Scribo – perspektiv på närmiljön

Igår passerade jag en av de nya Fru Gårman skyltarna som finns här i Uppsala. Jag tog några bilder men tänkte till både en och två gånger innan jag bestämde mig för att visa dem här på bloggen. Debatten om skyltarna har nämligen spårat ur allt för många gånger. Nu är detta ett fenomen som finns i staden och därför tillåter jag mig att ha en åsikt.

Det jag reagerar på är att man inte använt sig av den självklara lösningen och skapat en könsneutral skylt. Genom att ha två olika skyltar känns det som man förstärker skillnaderna istället för tvärt om. Att fortsätta stilisera halvägs gör ju dessutom att man ofta måste förstärka de stereotyper som många säger sig vilja motverka. Här har man onekligen gjort en tankevurpa.

Det finns dock en annan mycket viktig punkt som jag saknat i debatten. I det här fallet kanske det inte skapar några större problem men det är en viktig principiell fråga. Låt mig förklara:

Om jag åker till ett annat land och möter olika vägskyltar, oavsett hur snarlika de är, så förutsätter jag att dessa skillnader har ett trafikrelaterat syfte. Det kan till exempel vara olika lagar och regler. Däremot skulle jag inte i min vildaste fantasi utgå ifrån att det fanns olika skyltar för samma sak på grund av politiska symbolfrågor som inte rör trafiken. Det är ju som att leka gissningsleken med trafikanterna. Trafiken är helt enkelt inte en plats för tveksamheter! Här har man frångått tummregeln att vara så tydlig som möjlig utan att motivera det med trafiksäkerhet. Det finns det inga ursäkter för.

Upprustning av Dag hammarskjölds väg. En beläggning av betong läggs mellan Grindstugan och Flottsund. Foto: Paul Sandberg, 1935

Jag har tagit mig en liten funderare på det där med att dokumentera det ”ointressanta”. Jag har nämnt det i ett tidigare inlägg men jag tycker det är ett intressant ämne som jag vill spåna vidare på.

Idag är vi väldigt tacksamma över att fotografer som Alfred Dahlgren, Gunnar Sundgren och Paul Sandberg tog sig tid att fara runt och avbilda Uppsala. Dahlgren hade till och med ett uppdrag av kommunen att fotografera staden i början av 1900-talet. Lite kul med just hans bilder är att han skötte sitt uppdrag på söndagar vilket resulterade i att bilderna är väldigt folktomma. Hur som helst, de har gett oss en fantastisk bildskatt.

Idag har ju kameran fått en enorm spridning och vår omgivning blir dokumenterad på ett helt annat sätt. Frågan är om det vi hittar i dagens kameror är det som våra historiker kommer att leta efter. Visst, våra etnologer kommer att äska bilderna på våra påskmiddagar och dylikt men det är ju inte allt.

Arbetet pågår med att färdigställa Idunspången. Tydligen en mycket exklusiv bild?

Jag vill påstå att på vissa områden är det inte bättre än för hundra år sedan. När jag till exempel fotograferade Idunspången för något år sedan kom jag i samspråk med byggledaren. Först undrade han vad jag var för en filur som sprang runt och fotograferade allt. När jag förklarade vad jag höll på med så blev han väldigt intresserad och till och med frågade om jag kunde skicka några bilder. Tydligen tog de inga bilder själva och det gällde faktiskt i princip alla byggen. Om det över huvud taget togs några bilder så var det lokalpressen som var där och rapporterade.

Det är ju tydligt att vi missar mycket som sker runt omkring oss och som kanske borde få lite mer uppmärksamhet. Då och då får jag frågor om bilder på hus innan fasadrenoveringar, ombyggda vägar och liknade så intresset finns. En annan sak som man ofta glömmer bort att dokumentera är kontor och arbetsplatser. Jag har sett väldigt roliga bilder på min egen arbetsplats där föråldrade terminaler och askkoppar fyllde skrivborden.

Renovering av Järnbron. Foto: Romson 1931

Sen är det nog så att många tycker att har man fotat ett vägbygge så har man fotat alla. Jag vill påstå att det är tvär om. Varje händelse har sin egen historia. Jag har försökt hitta byggbilder till både på Luthagsesplanaden och av E4 till Stockholm (1972) med nedslående resultat. Jag tänker också på de bilder som jag faktiskt använt här på bloggen. Visst är det kul med dessa byggbilder och det ger en helt annan känsla än att se bara få se slutresultatet. Frågan är vem som tar dem nu?

Baksidan av Uppsala Centralstation under förändring. Något för framtida historiker?

Nu finns det faktiskt några undantag och det tydligaste exemplet är museiföreningen som har hand om Lennakatten. De dokumenterar vartenda litet steg som tas i bygget av deras nya spår och har gjort så under lång tid. En helt fantastisk skatt för den som senare vill skriva om det. Jag undrar om någon har brytt sig om de övriga delarna av stationen?

Det här gillar jag. Det är bloggen Kerstin Kokk som tagit sig tid att lägga in alla loppisar i Uppsala på en karta och dessutom fixat en beskrivning på vad man kan hitta i de olika butikerna. Ett fantastiskt initiativ som säkert har tagit en hel del tid i anspråk.

