Scribo – perspektiv på närmiljön

Vilken fantastisk vecka! Skärgården har visat sin bästa sida och vädret har varit helt perfekt. Visst har ordet soltrött nämnts någon gång men bara som ett glatt konstaterande.

Jag vet inte vad det beror på men det är otroligt rogivande att ge sig ut på sjön. Kanske är det för att tiden inte längre är lika viktig utan det är andra saker som man funderar på. Ibland får man anpassa sig till någon broöppning eller se till att man inte anländer allt för sent till de mest populära gästhamnarna om man vill ha en plats. Det är dock inget man stressar upp sig över för det går lika bra att kasta ankar i närmsta vik.

Gästhamnar är väl det enda som kan störa friden förutom riktigt dåligt väder. Här kan det bli en hel del knuffande och inget skiljde denna resa från tidigare vändor. En natt var vi tvungna att lägga om förtöjningarna två gånger för att inte krossas av grannbåtarna. Man kan ju alltid hålla sig undan från dessa campingplatser men tomma förråd eller en dusch brukar ändå locka till ett besök.

Nåja, det mesta brukar man glömma så snart man vaknar upp i någon stilla naturhamn och får kastar sig i vattnet eller när man kommer ut på öppet vatten och frihetskänslan infinner sig igen. Det känns som ett privilegium att få vistas i den svenska skärgården och det är här som jag verkligen kan koppla av.

Trevlig midsommar! Jag missade hälsningen i morse för då satt jag som förblindad och läste på om Mora stenar. Ibland är man en riktig nörd :) Nåja, nu har jag i alla fall hunnit komma ut i den verkliga världen och dagen har bjudit på både en fantastisk segling och en njutbar grillning. Vad mer kan man begära av en midsommarafton.

Igår var jag ute och försökte fixa bilder till några inlägg som jag jobbar på. Tyvärr tyckte solen att fem minuter per timme borde räcka så det blev inte mycket av det. Däremot hittade jag denna egenkomponerade välkomstskylt vid väg 272. Någon skämtsam person har tydligen tröttnat på bilvraket som pryder infarten.

När det gäller vår ordinarie välkomstskylt så tycker jag att man kommit på en riktigt bra slogan. Vad bollen ska symbolisera är däremot en väl förborgad hemlighet. Jag har letat som tusan efter en förklaring utan att hitta någon. Om det finns någon där ute som vet mer, upplys mig.

Då var valborgsmässoafton över och de sista sviterna har passerat så man orkar sätta sig och skriva något. Det blev lite skralt med bilder och det kanske är bäst så. En mycket kort sväng på stan gav i alla fall en bild på mösspåtagningen i Slottsbacken. Det kanske inte syns men det var mindre folk i backen i år än vad det har varit de senaste åren. Några misstänkte att det berodde på att folk köade till Champagnegaloppen hos de olika nationerna och att någon dessutom tvingats öppna tidigare på grund av trycket. Vad är en mösspåtagning i jämförelse med att få dränka sin kropp i Champagne.

Bloggen kraschade i fredags och den har varit borta i över ett dygn. Inte så farligt egentligen eftersom jag inte fixar med den hela tiden men jag fick en chock när jag skulle uppdatera den och alla inlägg plötsligt försvann. Webbhotellet kunde till slut lägga tillbaka en backup eftersom mina egna var för gamla. Det är nog dags att se till att jag alltid har aktuella kopior på den.

Vad som däremot blev tydligt är hur kär den har blivit för avbrottet gav mig ångest. Inte så konstigt då man lagt ner ganska många timmar på innehållet men jag hade inte trott att det var så känsligt :) Nåja, nu är den tillbaka och allt är som det ska. Jag får helt enkelt vårda den lite bättre i framtiden.

Bild: Axel Sagerholm 1946, Olycka på Övre Slottsgatan.

När man sitter och bloggar är kaffe en oumbärlig ingrediens. Mina absoluta favoritmuggar är dessa två från Arabia med dödskallar :) Det är egentligen en likadan mugg som Muminmuggarna men med ett mönster designat av Tony Alfström enligt ett tryck i botten. Jag hittade dem på en fabriksutförsäljning för många många år sedan och tyckte de var ganska fräcka.

