Läby vad

Skylt Läbyvad hållplats
Läbyvad hållplats vid den nerlagda järnvägen mellan Uppsala och Enköping.

Historien är följande, 1521 är Gustav Vasa på flykt undan ärkebiskop Gustav Trolles soldater. De blir upphunna vid något som kallas Läby stenvad väster om Uppsala och i sina försök att undkomma råkar Gustav Vasa ramlar av hästen och ner i vattnet. Kungens män vänder om och skyddar honom medan han tar sig upp igen och kan rida vidare.

På 1800-talet när det fanns en nationalromantisk strömning i landet så ville man hedra denna händelse. Man antog att vadet låg längs med landsvägen och en minnessten restes 1835 vid Läbybron med texten ”Fosterländsk mannamod räddade här Gustaf Ericsson Wasa under striden för fäderneslandet i juni månad år 1521”. Det är bara ett problem, stenen sattes upp på fel plats.

Läbybron med minnessten
Läbybron med den felaktigt placerade minnesstenen.

Länsstyrelsen och Riksantikvarieämbetet pekar ut en annan plats för händelsen. När man dikade ut fälten söder om Läby kyrka på 1860-talet upptäckte man ett gammalt stenvad (vad 1). Vadet består av en 70 meter lång stenlagd sträcka över fältet som också antas vara en del av den gamla Eriksgatan. Två runstenar har hittats här och den ena står kvar med texten ” Jarl och Karl och Igulbjörn lät resa dessa stenar och göra denna bro efter Jovur sin fader”.

Runsten och stenvadet söder om Läby kyrka
En tidig vårmorgon vid den så kallade ”runstensbron”.

Nu stannar det inte här för det finns ytterligare ett stenlagt vad några hundra meter österut (vad 2). Det ligger precis nordost om Vadbackahögen (tidigare Vabackahögen) och vissa menar att detta mycket väl kan vara Läby vad. Enligt Riksantikvarieämbetets Fornsök så skall denna plats vara märkt som Läby vad på en karta från 1630-talet. Tyvärr har jag inte hittat kartan man refererar till. Det är antagligen svårt att avgöra vilket av de två vaden som är det rätta så vi får nog leva i ovisshet.

Karta över stenvad vid Hågaån

Det som är lite lustigt är att trots att dessa uppgifter har varit kända i över hundra år fortsätter man att koppla händelsen till fel plats. Just nu står det fel i Wikipedia och i somras hittade jag en nyutgiven guidebok med samma fel. Att jag startade inlägget med en skylt på Läbyvad hpl är att jag har läst att även den har fått sitt namn på grund av denna miss. Det är nog dags att sätta upp en informationsskylt vid minnesstenen så vi slipper se detta upprepas.

Länk till Läby vad på Google Maps.

Dela med andra:

Facebook  Twitter  Bloggy 

2 kommentarer

  1. tommy olsson skriver:

    LÄBY TRÄSK
    från naturskyddsföreningens årsskrift 1913

    ”Öfver allt på den vida Uppsalaslätten fann man i gamla
    tider träsk och vattensamlingar, där sumpfåglar höllo till, och
    där gäss, änder och vadare under flyttningstiden hade fristäder
    och samlade sig i mängd. Af dessa kärr var det omkring 7
    kilometer väster om Uppsala belägna Läby träsk det, som
    längst bibehöll sig.

    När man ännu för några få år sedan från en närbelägen
    höjd blickade ut öfver detta rätt vidsträckta träsk, såg man
    en tufvig ängsmark, där vattnet glittrade mellan tufvorna. Så
    tedde det sig under sommaren. Beckasinerna höllo då ännu
    sina lekar där på den gräsbeväxta sankmarken, vipor kretsade
    däröfver, och Storspofvens starka stämma ljöd vida omkring.

    Besökte man detta träsk under våren, fann man det van-
    ligen som en sjö, inramad af sankmarker, där massor af
    sjöfåglar funno hvila och föda under sin långa färd mot norden.
    Ej sällan såg man där ute i den lilla sjön bländhvita svanar,
    skaror af vildgäss, och änder af flera slag lågo flockvis i
    det grunda vattnet. Det sjungande ljudet af knipornas ving-
    slag uppfyllde luften och blandade sig med snäppornas läten
    och svanarnas melodiska sång.

    Under senhösten, när den långa mörka oktobernatten
    nalkades, samlades änderna från när och fjärran där i träsket,
    stundom i sådan mängd, att vattnet vida omkring var som täckt
    af dem. De hade där en fristad, då vattnet var för grundt
    för båtar och för djupt och gropigt för jägaren att vada uti.

    Detta, det sista träsk i Uppsalatrakten, existerar nu icke
    mer. Det är ett minne blott, och i dess ställe ser man nu
    en af svarta jordvallar kantad kanal, som genomskär fältet,
    och däromkring utbreda sig åkrar och torra betesmarker. ”

    en karta över området från Hembygdsföreningen
    http://www.bygdegardarna.se/labyvad/files/2014/03/La%CC%88bystigenmars-14.pdf

Trackbacks & Pingbacks

  1. Bloggposter i långbänk - Scribo – perspektiv på närmiljön

Lämna din kommentar