Rivningar i Uppsala under 1960- och 1970-talet
I ett tidigare inlägg tog jag upp renoveringen av det gamla 1800-talshuset i kvarteret Brynhild. Det är inget märkligt hus men det har legat mig varmt om hjärtat och det har sin förklaring. Trots att vi bor i en stad som säkert många upplever som gammal är det faktiskt inte mycket av det gamla som återstår. Visst, det finns kvar en hel del äldre byggnader väster om Fyrisån men i resten av staden har grävskoporna fått härja fritt.
Titta på kartan nedan. Det som är blått är hus rivna mellan åren 1958 och 1978, det vill säga under en 20-årsperiod. Det var under denna tid man gick som hårdast åt staden. Trots att kartan inte visar hur det ser ut idag ger den en bra bild av hur lite av den gamla bebyggelsen som finns kvar. Vissa kvarter söder om Stora torget rev man redan i början av 1950-talet och därför saknas markeringar för dessa hus. Självklart har man rivit byggnader efter 1978 men i en betydligt långsammare takt. För att nämna ett exempel så revs det mesta i kv. Sandbacken 1985 (stadsbiblioteket).
Rivna hus i Uppsala centrum åren 1958-1978.
Med kartan i åtanke kan man bara konstatera en sak. Vi klarade oss undan bombningarna som drabbade Centraleuropa under 1940-talet. Ett decennium senare startade vi något som hade en liknande effekt på Uppsalas gamla bebyggelse.
Det måste nämnas att det inte är helt svart eller vitt. Jag har stött på flera texter som ger ett lite bredare perspektiv på saken. Innan rivningen av kvarteret S:t Per konstaterade man att det mesta var angripet av husbock. I den ”nybyggaranda” som fanns på 60-talet såg man det nog som en god gärning att rädda befolkningen från denna miljö.
Bakgård i kvarteret S:t Per. Det är svårt att tänka sig att det sett ut så här i centrala Uppsala. Foto: Ola Ehn, 1963. UM
Kvarteret S:t Per 1965-66. Foto: Manne Lindh. UM
Celsiushuset. Sitt nuvarande utseende fick den av Carl Hårleman 1741.
Min högst personliga åsikt är att det är de fåtal äldre hus som står kvar som ger staden dess karaktär och dessa skall vi hålla ett öga på. Det som uppfördes under 1960, -70- och -80-talen är för det mesta ganska ointressanta skapelser.
Nu har man valt att bygga om det gamla Tempohuset utan några större protester. Det är faktiskt ett av de få husen från perioden som är udda, har en historia och dessutom gett genklang långt utanför stadsgränsen. Innebär det att det mesta av centrumbebyggelsen från 60- och 70-talet kan byggas om eller förändras utan att folk och remissinstanser knorrar? Vem vet, men jag vill påstå att man satt ribban ganska lågt i och med detta beslut
Om man börjar bygga i centrum får vi hoppas på att beställare och byggherrar gör något som livar upp den mediokra stadskärnan. Tyvärr har de senaste 20 årens arkitektur visat att det är nyfunkis och glasfasader som gäller och inget verkar kunna ändra på detta.
Dela med andra:


kl. 19:37
I boken ”40 år med Uppsala domkyrka” utgiven 1976 som handlar om byggnadsfirman Anders Diös arbete med Uppsala domkyrka står på sid 10: ”Men så kom riksantikvarieämbetet och även andra myndigheter och yrkade på att vi inte fick börja reparera Zettervalls kyrka, utan den skulle bort och det skulle byggas en ny kyrka.”
