Nyheterna har blivit känslo-TV

Under julhelgen har jag för ovanlighetens skull hamnat framför TV:n. Jag brukar normalt följa nyheterna i dagstidningar och på nätet och i dessa medier är fenomenet inte lika tydlig. Ni har säkert uppmärksammat detta för länge sedan men då jag i princip aldrig ser på TV så blev jag märkbart störd över detta.

Att vara nyhetsreporter idag kan inte kräva några större kunskaper då bara två frågor ställs och allt annat är sekundärt.

Hur känns det? Det spelar ingen roll om personen just vunnit 1 miljon eller mist hela sin familj och svaret är självklart för tittaren. Frågan kommer att ställas och sedan kommer svaret att fylla en stor del av nyhetsinslaget. Intervjuoffrets innersta känslor skall obevekligen delas med resten av befolkningen.

Vem bär ansvaret? Reportern springer runt och trycker upp mikrofonen i ansiktet på ett antal beslutsfattare och tjänstemän och hoppas att någon skall göra avbön eller säga något ogenomtänkt i direktsändning. Här spelar det ingen roll om händelsen är en naturkatastrof, självförvållad eller extremt osannolik. Någon måste ställas till svars hur orimligt det än må vara.

Självklart skall frågan om ansvar alltid ställas men ibland får jag känslan av att reportern hellre ser någon trampa i klaveret än lämnar ett vettigt svar.

I mina ögon har nyhetsrapporteringen i TV blivit allt för sensationslysten och enformig. Enformig i den betydelsen att man använder denna form av rapportering på allt oavsett om det gäller hemlösa katter eller mord. Fakta och saklig debatt känns mer som en parentes i inslagen.

2007 får bli ytterligare ett år utan TV.
Intressant?

Mora stenar

Mora stenarMora stenar måste vara en av Upplands mest kända sevärdheter men också den minst besökta. Platsen är inte direkt inbjudande och något storslaget hittar man inte här. Det som erbjuds är ett litet putsat stenhus och en stump asfalterad vägren där man kan parkera.

Skyltningen vid Mora stenar är inte mycket att hurra för om man nu hittar dit. Det två små plastskyltar som beskriver Mora stenar och det närliggande gravfältet är faktiskt en katastrof. Skylten om Mora stenar har lite text och två bilder. Den ena bilden är en karta med platser som inte nämns i texten och blir därför helt oförståelig. Den andra bilden är en teckning på en bebiskung!

Att köra hit en busslast med turister är nog inte möjligt utan att riskera livet på dem. Skymd sikt, bilar i hög hastighet och ingen ordentlig parkering är något som avskräcker. Jag läste för en tid sedan att kommunalpolitikerna i Knivsta har börjat fundera på hur man skall förbättra tillgängligheten. Det är inte en dag för sent och det skall bli spännande att se vad resultatet blir.

Vid Mora stenar valdes våra Svenska kungar fram till 1500-talet sedan bestämde kung Gustav (Vasa) att kronan skulle gå i arv. Den första kröningen vid Mora stenar som man hittat belägg för var Magnus Ladulås år 1275. Huset som står på platsen uppfördes 1770. Här förvaras idag några av de minnesstenar som man lät hugga efter varje kröning.

Länk till platsen på Google Maps.

Har kultursidorna några läsare kvar?

För några dagar sedan gjorde jag en liten undersökning bland vänner som läser dagstidningar med frågan om de även läste kultursidorna. Resultat: 0. Orsak: Innehållet intresserade dem inte och jag kan faktiskt förstå dem.

När kulturskribenterna verkar leva i tron att den senaste innovationen för kulturspridning var boktryckarkonsten så tror jag att det blir svårt att värva läsare. Om något inte är tryckt, uppfört på en scen eller visats i ett fysiskt rum nämns det sällan på någon kultursida. Ibland blir debatten het men där gäller det oftast anslag till tidigare nämnda företeelser eller att man recenserar andra kultursidors artiklar i samma ämnen. Att en stor del av svenska folket och framförallt den yngre generationen hittat andra forum för sin kulturkonsumtion verkar man ha förträngt.

Internet har formligen exploderat av olika kulturyttringar. Där hittar man massor av tävlingar och utställningar om design och foto, nya radiokanaler poppar upp som svampar ur jorden och folk skriver texter och dikter som aldrig förr. Något är fel när bilder som ställs ut på nätet och laddas ner av hundratusentals personer inte ens får en notis samtidigt som varenda liten fotoutställning i det lokala biblioteket kan generera spaltmeter av text på någon kultursida.

