Scribo — perspektiv på närmiljön

Kvällsbild från Slottet, Gunillaklockan och Domkyrkan.

Jag skrattade lite när jag slutligen postade mitt förra inlägg om Läby vad. Den var den största surdegen i min lista över pågående bloggposter. Idén fick jag redan tidigt på våren 2009 och då var tanken att skriva lite om äldre delar av Eriksgatan. Först var jag ute och fotograferade stenvadet men när jag sedan upptäckte kopplingen till Läby vad kom jag på andra tankar. Den ramlade ner i min lista och där låg den tills i helgen då jag åkte iväg till Läbyvad station och fick en bild på skylten och skrev klart texten. Ett och ett halvt år för en bloggpost får väl ses som ett personligt rekord :)

Jag skall erkänna att jag faktiskt har ett helt gäng inlägg som ligger och mognar. Många består bara av några stödord medan andra är nästa helt klara och väntar bara på en sista faktakoll. Just nu har jag tre stycken som börjar närma sig årsdagen och några nya som antagligen inte kommer att bli klara förrän i vår då det är lite trevligare att vara ute. Det bör dock påpekas att det inte bara är min saktfärdighet som sätter stopp. Många gånger tar det tid att beställa fram material, besöka något arkiv med tokiga öppettider eller helt enkelt komma iväg och fotografera.

Hur som helst verkar det som det är så här jag trivs bäst med att jobba med bloggen. Massor med inlägg på lager och sedan får dagsformen avgöra vilket jag pysslar med. Nu är det bara att hugga tag i något av de andra 16 som ligger och väntar…

Hur gör ni själva? Det hänger säkert på vilket ämne man skriver om men har ni också inlägg som ni vänder och vrider på i evighet eller är det alltid snabba ryck?

Läbyvad hållplats vid den nerlagda järnvägen mellan Uppsala och Enköping.

Historien är följande, 1521 är Gustav Vasa på flykt undan ärkebiskop Gustav Trolles soldater. De blir upphunna vid något som kallas Läby stenvad väster om Uppsala och i sina försök att undkomma råkar Gustav Vasa ramlar av hästen och ner i vattnet. Kungens män vänder om och skyddar honom medan han tar sig upp igen och kan rida vidare.

På 1800-talet när det fanns en nationalromantisk strömning i landet så ville man hedra denna händelse. Man antog att vadet låg längs med landsvägen och en minnessten restes 1835 vid Läbybron med texten ”Fosterländsk mannamod räddade här Gustaf Ericsson Wasa under striden för fäderneslandet i juni månad år 1521”. Det är bara ett problem, stenen sattes upp på fel plats.

Läbybron med den felaktigt placerade minnesstenen.

Länsstyrelsen och Riksantikvarieämbetet pekar ut en annan plats för händelsen. När man dikade ut fälten söder om Läby kyrka på 1860-talet upptäckte man ett gammalt stenvad (vad 1). Vadet består av en 70 meter lång stenlagd sträcka över fältet som också antas vara en del av den gamla Eriksgatan. Två runstenar har hittats här och den ena står kvar med texten ” Jarl och Karl och Igulbjörn lät resa dessa stenar och göra denna bro efter Jovur sin fader”.

En tidig vårmorgon vid den så kallade ”runstensbron”.

Nu stannar det inte här för det finns ytterligare ett stenlagt vad några hundra meter österut (vad 2). Det ligger precis nordost om Vadbackahögen (tidigare Vabackahögen) och vissa menar att detta mycket väl kan vara Läby vad. Enligt Riksantikvarieämbetets Fornsök så skall denna plats vara märkt som Läby vad på en karta från 1630-talet. Tyvärr har jag inte hittat kartan man refererar till. Det är antagligen svårt att avgöra vilket av de två vaden som är det rätta så vi får nog leva i ovisshet.

