Scribo — perspektiv på närmiljön

Hej kära vänner. Nu är jag tillbaka för nya nedslag i Uppland efter en välbehövlig ledighet. Semestern är visserligen inte slut men bloggandet har fått stå tillbaka då jag varit ute och seglat. Vi börjar med något som jag passerade på vägen hem mot Uppsala.

Nyckelstenen eller ”Sigtuna Nyckel” som den även kallas ligger på västra sidan av Skarven innan man når Sigtunafjärden. Denna sägenomspunna sten besöks bäst från sjösidan. Om jag skall vara ärlig vet jag inte ens om det går att nå den från land? Den brukar vara ett mål för skridskoåkare och lite mer äventyrliga geocachare.

Tyvärr kan jag inte säga vad som står på skylten som ni ser bredvid stenen. Det kändes alldeles för bökigt att göra ett strandhugg med segelbåten.

Del av Erik Dahlbergs teckning av Sigtuna nyckel ur verket Suecia antiqua et hodierna. 1695.

Stenen är något så ovanligt som ett gammalt sjömärke och är säkert känt sedan medeltiden. Sägnen säger att efter plundringen av Sigtuna 1187 tappade eller kastade förövarna nyckeln till stadens portar i närheten av stenen. Denna sägen tog man till sig och startade traditionen att måla nycklar på stenen. Tydligen var stenen så pass känd att den även ärades en plats i verket Suecia antiqua et hodierna på 1600-talet.

Stenen ”glömdes bort” på 1900-talet och återupptäcktes 1966. Den nyckel vi ser idag målades dit 1979 och man kan väl säga att traditionen med nyckelmålningen är tillbaka.

Karta över gården Torsätra 1707. ”Steen Sigtuna Nyckel kallat”

Idag är stenen inte lika lätt att se som den antagligen var en gång i tiden. Skogen har tätnat runt det 2 meter höga flyttblocket som dessutom har drabbats av frostsprängning och förlorat några delar.

Ett något udda utflyktsmål men ett kort besök är den värd om ni har vägarna förbi. Kanske är det en plats att pusta ut vid om ni deltar i Vikingarännet eller bara råkar passera vid nästa resa söderut.

Länk till Nyckelstenen på Google maps. Se gröna pilen.

Ja kära vänner, nu finns det inga ursäkter för att inte bege sig ut till Kungsängen. Jag var där förra helgen och inte en blomma så långt ögat kunde se. Nu är det precis tvärt om, kungsängsliljor så långt ögat kan se :) Kungsängen bjuder oss på den största förekomsten av kungsängsliljor i hela Norden. Passa på och njut av denna ynnest.

Ett litet tips är att sätta på sig skor som inte läcker för det var väldig blött i marken. Det är möjligt att det torkar upp men det skall man nog inte ta för givet.

Kungsängen på Google Maps.

Bara som en påminnelse till alla er som gillar att titta på eller fotografera blommor. Backsippan står i full blom ute i Tyskbacken i Ulltuna. Det har visserligen pågått en tid men när jag var där i söndags fanns det fortfarande mycket att titta på.

Jag har ju skrivit om denna plats tidigare men nu tog jag mig tid till att göra en karta. Det finns även en liten parkeringsplats ca 50 meter från lokalen så man behöver inte ge sig ut på någon långvandring. Bra att veta ifall man bara svischar förbi för ett kort besök.

PS. Det har varit lite tunt med uppdateringar här på bloggen. Tyvärr har jag haft mycket att stå i men förhoppningsvis skall det snart bli bättre.

Tullgarn idag med Hallsjö brädgårds övergivna byggnader.

Tullgarn, karta 1930

En läsare har gjort mig uppmärksam på det försvunna området Tullgarn. Efter att jag tagit del av hans information kunde jag inte låta bli att fråga om jag fick använda materialet till en bloggpost. Det är på intet sätt fullständigt men jag tänkte att det är lika bra att jag skriver något istället för att sitta och trycka på det. Förhoppningsvis är det någon av er läsare som kan berätta mer.

Det som jag fastnade för var en berättelse från en person som bott i område fram till mitten av 1970-talet. Det skall ha funnits fem hus i området. Tyvärr har jag inte hittat bilder på alla. Först bodde de i en 2.a på Tullgarn 1b som delades av 3 familjer. Senare flyttade de till en fyra på adressen Tullgarn 1c. Boendet var mycket enkelt och ville man till exempel tvätta sig fick man använda sig av en trätunna ute i tvättstugan. Vatten värmdes i en stor koppargryta över en eldstad.

Det som gör detta fascinerande är att vi pratar om mitten 70-talet. För mig som växt upp med dusch och andra bekvämligheter låter det helt främmande. Tänk att det fortfarande fanns bostäder i centrala Uppsala där man tvingades elda för att kunna få ett varmt bad. Nå, man kommer till nya insikter varje dag.

Gillbergska barnhemmet. Foto Ola Ehn 1964.

Tullgarn 1b, ”Barnhuset”. Fotograf och årtal okänt.

Tullgarn 1c. Gillbergska barnhemmet eller Judiska barnhemmet. Foto: Ola Ehn 1964.

