Det finns dörrar och så finns det dörrar
Nu får ni tro att jag är tokig men det är något med mig och 40- och 50-talsdörrar. De flesta uppskattar väl en vacker dörr men dessa 40- och 50-talsdörrar är ofta tunga och opraktiska och många är dessutom inte ens speciellt vackra. Det som gör att jag har en böjelse för dem är att varje gång jag tar i handtaget och öppnar en sådan dörr känns det som om jag är hemma. Jag upplever dem som väldigt trygga och älskar ljudet när de slår igen. Det lustiga är att jag inte kan komma på några händelser i mitt liv som är kopplade till dessa dörrar. Jag har inte ens bott någon längre tid i ett hus med en sådan dörr vilket gör det helt obegripligt.
Oavsett varför jag har denna förkärlek för 40- och 50-talsdörrar så har det gjort att jag alltid tar mig en närmare titt på de dörrar jag passerar. Jag kan säga att det inte är någon trevlig upplevelse för under de senaste 20-30 åren har det varit en orgie i aluminiumprofiler. Det värsta är dock att även våra äldre portar sakta men säkert byts ut och det man ersätter dem med måste ses som ett hån mot de tidigare arkitekterna. Brunlackerade metalldörrar med plasthandtag verkar vara standard och de får mig att rysa. Dörrar säger så mycket om vart man är och vilken byggnad man går in i. Jag vill till och med påstå att den här gatunära arkitekturen många gånger är viktigare för oss än flashiga byggnader som bara kan upplevas på avstånd. Aluminiumdörrarnas anonymitet gör gaturummet lika intressant som ett slätstruket industriområde och ibland kan man undra om det är ett förråd eller ett hem man skall besöka.
Glädjande nog har jag sett att man på vissa nybyggda hus faktiskt har lagt ner lite arbete när man utformat portarna istället för att beställa aluminiumdörr modell 1a. Jag hoppas verkligen att det är en trend och vi får se mer av god arkitektur i framtiden.
Dela med andra:
kl. 22:05
Det där trekantiga trähandtaget är en klassiker. Greppat av tusentals händer och skönt slitet. Träform.