Scribo — perspektiv på närmiljön

Jag har faktiskt inte mycket om Uppsala just nu så jag försökte sätta ihop en informationssida om hur man prenumererar på bloggar. Egentligen blev det nog mer en sida om varför man skall prenumerera, men förhoppningsvis hjälper den någon :) Jag vet inte om jag gjorde rätt men jag försökte undvika alla ord som feed, really simple syndication osv.

Ni får gärna tycka till om den så kanske jag kan förbättra den i framtiden. Ni hittar den i toppmenyn, under rss-ikonerna eller här.

Bild från Flickr (creative commons)

Som vissa säkert kommer ihåg var förra årets nyårslöfte att fixa mitt burkskåp. Det löste jag genom att inhandla några backar som jag sedan kunde sortera burkarna i. Nu, ett år senare kan jag meddela att det är lika fint i skåpet som när jag städade det :) Jag vet inte om det är en trend men årets nyårslöfte handlar också om skåp.

Jag är något av en ljudallergiker och älskar tystnad. Idag är det faktiskt lite av en lyx att hitta en plats utan störande bakgrundsljud. Jag är ofta ute i skogen eller på sjön men där är det sällan tyst även om fågelkvitter och kluckande vatten kan vara rogivande. En av mina tidigare favoritplatser där man kunde få lite lugn var Stadsbiblioteket. Tyvärr har den miljön blivit mycket pratigare och de knattrande datorerna gör att det inte längre går att koppla av på samma sätt.

Problemet är att det inte varit tyst hemma heller. Så länge som jag haft en dator har det varit ett ständigt brummande. Visst kan man stänga av den men det blir det ändå många timmar i oljudet som ni säkert förstår. Vid nyår bestämde jag mig för att göra något åt det innan jag blev galen. Första tanken var att köpa en ny dator men som ni ser blev det istället ett skåp, en chassifläkt och en variabel 12V adapter. För det facila priset av 750:- har jag köpt mig tystnad. Tanken var att jag skulle klä skåpet med dämpmattor men det verkar inte behövas. Bara genom att stänga skåpdörren och dra ner varvtalet på fläkten har det blivit fantastiskt mycket bättre. Vilken lättnad! Som en extra bonus slipper jag se den fula datorn :)

Vissa säger att det är tråkigt att titta på färg som torkar. Nu tänker jag titta på en snöhög som smälter. Det måste väl ändå toppa listan?

Nu är det inte vilken snöhög som helst utan den enorma högen ute på Kungsängen. Delar av den snö som fallit över Uppsala har man transporterat hit och med hjälp av en bandschaktare byggt upp högen. Det kanske inte syns på bilderna men den är sjuhelsike stor och jag får faktiskt lust att klättra upp på den. Inte omöjligt att vyn är storslagen.

Jag skall försöka ta en bild i månaden och presentera här på bloggen. Inspirationen kommer från en gammal artikel där man berättar att förra året fanns det snö kvar i juli. Som ni säkert minns var det en ordentlig värmebölja just då. Får vi en dålig sommar i år har vi kanske början till en glaciär där ute på åkern :)

Förr i tiden tippade man ner snön i Fyrisån men det är inte tillåtet idag.

Jag läste på lite om snöröjning i äldre tider och det var tydligen en svår balansgång. Man var tvungen att ploga så att bilarna kunde komma fram men samtidigt lämna kvar så mycket att folk utifrån kunde åka med sina slädar inne i stan. Som vanligt var det väl ingen som var nöjd med resultatet.

Svartvita bilden: Fotograf okänd.

Jippie! Den 3 februari antog namngivningsnämnden mitt namnförlag på parken norr om Fyrisvallsgatan 3. Parken heter nu Sandkällsparken men det tog sin tid. Förslaget skickade jag in redan i september förra året så det har varit en lång väntan. Jag måste erkänna att det faktiskt känns stort och evigt på något sätt att få namnsätta en park i Uppsala.

Från början hade jag två namnförslag men efter ett möte med kommunen valde vi att gå vidare med det som hade bäst dokumentation och en koppling till stadens historia. Namnet kommer från Sandkällan som tidigare låg i östra änden av parken. Idag är den borta men jag hoppas att man tar fram den igen eller åtminstone märker ut den på något sätt.

Arbeten vid Sandkällan. Uppe till höger ser ni Upsala Norra Tegelbruk.

Om ni läst mitt inlägg om Fyrisvallsbron så har ni hör namnet förut. Mellan åren 1876 och 1961-62 (se rättning av årtal nedan) pumpade man upp delar av Uppsalas dricksvatten från denna källa. Tyvärr skadades ledningen vid grävarbetena för den nya betongbron och källan förorenades så svårt att den inte gick att använda längre.

Sandkällsvadet på en karta från 1670-talet ur Olof Rudbecks Atlantica.

