Scribo — perspektiv på närmiljön

Det pågår en liten namnstrid i Uppsala kommunfullmäktige. Man är oense om vad parken vid S:t Eriks källa skall heta och de två namn man kivas om är Artedi park och Rosénparken. Efter en lång debatt så har frågan skickats tillbaka till Namnberedningen.

De två storheterna som fått ge namn åt förslagen är Nils Rosén (1706-73) och Peter Artedi (1705-35). Rosén var en världsberömd läkare som kallas barnläkekonstens fader. Han skrev den första läroboken i barnmedicin och den kom att spridas världen över. Artedi i sin tur tog fram ett indelningssystem för fiskar liknande det som hans gode vän Linné skapade för växter.

Båda namnen är bra men jag röstar för Artediparken då jag tycker det hör ihop med den nya asptrappan som ligger i parken. Artedi är dessutom okänd för de flesta och borde få lite uppmärksamhet. Hade han inte ramlat ner i en kanal i Amsterdam och drunknat kanske han blivit lika känd som Linné.

Jag gjorde en rolig upptäckt när jag gick igenom mina fotografier av Gnistarondellen. I hörnet på en av bilderna kan man se undertecknad i en situation som känns lite pinsam så här i efterhand. De som passerade rondellen måste ha undrat vad det var för en tokstolle som hängde i en av lyktstolparna. Jag vill meddela alla trafikanter att det bara var en stackars bloggare som var i desperat behov av en bild till ett inlägg.

Designen av Gnistarondellen vid Uppsalas södra infart har varit en gåta för mig i flera år. Jag har till exempel spekulerat i om våra Uppländska åsar kan ha varit en inspirationskälla. Tyvärr har dessa funderingar inte fått mig att ändra åsikt om rondellen. Upphovsmannen får ursäkta men den känns halvfärdig och liknar mest ett upplag för tippmassor, möjligtvis ett något mer välskött sådant.

Av en slump hittade jag en gammal broschyr som innehöll en förklaring. Rondellens tema är “där stad möter land”. Enligt broschyren ska detta symboliseras med böljande vågor av gräs utformade som åkerfåror och inramade av en remsa vit sand och en bred kant i svart betong. Nu blev det tydligen ingen svart betong utan mycket sand och en smal kant med smågatsten. Jag misstänker att orsaken kan vara av säkerhetsskäl eller brist på pengar.

Trots mina nya insikter tycker jag fortfarande att rondellen liknar ett upplag för tippmassor. Större delen av året är den en samling bruna jordhögar och när det väl dyker upp något grönt är det oftast inte gräs utan ogräs som böljar i rondellen.

När jag besökte en god vän i Luthagen häromdagen så häpnade jag över en väldigt stor konstruktion som dykt upp i området. Först fick jag intrycket att man höll på att bygga någon ny fabrikslokal eller liknande men tänk så fel jag hade. Detta är nämligen ett nytt sätt att bygga hus på. Man bygger en stor montagehall med en traverskran högst upp. Huset byggs sedan ihop av element där man redan har installerat fönster, dörrar, el och tapeter. För att skydda de känsliga delarna under byggtiden kommer hela skapelsen att plastas in.

Hallen är nästan 40 meter hög och skall rymma ett åttavåningshus. Det skall byggas tre hus på platsen och kranen kommer att flyttas allt eftersom husen blir klara. Ni kan läsa mer i ett pressmeddelande på NCC:s hemsida.