Fru och Herr Gårman
Igår passerade jag en av de nya Fru Gårman skyltarna som finns här i Uppsala. Jag tog några bilder men tänkte till både en och två gånger innan jag bestämde mig för att visa dem här på bloggen. Debatten om skyltarna har nämligen spårat ur allt för många gånger. Nu är detta ett fenomen som finns i staden och därför tillåter jag mig att ha en åsikt.
Det jag reagerar på är att man inte använt sig av den självklara lösningen och skapat en könsneutral skylt. Genom att ha två olika skyltar känns det som man förstärker skillnaderna istället för tvärt om. Att fortsätta stilisera halvägs gör ju dessutom att man ofta måste förstärka de stereotyper som många säger sig vilja motverka. Här har man onekligen gjort en tankevurpa.
Det finns dock en annan mycket viktig punkt som jag saknat i debatten. I det här fallet kanske det inte skapar några större problem men det är en viktig principiell fråga. Låt mig förklara:
Om jag åker till ett annat land och möter olika vägskyltar, oavsett hur snarlika de är, så förutsätter jag att dessa skillnader har ett trafikrelaterat syfte. Däremot skulle jag inte i min vildaste fantasi utgå ifrån att det fanns olika skyltar för samma sak på grund av politiska symbolfrågor som inte rör trafiken. Det är ju som att leka gissningsleken med trafikanterna. Trafiken är helt enkelt inte en plats för tveksamheter! Här har man frångått tummregeln att vara så tydlig som möjlig utan att motivera det med trafiksäkerhet. Det finns det inga ursäkter för.
PS. Varför använder man ordet ”fru” vilket jag upplever som tillhörande ”herr”. Borde man inte använda betekningen ”dam” eller liknande?
Dela med andra:
kl. 10:33
Eftersom man har för avsikt att ta bort så många reglerade övergångsställen runt om i Sverige kommer dessa skylatar att bli samlarobjekt, för övrigt redan hänt.
kl. 0:52
Håller med! Jag gillar ambitionen men tycker också att det befäster skillnader. Gissar att den gamla klassikern känns just för mycket klassiker för att byta ut. Designklassiker liksom. Jag gillar skyltarna i stan som folk ”hijackat” och gjort till punkare, studenter och lite av varje.