Obelisken i Odinslund, en riktig skattgömma

Obelisken i Odinslund och Villa Anna till höger

Att hänga på Upplandsmuseets faktarum och slöbläddra i deras material är ibland väldigt givande. Senast hittade jag ett antal artiklar skrivna på 40- och 50-talet av en herre vid namn Gustaf Brodd. Här berättar han om olika händelser ur Uppsalas historia. En som fångade mitt intresse var en text om Obelisken i Odinslund.

Del av Desprez skiss över Haga Slott, 1790-talet
Del av Desprez skiss över Haga Slott, 1790-talet. Obeliskerna vid trappan är väldigt lik vår i Odinslund med små klot i hörnen. Ett sammanträffande?

Den skall enligt artikeln ursprungligen vara menad för ett bygge ute på Drottningholm och ritad av den kände arkitekten Louis Jean Desprez. Jag har dock hittat andra källor som säger att den egentligen skulle ut till Stora Haga slott. Vid den här tiden var Desprez involverad i båda slotten så allt är möjligt. Den höggs i alla fall på Svartsjön och transporterades med stor möda mot slottet 1790. Av någon anledning blev den liggandes bredvid Drottningholmsbron och det framgår inte varför den aldrig kom till användning.

närbild av texten på Obelisken

Karl XIV Johan uppmärksammade stenen på 1830-talet och som den ekonomiske man han var tog han tillvara på den. Med små modifieringar kunde man sedan använda den till det planerade hjältemonumentet som man tänkt resa i Uppsala. Invigningen skedde 6 november 1833 och monument är rest som en hyllning till Gustaf II Adolf.

Hur var det nu med den där skatten? Jo, enligt berättelsen skall det finnas guld och silver under obelisken. Den 6 november 1832 hade man en högtidlig grundläggning, faktiskt pampigare än själva invigningen ett år senare. Studentkåren sjöng och tågade från Stora torget till Domkyrkan. Senare på kvällen samlades man runt platsen som var upplyst och hade klätts in med blått tyg med kronor. Kronprins Oskar var där med sina söner och under ceremonin murade kronprinsen in en silverask med alla valörer av Sveriges guld- och silvermynt i sockeln.

Det dyker även upp en liten anekdot i texten. Efter ceremonin skall kronprinsens son Carl lekt med den för tillfället framtagna murspaden av silver. Han svingar den så att skaftet går av vilket får kronprinsen att utbrista ”Arten röjas hos den unge”. Detta återberättas senare av landshövding von Kraemer.

En intressant historia som jag inte kan verifiera, men tillräckligt god för återberättas.

Dela med andra:

Facebook  Twitter  Bloggy 

7 kommentarer

  1. Juuso skriver:

    Mycket intressant! Jag gillar när det finns historier bakom olika händelser. Har du skrivit någonting om byggnaderna i botaniska trädgården? Och god jul! Kommer för övrigt länka till ditt inlägg om Fålhagen i början av 2012.

  2. Scribo skriver:

    Hej Juuso
    Nä, jag har faktiskt inte skrivit något om Linneanum, eller Botanicum som den ibland kallas. Jag tycker det finns en hel del skrivet om byggnaden på nätet och man vill ju gärna tillföra något om man ska ta sig an en sådan klassisk byggnad. Kul att du länkar och jag kan väl bara meddela att det snart kommer ytterligare ett Fålhagsrelaterat inlägg. God Jul själv :)

  3. Daniel von Sydow skriver:

    Det finns en annan anekdot också. Min pappa, som bodde här i som gymnasist och student, berättade att när han var ung hade någon skämtare sett inskriptionen på obelisken. Där står, ur minnet, ”Åt /Gustav II Adolph/ i svenska folkets namn/
    af /Carl XIV Johan/ den 6 november 1832.”
    Personen satte upp ett frågetecken efter inskriptionen och då får ju texten en helt annan innebörd.
    Jag har sett att hysset upprepats under min tid i stan (1965–), men någon vän av ordning tog snabbt ned frågetecknet.

  4. Scribo skriver:

    Daniel det var faktiskt ganska fyndigt :) Jag har också läst att vissa har ifrågasatt årtalet eftersom man trott att obelisken var ett gravmonument, dvs. årtalet var felaktigt och borde vara 1632 istället för 1832.

  5. Claes skriver:

    På sätt och vis lite märkligt att Karl XIV reste just en obelisk till minne av Gustav II Adolf. I det gamla Egypten var det vanligt att faraoner med tvivelaktig rätt till tronen försökte stärka sin position genom att associera sig med berömda företrädare. Detta gjordes i regel genom man renoverade deras gravmonument samt uppförde egna monoment i samma stil. Vidare var obelisken ur egyptisk synvinkel en avgörande symbol för kungamakten då endast en farao hade rätt att uppföra ett sådant monument som en gåva till sin gudomlige fader. Säkerligen såg den praktiske Karl XIV en politisk fördel med att hedra en berömd svensk krigarkung, men kände han till de historiska implikationerna av monumentets form? Ja om det kan man bara spekulera, men då Jean Baptist var av fransk härkomst och då den franske lingvisten Jean-François Champollion publicerade lösningen på hieroglyfernas gåta redan år 1822 så finns det en möjlighet. Alla egyptiska obelisker har en tydlig dedikeringsformel, vilken i någon mån beskriver deras syfte, och dess lydelse var känd av vissa franska egyptologer från åtminstone år 1829.Man kan inte veta men man kan drömma;)

  6. Scribo skriver:

    Hej Claes
    Djupa funderingar där. Som du säger kan man ju bara spekulera i Karl XIV kunskaper i egyptologi. Kanske låg det bara praktiska tankegångar bakom valet och det bara var en fråga om ”man tager vad man haver”.

  7. tommyO skriver:

    Fortsätter man förbi Obelisken så ligger ODINSLUND till vänster. Att kalla den park är väl lite överdrivet , mera en stor grusgård med träd.. Men just nu i dec 2018 finns där en (tillfällig?) skulptur . En hyllning till alla som blev skjutna under 2017.

    Fortsätter man processionsvägen förbi VillaAnna upp mot Carolina så har man där den tomt som det nu är planer på att bebygga. Obs då att detta inte heller är någon park/offentligt område utan privat mark som tidigare varit bebyggd.

Trackbacks & Pingbacks

Lämna din kommentar