Tullgarns gjuteri till vänster och Tullgarnsparken till höger i bild. Foto: Oskar Bladh 1937 (crop)

Området har en längre historia än dessa bostadshus även om det är svårt att avgör när den började. När man söker på namnet är det två saker som dyker upp förutom Tullgarnsparken och Tullgarsgatan, Tullgarns Gjuteri & Mek. Verkstad och Gillberska barnhemmet. Gjuteriet startades 1879 och fick sitt namn efter en ombildning 1899. Det är lite oklart vart det ursprungligen låg men på 1890-talet flyttar det till den byggnad som vi idag kallar ”Åsikten” längs med Östra Ågatan.

Barnhemmet inrättades 1895 och drevs fram till 1928 då det flyttade till Sysslomansgatan. Efter flytten skall husen i Tullgarnsparken stått övergivna fram tills 1939. Under kriget nekades judar politisk asyl i Sverige men genom ett privat initiativ öppnade man här ett barnhem för ensamma flyktingbarn. Enligt en berättelse i UNT var huset nergånget men verksamheten var omtyckt av de som bodde här. De sista flyktingbarnet flyttade ut runt 1946. Som berättelsen tidigare säger så hyrde man sedan ut husen som bostäder fram till mitten av 1970-talet.

Tullgarn. Gillbergska barnhemmet längst till höger bakom buskarna. Det två större byggnaderna saknar beskrivning. Foto: Alfred Dahlgren 1908.

Karta från 1882. Tullgarn med park.

Det är okänt varför området kallas för Tullgarn. Någon menar att det kan vara hämtat från Tullgarns slott i Södermanlands län men jag har inte hittat något som backar upp den teorin. Namnet verkar dock vara vedertaget för området redan 1872. Då startade man Tullgarns tändsticksfabrik söder om Ångkvarnen. Något jag inte lyckats ta reda på är vad de två större byggnaderna, som ni ser på bilden från 1908, hade för funktion. Det framgår inte om den användes av barnhemmet, var bostäder eller innehöll annan verksamhet. Någon av byggnaderna kanske var den ursprungliga tändsticksfabriken, vem vet?

Om ni vet något mer om Tullgarn är jag mycket tacksam för ett mail eller kommentar.

Att det är årets sista dag hindrar ju inte att man ger sig ut i det fantastiska vädret. Ett kort besök på Viksta stentorg var en härlig upplever. Det var lite småkyligt men det gjorde ingenting. Frosten gjorde stenarna lite mjuka och luddiga och färgen blev bättre :)

Viksta stentorg är en klapperstenstrand uppe på Uppsalaåsens högsta punkt. För 7000 år sedan när åsen tittade upp över vattenytan spolade vågorna bort allt löst material. Det som blev kvar är ett tjockt lager sten som inget kan växa i. Mycket fascinerade.

Med det här inlägget vill jag också önska alla Gott Nytt År!!!

Läs mer om Viksta stentorg som ligger tre mil norr om Uppsala.

Om ni undrar vad jag gjort idag så har jag plockat svamp. Först hade jag tänkt mig en skön vända i Lunsen men när jag hittade den där lilla kantarellen slog svampradarn igång. Det tog nog inte många minuter innan jag skramlat ihop till en liten liten smörgås :)

Jag misstänker att det finns ganska mycket rödgul trumpetsvamp och trattkantareller kvar i skogen. Alla är inte av bästa kvalitet men hade jag fortsatt leta hade nog jag nog kunnat få ihop en hel del. Kul för det hade jag faktiskt inte förväntat mig.

I helgen tog jag mig en promenad runt slottet och försökte få några bilder på Tornerparken. Tänk, jag hade glömt hur lågt solen står så här års. Trots att klockan var tolv kändes det ändå som en tidig morgon.

Jag har faktiskt skrivit om Tornerparken i ett tidigare inlägg. Då hade jag inte rotat runt bland arkiven utan var mest förundrad över att en plats som denna saknade ett officiellt namn.

Beridarebanan söder om Uppsala slott.

”Berijder Bahnen”.

Nu har jag tagit mig en närmare titt och det måste finnas fler än jag som tycker att ovanstående kartor är intressanta. Här ser ni beridarebana eller rännarbana, här benämnd ”Berijder Bahnen”, som låg söder om slottet. En plats för tornerspel och andra festligheter.

Kartorna saknar tyvärr årtal men det går ändå att placera dem någorlunda rätt i tiden. Detta går att avgör genom att titta på den övre kartan. Här hittar vi slottsträdgården vid Lugnet (nere i vänstra hörnet) som började planeras i slutet av 1630-talet. Däremot saknas trädgården som ligger väster om slottet, idag Botaniska trädgården. Den började anläggas i mitten på 1660-talet.

Riddare och tornerspel är kul men mina kunskaper i ämnet är obefintlig. Det lilla jag hittar på nätet är att Erik XIV skall ha uppfört en rännarbana söder om slottet i samband med sin kröning 1561. Om det är samma bana som vi ser på kartorna låter jag vara osagt.

