problem, stenen sattes upp på fel plats.

Läbybron med minnessten
Läbybron med den felaktigt placerade minnesstenen.

Länsstyrelsen och Riksantikvarieämbetet pekar ut en annan plats för händelsen. När man dikade ut fälten söder om Läby kyrka på 1860-talet upptäckte man ett gammalt stenvad (vad 1). Vadet består av en 70 meter lång stenlagd sträcka över fältet som också antas vara en del av den gamla Eriksgatan. Två runstenar har hittats här och den ena står kvar med texten ” Jarl och Karl och Igulbjörn lät resa dessa stenar och göra denna bro efter Jovur sin fader”.

Runsten och stenvadet söder om Läby kyrka
En tidig vårmorgon vid den så kallade ”runstensbron”.

Nu stannar det inte här för det finns ytterligare ett stenlagt vad några hundra meter österut (vad 2). Det ligger precis nordost om Vadbackahögen (tidigare Vabackahögen) och vissa menar att detta mycket väl kan vara Läby vad. Enligt Riksantikvarieämbetets Fornsök så skall denna plats vara märkt som Läby vad på en karta från 1630-talet. Tyvärr har jag inte hittat kartan man refererar till. Det är antagligen svårt att avgöra vilket av de två vaden som är det rätta så vi får nog leva i ovisshet.

Karta över stenvad vid Hågaån

Det som är lite lustigt är att trots att dessa uppgifter har varit kända i över hundra år fortsätter man att koppla händelsen till fel plats. Just nu står det fel i Wikipedia och i somras hittade jag en nyutgiven guidebok med samma fel. Att jag startade inlägget med en skylt på Läbyvad hpl är att jag har läst att även den har fått sitt namn på grund av denna miss. Det är nog dags att sätta upp en informationsskylt vid minnesstenen så vi slipper se detta upprepas.

Länk till Läby vad på Google Maps.

Broar över Fyrisån, Strandängsspången

25 augusti 2010

Strandängsspången över Fyrisån

Strandängsspången har fått sitt namn efter den lilla trekantiga parken Strandängen som ligger norr om järnvägen på åns östra sida. Bron lyftes på plats den 15 mars i år och öppnades för allmänheter den 23 juni. Namnet fastställdes av namngivningsnämnden den 24 augusti 2010.

Det finns inte mycket att skriva om denna bro förutom att räkna upp ovanstående fakta. Jag läste lite om brons placering innan den kom på plats och då oroade man sig för att det skulle ske olyckor med den korsande trafiken på åns östra sida. Nu när bron är på plats verkar detta inte vara ett problem. Bron viker av direkt mot norr och ner för en lite ramp innan man ansluter till den korsande cykelvägen. Här blir det inga farter och jag tror att olycksrisken är liten.

Denna bro finns ännu inte på någon karta men jag kommer att uppdatera inlägget med en länk när den dyker upp

Detta är inlägg 30 i serien om broar över Fyrisån.

Broar över Fyrisån, Idunspången

25 augusti 2010

den gröna Idunspången vid Fyrisvall

Idunspången har fått sitt namn efter kvarteret Idun på åns östra sida. Den lyftes på plats den 11 mars i år och öppnades för allmänheten den 23 juni. Namnet fastställdes av namngivningsnämnden den 24 augusti 2010.

Det mest kontroversiella med denna bro är väl ändå färgen. Den limegröna färgen skall vara anpassad till färgskalan på balkongerna i det nya bostadsområdet på Fyrisvallen. Personligen tycker jag det är trevligt och det lyfter den annars ganska tråkiga stålkonstruktionen. Uppsala har inte så mycket färglada byggnader och då kan man utan tvekan tillåta sig en klick här och där utan att det blir tivoli av det hela. En annan sak som skiljer ut bron är att den är bredare på mitten. Jag har inte lyckats lista ut om det bara är en designgrej eller om det finns någon djupare tanke bakom utformningen.

Balkoner på de nya husen vid Fyrisvall

En mycket debatterad sak är den strand man byggt alldeles bredvid bron och som inte är en strand. Kommunen säger att det bara liknar en strand och rekommenderar ingen att bada där. Nu verkar folk inte bry sig om att det är en låtsasstrand utan tycker det är trevligt med en strand och badar där ändå. Ni ser den på den översta bilden.

Slutligen vill jag visa en bild från dagen efter brolyftet. Tyvärr kunde jag inte vara på plats när det hände men så är det ibland.

Idunspangen håller på att monteras

Bron är så pass ny att de inte finns med på någon karta. Jag uppdaterar inlägget med en länk när det den dyker upp.

Detta är inlägg 29 i serien om broar över Fyrisån.

Fyrisån, högt och lågt

13 augusti 2010

När jag bläddrade bland mina bilder insåg jag att jag kunde göra en lite jämförelse av vattenståndet i Fyrisån. Bilderna på vårfloden är tagna i april i år och de andra för ungefär tre veckor sedan. Enligt statistiken på Fyrisåns webbplats har jag har lyckats ganska bra med att pricka in de högsta och lägsta nivåerna.

På bilderna med högt vattenstånd är nivån runt 95 centimeter över Islandsfallets tröskel och det är bara 10 centimeter under toppnoteringen i år. På dem med lågt vatten är nivån 15 centimeter över tröskeln vilket är precis innan regnen började här i Uppsala. Rekordet är 140 centimeter 1898 och tittar man på bilderna kan man misstänka att en del av stränderna skulle få följa med ut i Ekoln om det hände igen.

Högt vatten i Fyrisån nedanför StadsträdgårdenLågt vatten i Fyrisån nedanför Stadsträdgården

Asptrappan vid Islandsfallet. Här ser man tydligt att det är lite mer fart på vattnet under vårfloden.

Högt och lågt vatten vid fisktrappan nedanför Islandsfallet