Kommunens risigaste busskurer är borta

busskur-gottsunda-gard-1.jpg
Gottsunda gård, nu.

busskur-gottsunda-gard-2.jpg
Då, 2011

Med en stor sorg i hjärtat kan jag nu meddela att de fantastiska busskurerna är borta. Jag vet inte exakt när det skedde för jag kör inte den här vägen speciellt ofta. Alla som läst den här bloggen förstår att lite av vårt kulturarv nu har försvunnit. Det känns lite som att någon har slagit sönder en runsten. Klottret i kurerna från 1970-talet var helt fantastiskt. Det fanns många drömmar om kärlek och försök till att bli evig.

busskurr-hammarby-vagskal-3.jpg
Hammarskog vägskäl, nu.

busskurr-hammarby-vagskal-1.jpg
Då, 2013

busskurr-hammarby-vagskal-2.jpg
Klottret i kuren vid Hammarskog vägskäl som sträckte sig tillbaka till mitten på 1970-talet.

Jag skrev om busskuren 2011. En kommentar i bloggen några år senare gjorde mig uppmärksam på att det fanns en till. Vid Hammarskog vägskäl stod det ytterligare en kur med det härliga 70-talsklottret. Självklart ärades den med ett besök.

 

Dela med andra:

Facebook  Twitter  Bloggy 

3 kommentarer

  1. Juuso skriver:

    Nej vad tråkigt att man demolerat ett kulturarv :(. Men man jobbar hårt med att ersätta oanvända busskurer med nya. Den här i Fålhagen har man nog aldrig använt: http://falhagen.blogspot.se/2013/04/falhagens-tommaste-busshallplats.html

    P.S. Kul att du är igång igen!

  2. tommyO skriver:

    Kulturarv eller ej, men visst var de väl ändå lite risiga ?? Kanske fara för olyckor att vänta i ett fallfärdig skjul. Att renovera skulle väl också ha förstört alla odödliga inristningar och annat, kanske man skulle ha ett litet (stort) museum för dylika klenoder.
    och JUUSO: hittade din Leche-novell på din blogg. KUL! ska följa den. Bor själv i ett Leche/Diös hus men på Luthagen.

  3. Scribo skriver:

    Visst är busskurerna risiga, till och med fula. Det är inte därför jag gillar dem. För det första är det det klottret som suttit där i över 40 år. Man hade ju nyligen en artikel där man ansåg att klottret i slottstornet var speciellt. Dessutom gillar jag dem för att de lyckats stå kvar så länge utan att någon reagerat. De var garanterat de enda i sitt slag och även lite Uppsalabusshistoria. Man kude lika gäran stadgat upp dem och låtit folk klottra i dem i några decennier till.

Trackbacks & Pingbacks

Lämna din kommentar