Jag fattar texten som att Riksantikvarieämbetet ansåg att domkyrkan skulle rivas. Tur att det inte blev så. Detta var på 1930-talet.
kl. 20:19
Hej Claes-Göran. Visserligen var kyrkan i ett bedrövligt skick men att någon på RAÄ ville riva den var nytt för mig. Låter helt galet. Jag har faktiskt skrivit lite om renoveringen i det här inlägget om ängeln Gabriel.
kl. 15:19
Är det Titan jag anar där mot gulputsen?
kl. 18:44
Helt korrekt Mira. Synen din är det inget fel på :)
kl. 15:07
Uppdatering
Titan finns vid Celsiushuset men SATURNUS har inte uppstått ännu.
Det har tydligen (enl astronomerna universitetet) gått trögt i Uppsala. Planetarieprojektet blev aldrig startat. Man har haft möten med ledningen för stadsbibl och med kommunansvariga. Resoneras om Biblioteket, Vasaparken vid Biotopia Observatorieparken, Kupolen till teleskopet på Ångströmlaboratoriet
De ska tydligen vara ett möte med några nyckelpersoner i början av oktober.
Se även http://www.scribo.se/titan-sweden-solar-system
tommyO
kl. 20:45
Ja, även de nyare husen förtjänar respekt. Att glasa in Åhléns fasad låter lite galet i mina öron. Kul förresten med bilden från sextiotalet, hade ingen aning om att celsiushuset var så inbyggt!
kl. 18:11
Fin informativ karta som ger lite perspektiv när man tänker att ytterligare kvarter rivits tidigare och efter. Gillar verkligen de äldre bilderna på Celsiushuset, gillar hur huset liksom är omfamnat av de omgivande byggnaderna.
Trots att det nu gått flera decennier sedan rivningarna finns det tyvärr kvar platser med känslan av hålrum, att någonting saknas… Tänker framförallt på korsningen St:olofsgatan/Sysslomansgatan och baksidan av Åhléns. Om dessa och liknande hål skulle kunna läkas tror jag att mycket är vunnet.
Angående planerna för Åhléns så var ju det ursprungliga förslaget gjort för att man skulle kunna byta ut fasaden, nu blir det ju ett lite större ingrepp – men samtidigt tycker jag att kan finnas en poäng med att låta byggnader som till en början var tänkta att kunna ändra karaktär ska få göra det. Problemet nu är ju bara att andra fastigheter från perioden också ser ut att få nya glasfasader… Det blir kanske för mycket glas…
kl. 3:26
Jag håller med dig om hålen i staden, framförallt ytan bakom Åhlens. Jag har retat mig på den i decennier. När det gäller själva Åhlenshuset så är jag mer tveksam. Själva byggnaden har sin identitet och historia kopplad till den befintliga fasaden. Att ändra den innebär samma sak som att riva huset och bygga nytt.
När det gäller glasfasader anser jag att dessa är vidriga. Efter att ha arbetat i ett glashus i nästan 15 år kan jag säga att det finns inget värre. Persienner som går upp och ner, kallras, sol som bländar och gör bildskärmsarbete nästan omöjligt långa stunder. Ytterligare ett problem är att allt som sker utanför huset ständigt påverkar koncentrationen. Att ha en trafikerat gata i kanten av synfältet hela dagen är faktiskt väldigt problematiskt. Slutligen förstår jag inte varför någon arkitekt vill rita en fasad som ser ut som ett stökigt kontor eller som en stor persienn? Jag förstår varför byggherrar gillar glas då det är betydligt billigare än att rita och bygga fasader av annat material.
kl. 9:39
celsiushuset 1901, på digitalt museum kan man hitta många intressanta bilder
Länk till Digitala Museum, Celsiushuset.
Skriv ett gatunamn och sök och med lite tur får du upp bilder du aldrig sett
tO
kl. 16:33
Till detta kommer de husen som brunnit upp, 1980 brann Bok-Viktors gamla lokal på Drottninggatan ner där nu Länsförsäkringars kontor är, dvs huset efter hörnhuset på Drottninggatans högra sida om man kommer från Nybron i riktning Carolina. Fast tar man med de nedbrunna byggnaderna blir ju även Flustret och Saluhallen nybyggen.
