Scribo — perspektiv på närmiljön

Äntligen har jag gjort något som jag gått och dragit på ett bra tag. Datorn är ominstallerad med nytt operativsystem och allt gammalt skräp är bortstädat. Tyvärr har det tagit en ofantligt lång tid att få allt på plats och ni vet säkert hur det är. Mail, Office, och en oändlig rad med programvaror och drivrutiner skall installeras och sparade filer skall läggas tillbaka. Nu är det mesta klart och den där befriande känslan av ordning har infunnit sig. Ni vet den där som man får när man  har sorterat bort högen med gamla papper som alltid ligger och skräpar på köksbordet :)

Jag tog dessutom tillfället i akt att uppgradera till Photoshop CS5. Kartongen har legat och stirrat surt på mig ett tag men jag har inte riktigt känt mig redo att börja klicka runt bland alla nya funktioner. Nu kommer det antagligen ta en stund innan man är tillbaka till ett normalt arbetsflöde och bloggande, men kul är det!

Man stiftar nya bekantskaper när man rensar svamp. Idag var det ett antal spindlar och en ödla. Efter lite googlande verkade det vara en mindre vattensalamander. Tack för den, vad gör man med en fridlyst ödla klockan nio på kvällen? Jag antar att den måste tillbaka så det är bara att lösa problemet…

Som ni ser så åkte svampskörden ner i en vattenfylld diskho för att få bort skräpet. De rättrogna skriker väl men jag är lat. Tur är väl det annars hade jag kastats ner i dom djupaste fängelsehålorna om jag senare hade hittat en torkad ödla bland svampen :)

Hej kära läsare. Som ni säkert märkt har det inte blivit mycket skrivet på sista tiden. Bloggen bygger ju på att jag far runt och upptäcker nya saker och får jag inte tid till det blir det självklart inga nya blogginlägg.

Igår hade jag extra dåligt samvete och för att underlätta lite bestämde jag mig för att testa en ny taktik. Kvällen ägnades åt att skriva ned ytterligare 50 platser eller saker som jag vill besöka förutom de jag redan arbetar med. Jag hoppas att det är ett smart sätta att få det hela att passa in i det dagliga livet. Vet man vilka platser man skall besöka blir det naturligtvis enklare att ta en sväng förbi när man är ute i andra ärenden. Man kan dessutom besöka flera platser under samma dag och ha fler poster att arbeta med när vädret är dåligt. Nu finns det ju alltid en risk att jag sitter där med ännu fler oavslutade poster men eftersom den tidigare strategin inte fungerade får man testa nya saker.

Jag skall också försöka organisera saker bättre istället för att ha allt i huvudet. Det kom med ett program med MS Office som legat och skräpat och som jag inte riktigt förstått nyttan av, OneNote. Nu har jag börjat inse att detta kan vara lösningen på många av mina problem. In med alla poster i programmet och när man sedan är ute och letar information på nätet är det bara att skicka in sakerna där med några klick. Nu är det slut med minneslappar, länksamlingar och bilder i en salig röra.

Jag har faktiskt ingen aning om detta ger fler blogginlägg men jag misstänker att det gör mitt liv lite enklare.

Kvällsbild från Slottet, Gunillaklockan och Domkyrkan.

Jag skrattade lite när jag slutligen postade mitt förra inlägg om Läby vad. Den var den största surdegen i min lista över pågående bloggposter. Idén fick jag redan tidigt på våren 2009 och då var tanken att skriva lite om äldre delar av Eriksgatan. Först var jag ute och fotograferade stenvadet men när jag sedan upptäckte kopplingen till Läby vad kom jag på andra tankar. Den ramlade ner i min lista och där låg den tills i helgen då jag åkte iväg till Läbyvad station och fick en bild på skylten och skrev klart texten. Ett och ett halvt år för en bloggpost får väl ses som ett personligt rekord :)

Jag skall erkänna att jag faktiskt har ett helt gäng inlägg som ligger och mognar. Många består bara av några stödord medan andra är nästa helt klara och väntar bara på en sista faktakoll. Just nu har jag tre stycken som börjar närma sig årsdagen och några nya som antagligen inte kommer att bli klara förrän i vår då det är lite trevligare att vara ute. Det bör dock påpekas att det inte bara är min saktfärdighet som sätter stopp. Många gånger tar det tid att beställa fram material, besöka något arkiv med tokiga öppettider eller helt enkelt komma iväg och fotografera.

