Domkyrkoplan, Uppsalagranit och stenbrotten i Stadsskogen

Fågeldammarna i Stadsskogen

När jag vandrade runt i Stadsskogen för två veckor sedan passerade jag Fågeldammarna i närheten av vattentornet. De är ursprungligen gamla stenbrott som senare har vattenfyllts. Jag började fundera på vart stenen hamnade när den väl var huggen. Stadens gator och hus är säkert proppfulla med den men skall man skriva om det vill man vara säker. Svaret hittade jag i en broschyr om Stadsskogen där man specifikt nämner murarna runt domkyrkoplan.

Murarna runt Domkyrkoplan

Det är lite oklart när man började ta sten i Stadsskogen men det upphörde 1916. Samma år beslöt man att skogen skulle bli stadspark. På ett ställe fortsatte dock brytningen ända fram till andra världskriget, nämligen vid f.d. ungdomsgården Gläntan. På 50-talet valde man att bygga ett parkeringshus i gropen istället för att fylla igen den som man gjort med de flesta andra täkterna. Idag är det är framför allt Fågeldammarna och Valltjärn som minner om denna verksamhet.

En intressant sak är att i början av 1900-talet anordnade dåtidens socialnämnd, Fattigvårdsstyrelsen, nödhjälpsarbeten i stenbrotten. 1915 hade man till exempel gjort 343 dagsverke med stenborrning och det hade levererats 55 löpmeter kantsten, 1 294 m2 nubbsten och 1.83 hl makadam till staden. Man undrar om det var beordrat arbete och vad det fick för jobbet?

Uppsalagranit

Det finns också en hel del skrivet om den ljusa Uppsalagraniten som man bröt här. Tyvärr förstår jag väldigt lite av texten och om någon vill får de gärna göra en översättning :)

Den så kallade Uppsalagraniten består mest av tonalit, men tonalit till granodiorit, granodiorit samt granodiorit till granit finns också. Tonaliten är övervägande grå, medelkornig, jämnkornig och enklavförande. Den för hornblände, som lokalt bildar cm-stora individer. Enklaver är i allmänhet cm- till dm-stora och rundade. De består av finkornig tonalit till en mer basisk bergart. Även inneslutningar med okänd relation till värdbergarten förekommer. Lokalt är värdbergarten medel- till grovkornig och ojämnkornig. Granodioritiska led ser ut som tonaliten ovan men med röd kalifältspat, vilket ger bergarten en rödgrå färg. Lokalt är kalifältspaten grov och ger där ojämnkornig till porfyrisk textur. En förhöjd kalifältspathalt åtföljs i allmänhet av en lägre hornbländehalt.

Ibland måste man inse sina begränsningar och jag återvänder gärna några miljarder år framåt i historien där jag känner mig mer hemma.

Dela med andra:

Facebook  Twitter  Bloggy 

8 kommentarer

  1. Olle J. skriver:

    Nödhjälpsarbeten år 1915 var troligen en del av de nödhjälpsarbeten som Arbetslöshetskommissionen började stödja ekonomiskt i och med krigsutbrottet året innan. Även om AK stödde ekonomiskt låg ansvaret ännu på kommunerna, som fick ersättning för betalda nödhjälpsarbeten i efterhand.

    Ersättningen var i allmänhet mycket låg, då det inte skulle saknas incitament för den nödhjälpsarbetande att söka reguljärt arbete i första hand. En avsikt var att ofrivilligt arbetslösa skulle slippa förnedringen av att vara fattigvårdsberoende. Detta fick emellertid mycket kritik för att i realiteten vara föga mer än en ny form av fattigvård.

    Det var ju frivilligt att söka hjälp men det är la tveksamt om de hade något alternativ. Fattigvård utan arbete för familjer med arbetsföra män var nog inte att räkna med – det var en del i den svenska arbetslinjen

  2. Mira skriver:

    Ouf… Morfar hade begripit… det enda jag begriper är att granit uppenbarligen består av flera olika mineral. Och Uppsalagraniten uppsaligen av… tonalit.

    Spännande gropar i parken! Det syns att kanterna är huggna.

