Scribo — perspektiv på närmiljön

Nybron i Uppsala fick sitt nuvarande utseende 1899. Ombyggnaden skedde i huvudsak för att man ville ha en plan bro som det var lättare att passera. Bron man ersatte var från 1770-talet och det är den ni ser på den svartvita bilden. Det som är lite spännande är att toppstenen från den äldre stenvalvsbron togs tillvara av släkten Rudbeck och placerades på deras familjegods, Edsbergs slott i Sollentuna. Här har man sedan gjort ett bord av den med en kvarnsten som bordskiva.

På stenen står det ”T. G. Rudbeck Öfwerståthållare m.m. 1775”. Han var landshövding i Uppsala län 1773-1782 och det är antagligen orsaken till varför man lät hugga in hans namn i stenen.

För någon vecka sedan hade jag ett ärende till Stockholm så jag passade på att ta en sväng förbi Edsberg. Jag har sett stenen på ett äldre fotografi och man har inte varit speciellt varsam med den de senaste åren. Stenen har sjunkit ner i backen så att årtalet inte syns längre, hörnet är avslaget och slutligen har den prytts med gul gatukonst. Jag tror bestämt att Sollentuna kommun borde klappa om klenoden lite mer.

Gammalt fotografi taget av A. Dahlgren.

Här får ni två broar på en gång. De ligger ute på Salsta golfbana och jag tyckte att de kunde presenteras i samma inlägg. Jag gissar att man byggde broarna i samband med att man anlade golfbanan 1998. Den med vita räckesstolpar är den nordligaste av de två.

Lite längre norrut har det tidigare funnits en bro med namnet Fjällbron men det enda som återstår av den är de gamla fundamenten.

När jag var ute första gången och fotografera missade jag dessa broar helt. Det är faktiskt en hel drös med broar som inte finns på några kartor och enda sättet att hitta dessa är att leta på satellitfoton. Det är tur att Google Maps finns och här kan ni se ni dessa två broar.

Detta är inlägg nummer 5 i serien om broar över Fyrisån.

I mitten på 1700-talet gav höga vattennivåer i Gruvsjön problem för gruvdriften i Dannemora. För att åtgärda detta gjorde man omfattande ingrepp i Fyrisån för att släppa fram vattnet. Resultatet blev inte som man önskat utan vattennivån i Gruvsjön sjönk bara marginellt. Vad man däremot lyckades med var att mer eller mindre torrlägga alla andra sjöar längs ån inklusive Salstasjön. På en karta från 1711 kan man se att vid platsen för den nuvarande bron var det tidigare färjetrafik. Det är svårt föreställa sig när man ser hur det ser ut idag.

Bron vid Salsta slott 1920. Foto: August Fredrik Schagerström.

En bild från september 1920 visar hur bron såg ut innan den ersattes med betongbron. Lite vackrare kan jag tycka.

Jag hittar inga uppgifter om brons ålder eller när den första kom på plats utom det helt uppenbara att det måste ha varit efter sänkningen av sjön. Vad jag däremot kan berätta är att det här var ett riktigt mygghål. Jag rusade ner till ån, knäppte snabbt några bilder, för att sedan viftandes kasta mig tillbaka in i bilen. Spelade det någon roll? Inte mycket. Är man så dum att man åker ut på fotosafari i shorts får man acceptera att  blir uppäten. Här är bron på Google Maps.

Detta är inlägg nummer 4 i serien om broar över Fyrisån.

Denna bro ligger norr om Salsta slott längs med väg 704 eller Salstavägen. Nuvarande bro är byggd 1961 och är en vad jag skulle kalla ”klassisk betongbro med stålräcke” nu när jag sett några stycken.

På äldre kartor inklusive en från 1711 finns det ingen bro på denna plats. Det är möjligt att det var ett dåligt ställe att anlägga en bro på innan man sänkte Salstasjöns vattennivå i mitten på 1700-talet. Karta från 1859-63 visar en bro på nuvarande plats.

Tristare bro får man leta efter och någon större inspiration gav den inte. Efter att ha klättrat runt den ett varv satt jag länge och väntade på att något skulle passera över bron som kunde liva upp en bild. Som ni förstår var trafiken lika med noll så istället det blev en bild när solen lyckas ta sig igenom molntäcket och lysa upp skapelsen. Här ser ni brons plats på Google Maps.

Detta är inlägg nummer 3 i serien om broar över Fyrisån.

Här kommer nästa bro i serie om broar över Fyrisån. Denna bro ligger längs Vikstavägen mellan Skyttorp och väg 290. Vägen byggdes så sent som 1905 och det överraskade mig lite då det oftast är äldre socken eller häradsvägar som fixas till. Som ni säkert förstår, finns det ingen väg så så saknas det oftast en bro. Gamla kartor bekräftar detta men en spång skall tydligen ha funnits på platsen och ytterligare en lite längre norrut. Ville man ha en körbar bro så gällde det att ta sig ner till den lilla böjen på ån som heter Gullsjön (Backbron, riven) eller vandra upp till Viken som jag beskrev i ett tidigare inlägg.

Bron då? Det var inte helt lätt att hitta något vettigt och jag misstänker att så här kommer det att fortsätta. På biblioteket fanns bara tre utskrivna häften om Skyttorp men de gav inte mer än hemsidan (sidan är borta idag) som tidigare gett mig årtalet på vägen. Vägverket tipsade mig om BaTMan, som är ett register med de flesta broar och tunnlar i Sverige, och här hittade jag slutligen byggåret 1993. Tack Vägverket.