Det finns även lite andra fakta som bör nämnas när man talar om Tornerparken. Den användes under lång tid av idrottsföreningen Thor. Föreningen bildades 1887 och det gör att parken kom att bli en av Sveriges första moderna idrottsplatser, av vissa kallad ”Thoran”.

Ett annat inofficiellt namn var ”Fängelseparken”. En av anledningarna till att man kom upp med ett nytt namn var att man tyckte detta var missvisande. Parken har en historia som är äldre än fängelset (uppfört 1862) och för att belysa detta valde man att ge den namnet Tornerparken.

Nu har jag varit ute och letat avrättningsplatser igen. Jag har tidigare nämnt att jag letat efter den i Vaksala socken utan framgång. Det var för några år sedan och resultatet var nedslående. Den här gången fick jag träff direkt och inte bara på en utan faktiskt på tre stycken. Idag tänker jag visa de två som är kända i Vaksala härad.

Avrättningsplatsen i Vaksala socken

Den första ligger vid Grönviken längs väg 288, det vill säga i Vaksala socken. Det är den lilla skogsbeklädda bergsknallen i fonden som ni ser ovanför bilen. Några vettiga bilder fick jag inte trots att jag snubblande runt där ute på kalhygget en bra stund. Slutligen gav jag upp och klättrade upp på en vall på andra sidan 288:an där man fick en bättre överblick.

Som ni ser på kartan från 1774 över allmänningen Örlösan så finns det både en galge och något som man misstänker är två steglingshjul. Det där med stegling var förövrigt en otäck historia som förbjöds 1841. Jag hittade dessutom information om en halshuggning som genomfördes här 1862.

På den här tiden fanns det inga träd här och området såg säkert trevligare ut då, om man nu räknar bort galgen förstås. Jag kan också nämna att strax bakom skogsdungen och avrättningsplatsen ligger Motorstadion Rörken. På kartan från 1774 så kallas mossen Rorken, utan prickar. Namnet är alltså väldigt gammalt. Här beskrivs den som full av rödmossa och mycket sank.

Avrättningsplatsen i Danmarks socken

Den andra galgbacken är en kulle med gamla stensättningar som ligger strax sydväst om Linnés Hammarby. Taket på gården skymtar ni till höger i bild. Kullen kallas för Gastbacken och skall enligt Fornsök också vara Vaksalas härads avrättningsplats. Jag har gått igenom alla tillgängliga kartor över Danmarks socken men inte hittat någon som visar detta. Nu litar jag på Riksantikvarieämbetet som säkert har tillgång till fler källor.

Gastbacken ligger väldigt nära den avrättningsplats som jag hittade vid Mora stenar. Nu tillhör den ett annat härad så det kanske inte har någon betydelse. Mycket förenklat kan man väl säga att ett härad var den rättsligt indelningen medan socknar var en kyrklig indelning och ett sätt att redovisa fastigheter.

Det jag inte lyckats utröna är om dessa två platser användes samtidigt eller om avrättningsplatsen har flyttat runt inom häradet. Uppgifterna är minst sagt knapphändiga.

Avrättningsplatsen i Vaksala socken. Se gröna pilen.
Avrättningsplatsen i Danmarks socken. Se gröna pilen.

Kylvattentornet vid Uppsala reningsverk, 33 meter högt. Ett av Uppsalas mindre vackra landmärken.

Förra helgen när jag försökte se om det fanns något kvar av snöhögen passade jag på att ta en vända runt den nya dagvattendammen ute på Kungsängen. Jag skall erkänna att jag har varit lite nyfiken på det projekt sedan man startade det vintern 2009-2010.

Nu var det faktiskt inte någon överväldigande upplevelse men det har potential. För tillfället är det väldigt öde och vissa delar påminner faktiskt mer om ett vildvuxet jordupplag än ett strövområde. Man har däremot planterat en hel del växter runt dammen och det är trevligt. Personligen hade jag gärna sett ett och annat träd men man kan väl inte få allt. Om jag skall vara ärlig så vet jag faktiskt inte om man är klar eller om det skall göras mer här ute.

Det som kändes nytt var att man kunde se Uppsala med en vattenspegel framför siluetten. Möjligtvis kan det skapa några nya spännande vyer även om det inte är Uppsalas vackraste byggnader som speglar sig i vattnet. Jag hoppas dessutom att vi får ett spännande fågelliv i och runt dammen. Just det här med fåglar är dock inte min starka sida även om jag gillar att titta på dem. Om någon läser detta som har lite mer koll, skulle det vara kul om ni kunde beskriva vad man kan förväntas hitta här i framtiden.

Nu är jag övertygad att jag kommer att vandra runt här fler gånger. Bygger man dessutom ett fågeltorn i området misstänker jag att mina vänner kommer att se till att jag hamnar här. På återseende får man väl säga…

Orsaken till att man över huvud taget byggde detta vattensystem är utbyggnaden i Boländerna. Allt större områden asfalteras vilket gör att det blir mer vatten att ta om hand om. Dammen skall avlasta det befintliga systemet samtidig som den renar vattnen. När hastigheten minskar kan smuts och partiklar sjunka till botten innan vattnet fortsätter ut i Fyrisån.