Lasseby gärde
I förra veckan tog jag en kort promenad genom Lasseby gärde innan de sista solstrålarna försvann bakom hustaken. Området är riktigt charmigt och färgerna på husen gör en verkligen glad, visserligen med hjälpa av den nedåtgående solen men ändå. Favoriten är onekligen det blå huset och när jag tänker på det borde det byggas fler blåa hus. Det som överraskade mig mest var ändå den njurformade plaskdammen. Jag var helt övertygat att dessa var helt borta från våra bostadsgårdar och det var riktigt kul att få se en i originalskick. Är det någon som minns varför dammarna fylldes igen? Själv har jag läst någonstans att diskussionen handlade om bakterier och barnsäkerhet.
För att dra lite torra fakta så byggdes området 1946 och arkitekten var Gunnar Leche. Det var det första bostadsområdet som den nybildade stiftelsen Uppsalahem uppförde. När det gäller namnet så skall det ha sitt ursprung från en försvunnen by och det finns referenser från 1300-talet men sen verkar det vara stopp.
Dela med andra:
kl. 16:52
Upptäckte din läsvärda blogg idag. Uppsalahem har återgått till en blå färg i ett hus i kvarteret Mjölnaren i Kungsängen.
kl. 17:28
Hej Kees
Välkommen hit och kul att du gillar bloggen. Jag har faktiskt nämnt det blå huset i Mjölnaren i ett inlägg om glasbalkonger. Det är ett fint hus men som jag skrev i inlägget så ger allt blått glas en väldigt spännande färgupplevelse när solen ligger på.
kl. 12:49
Man öppnar alltid ögonen lite extra när Lasseby dyker upp. Jag bodde i den långa kåken under min uppväxt. (född -47).
Färgen på husen använde vi ungar för att geografiskt beskriva vart vi skulle eller var vi varit. Lekparken vid ”gula”, bakom ”blåa”, bakom ”gröna”. Mer sällan bakom ”röda” för där var Karlsrogatan. Man man bodde i ”röda”, ”gröna” etc.
Att färgerna tillkom för ungarnas skull, var en myt, men ungarna använde begreppen.
Plaskdammen var flitigt använd och vi dök t.o.m. trots att den bara var 30 cm djup intill kanten. Något djupare i mitten där avloppet fanns. Dyktekniken liknade att ”kasta macka” med sten. Det gällde att inte komma under ytan – där var botten. Det fanns en dusch bredvid och en dricksfontän. Intill detta fanns en låst låda med leksaker som Friluftsfrämjandet ägde och kom ut ibland och lånade ut leksaker ifrån. Runt om fanns det stora pilträd som vi alla klättrade i.
Duschen på bilden är flyttad några meter, ser jag. Den stod till höger i bild.
Minns också att gräsmattan var översållad med vitklöverblommor som besöktes av bin som vi ungar ofta trampade på, vilket genom åren orsakat så många tårar att det skulle räcka med att fylla plaskdammen. Lasseby var ju ett barnrikeområde.