Linbanan i Ulleråker
Den gamla kolgården. I bortre ända , den södra, så hittar man linbana strax utanför staketet.
Äntligen har jag varit ute och tittat på resterna av den gamla kollinbanan i Ulleråker. Det har legat högt på min lista över saker att besöka sedan bloggen Ullerkråkor berättat om den.
Linbanan användes för att forsla upp kol till panncentralen som i sin tur värmde upp Ulleråkers sjukhus. En planskiss från runt 1960 visar linbanan och byggnaderna. E58 maskinhus för kolgård och E61 panncentral och maskinverkstäder.
De nedre fundamenten söder om kolgården.
De övre fundamenten.
Panncentralen.
De nedre fundamenten står i skogsbrynet och bakom dessa hittar man både kolrester och stålvajrar. För att se om det fanns något mer kvar av linbanan tog jag mig uppför åsen. Det var inte helt lätt kan jag säga men som tur var fanns det träd och buskar att ta stöd av. I slutet av branten står det ytterligare två fundament i samma skala som de nere vid kolgården. Fortsätter man sedan i linbanans sträckning går man rakt in i den gröna väggen på den gamla panncetralen.
Närheten till Fyrisån får en att misstänka att kolen kom med båt. Någon kaj finns inte men jag undrar om det behövdes? Efter att ha synat åkanten nedanför kolgården upptäckte jag tre ordenliga pollare. De står med ett mellanrum på cirka 30 meter och vi får väl anta att de inte placerades där på grund av sin skönhet.
All cred går till Ullerkråkor som först uppmärksammade linbanan och fick mig att halka runt på åsen som en bergsget :)
Kolgård och panncentral på Google Maps
Dela med andra:
kl. 22:59
Hej Scribo, jätteroligt det här! Dels att du uppmärksammar mig *generad*, dels att du undersöker det här vidare!
Ett par-fyra saker:
1. Innan linbanan och panncentralen byggdes lossade man kol vid den kaj som finns kvar vid det gamla vindbrofästet, strax söder om Kungsängsbron. Sedan gick kolen på järnvägsspår upp till något av centralköken. Det finns en bild på just denna lossning i ”Historia om och kring Ulleråkers Sjukhus – en bildkavalkad” (Psykiatrihistoriska museet 1999).
2. Jag kan inte säga något säkert om lossningen efter att maskincentralen uppfördes 1939, men på en bild i samma bok s. 35 finns en rejäl lyftskopa vid åkanten, som man får anta både kunde lossa båtar (utan att de för den skull, som du nämner, lade till vid en kaj), och lasta kol från kolgården på linbanan.
3. En kul detalj som syns på en bild på väggen på Psykiatrihistoriska museet, är att linbanan längst upp slutar i ett torn. Man kunde ju tänka sig att den skulle gå rakt in i panncentralen, men icke: Den slutar en fem-tio meter ovanför det hus som är utmärkt som Panncentralen.
4. Jag inser nu att jag tidigare blandat ihop Panncentralen med ett mindre plåtskjul som står sydost om den men som måste ha byggts senare. När Panncentralen byggdes 1939 fanns här en enorm skorsten.
Så: Tack igen! :)
kl. 23:01
För övrigt, för att slippa halka som en bergsget igen: Det finns en stig upp för åsen alldeles väster om Vindbron. På den stigen finns ett repräcke, så behöver man inte riskera livhanken när det blir för brant :-D
kl. 17:08
Erik, tack för uppdateringen. Det är nog dags och ta sig en sväng förbi museet igen. Den där stigen med repet är ruskigt brant den med. Sista jag hasade ner för den fyllde jag skorna med kilovis med grus :)