Vändkors och en stad full av boskap
Som ni säkert vet brukar jag hänga upp mig på väldigt små detaljer. I det här fallet handlar det om vändkors. Det är ingen speciell Uppsalagrej men de har fått mig att tänka till.
S:t Eriks källa och Kvarnbron. Gouache av okänd konstnär, från 1850-talet. (crop) UM
Första gången jag överhuvudtaget funderade närmare på vändkors var efter en kommentar i mitt inlägg om Kvarnbron. På tavlan som jag presenterade där och här ovan ser man ett vänkors vid nedfarten till S:t Eriks källa. Mina funderingar då var om det stod där på grund av köbildning ner till källan. Mina tidigare erfarenheter av vändkors är ju från tunnelbanestationer och arenor.
Idag misstänker jag att jag var helt ute och cyklade och förklaringen är följande. I ett beslut från oktober 1870 begär man att de stora och otympliga portarna på Fjärdingstullen ska ersättas med en bom. Man planerade även att sätta upp vändkors i gångportarna vid tullen för att förhindra att kreatur tog sig igenom. Bommen skulle vara öppen morgon och kväll så att boskapen kunde ta sig till och från betet utanför tullen.
Det finns även en dokumenterad händelse om vändkorsen från 1781. En ko fastnar i tullens vändkors och bryter söder det. Olyckan resulterar i en dispyt mellan tullen (kronan) och staden om vem som skall betala för reparationerna.
De här uppgifterna fick mig inte bara att omvärdera min syn på vänkorsets ursprungliga funktion utan även om miljön i staden. En bild dök upp som kanske inte helt överensstämmer med alla gamla målningar jag sett av staden. Plötsligt såg jag framför mig hur invånarna vallade sina kor upp och ned för Drottninggatan och Slottsbacken.
Vi får nog även anta att vändkorset vid S:t Eriks källa inte stod där för att hålla reda på människor. Korset var troligtvis uppsatt för att förhindra att kreatur tog sig ner till källan. Man skall komma ihåg att S:t Eriks torg tidigare kallades för Oxtorget, säkert inte utan anledning.
Carolina Rediviva med vändkors vid infarten till Odinslund. Litografi av Johan Way, 1842 (crop) UUB
Bild tagen från Carolina med vändkors vid infarten till Odinslund. Foto: Emma Schenson, 1860-talet. (crop) UUB
När jag väl fått pejl på dessa vändkors hittade jag några bilder från slottsbacken. Här ser vi inte mindre än fem vändkors uppe vid Carolina Rediviva. Fotot från 1860-talet visar att vändkorsen inte var några nätta skapelser utan byggda av kraftigt timmer.
Var det en vanlig syn med boskapsjordar här uppe på Övre Slottsgatan under 1800-talet? Hur mycket djur fanns det egentligen inom stadens tullar? Vem vet, men det är nästan omöjligt att inte börja spekulera.
Dela med andra:
kl. 9:44
Jag har hört att det på Uppsala gamla kyrkogård sattes staket runt gravarna för att korna inte skulle gå och trampa ner och beta på gravarna.
kl. 15:02
Hej Hjördis. Det kan säkert stämma. Runt den första lilla kyrkogården byggdes en mur i slutet av 1600-talet med pengar testamenterade av Olov Verelius. Från 1802 utvidgades kyrkogården i etapper men jag vet inte hur noga det var med staketbyggandet runt de nya delarna.
kl. 9:26
Kvarnbron på tavlan ser ju väldigt annorlunda ut än i verkligheten. Inte utan att den liknar mera den gamla Nybron innan den byggdes om. Men konstnären har väl målat fritt ur minnet eller förskönat den en aning. Den nuvarande är väl före 1850 , dvs byggd före tavlan, och är ju betydligt kortare och kraftigare.
kl. 11:28
Vad jag förstått så byggdes kvarnen ut på 1800-talet vilket förändrade brons utseende. Även vägbanan på västra sidan skall ha höjts enligt en kommunal invertering. Som du säger kan säkert konstnären gjort sin egen tolkning.