Uppsalaarkitektur
Jag irriterar mig ofta på den fantasilöshet som utmärker den senaste tidens byggande i Uppsala. Den vita och gråa nyfunkisen har dominerat under decennier och platser där det funnits möjlighet att ta ut svängarna har ofta fått en kontorsbyggnad av billigaste och enklaste sort.
Nu har debatten kommit igång igen i samband med Universitetets planer på en monstruös 7-våningsbyggnad vid Botaniska trädgården. Personligen håller jag med dem som tycker att byggnaden är totalt fantasilös och mest liknar en strandad Ålandsbåt. Det huvudsakliga problemet är dock att det är fel hus på fel plats.
Av någon outgrundlig anledning verkar det värsta skällsordet inom arkitektkretsar vara pastisch. Fråga mig inte varför? När det gäller nyfunkisen och intetsägande glasfasader så verkar man kunna upprepa sig i evighet. Jag är faktiskt förvånad över att stora glasfasader fortfarande anses som moderna trots att de uppförts under närmare hundra år. Om något skulle kallas pastisch är det väl dessa?
För att inte bara klaga så började jag fundera på vilka stildrag som skulle kunna vara speciella för Uppsala. Då menar jag inte de klassiska stilarna som till exempel jugend eller nationalromantik utan något som bara finns i Uppsala. Något som arkitekter kan inspireras av och skapa någon som har Uppsalaanknytning.
Edlingska gården.
Walmstedtska gården.
Det första som vi i Uppsala garanterat är ensamma om är vår Uppsalapanel. Där har vi flera fina exempel som till exempel Edlunska gården och Walmstedtska gården eller varför inte den gamla fackskolan på Trädgårdsgatan. Det som är karakteristiskt med denna paneltyp är det längsgående listverket under fönstren och indelningen med stående brädor.
Enligt boken Uppsalas stadsbild, Ola Ehn 1991, kan en orsak till att vi fick en egen stil bero på att vi i motsats till andra städer lät våra timmerhus stå oklädda. Vi nöjde oss med lite färg och spackel och det var först när det var dags för ombyggnad som panelen kom på plats. Utan tradition och förlagor var det kanske lätt att i stället försöka efterlikna de mer ståndaktiga puts- och stenhusen. De byggnader med Uppsalapanel som jag känner till fick den under 1860-talet.
Skisser ur Rudbecks Atlantica av Gamla Uppsala kyrka.
Den andra lokala stilen är kanske lite mer långsökt och jag får väl lägga till en lite brasklapp angående en viss tvetydighet i källorna. Enligt uppgift skall det ha varit vårt eget universalsnille Olof Rudbeck som kom upp med idén. Inspirationen var hans föreställning om hur det gamla hednatemplet i Gamla Uppsala var utformat. Han skall till och med försökt introducera stilen som den nya ”Svenskstilen”. På 1670-talet uppfördes två hus enligt ritningar av Rudbeck.
Schefferus bibliotek.
Olof Verelius bostadshus. Måling av Johan Gustaf Härstedt, årtal okänt. UUB
Olof Verelisu bostadshus vilket revs 1906. Foto: Alfred Dahlgren 1901-02. UM
De byggnader som nämns är Johannes Shefferus bibliotek och Olof Verelius bostadshus uppe vid Kamphavet (idag Martin Luthers Kings Plan). Utformningen är väl egentligen medeltida med sina blindarkader (eller vad den arkitektoniska termen är?) men det är väl inte så konstigt med tanke på förlagan. Han förfinade även byggtekniken genom att låta väggarna bli tunnare och tunnare ju högre upp man kom för att spara på material. Det bör nämnas att mansardtaket på Verelius bostad tillkom på 1700-talet och är inte originaltaket.
Det här är åtminstone några saker som våra arkitekter kan inspireras av och det finns säkert fler exempel. Om ni känner ni till fler byggstilar som är specifika för Uppsala skulle det vara kul att få höra om dessa.
