Scribo — perspektiv på närmiljön

Äntligen! Tänk att jag slutligen tog mig ut till Kungsängen i början av blomningen och inte som tidigare när det mesta passerat bästföredatum. Det är mycket roligare att tipsa om något som kommer istället för att berätta om något som redan skett. Igår hade bara ett fåtal liljor slagit ut och det fanns endast en lilja som stod tillräckligt nära för en bild. Blomningen har starta väldigt sent i år.

Jag måste förtydliga en sak. Det verkar nämligen som vissa har missförstått meningen med den utlagda spången. Den är till för att skydda blommorna och inte för att hålla besökare torrskodda. Det är alltså inget val man kan göra här. Ängen är ett naturreservat och det är meningen att besökarna skall gå på spången för att undvika att kliva på liljorna. Försök att komma ihåg detta.

Om det är någon som undrar vad det är för marktyp här ute så kallas den fuktäng eller sidvallsäng. Kungsängen översvämmas med jämna mellanrum och bilderna här ovan tog jag för ganska exakt fyra veckor sedan.

Hagunda härads avrättningsplats sedd från öster på väg mot Ramstalund.

Hagunda härads avrättningsplats sedd från väster på väg mot Uppsala.

Förra helgens vackra väder fick mig att ta en tur ut till Hagunda härads avrättningsplats. Det kanske inte är ett utflyktsmål som de flesta skulle ha valt en solig morgon men jag tyckte det var dags. Jag misstänker att de flesta som svischar förbi här inte känner till den.

Precis som med många andra gamla avrättningsplatser är den ganska osynlig idag. Landskapet såg antagligen annorlunda ut förr i tiden och idag försvinner de små kullarna när skogen tar över. I det här fallet finns det dessutom en tät granplantering i öster.

Avrättningsplatsen hittar ni längs väg 55 på vänster sida när ni kommer körandes från Uppsala mot Ramstalund. Ni hittar skogsdungen precis i efter Söderby golfbana. Det ligger en liknade skogsdunge strax före denna på en lite högre kulle. Det är lätt att ta fel så se till att ni pekar på rätt dunge när ni i blåser förbi här och berättar om er nyfunna kunskap.

Karta över Bärby ägor, 1738.

Karta över Navesta ägor, 1763. Stegelkärret.

Karta över Sätra rusthåll, 1793.

Nu till de äldre källorna. En karta från 1738 visar med en tydlig bild att detta var en avrättningsplats. Även en karta från 1763 visar detsamma. När vi sedan kommer fram till 1793 verkar det som om man öppnat en krog på platsen, självklart med namnet Galgkrogen.

Enligt en uppgift i ortnamnsarkivet skall denna krog ha varit en beryktad ”supstuga”. Det sägs också att ”spögubben”, det vill säga skarprättaren, bodde här. Nu är det svårt att kolla upp det så jag låter sanningshalten i detta bedömas av er läsare. Det fanns ett så kallat profossboställe i Navesta by, gård nr 2, vilket ligger en bit söderut. Jag undrar varför profossen skulle bo på krogen när han hade en egen gård?

Det står lite om krogen i kartbeskrivningen från 1793. Marken som tidigare var en avrättningsplats ligger inom Navesta rörgång (ägogräns). Den flyttades över till Sätra rusthåll med krogrörelse enligt en kunglig resolution från 1776. Det är ju möjligt att när det var slut på hängningarna öppnade skarprättaren en krog för att få in lite pengar.

När det kommer till namn hittar jag  ”Huvudskalleplatsen” i Ornamnsarkivet. Det namnet dyker faktiskt upp på fler gamla avrättningsplatser så jag misstänker att det var en vanlig benämning på dessa.

På andra sida väg 55 hittar vi ett kärr med det passande namnet Stegelkärret. För den som inte vet vad stegling är kan ni läsa mer här på Wikipedia. Idag är det inte mycket kvar av denna vattensamling och resterna verkar ha blivit en privat badsjö.

