Scribo – perspektiv på närmiljön

När man sitter och bloggar är kaffe en oumbärlig ingrediens. Mina absoluta favoritmuggar är dessa två från Arabia med dödskallar :) Det är egentligen en likadan mugg som Muminmuggarna men med ett mönster designat av Tony Alfström enligt ett tryck i botten. Jag hittade dem på en fabriksutförsäljning för många många år sedan och tyckte de var ganska fräcka.

Igår så försökte jag hitta information om muggarna men det gav ett magert resultat. En finsk nätauktion var det enda stället där det fanns en bild (bilden ovan är min egen) och där kunde jag läsa att slutpriset blev ofattbart högt. Kan det verkligen vara sant?! Om det stämmer blir man ju alldeles svettig och jag får nog sluta trava dem bland de andra muggarna. De är ju fortfarande hela och fina så kanske är det läge att ersätta dem med några nya ur Muminserien. Det är ju utformningen som jag gillar med ett skönt öra och lagom storlek. Jag har lite svårt för ljummet kaffe och med dessa hinner jag dricka upp kaffet innan det kallnar.

Nu är det är dags att göra sig av med granen men i år känns det lite vemodigt. Granen har nämligen mått prima och barren sitter där de ska. Den senaste tiden har granen dessutom gett vårkänslor för den är helt täckt med nya skott. Jag kan faktiskt inte minnas när jag sist hade en så här bra gran.

Jag köper alltid den vanliga rödgranen eftersom jag tycker det ska lukta gran när det är jul. Att den tappar barren ibland är ett lågt pris att betala för en perfekt julstämning. I år har den som sagt varit snäll så förhoppningsvis slipper man hitta barr långt in i sommarmånaderna.

Idag skall jag ta och fixa mitt enda nyårslöfte och av bilden förstår ni säkert vad det är

Det verkar inte spela någon roll hur man organiserar innehållet för det man behöver kommer alltid att stå längst bak i skåpet. Efter att ha plockat ut och in alla burkar några gånger är man snart tillbaka i det vanliga kaoset. På senare tid har jag faktiskt gett upp och och låter ordningen sköta sig själv men vid jul började det ramla ut saker varje gång jag öppnade dörren så nu måste jag göra en insats.

Jag är normalt ganska ordningsam och detta får väl räknas till en av mina mörka hemligheter :) Hur har ni det själva med ”burkskåpet”, är det ordning och reda eller jagar ni ständigt efter ett passande lock?

Jag vet inte vad det är men ibland blir jag ruskigt trött på mitt bloggtema och jag har ofta funderat på att skriva ett nytt. Tyvärr har jag inga bra idéer så istället tänker jag använda julledigheten till att försöka göra saker lite tydligare.

Med en enkel design har man ju inte så mycket att leka med men jag skall försöka stöka om lite bland kategorierna så att de beskriver innehållet bättre. En annan sak som jag skjutit på en längre tid är att sätta etiketter på alla mina inlägg. Det är ett riktigt megajobb som kommer att ta många timmar i anspråk men det ger å andra sidan möjligheter till lite nya funktioner och bättre navigering. Nu skall jag erkänna att jag tycker sådant här är ganska kul och när man väl kommer igång så brukar det alltid leda till nya spännande idéer.

Slutligen hoppas jag att det blir många fina dagar över julen så man kan gå ut och fotografera. Jag har nämligen bildbrist och utan bilder blir det inga nya inlägg.

August Strindbergs diktarstuga på Kymmendö som han snickrade ihop 1882.

När jag satt och irriterade mig på att jag inte kunde avsluta mina bloggposter så jag dök jag ner i källaren med ettor och nollor och hittade detta foto. Det startade en lång filosofisk fundering över resan och målet. Ni vet, den där eviga diskussionen om vilket av de två som är viktigast.