Jag skall erkänna att fotografera betongbroar är verkligen inte det roligaste man kan göra men visst är det en utmaning. Det stora problemet är egentligen att hitta en bra vinkel då odlingar, träsk, diken, elstängsel och branta sluttningar gör allt för att sätta käppar i hjulet. Lärorikt är det i alla fall och betydligt trevligare efter att jag äntligen skaffat mig en flaska Mygga. Här är bron på Google Maps.

Detta är inlägg nummer 2 i serien om broar över Fyrisån.

Jag har alltid undrat vad det finns för broar över Fyrisån som ligger norr om Uppsala. De som ligger i och söder om staden har jag koll på och de flesta är väl dokumenterade. Nu när jag har semester så ska det bli ändring på detta och jag har startat min rundresa för att åtminstone fotografera alla. Jag börjar vid Dannemorasjön och följer sedan åns flöde söderut mot Uppsala.

Bro nummer ett ligger längs en lite grusväg mot gården Viken (från väg 290) strax norr om den igenvuxna Stocksjön. Att snurra runt på småvägar en tidig morgon var inte riktigt min grej och jag körde fel trots att jag använde gps. Nu verkar det som om den har lika dålig koll på småvägarna som jag så det krävdes lite mer analog kartläsning än vad jag hade räknat med.

Som förväntat hittar jag ingen information om bron så om ni vet något om den så skriv gärna en kommentar. Allt är av intresse t.ex. om bron har något namn eller om något spännande har utspelat sig i närheten. Här är en länk till Google Maps så ni kan se var den ligger.

Detta är inlägg nummer 1 i serien om broar över Fyrisån.

Som många kanske läst så planerar man att bygga två nya broar över Fyrisån. Den ena är en cykelbro i höjd med Parksnäckan. Bron skall bli en öppningsbar bro av Holländsk typ och det speciella med just denna sort är att motvikten är placeras ovanför vägbanan. Dessa broar är ovanliga i Sverige men som man kan förstå av namnet finns det ett annat land där de är gott om dem.

När jag letade efter bilder på brotypen så kunde jag konstatera att det finns många vackra broar men också några riktiga bojsänken. Det skall bli intressant att få se vad arkitekterna hittar på men själv hoppas jag på en nätt variant som inte inkräktar allt för mycket på årummet. Vid smala passagen räcker det med en klaff på ena sidan men jag undrar om inte det krävs två dvs. en på var sida om ån så att konstruktionen inte blir galet stor.

Bild från Wikimedia Commons (CC). The Magere Brug.
Foto av S Sepp.

När jag sökte information till mitt förra inlägg så hittade jag en folder om Årike Fyris. Den innehåller en karta och här har man märkt ut en plats norr om Vindbron med texten ”gamla vindbroläget”. Självklart åkte jag genast ut till platsen och på den runda stenen som ni ser på bilden har man skrivit om en händelse i brons historia.

1797 så hade man uppmanat Uppsalaborna att hjälpa till med höstskörden och som tack för hjälpen skulle de få släppa ut sina kreatur på Kungsängen. Uppslutningen blev tydligen stor och det var så mycket folk på och runt bron att den började sjunka. 19 personer omkom i denna katastrof. Det är en riktigt tragisk berättelse man nedtecknat på stenen.

I boken Uppsalas tekniska historia hittar jag lite mer skrivet om bron. Broar har bevisligen funnits i området sedan 1600-talet och säker långt innan dess. Gamla kartor visar på olika placeringar och jag misstänker att en förklaring kan vara att broarna, i likhet med de i centrum, försvann då och då när vårfloden var extra kraftig. 1756 måste den dåvarande bron repareras av just den anledningen men även båttrafikens framfart hade orsakat skador. Man söker nu bidrag från staten för att kunna använda sten men det blir inga pengar och 1757 renoveras den som vanligt med trä. 35 år senare nämns det att man för en ansenlig summa pengar har renoverat bron ytterligare en gång. Vid detta tillfälle valde man dessutom att ändra bron från vindbro till svängbrygga och jag gissar att den runda stenen har varit en del i denna konstruktion. Om brofästet görs helt i sten vid denna renovering framgår dock inte.

Någon gång på 1800-talet flyttas bron söderut och brofästet byggs om till en kaj för båttrafiken och får sitt nuvarande utseende.

Det går framåt med de nya bryggorna nedanför Tullgarnsparken. Jag verkligen applåderar kommunen för upprustningen av åkanterna och det gäller även de tidigare delarna. Jag är övertygad om att denna sträcka kommer bli ett lika uppskattat promenadstråk och solaltan som bryggorna i centrum.

Det är svårt att hitta information om bygget men det förväntas bli klart till Valborg. Jag hittade en liten bild i ett förslag och den liknar ju det man åstadkommit hittilldags. De branta sluttningarna skall jämnas ut och det blir nya nedgångar samt en stor sittrappa. Pålarna ute i vattnet antyder även på nya båtplatser i södra delen och jag undrar lite hur det blir med tillgängligheten för allmänheten. Tidigare har det varit svårt med förtöjning längs ån och om detta blir ett tillskott till gästhamnen är det bra. Denna sida känns lugnare och tryggare än den vid Flustret och Stadsparken.

Ett annat trevligt initiativ är att man undviker asfalt i parken och det blir grusade gångstigar. Många joggar här och asfalt brukar resultera i att det skapas stigar i gräsmattor och rabatter istället. Grus ger dessutom den där trivsamma parkkänslan som jag gillar.