Självklart trängde jag mig in bland snåren och här verkar döden leva kvar. Jag vet inte varför de ligger så mycket benrester från djur inne i dungen men de fanns överallt. Annars var det inte mycket att se. En liten blockrik höjd döljer sig inne bland träden men annars är det mest snår där inne.

Ekonomiska kartan 1951.

I södra delen av dungen går det att skymta en stump av den gamla landsvägen. Tidigare gick landsvägen söder om avrättningsplatsen. På kartan har jag ritat ut vägen och streckat avrättningsplatsen. Som ni ser var delar av den gamla vägen bortodlade redan 1951.Vägen fortsätter in på golfbanan där den fortfaran används av spelarna.

Länk till platsen på Google Maps.

Har ni sett den här konstiga betongbyggnaden? Själv har jag faktiskt sneglat på den under flera år då den vintertid syns ganska bra från Stålgatan. Nu tog det ända fram tills förra veckan innan jag stannade till och undersökte den närmare. Det är faktiskt inte en dag för sent. Den kommer snart att försvinna bakom grönskan.

Jag skall erkänna att jag inte har en aning om vad det är för något. Det kanske inte är en speciellt hoppfull start på det här inlägget men jag har inte lyckats komma upp med en enda vettig förklaring. Som ni ser är den övergiven och delar av den har börjat rasa ihop. Det minskar dock inte min nyfikenhet. Vad gör denna betongbunker här ute?  Tillhörde den värmeverket, försvaret eller något annat?

Den östra ståldörren.

Den södra dörren.

Den enda någorlunda detaljerade karta är från 1952. Här kan man se en liten tillfartsväg in mot höjden. Nu kan det lika gärna vara en tillfartsväg för jordbruket som en väg fram till byggnaden. Frågan är om den ens existerade vid den här tiden.

Byggnaden har ståldörrar både i öster och söder och jag misstänker att det inte är någon vanlig jordkällare. Området saknar tidigare bebyggelse vilket annars skulle kunna vara en ledtråd. Om jag var tvungen att gissa på något så skulle det vara att den uppfördes i samband med värmeverket i början på 1960-talet.

Karta från 1952.

Egentligen skulle jag vilja springa dit med en spade och gräva fram dörren så att den går att öppna. Kanske skulle en titt inuti ge några fler uppslag. Nu vet jag att det inte kommer att ske så jag ställer frågan till er. Är det någon som vet vad denna betongkällare har används till?

För övrigt kan det väl nämnas att den skogsbevuxna kullen bakom bunkern benämns som ”Område med fornlämningsliknande naturbildningar” i Fornsök. Det skall vara några oregelbundna högar och en vall. En kort vända inne ibland snåren gav dock inget ytterligare att berätta.

Vad säger ni? Själv har jag som sagt ingen aning…

Länk till platsen på Google Maps.

Det har väl inte undgått någon Uppsalabo att vi haft problem med höga vattennivåer i Fyrisån. Jag, som så många andra, var ute redan förra fredagen och fotograferade händelsen. Trots det bestämde jag mig för att inte stressa fram ett inlägg. Jag ville läsa på innan jag publicerade något och det brukar kunna dra ut på tiden.

Det som är kul är att jag har lyckats leta upp några jämförelsebilder. Själv älskar jag jämförelser så jag antar att det måste finnas fler som gör det. Jag har skrivit ett liknande inlägg om vårfloden 2010 men förhoppningsvis misstycker ingen ifall jag upprepar mig lite. Vi börjar med jämförelsebilderna för att sedan titta på fakta och lite historia. Ni förstår säkert själva vilka bilder som visar vårfloden och vilka som inte gör det.

Vid Kvarnfallet pressade vattnet på med ordentlig kraft. Även delar av Gotlandsparken försvann under vattnet. Den undre bilden visar en solig septemberdag.

Den mest dramatiska synen utgjordes nog av restaurangen i Gillberska gårdens källare strax söder om Kvarnfallet. Här steg vattnet rejält och fyllde uteserveringen.