En resa med släkten ut till Kymmendö för ett par år sedan är en bra illustration av detta. Hade jag gjort den ensam hade det antagligen slutat i stor besvikelse när denna lilla fågelholk var det enda som bjöds efter en lång och regnig vandring. Tillsammans med släktingar och vänner som man träffar alldeles för sällan, brorsbarnens stora glädje över alla grodor osv. blev det istället en vandring som ligger mig mycket varm om hjärtat.

När det gäller bloggen skall jag använda lite av den insikten och koncentrera mig på resan. Jag tror inte detta kommer att förändra bloggen på något sätt men förhoppningsvis slipper jag sitta och sura över oavslutade inlägg.

Jag tycker det är fantastiskt kul att arbeta med bloggen och helst skulle jag blogga varje dag. Egentligen är det vägen till en bloggpost som är det roliga med utflykter, foto och letandet efter information. Ambitionen har aldrig varit att jag skulle spruta ur mig inlägg men nu är jag faktiskt lite frustrerad. Jag har fem påbörjade poster och säkert idéer till ett tiotal till men det finns varken tid eller väder för att avsluta några. Jag vill t ex. ha en bild till varje post och det kräver att jag åtminstone har lite dagsljus för att kunna fixa det.

Det andra problemet är antagligen min ambitionsnivå för jag har nämligen lite svårt att släppa något förrän alla källor är kontrollerade. Jag räknade lite på vilken tid jag lagt ner på min serie om broar och snittiden var minst fem timmar per inlägg. Det tar onekligen sin tid att fara runt halva länet och ordna bilder, gå igenom hundratals sidor arkivmaterial och texter, ringa hembygdsföreningar, intervjua folk och sedan få ihop det hela till några rader text.

Nu skulle jag inte vilja ha det på något annat sätt för det är fantastiskt spännande men som sagt ibland blir det irriterande att inta kunna göra klart saker. Att sänka ambitionsnivån är inte ett alternativ men jag får nog försöka hitta några ämnen som inte kräver så mycket arbete och fungerar under mörka vinterdagar.

Såja, nu fick jag gnälla av mig lite och allt känns mycket bättre :)

Den vackra klockan sitter på Sverkerskolans gymnastiksal, uppförd 1923.

1969 hade man tagit det djärva greppet att satsa stort på den dekorativa bladväxten prydnadshampa och sått den i den långa rabatten mor Sjukhusvägen. Sommaren visade sig bli en riktig kanonsommar och i den extrema värmen växte sig hampan både stor och frodig. Någon med fler intresse än botanik upptäckte vad som pågick i parken och ställde sig säkert frågan om det var något mer i växten som hade utvecklats. Att döma av resultatet måste det ha blivit glatt överraskade för en sommarnatt blev det en stor skördefest och hela planteringen jämnades med marken. Stadsträdgårdsmästaren konstaterar kort att detta var sista gången denna prydnadsväxt hamnade i Stadsträdgårdens rabatter.

Källa: Det gröna Uppsala av Eric Laufors
Bild: Wikimedia Commons (CC)

Jag blev lite inspirerad av min tidigare postning och gick ut för att fotografera lite detaljer och hittade denna skorsten. Om ni liksom jag tillhör kategorin människor som faktisk kan tycka att ett tegeltak kan vara vackert så kanske ni också kan gissa vart denna bild är tagen. Jag skulle nog själv gå bet på det men vi gör ett försök och om ingen kommer på det så är det hur som helst en trevlig bild. Bilden är tagen i centralaste delarna av Uppsala och många passerar här dagligen.

I veckan la jag händerna på en skärmkalibrator och det var inte en dag för sent. Jag har alltid känt en viss nervositet när jag suttit och fixat med mina bilder. Det är ju inte speciellt kul om man färdigställt ett gäng bilder och sedan visar det sig att färgerna är helt tokiga bara för att skärmen har varit felinställd.

Min skärm hade en ganska bra grundkonfiguration men visst gjorde kalibreringen skillnad. Ett blårött färgstick försvann och skiftar man mellan ”före och efter” så ser man det tydligt. Om nu bilderna ser annorlunda ut på någon annan dator så är det skönt att veta att det inte är min utrustning som är problemet. Detta är ju ingen garant för att bilderna blir bra men nu kan jag bara skylla på mig själv.

