Scribo — perspektiv på närmiljön

Det har väl inte undgått någon Uppsalabo att vi haft problem med höga vattennivåer i Fyrisån. Jag, som så många andra, var ute redan förra fredagen och fotograferade händelsen. Trots det bestämde jag mig för att inte stressa fram ett inlägg. Jag ville läsa på innan jag publicerade något det brukar försena det mesta.

Det som är kul är att jag har lyckats leta upp några jämförelsebilder. Själv älskar jag jämförelser så jag antar att det måste finnas fler som gör det. Jag har skrivit ett liknande inlägg om vårfloden 2010 men förhoppningsvis misstycker ingen ifall jag upprepar mig lite. Vi börjar med jämförelsebilderna för att sedan titta på fakta och lite historia. Ni förstår säkert själva vilka bilder som visar vårfloden och vilka som inte gör det.

Vid Kvarnfallet pressade vattnet på med ordentlig kraft. Även delar av Gotlandsparken försvann under vattnet. Den undre bilden visar en solig septemberdag.

Den mest dramatiska synen utgjordes nog av restaurangen i Gillberska gårdens källare strax söder om Kvarnfallet. Här steg vattnet rejält och fyllde uteserveringen.

Det största problemet hade vi mellan Skolgata och S:t Olofsgatan där vattnet var på väg över åmurarna. Till att börja med förstärkte man med sandsäckar men det verkar som nivån höll sig någon centimeter under kanten.

En liten personlig fundering jag haft är hur väl den lilla sandstranden (som kommunen menar inte är en sandstrand) vid Idunspången skulle överleva en riktig vårflod. Jag får väl åka hit och titta igen när vattnet sjunkit undan.

Man skall komma ihåg att stora delar av Luthagen ligger väldigt lågt. När vårfloden pressar på uppstår en hel del problem som till exempel vattenfyllda källare. Trots att vattnet inte rann över kanten så brukar det hitta andra vägar. Jag gick en vända i området och på åtminstone en plats pumpade vattnet upp ur en dagvattenbrunn.

När det gäller att jämföra vattennivåerna så finns det inte många ställen som visar detta. En mätpunkt som är tillgänglig på nätet är en som mäter vattnets höjd över fallkanten på Islandsfallet. Jag misstänker att den bara ger en väldigt lokal bild av läget men vi får nöja oss med den.

Vattennivåerna har som sagt varit ovanligt höga men inte nått toppnoteringen från 1898 då vattnet nådde 1,4 meter över mätpunkten. Som ni ser i diagrammet ovan var vi nära med en notering runt 1,25 meter den 19 april. Som en jämförelse så ligger nivån runt 0.15-0,2 en torr sommar.

För den som är intresserad går det att hitta översvämningskartor över Uppsala. I ett ”worst-case scenario” så kommer stora delar av Uppsala få problem. Man räknar här med något som kallas 100-års flödet (rosa på kartan) vilket statistiskt kommer att ske vart hundrade år. På bilden finns även en teoretisk uträknad vattennivå (streckat på kartan) som motsvarar en riskklass 1 för dammar. Den senare nivån är det gissningsvis inte så stor chans att vi kommer att få uppleva men det kan ju alltid vara bra att räkna på det.

Slutligen kan jag ju inte låta bli att visa några gamla bilder från Luthagen. År 1900 var man tvungen att ta sig fram med roddbåt längs gatorna. Det är Skolgatan vi ser på den övre bilden. Här kan man skymta Eddaspången i fonden (den flyttades 1901 till sin nuvarande plats). På den undre bilden ror man omkring på Götgatan och har korsningen med Skolgatan alldeles bakom sig.

Här är ovan ser ni en karta över vilka områden som man tror var påverkade av översvämningen 1900. Röda ringen visar platsen för de gamla fotografierna. Jag hoppas att vi inte får uppleva det igen.

Phuu, det blev en riktig långt inlägg och vi får väl se om jag får skriva ett nytt nästa år.

Ett busshållplatsinlägg, ja varför inte? I brist på utflykter blir man lite desperat ibland. Dagen till ära skulle det kunna vara ett mycket långsökt aprilskämt. Nu tror jag inte riktigt inlägget når upp till den nivån.

Fickhållplats

Klackhållplats

Timglashållplats / Dubbel stopphållplats

Enkel Stopphållplats

Körbanehållplats

Vägrenshållplats

Glugghållplats

Avskild hållplats

Det handlar egentligen om all den överskottsinformation som kommer med att driva den här bloggen. För det mesta är det trevligt med ny kunskap men ibland blir det fel. Busshållplatser är ett typiskt exempel på sådan information.

Ända sedan jag lärde mig detta har jag inte kunnat få ut informationen ur skallen. Varje gång jag passerar en busshållplats tänker jag ”Oj, titta där, en klackhållplats” eller ”Ja det där var en typisk fickhållplats”. Det är precis som när man har en melodi i huvudet som man inte kan sluta nynna på.

