Höstbild på Gunillaklockan
Jag hann med lite fotografering förra helgen och eftersom det här är en Uppsalablogg får det bli en klassisk vy med Gunillaklockan.
När jag gick igenom bilderna av klockan såg det först ut som om jag inte lyckats hålla kameran rak på en enda bild. Efter en irriterad suck upptäckte jag att det faktiskt är klockan som lutar och inte kameran. Kan det vara så att jag redan hade en bild av klockan i huvudet, där den var rak, och att jag därför inte reagerade på detta redan när jag tog bilderna. Hmm, det tål att tänka på och kanske är det så att alla mina välbekanta platser inte är så välbekanta som jag tror?
Dela med andra:
kl. 9:03
Så tror jag att det är. Man kan gå på upptäcktsfärd på sin egen bakgård. En kamera är ett sätt. Att försöka se vad som är annorlunda idag från igår är ett annat.