Igår så försökte jag hitta information om muggarna men det gav ett magert resultat. En finsk nätauktion var det enda stället där det fanns en bild (bilden ovan är min egen) och där kunde jag läsa att slutpriset blev ofattbart högt. Kan det verkligen vara sant?! Om det stämmer blir man ju alldeles svettig och jag får nog sluta trava dem bland de andra muggarna. De är ju fortfarande hela och fina så kanske är det läge att ersätta dem med några nya ur Muminserien. Det är ju utformningen som jag gillar med ett skönt öra och lagom storlek. Jag har lite svårt för ljummet kaffe och med dessa hinner jag dricka upp kaffet innan det kallnar.

Nu är det är dags att göra sig av med granen men i år känns det lite vemodigt. Granen har nämligen mått prima och barren sitter där de ska. Den senaste tiden har granen dessutom gett vårkänslor för den är helt täckt med nya skott. Jag kan faktiskt inte minnas när jag sist hade en så här bra gran.

Jag köper alltid den vanliga rödgranen eftersom jag tycker det ska lukta gran när det är jul. Att den tappar barren ibland är ett lågt pris att betala för en perfekt julstämning. I år har den som sagt varit snäll så förhoppningsvis slipper man hitta barr långt in i sommarmånaderna.

Idag skall jag ta och fixa mitt enda nyårslöfte och av bilden förstår ni säkert vad det är

Det verkar inte spela någon roll hur man organiserar innehållet för det man behöver kommer alltid att stå längst bak i skåpet. Efter att ha plockat ut och in alla burkar några gånger är man snart tillbaka i det vanliga kaoset. På senare tid har jag faktiskt gett upp och och låter ordningen sköta sig själv men vid jul började det ramla ut saker varje gång jag öppnade dörren så nu måste jag göra en insats.

Jag är normalt ganska ordningsam och detta får väl räknas till en av mina mörka hemligheter :) Hur har ni det själva med ”burkskåpet”, är det ordning och reda eller jagar ni ständigt efter ett passande lock?

Jag vet inte vad det är men ibland blir jag ruskigt trött på mitt bloggtema och jag har ofta funderat på att skriva ett nytt. Tyvärr har jag inga bra idéer så istället tänker jag använda julledigheten till att försöka göra saker lite tydligare.

Med en enkel design har man ju inte så mycket att leka med men jag skall försöka stöka om lite bland kategorierna så att de beskriver innehållet bättre. En annan sak som jag skjutit på en längre tid är att sätta etiketter på alla mina inlägg. Det är ett riktigt megajobb som kommer att ta många timmar i anspråk men det ger å andra sidan möjligheter till lite nya funktioner och bättre navigering. Nu skall jag erkänna att jag tycker sådant här är ganska kul och när man väl kommer igång så brukar det alltid leda till nya spännande idéer.

Slutligen hoppas jag att det blir många fina dagar över julen så man kan gå ut och fotografera. Jag har nämligen bildbrist och utan bilder blir det inga nya inlägg.

August Strindbergs diktarstuga på Kymmendö som han snickrade ihop 1882.

När jag satt och irriterade mig på att jag inte kunde avsluta mina bloggposter så jag dök jag ner i källaren med ettor och nollor och hittade detta foto. Det startade en lång filosofisk fundering över resan och målet. Ni vet, den där eviga diskussionen om vilket av de två som är viktigast.

En resa med släkten ut till Kymmendö för ett par år sedan är en bra illustration av detta. Hade jag gjort den ensam hade det antagligen slutat i stor besvikelse när denna lilla fågelholk var det enda som bjöds efter en lång och regnig vandring. Tillsammans med släktingar och vänner som man träffar alldeles för sällan, brorsbarnens stora glädje över alla grodor osv. blev det istället en vandring som ligger mig mycket varm om hjärtat.

När det gäller bloggen skall jag använda lite av den insikten och koncentrera mig på resan. Jag tror inte detta kommer att förändra bloggen på något sätt men förhoppningsvis slipper jag sitta och sura över oavslutade inlägg.