Hur som helst verkar det som det är så här jag trivs bäst med att jobba med bloggen. Massor med inlägg på lager och sedan får dagsformen avgöra vilket jag pysslar med. Nu är det bara att hugga tag i något av de andra 16 som ligger och väntar…

Hur gör ni själva? Det hänger säkert på vilket ämne man skriver om men har ni också inlägg som ni vänder och vrider på i evighet eller är det alltid snabba ryck?

Det blir onekligen lite tomt här på bloggen när man inte har varit ute på några utflykter. Jag har visserligen ett antal poster på gång och igår gjorde jag ett tappert försök att slutföra några texter. Det blev inte så mycket av det för jag satt mest och funderade på moln.

Moln har oftast betytt något negativ för mig och de har förstört många dagar på stranden och planerade utflykter. När jag började segla så blev det mera allvar och molnen är något man alltid håller ett öga på. Seglingen har dessutom gjort att jag faktiskt tittar på moln och inte bara registrerar rådande väderlek. Det är i och för sig inget negativt för man får se många roliga och vackra scenerier.

Det som är nytt är att jag har börjat gilla moln och vissa dagar välkomnar jag dem. Skall man bada eller segla så kan molnen hålla sig borta men skall jag ut och fotografera kan jag till och med bli besviken ifall de inte är där. De ger det där lilla extra och en klarblå himmel kan faktiskt vara precis lika tråkig som en gråmulen.

Vilken fantastisk vecka! Skärgården har visat sin bästa sida och vädret har varit helt perfekt. Visst har ordet soltrött nämnts någon gång men bara som ett glatt konstaterande.

Jag vet inte vad det beror på men det är otroligt rogivande att ge sig ut på sjön. Kanske är det för att tiden inte längre är lika viktig utan det är andra saker som man funderar på. Ibland får man anpassa sig till någon broöppning eller se till att man inte anländer allt för sent till de mest populära gästhamnarna om man vill ha en plats. Det är dock inget man stressar upp sig över för det går lika bra att kasta ankar i närmsta vik.

Gästhamnar är väl det enda som kan störa friden förutom riktigt dåligt väder. Här kan det bli en hel del knuffande och inget skiljde denna resa från tidigare vändor. En natt var vi tvungna att lägga om förtöjningarna två gånger för att inte krossas av grannbåtarna. Man kan ju alltid hålla sig undan från dessa campingplatser men tomma förråd eller en dusch brukar ändå locka till ett besök.

Nåja, det mesta brukar man glömma så snart man vaknar upp i någon stilla naturhamn och får kastar sig i vattnet eller när man kommer ut på öppet vatten och frihetskänslan infinner sig igen. Det känns som ett privilegium att få vistas i den svenska skärgården och det är här som jag verkligen kan koppla av.

Trevlig midsommar! Jag missade hälsningen i morse för då satt jag som förblindad och läste på om Mora stenar. Ibland är man en riktig nörd :) Nåja, nu har jag i alla fall hunnit komma ut i den verkliga världen och dagen har bjudit på både en fantastisk segling och en njutbar grillning. Vad mer kan man begära av en midsommarafton.

Igår var jag ute och försökte fixa bilder till några inlägg som jag jobbar på. Tyvärr tyckte solen att fem minuter per timme borde räcka så det blev inte mycket av det. Däremot hittade jag denna egenkomponerade välkomstskylt vid väg 272. Någon skämtsam person har tydligen tröttnat på bilvraket som pryder infarten.

När det gäller vår ordinarie välkomstskylt så tycker jag att man kommit på en riktigt bra slogan. Vad bollen ska symbolisera är däremot en väl förborgad hemlighet. Jag har letat som tusan efter en förklaring utan att hitta någon. Om det finns någon där ute som vet mer, upplys mig.

Då var valborgsmässoafton över och de sista sviterna har passerat så man orkar sätta sig och skriva något. Det blev lite skralt med bilder och det kanske är bäst så. En mycket kort sväng på stan gav i alla fall en bild på mösspåtagningen i Slottsbacken. Det kanske inte syns men det var mindre folk i backen i år än vad det har varit de senaste åren. Några misstänkte att det berodde på att folk köade till Champagnegaloppen hos de olika nationerna och att någon dessutom tvingats öppna tidigare på grund av trycket. Vad är en mösspåtagning i jämförelse med att få dränka sin kropp i Champagne.