Förutom de som är uppmärkta och det som hänt efter 1978 revs och byggdes det nytt under mellankrigstiden, framförallt längs med Fyrisån (Simhallen/Dag Hammarskjöldsbiblioteket, Trädgårdsgatan, vid hamnen vid Bäverns gränd)
Bäverns gränd är på så vis en ganska representativ gata för Uppsala om man vill hitta en gata som representerar alla stora byggnadsskeendena i stan, för här finns hus från alla tidsepoker då det varit stor byggnadsverksamhet i staden (mellan Kungsgatan och Dragarbrunn nybyggen från 70-talet och bred nog för två filer i varje riktning, därefter varvas det med ett par äldre hus på ena sidan och moderna hus på andra samt 30-talshusen vid Ån och Kungsängsgatan). Redan på 1930-talet diskuterade man att bredda gatan till normal standard men det tog ca 60 år innan det genomfördes till sist.
Kanske är Bäverns Gränd symptomatisk på det viset att den tid det tar för större projekt att genomföras i sin helhet i Uppsala tenderar att bli lång, andra långbänkar har det funnits gott om. Kanske kunde en Konsthall fylla upp hörnet bakom Åhléns och på så vis sluta såväl en långbänk som ett bombhål?
kl. 20:05
Måste visa mamma min, fotot från St Persgatan! Hon och pappa bodde där i deras ungdom! Kanske inte just där, men mamma har berättat att det var verkliga ruckel!
Min moster och farbror bodde på Lilla Tvärgatan, men jag hittar ingenting om den gatan! Den låg i Svartbäcken någonstans. Har du någon uppgift om denna lilla gata, som verkligen har försvunnit?
kl. 2:38
Maria, tyvärr hittar jag inget om denna gata. Jag tittade i Mats Walhbergs bok ”Uppsalas gatunamn” och han borde veta. Med det sagt så gräv gärna djupare. Du kanske är på väg att ”återupphitta” en glömd gata.
kl. 13:44
Lilla Tvärgatan upphittad
Gick från Stora Timmermansgatan till Norra Kungsgatan. Hittade detta i Källan: /http://www.upplandia.se/Uppsala_gator_1896.htm
Var låg då detta kan man fråga sig? Jo Norra Kungsgatan var den del som utgick från Kungsgatan/Råbyvägen (Fabriksgatan) och norrut. Alltså rakt över nuvarande Polishusområdet och norrut. Den bit av Norra Kungsgatan som finns kvar heter nu Adilsgatan.
Från Timmermansgatan fans det en liten tvärgata som gick mot NKungsgatan.
Den fanns kvar 1930 men ej 1943
På andra sidan gävlejärnvägen i nuvarande Torngat-områden fanns Stora Tvärgatan som en parallellgata till Råbyvägen/Fabriksgatan.
Gå till uppsala.se och titta på Stadskartan från 1884 eller 1930 http://kartan.uppsala.se/
kl. 17:42
Tack tommyO för att du tog dig tid! Jag trodde att boken Uppsalas gatunamn var ganska heltäckande men nu har vi lärt oss något annat.
Om man tittar närmare på detta, är inte Lilla Tvärgatan den stump av Adilsgatan som går österut precis i närheten av järnvägen?
kl. 12:55
Nja , en stump kan jag inte se.. Först fanns NorraKungsgatan,sedan kapade man den vid Repslagargatan och biten av Kungsgatan mellan Repslagargat o Mikaelsplan försvann. Jag ser det som att det som blev kvar av Kungsgatan döptes om till Adilsgatan.
Och Lilla Tvärgatan är precis som namnet säger;en tvärgata i 90-gr vinkel mot gamla Kungsgatan.