Dela med andra:
kl. 8:49
Frågeställningen är intressant – att finna det typiskt upsaliensiska i stadsarkitekturen. Och att infoga något nytt. Nytt blir ofta stort och bara det kan göra ett tillskott främmande i miljön. Jag är alls inte insatt i frågan och undrar hur den tänkta universitetsbyggnaden visuellt påverkar utblickarna från Botan? och blir det skuggning?
Vilket takmaterial är vanligast i stan? Svart falsad plåt?
Hur många våningar har byggnaderna i centrum normalt?
Nog har väl stadsbyggnadskontoret gjort en stadsbildsanalys?
kl. 10:33
Jag antar, utan att vara fackinsatt som Viola här ovan, att den fantasilösa nyfunkisen håller i sig så infernaliskt helt enkelt för att den är så billig att bygga. Liknelsen med strandad Ålandsbåt är synnerligen träffande.
kl. 14:16
Nu har jag måhända inte så värst mycket emot förslaget personligen. Däremot håller jag med i princip när det kommer till arkitekters inställning till vad som är pastisch.
Glasfasaden är numera det yttersta utslaget för feghet. Genom att de inte vågar ha ett eget uttryck så uppför de byggnader som endast avspeglar sin omgivning. Den tänkta Tempo-fasaden tycks bli ett lysande exempel på dettta.
Anledningen till att jag kan vara benägen att acceptera rådande förslag hänger delvis samman med att jag inte tror att arkitekter och utförare är förmögna att göra en pastisch med tillräckligt hög kvalité.
Annars så är något som jag upplever som väldigt typiskt Uppsala den avsiktligt slarvigt pålagda putsen på tegelhus. Alltså att teglet fortfarande syns, och till och med verkar lysa igenom ett tunt laget puts.
kl. 19:14
Nog liknar Universitets administrationshus en finlandsfärja, man kan lika gärna ta och flytta ”Skeppet” från Librobäck (ska det rivas om det ska byggas hus där?) och placera på den tilltänkta platsen. Det skulle bli lika snyggt, eller fult alltså….
När det gäller egen uppsalaarkitektonik så tänker jag mer på färgval. Det finns ju några hus i Uppsala med roströdorange fasad och gula knutar och fönsterkarmar (Västgöta nation). Likaledes Halmbyboda gård i Funbo,är målad i detta färgval. Det finns säkert på andra orter också men rätt många i Uppsala.
kl. 11:28
Jo, (svenska) arkitekters avsky mot att ta upp andra historiska stilar än den modernistiska, som i dag också bör ses som en historisk stil då den funnits i närmare 100 år, är märklig. Tyvärr tror jag att det hänger samman med vilken bakgrund de som söker sig till arkitektyrket har.
Rivningarna i svenska städer under efterkrigstiden är unika i omfattning och okänslighet och de nya byggnader som uppfördes blev ofta förhållandevis låga. Det gör att nya hus i dag, som ofta är sju-åtta våningar höga, sticker ut onödigt mycket.
På 1960- och 1970-talet rev man kanske tre-fyra gånger fler hus än befogat i Uppsala. Om man i stället bara hade rivit en tredjedel eller fjärdedel av det som revs (alltså hållit sig på en mera normal europeisk nivå), men å andra sidan låtit de nya husen bli lite högre (fem-sex våningar i stället för två-tre-fyra), så hade nya tillskott på 2000-talet smält in på ett bättre sätt.
kl. 11:32
Sedan håller jag med Maria Ekholm om att färgval är viktigt. Jag har inget emot att flertalet nya hus byggs i modern stil, men det är viktigt att färgsättningen stämmer överens med den som finns på äldre hus och som smälter väl in i miljön.