Det största problemet hade vi mellan Skolgata och S:t Olofsgatan där vattnet var på väg över åmurarna. Till att börja med förstärkte man med sandsäckar men det verkar som nivån höll sig någon centimeter under kanten.

En liten personlig fundering jag haft är hur väl den lilla sandstranden (som kommunen menar inte är en sandstrand) vid Idunspången skulle överleva en riktig vårflod. Jag får väl åka hit och titta igen när vattnet sjunkit undan.

Man skall komma ihåg att stora delar av Luthagen ligger väldigt lågt. När vårfloden pressar på uppstår en hel del problem som till exempel vattenfyllda källare. Trots att vattnet inte rann över kanten så brukar det hitta andra vägar. Jag gick en vända i området och på åtminstone en plats pumpade vattnet upp ur en dagvattenbrunn.

När det gäller att jämföra vattennivåerna så finns det inte många ställen som visar detta. En mätpunkt som är tillgänglig på nätet är en som mäter vattnets höjd över fallkanten på Islandsfallet. Jag misstänker att den bara ger en väldigt lokal bild av läget men vi får nöja oss med den.

Vattennivåerna har som sagt varit ovanligt höga men inte nått toppnoteringen från 1898 då vattnet nådde 1,4 meter över mätpunkten. Som ni ser i diagrammet ovan var vi nära med en notering runt 1,25 meter den 19 april. Som en jämförelse så ligger nivån runt 0.15-0,2 en torr sommar.

För den som är intresserad går det att hitta översvämningskartor över Uppsala. I ett ”worst-case scenario” så kommer stora delar av Uppsala få problem. Man räknar här med något som kallas 100-års flödet (rosa på kartan) vilket statistiskt kommer att ske vart hundrade år. På bilden finns även en teoretisk uträknad vattennivå (streckat på kartan) som motsvarar en riskklass 1 för dammar. Den senare nivån är det gissningsvis inte så stor chans att vi kommer att få uppleva men det kan ju alltid vara bra att räkna på det.

Slutligen kan jag ju inte låta bli att visa några gamla bilder från Luthagen. År 1900 var man tvungen att ta sig fram med roddbåt längs gatorna. Det är Skolgatan vi ser på den övre bilden. Här kan man skymta Eddaspången i fonden (den flyttades 1901 till sin nuvarande plats). På den undre bilden ror man omkring på Götgatan och har korsningen med Skolgatan alldeles bakom sig.

Här är ovan ser ni en karta över vilka områden som man tror var påverkade av översvämningen 1900. Röda ringen visar platsen för de gamla fotografierna. Jag hoppas att vi inte får uppleva det igen.

Phuu, det blev en riktig långt inlägg och vi får väl se om jag får skriva ett nytt nästa år.

Utsnitt ur karta över ”Gambla Vpsala kyrkiebyn”, 1640-41.

I brist på nya utflykter fortsätter jag att tipsa om olika källor jag använder när jag letar information. Denna gång handlar det om Sveriges äldsta storskaliga kartor. Det här är en databas som innehåller runt 12 000 kartor från åren 1630-1655

De här kartor hittar ni även bland Lantmäteriets historiska kartor som jag tidigare har berättat om. Det som gör just den här tjänsten speciell är två saker:

För det första så har man låtit tolka kartorna. Det gör att man har möjlighet att läsa vad det står på kartorna även om man kanske inte förstår allt. Innan denna tjänst kom på plats brydde jag mig oftast inte om dessa kartor just på grund av att de var så svåra att läsa.

Det andra som är bra är att man har försökt placera kartorna på den plats som den beskriver. Det kan tyckas som en liten sak men dessa kartor är många gånger väldigt svåra att placera. De har få likheter med dagens topologi och därför blir det ofta ett väldigt pusslande innan man har hittat platsen.