  3. Scribo skriver:

    @ Olle. Intressant om den tidigare fattigvården. Jag tror faktiskt att jag skall försöka läsa på lite om den också. Enligt min far var min farfar lite involverad i diverse hälparbeten och delade ut utsäde. Tydligen var det svårt då många familjer hellre svalt än tog emot allmosor.

    @Mira. Haha, Jag förstår ungefär lika mycket.

  4. skriver:

    ”Den så kallade Uppsalagraniten består mest av tonalit, men tonalit till granodiorit, granodiorit samt granodiorit till granit finns också”- Denna mening syftar till mängden SiO2 (alltså om man ska förenkla det lite, kvartshalten) där tonalit är bergarten med lägst kvartshalt, ungefär 20 % medans en granit innehåller 69 % kvarts eller mer.

    Dessa tre ”granitoider” består av mineralerna; hornblände (svart på bilden), kvarts samt en sammansättning av olika fältspater varav kalifältspat är en kaliumrik variant och som texten antyder, finner man denna ofta i Granodioriter.

    Granitoider är sura bergarter (hög kvartshalt), med basisk menas endast en lägre kvartshalt.

    Porfyrisk textur syftar till att en av mineralerna är grövre än de andra.

    Så kallade inneslutningar i värdbergarten betyder att fragment av en äldre bergart finns inkorporerat i stenen.

    Hoppas att detta var till hjälp.

  5. Scribo skriver:

    @JÅ. Jag bugar djupt för denna fantastiska förklaring. Nu förstår jag betydligt mer, Tack!

    När jag först hittade texten så googlade jag faktiskt varje ord. Det enda jag hittade var fler utredningar och avhandlingar där orden nämndes men aldrig med någon enkel förklaring, vilket faktisk var förvånande. När det gäller arkitektur arkeologi osv. så finns det ju spaltmeter skrivet som även den oinsatte kan ta till sig.

    Något jag faktiskt har reagerat över är hur lite ämnet berörs när man är ute i i skog och mark. Överallt sitter det skyltar med beskrivningar av spännande växter och fornminnen men geologin lyser nästan alltid med sin frånvaro. Jag tycker att det skulle vara både kul och spännande om ämnet kunde populariseras för jag misstänker att det finns mycket att se och beundra om man bara visste mer.

  6. Peter Bengtson skriver:

    Tekniska nomenklaturcentralen (TNC), numera Terminologicentrum, gav 1988 ut en geologisk ordlista (http://www.tnc.se/Ordlistor/11-Geologisk-ordlista-TNC-86/flypage.tpl.html), som kan vara till hjälp att dechiffrera det geologiska fackspråket.

  7. Leif Wahlström skriver:

    Fågeldammarna är av ett senare ursprung arrangerade som just fågeldammar. Minns dem inte förrän de iordningställdes till fågeldammar. Stenbrottsdammar fanns det ett flertal av i Stadsskogen. Den jag minns bäst var nog Beteldammen bredvid det nu försvunna Betelkapellet som Baptisterna hade i skogen. Detta är ganska nära fågeldammen. Stenmursrester efter huset kan man hitta.
    Pappa och jag håvade mygglarver och vattenloppor till våra akvarier i dessa dammar efter stenbrotten.
    Tror att många av dem är igenfyllda.

  8. Johnny Riert skriver:

    Närmare stan i stadskogen fanns stora stenbrott med 3-4 meter branta klippor in på slutet av 1950-talet. De fylldes med sopor och täcktes över med jord och är fortfarande öppna platser. Går man in i skogen vid Eriksbergskyrkan kommer man ut på denna öppning i skogen. Det fanns även en grusad fotbollsplan längre upp som idag är beväxt. Möjligen var även där ett stenbrott som fylldes igen kanske också med sopor. Planen fanns på 1940-60 talet med målgårdar. Kanske den anlades ännu tidigare i samband med beslutet om stadspark. Konstigt ställe då det fanns gott om öppna platser att spela fotboll på i närheten. Planen finns kvar där ännu om man går gångvägen uppifrån Rudbecksgatorna till stadskogen. Möjligen gjordes denna väg som transportväg ner tiil stensättningarna i centrum och efter ån.

Trackbacks & Pingbacks

Lämna din kommentar