Ytterligare en koppling till namnet är ett vadställe som tidigare låg väster om parken enligt Riksantikvarieämbetets Fornsök. På en karta från 1670-talet är en väg ritad över Fyrisån mellan Librobäcken och Svartbäcken. I boken Uppsala stads historia del 1 kallas detta vad Sandkällsvadet och ni ser det uppe i vänstra hörnet i kartan.

Karta över salpeterbruket, 1635-36

Salpeterbruket. Karta utan årtal men här ser man Sandkällan lite tydligare. Ängen till vänster om källan motsvara dagens park.

Området har en mycket gammal industriell historia. På 1600-talet visar gamla kartor att här låg ett salpeterbruk. Gustav Vasa skall ha placerat ett salpeterbruk i Uppsala redan på 1500-talet och man kan misstänka att det är samma bruk. Källan och vadet kan ha varit orsaken till att man valde just denna plats. Det var mycket jord, dynga och salpeter som skulle transporteras hit och dit och rent vatten var kanske en förutsättning för att få en bra kvalitet på salpetern. Tyvärr har jag ingen kunskap i ämnet men jag hittade en mycket intressant sida om salpetersjudare som jag måste tipsa om. Det ger en liten bild av verksamheten och de många pålagor som drabbade bönderna under denna tid.

Hur var det då med det andra namnet. I en gammal skifteskarta hade ängen namnet Flottholmen men det var det enda belägget. Inte mycket att komma med även om namnet går att spinna vidare på. Namnen Flottholmen och Flottsund (vid Fyrisåns mynning) har kanske samma ursprung? De som kan det här menar att namnet Flottsund har en koppling till ordet  flöte ”det som flyter med ett vattendrag och uppgrundar detta”. Andra likheter finns men jag kan bara gissa.

Det är synd att jag inte har några bra bilder på parken. När jag var där tog jag bara de som behövdes för ansökan eftersom det var iskallt och duggregnade. Det är en mysig park med två fina bryggor att sitta på och i ena änden en hängmatta. Jag får försöka på nytt i vår men tills dess skall jag skriva på några nya namnförslag som ligger och gror i huvudet :)

Uppdatering: Årtalet när källan förorenades är ändrat. Jag trodde det var när den första bron byggdes men det var fel. Det skedde när man schaktade för den nya Fyrisvallsbron som invigdes 1962. Ursäkta för felet.

Svartvita fotot: Romson.

Sandkällsparken på Google Maps.

Historien om hur Fyrisspången kom till är ganska fantastisk. Det var nämligen så att under en period hade Fyrisskolan undervisningslokaler på båda sidorna av Fyrisån. För att nå sina klassrum i gamla Hästens skofabrik (Länsförsäkringar) på andra sidan ån tvingades eleverna ta svängen över Luthagsbron vilket var både irriterande och tog tid från lektionerna. Slutligen vände man sig till kommunen med önskemål om en ny gångbro över ån. För att minska kostnaderna erbjöd sig eleverna på yrkeslinjen att hjälpa till med bygget och kommunen var inte helt negativa till idén. Förslaget till bro var dock inte vad eleverna hade önskat. Det talades om att slå ner gamla telefonstolpar i ån och dessutom var stadsfullmäktige inte eniga.

Eleverna valde då att göra något helt oväntat. I hemlighet började man bygga en egen bro på skolan. En lärare tog fram ritningarna till en bågbro med dragband som skickades till Chalmers i Göteborg för ett godkännande. Pengar till bygget kom från teaterföreställningar som skolans teatergrupp anordnade samt en mindre del från sponsorer.

Tre år senare var bron klar och det enda som återstod var att få tillstånd att sätta upp den. För att lösa detta tog man en vild chansning. Skolan ansökte om att få uppföra en föreställning på Stora torget på en stor scen. Man fick tillståndet men istället för scenmaterial transporterade man dit bron i två delar och i skydd av mörkret monterade man ihop den. Nästa dag, under sång och musikföreställningen, meddelade man att bron skänktes till Uppsala kommun. Kommunen kunde inte annat än att acceptera gåvan och när man nu hade en bro var beslutet inte svårt. Redan efter ett dygn på Stora torget kunde bron lyftas på plats.

Fyrisspången uppfördes den 20 oktober 1981 och invigdes en vecka senare. Brons ursprungliga namn var Heimdalsspången efter kvarteret på åns östra sida men även efter guden Heimdall, väktare vid Bifrostbrons krön. Namnet byttes till Fyrisspången 2004 för att hedra de som byggt bron. Bron är 25 meter lång och 1,4 meter bred. För att testa hållfastheten ställde sig hundra elever (c:a 7 ton) på bron och den böjde sig inte mer än 1,2 cm. 2007 fick bron en ordentlig belysning vilket var ett elevprojekt tillsammans med kommunen och Länsförsäkringar.

Bron på Google Maps

Detta är inlägg 32 i serien om broar över Fyrisån.