I går var man bjuden på kräftskiva i det fantastiska vädret. Man kan inte mer än tacka och bocka för det. Alla de traditionella delarna fanns med dock utan de värsta fadäserna.

Barnen som var där tog också dagen med ro. Med var sin hamburgare satte de sig i grässlänten för att diskutera väsentligheter. Jo, jag förstår dem. Det kan ibland vara skönt att komma bort ifrån allt stoj, stök och plattityder som resten av sällskapet sysselsatte sig med.

Denna vecka kom solen tillbaka och det har varit riktigt skönt. Man har kunnat vara ute på sjön nästan varje dag även om vindarna varit obefintliga. Nu skall man verkligen inte klaga på detta. Att bara dra ut genuan och slippa storseglet som ofta skymmer solen kan ibland vara befriande. Låsa rodret, upp med kaffet och boken och sedan långsamt glida över fjärden, det är livskvalitet.

Som ett stort fan av Non Stop har jag alltid undrat vilka smaker de olika chokladlinserna har. Googlar man på saken hittar man många teorier och förslag men inga riktiga svar. På Kraft Foods hemsida är endast fyra av sex färger beskrivna så för att stilla min nyfikenhet ringde jag upp deras kundtjänst. Något direkt svar kunde de inte ge men de lovade att kontakta fabriken och återkomma lite senare. Det tog två dagar innan de hörde av sig men så här i semestertider är det förlåtet. Nu behöver ingen undra längre och det är dessa smaker ni hittar i påsen:

Orange = Apelsin
Röd = Hallon
Gul = Citron
Grön = Ananas
Svart = Vanilj
Brun = Vanilj

Svart och brun har alltså samma smak trots olika färg. Den gröna varianten tycker jag själv är godast men skulle nog tröttna om jag bara fick äta just den. Smakvariationen är ju en av de kvaliteter som gör Non Stop så bra. Konkurrenterna, Smarties och M&M’s, stöter man på då och då men de är alldeles för söta och har för hårt tjockt skal för att falla mig i smaken. Det som slutligen gör Non Stop till min favorit bland chokladlinserna är att den är gjord på mörk choklad. Så mycket godare än de ljusa alternativen.

Glöm det, bonden hann före.

Ibland så kan man inte låta bli att skratta åt sig själv. Den här bilden tog jag en kall eftermiddag dagarna innan nyår. Vintersolen skulle precis försvinna bakom hustaken och de sista strålarna föll på Konserthuset. Jag var ute i ett annat ärende men stannade upp när jag såg byggnaden. Färgerna var helt fantastiska och Konserthuset såg ut att vara klätt i koppar. Vad gör jag? Tar två bilder och går vidare… två bilder!  Man tar sig för pannan. Som vanligt har man lärt sig något men det känns ändå surt när man tänker på alla de missade bilderna.

Jag är en riktig fan av tilt-shift effekten man kan skapa i Photoshop. Att försöka fånga känslan av en miniatyrstad är faktiskt rätt häftigt. När jag gick igenom mina bilder så märkte jag att det inte var många som lämpade sig för ändamålet. Man kan väl säga att grundkravet är att bilden är taget lite uppifrån och att det som skall presenteras redan från början är smått. Bilderna ni tog på semestern över den fantastiska utsikten men gömt i byrålådan för att man knappt ser något och allt är smått och pluttigt är perfekta kandidater för detta. Gräv fram bilderna ur arkivet och börja lek. Det finns guider på nätet som beskriver hur man gör så googla på tilt shift så kommer ni garanterat få massor träffar och inspiration.

I fortsättningen skall jag ha detta i åtanke när jag fotograferar och försöka hitta vyer som passar för tilt-shift effekten. Två bilder har jag trixat med och resultatet blev faktiskt bättre än förväntat. Detta är riktigt kul så det kommer garanterat fler bilder i framtiden. Bilderna är tagna från konserthuset och Skarholmen.