Uppsalakristallen

Uppsala Konsert & Kongressfasad på Uppsala Konsert & Kongress

Jag har alltid tyckt att UKK är en ganska snygg byggnad, inte den absolut skönaste men ändå tillräckligt intressant för att den skall tillföra något. En sak har dock gått mig helt förbi. När jag åter blev påmind om att det ursprungliga förslaget kallades för ”Uppsalakristallen” så blev det faktiskt en liten aha-upplevelse. Plötsligt fick alla vinklar och rektagulära plattor en mening.

bergskristall
Bergkristall, bild från Wikipedia, public domain.

Jämför man med bilden ovan av en bergkristall kan man nästan ana vad arkitekten, Johnny Svendborg Andersen, hade i tankarna. Nu vet jag förstås inte om det var just en sådan kristall han tänkte på men den passar väldigt bra som förlaga.

Nu står jag fortfarande för min tidigare liknelse med en Borg Cube men det är ju bara trevligt med fler dimensioner :)

Dela med andra:

Facebook  Twitter  Bloggy 

14 kommentarer

  1. Mira skriver:

    Hm… Jag tycker nog att din liknelse med Borg cube fortfarande är mer träffande än den skimrande bergkristallen…

  2. Margetha Lihnell-Djurskog skriver:

    Får mig att tänka på Ishavskatedralen i Tromsö.

  3. Scribo skriver:

    @Mira Ja det har du nog rätt i, likheten är slående :)

    @Margetha. Den kände jag inte till men efter lite Googlande måste jag säga att det är en fantastisk byggnad.

  4. Jessica skriver:

    Bergskristall…ja kanske det.
    Själv kan jag inte få det till annat än att det är en massa pianotangenter som spelas på överallt. Utanpå musikens hus.
    Men bergskristall var inte så dumt…

  5. Anders skriver:

    Problemet med Musikens hus är att man rev kvarteret Gerd, en av de sista intakta 1800-talsmiljöerna i Uppsala. Rivningen innebar också att rutnätsstaden/stadskärna krympte ytterligare. Mellan Dragarbrunnsgatan och Vaksalatorg ligger nu tre gigantiska kuber (”tingsrättskvarteret”, Sivia och Musikens hus). Uppsala var redan före Musikens hus en av Europas mest rivna städer.

  6. Scribo skriver:

    Anders där håller jag med dig. Det försvann flera fina hus i samband med rivningen. Kv Gerd innan konserthuset kom på plats.

  7. Karinsfotoblogg skriver:

    Ja men mer ordnad i sin struktur än den spretiga bergskristallen. Jag gillar UKK och gillar hur ljuset skiftar färg och utseende på det. Fint ljus du har fångat!

  8. Sven Ekeberg skriver:

    Ursäkta om jag anmäler en avvikande åsikt här, nämligen det reaktionära synsättet att dekonstruktivism är FULT (mer eller mindre per definition).

    Som jag ser det skall ett hus ritas för att så elegant som möjligt smälta in bland befintliga hus. Undantaget är om det finns möjlighet att riva lite trista miljöer och ersätta med något BÄTTRE (till skillnad mot det vanliga, SÄMRE), det är dessvärre sällsynt (sedan ett halvsekel).

    Helheten är det centrala i en stad, i min värld, inte kejsarens nya konst-installation.

    Den där lådan ger mig bara migrän. Fasaden fick inte ens den skimrande titanplåt som det var avsett; för att spara in litet tog man aluminiumprofiler som påminner om gjuten plast. Det blev ju helt dött, men ändå rörigt som en 10-årings star wars-leksak.

    Det snällaste jag kan säga om ”huset” är att det ur vissa vinklar liknar min Nordmende transistoradio från 1972, och så ser det förstås mycket bättre ut i mörkret ;)

    (Förlusten av Bodenska huset var riktigt riktigt illa och helt onödig. Ett av de mest sobert och smakfullt ritade 1880-talshusen, som fick stå ända till 2005. En tragisk förlust i en stad där över hälften av de stadsmässiga sena 1800-talshusen redan schaktats bort. Samtidigt en förlust av ett helt stadskvarter, som Anders påpekat.)

  9. Scribo skriver:

    Hej Sven.
    Smak och tycke är ju en högst personlig åsikt och är därför nästan omöjligt att debattera. I sak håller jag med dig och saknar också Bodenska huset. Nu finns det tyvärr inte kvar och då får man ju ta ställning till det som står där. Din åsikt är dessutom inte reaktionär. Jag har flera vänner som står på din sida när det gäller UKK :)

    Jag är inte helt med dig när det gäller att hus måste smälta in i miljö i alla lägen. Det skulle ju betyda att vi måste uppföra 70-tals hus i alla tidigare miljonprogram när man skall bygga nytt. Vi har ju faktiskt ett pågående exempel på detta. Man vill ju bygga ett nytt högre hus mot Klosterparken. Där har man tvingast anpassa arkitekturen till den redan fula byggnaden som står där. (den som innehåller Janemars och MQ). Jag tycker det är helt galet och skulle hellre se något annat mer spännande som kunde liva upp allt det som dök upp efter 60-talets rivningshysteri.

  10. Sven Ekeberg skriver:

    Hej Scribo, tack för svar!

    Det gläder mig att du har vänner med smak :)

    Med smälta in menar jag inte nödvändigtvis likhet. Det syftar mer på att en redan rörig och spretig miljö inte behöver mera oro. Tråkiga, men någotsånär lugna och diskreta hus och miljöer kan med fördel livas upp av en påkostad dekorativ byggnad, men det måste finnas någon röd tråd, helst i själva byggtekniken och materialvalet.

