Runsten på vift

Runsten U1011 i UniversitetsparkenDen här runstenen som står i Universitetsparken har en spännande historia. Den kommer ursprungligen från Rasbo där den restes i mitten av 1000-talet. På 1600-talet bestämde sig Olof Verelius att ta med sig stenen till Uppsala där den fick en sekellång vistelse som trägårdsprydnad. 1866 blir det fart på stenen igen då den tillsammans med två andra åldringar skickas till världsutställningen i Paris 1867. Stenen tilldelas en fin bronsmedalj och med den i packningen startar färden hemåt. I den franska hamnstaden Le Havre så byts plötsligt segerparaden ut mot katastrof. Runstenen ramlar i vattnet när den skall lasta på en båt och man anser den är förlorad för gott. 200 kronor får man från försäkringsbolaget som plåster på såren och dessa placeras i en fond hos Nordiska Museet.

Nu händer det något osannolikt. 1880 muddras hamnen i Le Havre och under arbetet hittar man ett stort stenblock. Hamnarbetarna tycker att den ser konstig ut med sina ristningar och börjar misstänka att det kan vara runor. För att få klarhet så skriver man till den danske professorn Ludvig Wimmer och otroligt nog så har han kännedom om fadäsen med den bortappade runstenen. Efter kontakter med Uppsala är stenen snart på väg hem igen efter mer än tio år på en dyig botten.

Först placerar man stenen i Engelska parken. Dåtidens klottrare inspireras dock av de släta ytorna och börjar rista sina namn i stenen. För att skydda runstenen flyttas den därför ner till Linneträdgården. Runt 1920 får den fötter igen och den hamnar nu vid ingången till ärkebiskopsgården. Ytterligare en flytt blir det och som synes står den nu i Universitetsparken i all sin glans. Vi får väl hoppas att den trivs där utan någon önskan om fler äventyr.

Förutom sin historia är runsten udda på ett annat sätt. Den är ristad över en person som fortfarande var i livet vilket är väldigt ovanligt. På stenen står: Vigmund lät hugga stenen till minne av sig själv, den skickligaste av män. Gud hjälpe Vigmund skeppshövdingens själ. Vigmund och Åfrid högg minnesmärket medan han levde.

Dela med andra:

Facebook  Twitter  Bloggy 

3 kommentarer

  1. tommyO skriver:

    Runstensfråga. Undrar lite om vilka källor du har betr stenar. Vid vägen mellan Säva och Ölsta stod en gång en runsten, se http://sv.wikipedia.org/wiki/Upplands_runinskrifter_871

    Den finns även kartlagd i denna bok från 1750 som heter Bautil :
    http://rara.ub.umu.se/bookview/BookViewServlet/ipac/admin/BookViewLoader.jsp?method=getIpacBook&BookId=86
    Här har den nummer 376. Men det finns alltså nästan 1200 stenar avbildade i den för den som vill bläddra!

    Nu bar det sig inte bättre än att Ölsta stenen såldes till Skansen 1896. Och där står den i bästa välmåga men jag är nyfiken på VAR den stod ursprungligen, och det verkar väldigt svårt att få fram uppgifter om detta.
    Kanske något Orakel läser denna sida och kan tipsa.

  2. Scribo skriver:

    Oj tommyO, det var många år sedan jag skrev den artikel. Det verkar dock finna en hel del källor.
    Riksantikvarieämbetet har en bra sida här. http://www.raa.se/kulturarvet/arkeologi-fornlamningar-och-fynd/runstenar/digitala-sveriges-runinskrifter/digitala-sveriges-runinskrifter-publicerat/
    Uppsala universitet har även de en sida http://www.runforum.nordiska.uu.se/samnord/
    Själv vill jag minnas att det var en artikel i UNT julnummer 1923 som inspirerade mig.

  3. tommyO skriver:

    Ja, det var visst 2009, men i runstensperspektiv är det ju ingenting.
    Tack för tipsen nu ska jag gräva vidare. tO

Trackbacks & Pingbacks

Lämna din kommentar