De blå ladornas terrorism
För cirka tio år sedan hade jag en liten väckelse och skulden till denna var faktiskt Biltema i Uppsala. Man hade nämligen tagit sig friheten att sätta reliefer i betongelementen och gett byggnaden ett spännande österländskt uttryck. En oansenlig åtgärd i sig men i sin omgivning blev det nästan provocerande. I ett område med slätstrukna köplador var denna åtgärd revolutionerade. Tack Biltema för att ni tog ett steg framåt.
Tidigare var jag väl som många andra och reflekterade inte över omgivningen. Det var inköpen som tankarna handlade om. Att området såg ut som en galen webbsida där popup-annonserna aldrig ville ta slut var bara något man accepterade för så var det på alla andra ställen. Detta bygge fick mig slutligen att inse vilka arkitektoniska slumområden dessa handelsplatser är. Kan en Biltemabutik få mig att hoppa till då är det riktigt illa.
Sedan dess har ingenting blivit bättre utan problemen bara forsätter. Förutom att vi har fått en ännu större blå lada så byggs det nu en ny Berlinmur längs med Tycho Hedéns väg. Jag vågar inte ens tänka på vad som kommer att klistras upp på dessa väggar. Ett enormt Coop vid väg 55 ökar geggan vid den infarten. Samma förfulning pågår för fullt vid Bärbyleden i öster. Jag är verkligen inte emot att man bygger nytt men måste det vara så förbaskat fult!? Någon form av gestaltningsprogram eller liknade borde vara ett minimum för dessa handelcentrum. Jag vet inte hur det är med er andra men ibland drar jag mig faktiskt för att åka ut till butikerna bara för att jag vantrivs så i miljön.
Pingat på Intressant.
Dela med andra:
kl. 9:06
Kommunernas stadsarkitekter tittar uppenbarligen åt ett helt annat håll när handelsplatser ska byggas. Kommunernas tjänstemän är så lyckliga över att stora företag vill etablera sig, så att de skriker: -Jaah, bygg! Spelar ingen roll hur det ser ut, bara det är stort och drar in pengar! Bocka, buga, niga…
kl. 9:09
PS. Ofta har jag tänkt när jag varit på sådana här ställen att varför kan man inte täcka in hela biddevitten i vildvin. Eller arkitektens dröm: Bokharabinda. Dölj eländet! Skulle ju vara helt rätt ur miljösynpunkt också. För varje exploaterad yta mark, täck en lika stor med gröna celler…