Det skulle också vara kul om man ibland vågade bygga i klassisk stil, exempelvis återuppföra fasaden av Scheelehuset vid Stora torget, när man ändå skall bygga om Åhlénshuset:
http://www.digitaltmuseum.se/things/scheelehuset-vid-stora-torget-i-kvarteret/S-UM/GS09944_01?pos=25
(Resten av byggnadskomplexet får gärna vara helt modernt.)
kl. 11:37
Jämfört med det hemska Musikens hus/konserthuset (som dessutom utplånade de sista resterna av sammanhängande 1800-talsbebyggelse i östra delen av centrala Uppsala) tycker jag dock att universitetets planerade nya administrationsbyggnad ser ganska bra ut och det finns vissa referenser till bastionen på andra sidan gatan.
Jag har dessutom lite svårt att förstå varför man kallar Musikens hus/konserthuset för Forsmark 4. Så fula är väl ändå inte reaktorerna i Forsmark?!
kl. 18:36
Vad gäller dagens fula nyfunkisbyggnader så tror jag att mycket av det fula ligger i skalan. Att ett och samma kvarter ska ritas av samma arkitekt/byggföretag är kanske det största problemet (dåliga arkitekter är ett annat problem). Jämför med de äldre kvarteren i Uppsala, de är ofta väldigt brokiga. Skjul-liknande 2 våningsträhus samsas med 5 våningar brutalism och 4 våningar klassisism…
Personligen bryr jag mig inte så mycket om materialvalen, så länge byggnaderna utstrålar någon form av karaktär.
kl. 16:55
Apropå att finna det uppsaliensiska:
Det kraftigt omskrutna Resecentrum måste väl anses vara en katastrof. Jag syftar nu inte på själva funktionen (som att ingen tycks ha tänkt på att resenärer ofta har bagage, nuförtiden i form av väskor försedda med hjul, och att en jättelik trappa därför inte är särskilt lämplig i sammanhanget), inte heller på det faktum att den nya anläggningen redan knappt ett år efter invigningen delvis ser ut som nåt från en sliten förort (eftersom man inte verkar ha räknat med behovet av städning och underhåll ) – utan på att detta skulle kunna vara en terminal i, i stort sett, vilken stad som helst, i vilket land som helst.
Ingenting i detta trista bygge berättar om att det är till just Uppsala man kommit, vare sig man uppfattar staden som ”En universitetsstad med historiska anor och hektiskt studentliv” eller ”En spännande arena för epokgörande kunskap, kultur och affärer”, för att använda två beskrivningar från arbetet med Varumärke Uppsala.
kl. 10:14
Jag tycker att man ska framhäva det som beskrivs i boken Svensk trädgårdskonst som unikt för Uppsala; det framgångsrika samarbetet mellan den ”gränslösa parkförvaltningens” trio Boierth-Fredby-Laufors och stadsarkitekten Gunnar Leche som skapade en modern boendemiljö i folkhemmet som genomsyras av social omtanke med estetiska förtecken. Om nu ”kommunen” vill forsätta framhärda i sitt akademikerkomplex borde man väl lyfta fram den kulturgärning som Gunnar Leche gjorde för arbetarklassen istället för att så konsekvent försöka vara så ”storstadspretto” och bygga borgkuber och ålandsbåtar.
kl. 0:32
Nutida svensk arkitektur är ett bedrövligt kapitel. Nästan ännu bedrövligare än de stadsrivningar med vilka vi kompenserade för att vi slapp bombas under kriget, eftersom vi kunde ha lärt oss något av dem. (Eller tvingat våra beslutsfattare och skattebetalda experter att lära sig.) Hoppar här över det för att säga om blindarkaderna i Gamla Uppsala: är de inte helt enkelt de igenmurade öppningarna efter kyrkans nedbrunna sidoskepp?
kl. 5:35
@zx. Jag håller med i att svensk arkitektur under den senaste tiden är en sorglig kapitel. Idag kan jag läsa att även Länsstyrelsen tycker att det stora huset förstör miljön i området. Ett steg i rätt riktning.
Jag har faktiskt ingen aning varför kyrkan har blindarkader. Har inte tyvärr inte grävt ner mig i ämnet trots att det finns en hel del spännande böcker i ämnet.