    För mig är det en fasa med UKK + omgivningens röra av loftgångar (både 60- och 80-tal) fasadtegel mot betong (brr), korrugerad plåt mot tegel (brr), och andra förortsstilar uppblandade med ett och annat riktigt hus i jugend och nyrenässans. Dessutom ett par exempel på typiskt halvhjärtad (på sin höjd) postmodernism.

    Som jag ser det, ett resultat av lika delar brutalitet och osäkert jämkande med för många kockar, förmodligen en av de värsta stilinfarkterna i stan (säger en del), slagen endast av sådant som Bäverns gränd, Vretgränd, och Kvarngärdet.

    För mig är det plågsamt att stå och titta ner på den här dissonanta röran och dessutom behöva skämmas för sina långväga gäster att man lät det här hända, som om inte skammen för själva lådan var nog :(

    När det gäller höghuset vid klosterparken så är jag kanske inte riktigt med dig? Visserligen är det svårt att bedöma hur det kommer att se ut, det kan förstås bli rätt trist, men för min del är det viktigaste att bryta det klaustrofobiska 3-våningars glastaket på den här delen av gågatan. Det känns ju som allt hukar när man går där, en känsla av norrländsk söndersanerad småstad, tycker jag.

    ”Spännande” är ett ord jag är rädd för, det betyder allt för ofta hejfaderittan-arkitektur (tempo/UKK/turning torso), ”liva upp” är jag också lite misstänksam mot. Men EGENTLIGEN gillar jag förstås spännande arkitektur, när det inte betyder smaklös, rörig eller tramsig. Jag tror på de små medlens kraft och på högkvalitativt materialval och hantverk. Kan man inte uppbåda detta måste man hålla sig till relativt lugna och sobra uttryck, harmoniska geometriska former och på sin höjd starka färger.

    Som du hör är jag visst reaktionär ;)

  11. Scribo skriver:

    Sven det verkar som om vi tycker ungefär likadant förutom att jag inte har några problem med UKK. Visst, området är minst sagt rörigt när det gäller uttrycken men då kan det ju vara bra med en krävande byggnad som tar bort fokus från detta. Nu hade jag nog behållit Bodenska huset om jag fick bestämma men det hade inte minskat på röran.

    Jag håller dessutom med dig när det gäller materialval osv. och att norra delen av gågatan behöver höjas. Alla dina (brr) får (brr) av mig med :)

    Det svåra med såna här diskussioner är att vi lägger våra egna erfarenheter bakom uttrycken och därför tolkar dem olika. Lugna och sobra uttryck upplevs av någon annan som kanske tråkiga och meningslösa. Du har din tolkning av spännande och jag min. Jag fick en kommentar alldeles nyligen där en person tyckte att Blåsenhus smälte bra in i miljön. Jag tycker byggnaden är ful och i det här fallet upplevde jag yttrycket ”smälta in” som en ursäkt och synonymt med ”att döljas”. Det vill säga, det är tur att det står några träd i vägen så att man slipper se byggnaden, om du förstår hur jag menar.

    Jag bör väl också nämna Tempohuset eftersom det dök upp. Det är mer en fråga om vad kan och inte kan rivas. Jag har ju skrivit om byggnaden här på bloggen och kan hålla med om att det är ett fult hus (På den gamla bilden jag visade såg dock huset ganska harmoniskt ut i sitt ursprungsskick). Ändå så tycker jag att det borde vara de sista huset att rivas (eller förändras) av alla som byggdes på 60-talet längs gågatan. Hela debatten mot rivningshysterin och den okänsliga arkitekturen startade med detta hus tillsammans med Norrmalmsregleringen i Stockholm på 60-talet. Detta gav eko i hela landet och föreningen Vårda Uppsala startade som en protest efter detta. Huset har med andra ord en rikskänd historia och är därför mycket mer värt i mina ögon än många andra byggnader, trots sina brister.

  12. S. skriver:

    Jag gillar UKK. Huset kan se fantastiskt ut i olika typer av ljus, och upplyst i mörkret. Vad gäller kvarteret Gerd så tycker inte jag att det snyggaste var trähuset som det var sånt tjafs om, utan det hus som låg längst upp….det med cykelaffären på hörnet och ett fint gårdshus. Finns ingen bild på det?

  13. tommyO skriver:

    Hej – Bodéns cykelaffär låg där i hörnet.
    Om du tar gogel och sök på BILDER : ”bodéns cykelaffär” så hittar du några fina bilder .
    Bla annat en som finns hos uppsalafoto.se / du kan också gå dit och söka på bodéns där. De har en avd med byggnader o arkitektur

  14. Anders L skriver:

    Hej! En sak är ju UKK fasad. Tycker man om den eller inte är kanske en smaksak. Jag tycker den yttre miljön är ödslig, grå och tråkig på nåt sätt. Något som verkar gälla alla nybyggen i Uppsala den senaste tiden. Det som är ytterst pinsamt är den dåliga funktionen och planeringen både ute och inne. Konstiga omotiverade nivåskillnader mellan ytorna och att fönsterplaceringen verkar slumpartad. Går man förbi en vinterkväll när det är tänt inne så ser man in i förråd och omklädningsrum! En märkligt onödig inblick i husets funktioner.

Trackbacks & Pingbacks

Lämna din kommentar