Kan ha fel, men så tolkar jag kartorna från 1884/1930
kl. 18:56
Tack så mycket! Jag har alltid funderat var lilla Tvärgatan låg och mamma kommer inte ihåg riktigt! Men jag funderar på när den försvann… moster och farbror (de var min mammas syster och pappas bror, därav benämningen!) bodde där på 50-talet. Kan namnet Lilla Tvärgatan levt kvar i folkmun?
kl. 19:01
När jag tittar närmare på kartan från 1961 så finns Lilla Tvärgatan med men utan namn, så det borde ju stämma att den fanns efter 30-talet. Tack TommyO för informationen!
kl. 10:59
först vill jag skriva att jag är glad att jag hittade din blogg. som infödd uppsalabo med ett intresse för i historia i olika former är den verkligen en guldgruva!
sedan är det en intressant sak där med centralbageriet. jag trodde nästan att denna bild var tagen från dragarbrunnsgatan först. det ser ut som att någon helt sonika bara vänt centralbageriet åt andra hållet!
kl. 8:37
Hej Klara. Kul att du gillar bloggen. Det där med gamla bilder brukar vara svårt. Staden har förändrats så mycket sedan början av femtitalet det att ibland kan bli riktigt förvirrande.
kl. 17:32
Ur byggnadssynvinkel måste jag tyvärr hoppas att kommunen kommer på obestånd så att så litet som möjligt byggs. Vad som helst inklusive hål är mindre illa än denna för n:te gången omtuggade, för varje gång allt kallare, tommare och internationellt mer ensartade nyfunkis.
Den politiska trenden är ju dessutom på väg tillbaka till sextiotalets rivningsanda. I förening med ett storstadskomplex som inte fanns då. Det sätter det lilla som finns kvar från före femtiotalet i en fara som kan bli akut fortare än vi anar, vill jag påstå.
kl. 17:35
Som vanligt ett trevligt och intressant inlägg, glömde jag säga.
kl. 23:43
i vinkeln vid Celciushuset fanns biografen Fågel Blå, utgångar från biosalongen var inne på gården bland de ruffiga husen och man kom ut på St:Persgatan genom en port.
kl. 22:53
Kvarteret S:t Per var inte angripet av husbock eftersom det är först nu med det varmare klimatet som den insekten börjat kunna orsaka angrepp så här långt norrut. Det där med husbocksangreppen hoppas jag sålunda att ingen går på – det är bara ett sätt för ansvariga att försöka urskulda den förstörelse de åsamkat Uppsala. Även S:t Pers klosterkyrka från 1200-talet revs ju i kvarteret, men den har inte ens dåvarande stadsarkitekten PO Lefvert påstått vara angripen av husbock.
kl. 21:38
Jag är böjd att hålla med dig delvis. Jag kan inget om husbock men det är vad jag läst. I mångt och mycket gick nog den sociala ingenjörskonsten före allt annat. De som ritade nytt och beslutade ansåg troligtvis att det både gjorde sitt bästa och gav folk ett bättre liv. Det får man acceptera men alltid ifrågasätta!
På ett vis känns detta mycket ärligare än vad man gör nu. Bara för att du har chansen skall det exploateras till max. Största boven tycker jag är Uppsala universitet. De äger av hävd en massa mark i Uppsala. Nu gör man allt för att nyttja marken genom att bygga skitfula kontorskomplex. Att vårda vårt kulturarv verkar bara vara en nagel i ögat för dem.
kl. 4:15
Björn Holm eller någon annan kunnig: hur mycket fanns kvar av S:t Pers kyrka när kvarteret revs?
kl. 13:12
XYZ o BjörnH : ang St Per och Husbockar
Om man står i hörnet Dragarbrunn/St Persgatan; utanför Pingstkyrkan och blickar mot nuv Burgers and Bears så ser man snett in mot St Pers-kvarteret/gallerian .
Den medeltida StPerskyrkan låg där, i just denna riktning, på snedden i förhållande till nuvarande kvartersplan.