Jag tycker det är fantastiskt kul att arbeta med bloggen och helst skulle jag blogga varje dag. Egentligen är det vägen till en bloggpost som är det roliga med utflykter, foto och letandet efter information. Ambitionen har aldrig varit att jag skulle spruta ur mig inlägg men nu är jag faktiskt lite frustrerad. Jag har fem påbörjade poster och säkert idéer till ett tiotal till men det finns varken tid eller väder för att avsluta några. Jag vill t ex. ha en bild till varje post och det kräver att jag åtminstone har lite dagsljus för att kunna fixa det.

Det andra problemet är antagligen min ambitionsnivå för jag har nämligen lite svårt att släppa något förrän alla källor är kontrollerade. Jag räknade lite på vilken tid jag lagt ner på min serie om broar och snittiden var minst fem timmar per inlägg. Det tar onekligen sin tid att fara runt halva länet och ordna bilder, gå igenom hundratals sidor arkivmaterial och texter, ringa hembygdsföreningar, intervjua folk och sedan få ihop det hela till några rader text.

Nu skulle jag inte vilja ha det på något annat sätt för det är fantastiskt spännande men som sagt ibland blir det irriterande att inta kunna göra klart saker. Att sänka ambitionsnivån är inte ett alternativ men jag får nog försöka hitta några ämnen som inte kräver så mycket arbete och fungerar under mörka vinterdagar.

Såja, nu fick jag gnälla av mig lite och allt känns mycket bättre :)

Den vackra klockan sitter på Sverkerskolans gymnastiksal, uppförd 1923.

1969 hade man tagit det djärva greppet att satsa stort på den dekorativa bladväxten prydnadshampa och sått den i den långa rabatten mor Sjukhusvägen. Sommaren visade sig bli en riktig kanonsommar och i den extrema värmen växte sig hampan både stor och frodig. Någon med fler intresse än botanik upptäckte vad som pågick i parken och ställde sig säkert frågan om det var något mer i växten som hade utvecklats. Att döma av resultatet måste det ha blivit glatt överraskade för en sommarnatt blev det en stor skördefest och hela planteringen jämnades med marken. Stadsträdgårdsmästaren konstaterar kort att detta var sista gången denna prydnadsväxt hamnade i Stadsträdgårdens rabatter.

Källa: Det gröna Uppsala av Eric Laufors
Bild: Wikimedia Commons (CC)

Jag blev lite inspirerad av min tidigare postning och gick ut för att fotografera lite detaljer och hittade denna skorsten. Om ni liksom jag tillhör kategorin människor som faktisk kan tycka att ett tegeltak kan vara vackert så kanske ni också kan gissa vart denna bild är tagen. Jag skulle nog själv gå bet på det men vi gör ett försök och om ingen kommer på det så är det hur som helst en trevlig bild. Bilden är tagen i centralaste delarna av Uppsala och många passerar här dagligen.

I veckan la jag händerna på en skärmkalibrator och det var inte en dag för sent. Jag har alltid känt en viss nervositet när jag suttit och fixat med mina bilder. Det är ju inte speciellt kul om man färdigställt ett gäng bilder och sedan visar det sig att färgerna är helt tokiga bara för att skärmen har varit felinställd.

Min skärm hade en ganska bra grundkonfiguration men visst gjorde kalibreringen skillnad. Ett blårött färgstick försvann och skiftar man mellan ”före och efter” så ser man det tydligt. Om nu bilderna ser annorlunda ut på någon annan dator så är det skönt att veta att det inte är min utrustning som är problemet. Detta är ju ingen garant för att bilderna blir bra men nu kan jag bara skylla på mig själv.

I går var man bjuden på kräftskiva i det fantastiska vädret. Man kan inte mer än tacka och bocka för det. Alla de traditionella delarna fanns med dock utan de värsta fadäserna.

Barnen som var där tog också dagen med ro. Med var sin hamburgare satte de sig i grässlänten för att diskutera väsentligheter. Jo, jag förstår dem. Det kan ibland vara skönt att komma bort ifrån allt stoj, stök och plattityder som resten av sällskapet sysselsatte sig med.