Jag misstänker att de flesta som läser den här bloggen inte har försökt lära sig namnen på olika typer av busshållplatser. Nu sprider jag informationen vidare som ett dåligt aprilskämt. Kanske kan jag bli av med denna fixering om någon annan får den. Berätta gärna om jag lyckats med min onda plan ;)

Hur är det själva, har ni liknade hang-ups på saker som inte är speciellt livsavgörande? Själv har jag faktiskt en till som jag kanske kan berätta om i en annan bloggpost.

En tidig promenad på julaftonsmorgon. Stan är tom och kommersen har inte starta ännu. Det var skönt att få vandra runt i stillhet även om snön stack i ansiktet, lite som att ta ett djupt andetag innan ruschen. Nu skall bara de sista klapparna slås in innan det är dags att umgås, äta och lyssna på julklappsrim.

Jag önskar er alla en riktigt God Jul!

Grattis bloggen! Jag skall erkänna att jag höll på att missa bemärkelsedagen men kom på det i sista sekund. Som ni säkert märkt har jag tvingats prioritera andra saker än bloggen den senaste tiden.

Hur som helst, det är fantastiskt att man hållit på med detta i 6 år. Det roliga är att bloggandet faktiskt blivit enklare eller rättare sagt mer avslappnat med åren. Tiden har nog gjort att jag verkligen låtit den bli den hobby, utan prestationsångest och deadlines, som var tanken.

En annan kul sak är att det bara känns som första halvlek. Jag skriver ju ner alla idéer jag får och det kommer även in fina tips från läsare. Det här har gjort att de börjat samlas på hög, en riktigt stor hög. Som ni förstår är det här ett angenämt problem. Någon idétorka lär jag inte drabbas av under de närmaste åren.

Jag måste också säga att det är otroligt givande när man upptäcker att det finns läsare som gillar det man skriver. Det går aldrig att tacka nog för den inspirationen. Tack allihopa!

Nu har jag varit ute på min första svamppromenad i Lunsen. Det gav två nävar kantareller vilket var tillräckligt för ett par ordentliga svampmackor.

Överlag så var det väldigt tomt på svamp. Det stod någon halvtorkad flugsvamp här och där och kantarellerna var väl i princip den enda svampen jag hittade. De växte djupt nere i mossan och fanns i två varianter, riktigt stora eller pärlstora skott hur man nu skall tolka det.

Det är möjligt att det finns andra sorter där ute men det är inget för mig. Jag har flera gånger blivit bjuden på blandsvampsanrättningar men de är oftast en besvikelse. Nä, jag håller mig till fyra sorter: kantareller, trattkantareller, gul trumpetsvamp och Karljohan. Goda och lätta att känna igen.

Igår passerade jag en av de nya Fru Gårman skyltarna som finns här i Uppsala. Jag tog några bilder men tänkte till både en och två gånger innan jag bestämde mig för att visa dem här på bloggen. Debatten om skyltarna har nämligen spårat ur allt för många gånger. Nu är detta ett fenomen som finns i staden och därför tillåter jag mig att ha en åsikt.

Det jag reagerar på är att man inte använt sig av den självklara lösningen och skapat en könsneutral skylt. Genom att ha två olika skyltar känns det som man förstärker skillnaderna istället för tvärt om. Att fortsätta stilisera halvägs gör ju dessutom att man ofta måste förstärka de stereotyper som många säger sig vilja motverka. Här har man onekligen gjort en tankevurpa.

Det finns dock en annan mycket viktig punkt som jag saknat i debatten. I det här fallet kanske det inte skapar några större problem men det är en viktig principiell fråga. Låt mig förklara:

Om jag åker till ett annat land och möter olika vägskyltar, oavsett hur snarlika de är, så förutsätter jag att dessa skillnader har ett trafikrelaterat syfte. Det kan till exempel vara olika lagar och regler. Däremot skulle jag inte i min vildaste fantasi utgå ifrån att det fanns olika skyltar för samma sak på grund av politiska symbolfrågor som inte rör trafiken. Det är ju som att leka gissningsleken med trafikanterna. Trafiken är helt enkelt inte en plats för tveksamheter! Här har man frångått tummregeln att vara så tydlig som möjlig utan att motivera det med trafiksäkerhet. Det finns det inga ursäkter för.

Upprustning av Dag hammarskjölds väg. En beläggning av betong läggs mellan Grindstugan och Flottsund. Foto: Paul Sandberg, 1935

Jag har tagit mig en liten funderare på det där med att dokumentera det ”ointressanta”. Jag har nämnt det i ett tidigare inlägg men jag tycker det är ett intressant ämne som jag vill spåna vidare på.