Först ska man kanske påpeka att Fyrisån ända in på 1300 talet var segelbar upp till Dombron. Vattenlinjen gick alltså upp till nuv Stora Torget och kanske nästan upp mot St Per.
Kyrkan låg alltså nära strandkanten liksom den Klosteranläggning som fanns i kvarteret bredvid, där badet nu ligger. Klosterkyrkan fanns alltså i klosteranläggningen och StPer var en vanlig kyrka. En kyrkogård fanns på södra/västra delen av ”tomten”, dvs mot Svartbäcksgatan och Klostergatan.
En Kyrka i trä fanns troligen redan på 1100talet medan stenkyrkan tros ha kommit till på 1200talet. Vid utgrävningarna på 1960talet så fann man att grunden var osedvanligt rejäl och bred (1,5-2m). Möjligen kan man tänka sig att det var nödvändigt pga av att den låg nära vattnet. Däremot var överbyggnaden inte lika kraftig. Efter den stora stadsbranden på östra sidan 1543 var kyrkan helt raserad och ett kungligt påbud gjorde att den revs, liksom flera andra kyrkor.
Sten behövdes för viktigare saker som tex slottsbygget på andra sidan ån.
Kyrkogården verkar ha används för begravningar ca hundra år till – ända tills den nya stadsplanen kom till på 1600talet.
På 1960talet var området, liksom många andra delar av Uppsala med gammal bebyggelse, mest tvåvåningshus från 1700talet som ofta reverterats på 1800talet (trä som putsas med murbruk av brandskyddskäl)
Vid rivningarna upptäckte man att väggarna till den äldre sakristian från kyrkan var inbyggd i ett hus. Detta verkar tidigare ha varit okänt tidigare.
Efter utgrävningar av hela kyrkans grund, källare mm samt kartläggningar revs väggarna till Sakristian
Bilder o kartor mm finns bland annat i boken ”Uppsala Stads Historia del VII”.
Här hittar du en bild över hörnet med det snedställda hus som hade sakristian inbyggd: http://digitaltmuseum.se/011013938409
Här hittar du en bild på sakristieruinen: https://sv.wikipedia.org/wiki/Sankt_Pers_kyrka,_Uppsala
Här hittar du mera att läsa samt kartor över områden: http://samla.raa.se/xmlui/bitstream/handle/raa/7833/2014_101.pdf?sequence=1
Kyrkan revs alltså inte på 1960talet utan fyrahundra år tidigare.
Däremot kan man ju hålla med om att kyrk-resterna/sakristian definitivt inte var husbocksangripen såvida inte dessa börjat äta sten.
Och visst skulle man kanske ha kunnat spara den delen – men den hade nog blivit i korvkioskstorlek – och det var kanske svårt att hitta en vettig funktion och att motivera detta speciellt som den låg lika snett placerad som Celsiushuset.
Men en spännande tanke att spara den … i dag kanske man kunnat göra det.
Var då de andra husen i området angripna av husbock?
Kanske – de var ju gamla trähus och hur den historiska utbredningen av husbock varit vet jag inte. Men numera säger man utbredningsområde i södra Sverige och upp längs östkusten till Gävleområdet.
Varför skulle den inte finnas/funnits i Uppsala?
kl. 7:40
Tack tommyO för den fantastiska utredningen!
Det bör väl tilläggas att enligt uppgift skall stenarna som ramar in Trefaldighetskällan i Källparken vara från grundmuren av S:t Perskyrkan. Det finns med andra ord något sparat.
kl. 2:43
Ja, tack tommyO. Mycket intressant.
Själv har jag ju något slags barnatroliknande föreställning att medeltida hus river man bara inte. Jag vet att man gör det, men ändå. Det här var inte ens ett (halvt) medeltida hus vilket som helst.
(Bild t.o.m. på Wikipedia, där ser man. Jag glömde kolla där utan googlade och konstaterade att det där verkade för svårletat för min tid och ork.)