Jag gissar att det finns många som letar efter denna information och därför får ni en länk även härifrån. Ta en titt och låt er inspireras. Själv går jag inte så ofta på loppis utan hänger mest på antikvariat :) Det kanske är dag att fixa en antikvariatkarta…

Jag måste också tacka Kerstin för att hon ständigt ger mig flashbacks när det gäller gamla spel och annat som man växte upp med. Det är kul och se vad hon hittar i loppisarnas gömmor.

Länk till inlägget och loppiskartan.

Jag fick tidigare ett tips om att Klastorpsbron var under renovering. Jag tog mig självklart dit och tog några bilder både under och efter själva renoveringen. Nu har jag uppdaterat inlägget Broar över Fyrisån, Klastorpsbron med de nya bilderna.

Om ni undrar varför jag gör så här istället för att skriva ett nytt inlägg så har det en enkel förklaring. Jag tycker inte folk som söker efter något skall behöva leta runt bland olika blogginlägg för att hitta information. För att inte mina fantastiska prenumeranter och återkommande läsare skall missa något dundrar jag iväg ett sådant här inlägg istället.

Se där, det blev ju jul i år igen. Medan revbensspjällen kokade i äppelcider började jag gräva runt bland mina bilder. Det är bara att konstatera att jag fotar extremt lite under vintern. Några riktigt ”juliga” bilder finns inte och då menar jag sådana med julkulor, paketsnören och snötyngda granar. Jag bjuder istället på en klassisk Uppsalavy i vinterskrud.

Fototips: ovanstående vy är nästan finare om man tar sig upp i klädbutiken i Fenixhuset. Fönstret mot Gamla torget är visserligen rätt svårt att fota igenom och glaset kan stöka till färgerna. Man får också räkna med ett och annat höjt ögonbryn när man kryper runt där bakom skyltdockorna. Men vem bryr sig om några oförstående blickar i jakten på en bra bild :)

Jag önskar er alla en riktigt God Jul!

I helgen tog jag mig en promenad runt slottet och försökte få några bilder på Tornerparken. Tänk, jag hade glömt hur lågt solen står så här års. Trots att klockan var tolv kändes det ändå som en tidig morgon.

Jag har faktiskt skrivit om Tornerparken i ett tidigare inlägg. Då hade jag inte rotat runt bland arkiven utan var mest förundrad över att en plats som denna saknade ett officiellt namn.

Beridarebanan söder om Uppsala slott.

”Berijder Bahnen”.

Nu har jag tagit mig en närmare titt och det måste finnas fler än jag som tycker att ovanstående kartor är intressanta. Här ser ni beridarebana eller rännarbana, här benämnd ”Berijder Bahnen”, som låg söder om slottet. En plats för tornerspel och andra festligheter.

Kartorna saknar tyvärr årtal men det går ändå att placera dem någorlunda rätt i tiden. Detta går att avgör genom att titta på den övre kartan. Här hittar vi slottsträdgården vid Lugnet (nere i vänstra hörnet) som började planeras i slutet av 1630-talet. Däremot saknas trädgården som ligger väster om slottet, idag Botaniska trädgården. Den började anläggas i mitten på 1660-talet.

Riddare och tornerspel är kul men mina kunskaper i ämnet är obefintlig. Det lilla jag hittar på nätet är att Erik XIV skall ha uppfört en rännarbana söder om slottet i samband med sin kröning 1561. Om det är samma bana som vi ser på kartorna låter jag vara osagt.

Det finns även lite andra fakta som bör nämnas när man talar om Tornerparken. Den användes under lång tid av idrottsföreningen Thor. Föreningen bildades 1887 och det gör att parken kom att bli en av Sveriges första moderna idrottsplatser, av vissa kallad ”Thoran”.

Ett annat inofficiellt namn var ”Fängelseparken”. En av anledningarna till att man kom upp med ett nytt namn var att man tyckte detta var missvisande. Parken har en historia som är äldre än fängelset (uppfört 1862) och för att belysa detta valde man att ge den namnet Tornerparken.

När jag skrev inlägget om stalaktiter gick jag igenom lite äldre bilder från området och hittade ovanstående fotografi från 2009. Jag vet inte om ni minns den här ladan? De som pendlat mellan Uppsala och Stockholm några år måste ha sett den svischa förbi utanför fönstret åtskilliga gånger. Ladan var väl det närmaste man kunde komma en infartspelare för tåget.

Jag gick länge och funderade på vad ”sacho*pust” stod för eftersom texten inte liknande de vanliga alstren man ser på våra byggnader. Efter en liten koll visade det sig att även detta var artistnamnen på några som gillade att färglägga staden.

Ladan stod vid vägen som leder in till Asphagen i Lunsen. Idag är den borta för någon bestämde sig att leka med tändstickor.

Jag antar att vi kan lägga den här posten i kategorin ointressanta saker som dokumenterats :)

Idag firas det med en blåbärsbakelse, min favorit…

Tänka sig, i fem år har jag tragglat med denna lilla blogg. Det får väl ändå ses som ganska länge i den förgängliga bloggvärlden? Jag vill dessutom påstå att den är en succé. Med tanke på det smala ämnet och en mycket låg inläggsfrekvens är resultatet långt över förväntan.

