Scribo — perspektiv på närmiljön

Jag hittade en vacker bild på en bro över Jumkilsån när jag letade information till mitt förra inlägg. Självklart passade jag på att fotografera den nya skapelsen när jag snurrade runt i området. Ni som följt bloggen ett tag vet att betongbroar från 60 och 70-talet inte är mina favoriter och denna är inget undantag. Dagens bro är byggd 1970 och visst får man en tår i ögat när man jämför med den vackra stenvalvsbron.

När jag sökte på namnet Löpsbron och Löppsbron i ortnamnsarkivet så dök flera förklaringar upp. ”Den ligger i närheten av Löpsberget”. ”namnet har väl med åloppet att göra ” och ”där slogs en kung med namnet Löpe”. Den mest spännande förklaringen är självklart den om kungen Löpe men jag misstänker att påståendet kan bli svårt att bevisa. Allt tyder i alla fall på att bron, som var en del i Eriksgatan, är mycket gammal.

Det finns lite annat runt bron att titta på som ett gravfält norr om bron. Här hittar vi även några hålvägar som leder ner till ån varav en är riktigt bred.

Här hittar ni bron på kartan.

Nedre bilden: Anton Andersson 1945-1950.

Lördagens soliga väder gav motivation till en långvandring. Jumkilsåns dalgång har länge legat högt upp på min lista och nu var dags att ta sig dit innan växtligheten tar över. Ån har skurit sig djupt ner i landskapet och det har skapat en helt fantastisk miljö.

Tyvärr är Jumkilsån inte speciellt tillgänglig och det krävdes både klättring över taggtråd och vandring i lera för att ta sig fram. Nu verkar det som jag gick på den krångliga sidan och den norra verkar vara ett bättre val. Jag skall testa den nästa gång.

Vad man borde göra är att ordna någon form av naturstig i området. Jag tror inte att det finns något liknade i Uppsalas närhet och dalgången kunde säkert bli ett populärt vandringsstråk. Det bör väl tilläggas att jämförelsen med Grand Canyon var att ta i men det förtar inte upplevelsen på något sätt.

En lite uppdatering. Om någon vill ha en mer utförlig beskrivning av Jumkilsån så har Uppsala kommun en bra sida. Jag glömde bort den när jag skrev inlägget.

Här hittar ni den den del av ån jag besökte på Google Maps.

Tunabergsbron en tidig morgon. Bron är den del i trafikleden Bärbyleden och uppfördes enligt officiella källor 1995.

Den här bron hade en mycket dramatisk tillkomst. När man skulle gjuta ena halvan av bron visade det sig att friktionspålarna man använt inte räckte till för att hålla gjutformen på plats. Under arbetet med att fylla på betong började den 900 ton tunga konstruktionen sjunka föra att slutligen rasa ihop. Man fick slita hårt för att få upp formen och all armering men värre var det med betongen som var på väg att brinna. För att inte bli sittandes med en enorm betongklump tvingades man kalla in brandkåren som kunde spola bort den. Lyckligtvis kom ingen till skada under raset.

Några månader senare gjorde man ett nytt försök och denna gång gick det bättre. Nu hade man pålat ner till berggrunden för att garantera att gjutformen inte skulle sjunka.

Jag hade svårt att hitta datum och fakta om händelsen så om någon sitter på lite information får de gärna dela med sig.

Bron på Google Maps.

Detta är inlägg 26 i serien om broar över Fyrisån.

Jag har varit ute och försökt fånga vårfloden på bild och tänkte att en bra plats är Ekeby gravfält som ligger högt uppe på Vattholmaåsen och ger fina vyer. Jag har även velat se själva gravfältet men när jag var här förra året så vann myggen på en omedelbar walkover från min sida. Att det var lite kyligt gjorde inte så mycket och det var bara att passa på och njuta av stillheten innan de små rackarna är tillbaka.

Att fota landskap en sen eftermiddag med dåligt ljus och mestadels grå himmel var inte särskilt inspirerande. Nu var det vattnet jag ville visa och då kan man inte riktigt välja tidpunkt. Jag måste erkänna att jag blev lite förbluffad över hur högt det stod och det liknar mer en sjö än en å. Mycket imponerande även om vattnet hade sin höjdpunkt förra veckan.

Söder om Islandsfallet i centrum ligger delar av bryggorna under vatten. Det är dock inte första gången det händer.

Ni kan se hur bred ån är i vanliga fall i ett gammalt inlägg som jag skrev om bron som ligger i närheten. Idag hade jag tvingas simma för att ta ena bilden i det inlägget.

Här hittar ni Vattholmaåsen på Google Maps.