Idag är vi väldigt tacksamma över att fotografer som Alfred Dahlgren, Gunnar Sundgren och Paul Sandberg tog sig tid att fara runt och avbilda Uppsala. Dahlgren hade till och med ett uppdrag av kommunen att fotografera staden i början av 1900-talet. Lite kul med just hans bilder är att han skötte sitt uppdrag på söndagar vilket resulterade i att bilderna är väldigt folktomma. Hur som helst, de har gett oss en fantastisk bildskatt.

Idag har ju kameran fått en enorm spridning och vår omgivning blir dokumenterad på ett helt annat sätt. Frågan är om det vi hittar i dagens kameror är det som våra historiker kommer att leta efter. Visst, våra etnologer kommer att äska bilderna på våra påskmiddagar och dylikt men det är ju inte allt.

Arbetet pågår med att färdigställa Idunspången. Tydligen en mycket exklusiv bild?

Jag vill påstå att på vissa områden är det inte bättre än för hundra år sedan. När jag till exempel fotograferade Idunspången för något år sedan kom jag i samspråk med byggledaren. Först undrade han vad jag var för en filur som sprang runt och fotograferade allt. När jag förklarade vad jag höll på med så blev han väldigt intresserad och till och med frågade om jag kunde skicka några bilder. Tydligen tog de inga bilder själva och det gällde faktiskt i princip alla byggen. Om det över huvud taget togs några bilder så var det lokalpressen som var där och rapporterade.

Det är ju tydligt att vi missar mycket som sker runt omkring oss och som kanske borde få lite mer uppmärksamhet. Då och då får jag frågor om bilder på hus innan fasadrenoveringar, ombyggda vägar och liknade så intresset finns. En annan sak som man ofta glömmer bort att dokumentera är kontor och arbetsplatser. Jag har sett väldigt roliga bilder på min egen arbetsplats där föråldrade terminaler och askkoppar fyllde skrivborden.

Renovering av Järnbron. Foto: Romson 1931

Sen är det nog så att många tycker att har man fotat ett vägbygge så har man fotat alla. Jag vill påstå att det är tvär om. Varje händelse har sin egen historia. Jag har försökt hitta byggbilder till både på Luthagsesplanaden och av E4 till Stockholm (1972) med nedslående resultat. Jag tänker också på de bilder som jag faktiskt använt här på bloggen. Visst är det kul med dessa byggbilder och det ger en helt annan känsla än att se bara få se slutresultatet. Frågan är vem som tar dem nu?

Baksidan av Uppsala Centralstation under förändring. Något för framtida historiker?

Nu finns det faktiskt några undantag och det tydligaste exemplet är museiföreningen som har hand om Lennakatten. De dokumenterar vartenda litet steg som tas i bygget av deras nya spår och har gjort så under lång tid. En helt fantastisk skatt för den som senare vill skriva om det. Jag undrar om någon har brytt sig om de övriga delarna av stationen?

Det här gillar jag. Det är bloggen Kerstin Kokk som tagit sig tid att lägga in alla loppisar i Uppsala på en karta och dessutom fixat en beskrivning på vad man kan hitta i de olika butikerna. Ett fantastiskt initiativ som säkert har tagit en hel del tid i anspråk.

Jag gissar att det finns många som letar efter denna information och därför får ni en länk även härifrån. Ta en titt och låt er inspireras. Själv går jag inte så ofta på loppis utan hänger mest på antikvariat :) Det kanske är dag att fixa en antikvariatkarta…

Jag måste också tacka Kerstin för att hon ständigt ger mig flashbacks när det gäller gamla spel och annat som man växte upp med. Det är kul och se vad hon hittar i loppisarnas gömmor.

Länk till inlägget och loppiskartan.

Jag fick tidigare ett tips om att Klastorpsbron var under renovering. Jag tog mig självklart dit och tog några bilder både under och efter själva renoveringen. Nu har jag uppdaterat inlägget Broar över Fyrisån, Klastorpsbron med de nya bilderna.

Om ni undrar varför jag gör så här istället för att skriva ett nytt inlägg så har det en enkel förklaring. Jag tycker inte folk som söker efter något skall behöva leta runt bland olika blogginlägg för att hitta information. För att inte mina fantastiska prenumeranter och återkommande läsare skall missa något dundrar jag iväg ett sådant här inlägg istället.

Se där, det blev ju jul i år igen. Medan revbensspjällen kokade i äppelcider började jag gräva runt bland mina bilder. Det är bara att konstatera att jag fotar extremt lite under vintern. Några riktigt ”juliga” bilder finns inte och då menar jag sådana med julkulor, paketsnören och snötyngda granar. Jag bjuder istället på en klassisk Uppsalavy i vinterskrud.

Fototips: ovanstående vy är nästan finare om man tar sig upp i klädbutiken i Fenixhuset. Fönstret mot Gamla torget är visserligen rätt svårt att fota igenom och glaset kan stöka till färgerna. Man får också räkna med ett och annat höjt ögonbryn när man kryper runt där bakom skyltdockorna. Men vem bryr sig om några oförstående blickar i jakten på en bra bild :)

Jag önskar er alla en riktigt God Jul!