Från runt 300 till närmare 3700 sidvisningar i månaden sedan 2009.

Om man tittar på kurvan för sidvisningar som är den mest smickrande, vilket man skall göra när det är födelsedag, så kan man onekligen se en trend. Det går inte fort men det går åt rätt håll :)

Det jag är gladast för är alla prenumeranter som valt att följa bloggen på olika tjänster. Även om prenumerationer inte skrämmer upp besöksräknaren så är det er som man anstränger sig lite extra för. Det är en stor skillnad på att veta att någon lyssnar i andra änden och att hoppas på att någon råkar snubbla över inläggen.

Grattis bloggen och tack alla ni som följt och kommenterat. Jag ser fram emot en fortsatt trevlig samvaro.

I Uppsala har vi inga kalkstensgrottor men stalaktiter hittar man faktiskt på flera platser. Jag har både sett och fotograferat sådana i till exempel källarvalven vid slottet. Nu finns det mer tillgängliga platser om ni vill titta på stalaktiter. I en av gångarna under järnvägen söder om Uppsala är taket fullt av dem.

Stalaktiterna hittar ni i tunneln som leder in till torpet Karlsro i Lunsen. Jag undrar om det är själva betongbron som läcker kalk eller om den kommer från något annat ställe. För övrigt kan det vara något helt annat som droppar här, kanske salt? Jag har faktiskt inte vågat smaka :) Stalaktiterna är mellan 10-15 centimeter och väldigt vackra så jag hoppas att de får vara ifred.

Det jag inte lyckats lista ut är hur gammal den gamla betongbron är. Järnvägen byggdes 1866 men då var det bara ett spår. Dubbelspåret tillkom 1908 men frågan är om betongbron göts då eller om den tillkom vid en senare renovering?

En annan sak jag reagerade på var skillnaden på stenarbetet på den östra och västra sidan av bron. Man kan ju bara konstatera att man inte var så noga med detaljerna vid det senare bygget. Det förvånar mig lite eftersom man gjorde väldigt fina stenarbeten vid den här tiden. Se bara på tågbron från 1910 som jag tidigare skrivit om. Nog är det kvalitetsskillnad, minst sagt.

Nu kan det ju vara så att man gjort om jobbet i ett senare skede men det innebär i så fall att det första var dåligt. Det finns två äldre tunnlar under järnvägen söder om Uppsala och det ser likadant ut på båda. Nå, det var som sagt bara en iakttagelse.

Semestern har börjat traditionsenligt med en liten segeltur. En av höjdpunkterna var solnedgången som vi fick uppleva på Björkö. Den var helt galet vacker och jag kan inte minnas att jag sett något liknande. Folk samlades på bryggan eller satt på sina båtar och sceneriet stördes endast av det svaga knäppande från deras kameror.

Som en liten kontrast får ni en bild från Skeppsbackasundet. Det är ett trevande försök att trixa med svartvitt. Hursomhelst, efter den avkopplande seglingen är jag nu tillbaka för nya nedslag i Uppsala. Det skulle vara skönt med några riktigt dåliga dagar så att man fick tillfälle att skriva klart några poster. Nä, glöm det jag sa. Jag önskar mig en dator som går att använda i solsken istället :)

Jag tänkte bara ge ett kort tips så här efter midsommarhelgen. Behöver ni en gratis  karta till bloggen så finns det faktisk en som ni kan använda helt fritt. Den ”dök upp” när jag satt och rensade webbläsaren på gamla länkar. Det var för övrigt lite som att städa förrådet. Jag hittade saker jag tidigare letat efter och saker jag inte visste att jag hade :)

OpenStreetMap är öppet projekt som alla kan bidra till och allt är licensierat under Creative Commons. I korta ordalag innebär det två saker för oss bloggare:

1. Gör vad du vill med kartan men länka tillbaka till OpenStreetMap för att tala om var du hittat den. Gäller det kartbilder skall man lägga till texten ”© OpenStreetMap contributors, CC-BY-SA” på lämpligt ställe.
2. Oavsett vad du gör med kartan, ritar, färglägger eller på annat sätt förändrar den så är resultatet du publicerar fritt för andra att använda på samma villkor.

I de flesta fall går det alldeles utmärk att länka till Google Maps om man bara vill peka ut en plats. Jag kan dock tänka mig flera situationer som det inte riktigt räcker och ni kan säkert komma på ännu fler. Många gånger vill man faktiskt ta en kartbild och trixa med den och då är det skönt att det finns ett alternativ. Det enda jag saknar är satellitbilder men man kan inte få allt.

Länk till OpenStreetMap.

Idag blev det helt knasigt. Jag skulle godkänna några kommentarer som fastnat i Akismet-filtret men råkade klicka på fel knapp. Pjoff så var de borta för evigt :(

Har ni skrivit en kommentar men inte hittar den på bloggen så skyll på mig. Ibland blir det bara så fel, förlåt.