Tjänsten är väldigt lätt att använda då den bygger på Google Maps, som ni säkert redan kommit i kontakt med. För att titta på kartorna zoomar ni in i kartan och klickar på någon av de många olika markeringarna. Nu dyker det upp en informationsruta. Här måste ni klicka på fliken ”Akter” (1) för att sedan välja någon av akterna (2). Klickar ni på någon av dessa öppnas kartan i en ny flik eller i ett nytt fönster lite beroende på hur er webbläsare är konfigurerad.

När väl kartan är uppe kan ni zooma in och ut med den med hjälp av + och – knapparna uppe i verktygsfältet. Klicka i kartan med vänster musknapp och håll den nere så kan ni dra er runt i kartan precis som i de flesta andra karttjänsterna på webben. Ta er en titt bland kartorna. Kanske hittar ni något spännande.

Länk till Sveriges äldsta storskaliga kartor.

Ett busshållplatsinlägg, ja varför inte? I brist på utflykter blir man lite desperat ibland. Dagen till ära skulle det kunna vara ett mycket långsökt aprilskämt. Nu tror jag inte riktigt inlägget når upp till den nivån.

Fickhållplats

Klackhållplats

Timglashållplats / Dubbel stopphållplats

Enkel Stopphållplats

Körbanehållplats

Vägrenshållplats

Glugghållplats

Avskild hållplats

Det här handlar egentligen om all den överskottsinformation som man får genom bloggandet. För det mesta är det väldigt trevligt med ny kunskap men ibland blir det fel. Busshållplatser är ett typiskt exempel på sådan information.

Ända sedan jag lärde mig detta har jag inte kunnat få ut informationen ur skallen. Varje gång jag passerar en busshållplats tänker jag ”Oj, titta där, en klackhållplats” eller ”Ja det där var en typisk fickhållplats”. Det är precis som när man har en melodi i huvudet som man inte kan sluta nynna på.

Jag misstänker att de flesta som läser den här bloggen inte har försökt lära sig namnen på olika typer av busshållplatser. Nu sprider jag informationen vidare som ett dåligt aprilskämt. Kanske kan jag bli av med denna fixering om någon annan får den. Berätta gärna om jag lyckats med min onda plan ;)

Hur är det själva, har ni liknade hang-ups på saker som inte är speciellt livsavgörande? Själv har jag faktiskt en till som jag kanske kan berätta om i en annan bloggpost.

Ultuna källa vintern 2009/2010.

Hej, det har kommit in lite ny info om Ultuna källa. Efter mitt inlägg om kallkällan tog en av bloggens fantastiska läsare kontakt med Sveriges geologiska undersökning, SGU. Han har nu skickat mig svaret och det känns inte allt för upplyftande och något vagt. Det verkar som om jag kanske får rätt i mina antaganden även om jag hoppas att jag har fel.

Svar från KundserviceSGU: Hej igen. Jag har hört mig för lite men kan tyvärr inte ge något svar till varför källan verkar ha sinat. Vi har haft folk ute på platsen som bara kunnat konstatera att källflödet inte alls är som det brukar. Men vi fortsätter bevaka läget med källan.

Frågan är vad bevaka läget betyder? Anmäls det på något sätt, väntar man och ser om det blir bättre i vår och/eller frågar man SLU om jordhögarna i närheten (om det nu inte är SGU som godkänt jordupplaget)? Nu är det väl så att SGU är den myndighet som kan detta allra bäst så jag hoppas att de reder ut detta.

Ni får även en länk till SGU:s sida om Ultuna källa. Den ingår i deras serie om Geologiska upplevelser som är läsvärda. Länk till sidan.

Idag måste jag tyvärr rätta ett faktafel. Det har dykt upp ny information om Islandsbron vilket har fått mig att revidera mitt tidigare inlägg om bron. Felet finns även med i andra källor vilket gör att det känns extra viktigt att jag skriver om detta.

Efter att jag publicerat mitt inlägg om Islandsbron tog en läsare kontakt med mig och skickade över en hel del spännande dokument. Uppgiftslämnaren har själv skrivit en fantastisk artikel om stadens broar som jag tidigare inte hade läst. Den publicerades i föreningen Vårda Uppsalas jubileumsskrift 2004. Jag fick även ett protokoll från en besiktning av Islandsbron som Uppsala spårvägar lät göra 1906.

