Huddungeby radby
Förra helgen var jag i krokarna runt Heby och hälsade på en vän. Eftersom jag alltid försöker besöka något intressant när jag är ute och åker blev det en snabbvisit i Huddungeby radby. Varför det? Ja det var vad som dök upp i Googel när jag sökte på området precis innan avfärd.
Skifteskarta upprättad 1849-50. Ett skifte var en långsam process och kunde ta många år.
För er som inte är så bevandrade i radbyar skall jag försöka förklara det så kortfatta jag kan. Radbyn har sedan urminnes tider varit ett vanligt sätt att organisera byar i Sverige. Det finns varianter men kartan ovan av Huddungeby visar en klassisk utformning. Den består av en huvudgata där bostadshusen (röda) ligger på ena sidan och ladugårdar och uthus (gula) på den andra. Det brukade också vara så att storleken på tomten i byn (eller gårdstomtens längd vid gatan) avspeglade hur stor mark man ägde utanför själva byn.
Förklaringen till varför dessa radbyar är så ovanliga idag ser vi också på kartan. Som ni ser är åkermarken uppdelad i en mängd små åkerlotter. Orsaken till det var att varje gård skulle få sin beskärda del av de olika odlingsmarkerna. Det kunde vara bördigare på ett ställer och sämre på ett annat.
Flygfoto av Huddungeby. Foto: Flygtrafik AB 1936, UM
Det här systemet var rättvist men väldigt ineffektivt. Vissa lotter kunde vara så små att det knappt gick att vända med plogen. På 1700-talet startade man därför den första skiftesreformen, storskifte, med syfte att slå ihop åkerlotterna till större enheter. Den följdes sedan av enskifte och laga skifte. Jordbruket blev effektivare men som en följd av detta splittrades byarna då bönderna tvingades flytta ut till sina nya åkermarker.
Åter till historien om Huddungeby. Den bestod på slutet av 1700-talet av 18 gårdar. 1834 sker så en katastrof. Hela byn jämnas med marken av en stor eldsvåda. Man kan tro att detta skulle vara slutet för byn men dessa bybor verkar ha varit av den segaste sorten. Vid Laga skifte på 1850-talet hade man byggt upp 16 gårdar. Vid skiftet flyttar man ut 7 gårdar och en verkar ha försvunnit utan förklaring. Idag består byn av 8 gårdar.
Det som är lite speciellt för just denna radby är att bostadshusen är ovanligt pampiga eller herrgårdslika. Det är möjligt att man i tog i för kung och fosterland när man ändå var tvungen att bygga nytt. Byn är i alla fall ett fantastiskt exempel på den stil och byggnadsteknik som användes här i mitten på 1800-talet.
Det hade varit kul om man kommit lite närmare husen men jag vågade inte kliva in i trädgårdarna. Som sagt ett kort men mycket trevligt besök i den ”nygamla” radbyn.
Dela med andra:
kl. 23:13
Visst är det fint där (och i trakten runt omkring)! Det är en speciell känsla att ströva omkring på bygatan. Anrikt är det också. Väldigt få av byggnaderna verkar dock bebodda året om.
kl. 5:11
Hej Viola_T. Ja det är lite speciellt att vandra genom gamla byar. Det är rofyllt och tiden verkar sakta ner lite.
kl. 14:51
Informativt som vanligt! Vackra hus!
kl. 21:02
Hus som dessa ger onekligen en annan bild av 1800-talets ”fattigsverige” (som i verkligheten var rikare, eller snarare mindre fattigt, än genomsnittet i Europa). För att få perspektiv på hur ”dåligt” allmogen hade det i Sverige på 1800-talet kan man tänka på att livegenskap fortfarande existerade i Ryssland när dessa hus uppfördes i Huddunge. Visst fanns det mycket fattigdom och umbäranden i Sverige på 1800-talet, men en rätt stor del av befolkningen hade det ändå relativt bra.
kl. 10:06
Vilket fint kort du tagit av vårt hus, det sista i raden, det med vita grindar.
Verkligen roligt att se.
kl. 18:14
Hej Lena. Tack för kommentaren. Det är en fantastiskt vacker by du bor i och husen är enastående.
kl. 15:16
Det är vårt hus överst på sidan, vi köpte det förra året och jag tror vi tog över det dagen efter du tog din bild, om man ska gå på datumet i marginalen. Det är mindre vildvuxet nu än då och vi har renoverat taken på både stora huset och flygeln. Vi kommer fortsätta att återställa byggnaderna till fint skick enligt antikvariska byggnadstraditioner. Byn är ju helt fantastisk, hela miljön är en ynnest att vistas i. Vi ska vara rädda om våra kulturmiljöer, och det är roligt att det finns människor som uppmärksammar kulturarvet på nära hål.
Välkommen tillbaka till vår svenska kulturskatt:-)
kl. 6:02
Gratulerar Tina. Ni har hamnat i en riktig idyll. Med några blommande fruktträd här och där så blir byn verkligen vykortslik :)