Idag blev det en kort utflykt till Hammarskog. Jag hade ingen aning om att det var tid för gäddlek och absolut inte att man kunde se det här. Man får ta tillfället i akt och det var spännande att försöka ta lite actionfoton. Stundtals gick det hett till men det var nästan omöjligt att lyckas knäppa av ett foto i rätt ögonblick. Som ni ser hade jag även lite problem med skärpan och det är bara att inse att jag måste öva mer. Naturupplevelsen var dock på topp.

Om ni själva vill försöka fånga några gäddor på bild så plaskar de runt längst in i Dalbyviken söder om Hammarskogs herrgård. Ett bra utflyktsmål då jag gärna ser att det finns en kaffeservering i närheten :)

Vintern är inte min favoritårstid men när det är så där riktigt kallt att rimfrosten klär de kala grenarna är det riktigt vackert. De är en av de få stunder under denna tid som jag med en viss entusiasm byltar på mig och tar en vända ut i naturen. Jag måste också påpeka att jag är väldigt nöjd med årets vinter för jag avskyr slask och regn betydligt mer än några minusgrader.

Läbybron, som fick sitt vackra utseende 1903 gör sig bra i svartvitt. Sanningen är den att det redan höll på att skymma när jag kom på att jag skulle åka dit så det fanns ingen färg till att börja med. Jag har nämnt bron i en tidigare bloggpost om bautastenar och jag är säker på att bron kommer dyka upp fler gånger. Förutom att den är fotogenisk finns det lite annat intressant att berätta.

Bron på Google Maps.

Idag trotsade jag kylan och drog iväg till en av de få platser längs Fyrisån som aldrig fryser. Söder om Ultuna gård finns nämligen en kallkälla som är en av Upplands vattenrikaste. Det som kommer upp ur backen är samma vatten som vi Uppsalabor har i våra kranar med den lilla skillnaden att hemma är det avhärdat.

När det blir riktigt kallt så sveps hela området in i en tjock dimma och det blir fantastiskt vackert. Tyvärr klarade inte mina fingrar många minuter i den femtongradiga kylan men några bilder blev det. Änderna verkade dock stortrivas och har man tur kan man få se Kungsfiskare, en fågel jag gärna skulle vilja fånga på bild någon gång. Jag rekommenderar alla att ta en sväng förbi källan nu när kylan gör den magisk.

Här hittar ni källan på Google Maps.

Den här bron som ligger sydväst om Bärby hage och i änden av Tunabergskolonin byggdes 1995. Det är en i klassisk balkbro i betong och var en del i bygget av Bärbyleden.

När jag började denna serie om broar försökte jag läsa på lite om olika konstruktioner och uttrycket GC-bro dök upp hela tiden utan någon vidare förklaring. Som lekman är sånt riktigt irriterande och det kändes faktisk lite pinsamt när jag slutligen förstod att det var en förkortning av något så enkelt som gång och cykelbro. Nåja, nu när jag vet det kan jag ju stila lite själv och använda det i rubriken.

Här hittar ni bron på Google Maps.

Detta är inlägg 25 i serien om broar över Fyrisån.

Klastorps gård uppfördes på 1850-talet men det verkar inte som man byggt någon bro i samband med detta. Den första uppgiften är från 1928 och då är det ägaren som själv bygger en träbro. Vid något tillfälle körs den här bron sönder och man tvingas bygga en ny. När flygflottiljen sedan uppförs vid Ärna 1944 rivs bron och ingenjörstrupperna bygger en lite stadigare variant på platsen. Det är denna järnbalksbro vi kan se idag.

En av mina trevliga läsare upplyste mig om att de höll på och renovera Klastorpsbron. Den 9 december 2011 hade man tydligen lyft på nymålade brospann. Självklar gav jag mig ut för att ta några bilder. Som ni ser hade man lagt ut en pontonbro för dem som ville ta sig över ån medan arbetet pågick. Jag kan meddela att frosten hade gjort den ruskigt hal. Jag hoppas verkligen att ingen, varken de som arbetade med bron eller andra, gick och slog sig.

Den 6 januari var jag dit igen och nu såg det betydligt bättre ut. Lite smådetaljer att fixa men i övrigt är den väl klar. Det har rensats bort en hel del sly och buskar och det verkar dessutom som man har tagit ner några träd. På åns västra sida har man dessutom ordnat en liten parkering. Framtiden får utvisa ifall den får vara kvar eller om den bara gav lite extra plats under renoveringen.

Här hittar ni bron på Google Maps.
Källa: Uppsalas broar av Rolf Åkerman

Detta är inlägg 24 i serien om broar över Fyrisån.