Islandsbron från 1841. Foto: Henri Osti, årtal okänt.

Islandsbron med nya sidostycken, troligtvis 1860-talet. Foto: Henri Osti, årtal okänt.

Den uppgift som ifrågasätts är att delar av bron skall ha ersatts med järnbalkar i samband med en renovering någon gång efter 1850. Bilderna ovan visar Islandsbron före och efter renoveringen. Det helt övertygande beviset på att detta inte stämmer är besiktningsprotokollet. Här beskriver Carl J Insulander ganska ingående brons tillstånd, reparationer och konstruktion. Det nämns även att delar av timret kan vara över 60 år gammalt, det vill säga från den första upplagan av bron. Det finns däremot inte ett enda ord skrivet om några järnbalkar vilka borde ha funnits med ifall det existerade några.

Besiktningsprotokoll från 1906 med skiss över ett av Islandsbrons brospann.

Närbild av den renoverade bron där man ser träbjälkarna under bron. Foto: Henri Osti, årtal okänt.

Uppgiftslämnaren tror att felet beror på en misstolkning av äldre fotografier. Efter att skärskådat en hel del gamla bilder är det svårt att ha en annan åsikt. På ovanstående bild ser man delar av bjälkarna som beskrivs i besiktningsprotokollet. Sidostyckena däremot liknar visserligen någon form av järn- eller stålbalkar men jag kan inte hitta något om att de skulle var en del av den bärande konstruktionen. Vi kan nog anta att se sitter där mest för utseendets skull.

Renovering av Islandsbron. Troligtvis 1880-tal. Foto: Henri Osti, årtal okänt

Ytterligare ett litet bevis hittar vi i ovanstående bild. Här har man hängt upp några plankor på utsidan av bron och det pågår en renovering av sidostyckena. Jag gissar att det inte inte är någon rostskyddsbehandling man håller på med utan här försöker man helt enkelt spackla igen gliporna mellan torkande bräder. Nu är jag ingen specialist i ämnet men med besiktningsprotokollet i bakfickan sätter jag mina pengar jag på det senare alternativet.

Vad har hänt med Ultuna källa? I vanliga fall brukar det vara öppet vatten här vintertid. Källan som är en av Uppsalas vattenrikaste släpper ut stora mängder med plusgradigt vatten vilket håller isen borta. Här har ni några jämförelsebilder. De två först bilderna är från i helgen och det ligger ett kompakt istäcke över vattnet.

Dammen är igenfrusen. Mars 2013.

Spången till källans utlopp, Kanalen till vänster. Mars 2013.

Här är två bilder från januari 2010. Jag minns att denna vinter var det väldigt kallt och när dessa bilder togs var det närmare 15 minusgrader.

Dammen januari 2010.

Kanalen från källans utlopp januari 2010.

Nedan är en bild på källan från nästkommande vinter. När det är riktigt kallt ligger det en drömsk dimma över utloppet från källan. Ett trevligt motiv som jag tagit många bilder på. Änderna verkar också gilla det öppna vattnet.

Kanalen från källans utlopp december 2010.

Är det här en naturlig variation i vattenflödet eller har något hänt? Kan källan ha påverkats av de många byggena runt omkring? Jag såg att man tippat stora mängder jord strax väster om källan i riktning mot Tyskbacken. Självklart blir man orolig att man skadat källan som med all sannolikhet har varit igång sedan 1700-talet.

Källans utformning idag. Den röda linjen är spången ut till källans utlopp.

Karta över Ultuna 1732.

En karta från 1732 visar att det fanns ganska gott om källor i området. Jag vet dock inte om just dagens källa är någon av dessa eller om den fortfarande låg under vattnet.

Nu måste jag fråga er om ni sett detta förut eller skall jag börja oroa mig för att Ultuna källa numera är ett passerat kapitel i Uppsalas historia?

Länk till området på Google maps.