Det som är lite lustigt är att trots att dessa uppgifter har varit kända i över hundra år fortsätter man att koppla händelsen till fel plats. Just nu står det fel i Wikipedia och i somras hittade jag en nyutgiven guidebok med samma fel. Att jag startade inlägget med en skylt på Läbyvad hpl är att jag har läst att även den har fått sitt namn på grund av denna miss. Det är nog dags att sätta upp en informationsskylt vid minnesstenen så vi slipper se detta upprepas.

Länk till Läby vad på Google Maps.

När man snurrar runt i Uppsala och läser mycket om staden, så inser man att den så kallade Uppsalaåsen består av en uppsjö av kullar och höjder med olika namn. Det kan till och med bli lite förvirrande och det slutade med att jag gjorde en lista för några år sedan. Nu har jag förfinat den med några kartor för att göra det lite mer lättförståeligt.

Vi börjar i norr med Högåsen som ligger strax söder om Gamla Uppsala. Därefter kommer Tunåsen med sina infiltrationsdammar. Här pumpar man upp vatten för att öka mängden grundvatten när det är torrt. Nästa ås är Röboåsen som mer eller mindre har försvunnit eftersom den under lång tid använts som grustag. Den kan ibland ritas ut som två kullar där den norra kallas Sanda och den södra Röbo. Söder om Röboåsen hittar vi Lötenkullen som jag faktiskt inte vet om den skall räknas som en egen ås. I en inventering sätter man likhetstecken mellan Lötenkullen och Tallbacken som är norra delen av Galgbacken. Jag har dessutom sett det motsatta där den fått tillhöra Röboåsen. Jag valde att märka ut den som en enskild åskulle bara för att slippa förvirringen. Slutligen har vi då Galgbacken som också kan se lite olika ut. Numera märks den södra delen ut som Galgbacken men på äldre kartor brukar hela området som jag ringat in kallas för Galgbacken.

I de centrala delarna av Uppsala har vi först Domberget med Domkyrkan och sedan Kasåsen med slottet. Att den kallas Kasåsen skall bero på att det för länge sedan fanns en vårdkase uppe på höjden. Söder om Kasåsen ligger Kronåsen med Sten Sturemonumentet. Denna ås sträcker sig idag från Akademiska sjukhuset och ner till Geijersdalen. Tidigare började den några hundra meter norrut men har i stora dela grävts bort.

Söder om Uppsala finns det två stora åsryggar, Ultunaåsen och Sunnerstaåsen. Jag kan även berätta att när man går lite tillbaka i tiden så kallades området söder om slottet och ner till Ultuna för Kronparken Åsen. Detta namn hittar man i många äldre kartor istället för dem vi känner idag.

Förutom dessa stora åsryggar finns det en hel del mindre kullar längs åsen som till exempel är den lilla höjden norr om Ultuna källa som kallas Kaninholmen och så självklart Liljekonvaljeholmen. Jag hoppas att jag fått det mesta rätt men om ni känner till fler delar av åsen får ni gärna skriva en kommentar.

Det verkar som kiosken som vi minns den är på väg bort och då menar jag den lilla kvartersnära byggnaden som levererade kvällstidningar och smågodis. Jag kan konstatera att de sakta men säkert minskar i antal och några nya hittar man inte ute i de nya bostadsområdena. Här har jag försökt fotografera några av dem och det ser ut som om de flesta är kvarlevor från 60- och 70-talet.

Frågan är om byggnaderna är värda att bevara eller om de kan rivas när verksamheten inte bär sig längre. Gamla bensinmackar brukar få uppmärksamhet men jag undrar om det någonsin kommer att startas någon ”kioskens vänner” här i Uppsala. Mig veterligen finns det bara en kiosk som har k-märkts och det är Sippans kiosk på Odenplan. Uppsalas kiosker är inte lika intressanta men kanske har de ett värde som minnesmärken över denna epok.

Jag som är uppväxt med kiosken tycker att det vore tråkigt om alla försvann. De väcker många glada minnen om femöreskolor och tablettaskar och om föräldrar som måste ut och handla kvällstidningen på julaftonskvällen.