Var hittar man information om allt detta som händer på Internet i den tryckta värden? Jo, för det mesta i datatidningar! Det är lika idiotiskt som om det enda stället att hitta TV-tablån skulle vara i tekniktidningen Ljud&Bild.

Det kanske är dags för kulturskribenterna att vidga sina vyer och med sina kunskaper finna de kvaliteter som garanterat finns på Internet. Troligtvis kommer de att få fler läsare på köpet.

Rädda en lada

ÄngsladaGår ni och misströstar för att det fina gamla uthuset håller på att rasa samman på tomten? Ni kanske redan står med hammaren redo för att börja renovera den gamla ladan, jordkällaren eller sjöboden. Fram till 31 december kan ni ansöka om bidrag från Länsstyrelsen för renovering av gamla ekonomibyggnader. Bidraget kan uppgå till 50 % av renoveringskostnaden vilket inte är så illa. Är man privatperson så värderas egen tid till 175 kr/tim och motsvarande belopp kan då fås för inköp av material. Att ansöka kostar inte en krona så varför inte?

Medvetet förfall

Förfall vid BävernsgrändMisskötseln av detta hus på Bävernsgränd i Uppsala år en skandal! Att man tillåter ett hus hamna i detta tillstånd kan bara betyda en sak, rivning. Byggnaden är garanterat Uppsalas risigaste, i alla kategorier.

Min gissning är att fastighetsägaren vill åt marken men inte får riva. Man låter då byggnaden stå utan underhåll tills alla parter slutligen tvingas acceptera att den är utom all räddning.

Då förfallet pågått under många år så är jag förvånad att ingen har höjt rösten. Boende, lokalpressen men framför allt kommunen borde reagera på de allvarliga bristerna i skötseln, inte minst för att skydda gående mot fallande föremål.

Husets historiska värde har jag svårt att avgöra men en rivning av ett sådant här gammalt hus är alltid en stort förlust. Mycket av Uppsalas karaktär ligger i dess äldre bebyggelse. Allt skyddsvärt är inte samlat i centrum och jag upplever att man ständigt knaprar i kanten. Om vi inte tänker oss för så står vi snart där med en själlös stad och endast ett litet “forminnesområde” runt Domkyrkan. Jag säger det igen, skandal!

Dagar av ångest

ÅngestEnkelt att blogga. Ha! Det beror nog på vem man är. Med min inställning att inget ska göras halvhjärtat slutar det oftast med jätteprojekt.

I egen regi ska det förstås vara. Först ska ett domännamn väljas. Ångest.

Vilket bloggvertyg är bäst? Mera beslut, mer ångest och massor av forumtrådar att läsa.

Hur ska den se ut? Går igenom säkert 1000 teman till WordPress. Testar massor. Väljer några och börjar prova med egna bilder.

Besöker alla nybörjarsidor om php och CSS jag hittar. Testa, testa, testa.

Det går upp för mig att php och CSS kräver mer arbete än jag räknat med och sänker ambitionsnivån motvilligt. Ångest.

Kommer till insikt att bloggandet är en helt ny värld. Det är absolut inte samma sak som att knåpa ihop några webbsidor och få de indexerade på Google. Nytt att lära: etiketter, bloggportaler, pingar, trackbacks och massor med plugins. Nu börjar självförtroendet och entusiasmen svikta ordentligt.

De nära och kära påpekar att jag har varit frånvarande och tankspridd den senaste tiden. Mera ångest

Efter ett antal veckor med asocialt beteende och kurande framför skärmen finns det ändå kvar en viss hoppfullhet. Bloggen har tagit form och jag kan äntligen börja få fram lite inlägg.

Sista spiken i kistan. Att bubbla av idéer och åsikter är en sak, att sedan överföra dessa till skrift en annan. Uppvaknandet är hemskt. Korrekturläser mina första alster och förstår inte ett ord av vad jag skrivit. Superångest.

Jag lever i förvissningen att skrivandet blir enklare genom övning. Än har jag inte gett upp!

Jag har placerat min blogg i Uppsala på bloggkartan.se

Vallonbruken får egen skylt

Skylt VallonbrukenVallonbruken i Uppland skall få en brunvit liknande den som man har i Glasriket, Småland. Detta kan man läsa i Vägverkets författningssamling. Efter att ha läst igenom VVFS 2006:68 så tog jag mig friheten att leka lite i Photoshop och fick fram följande skylt. Vi får väl se om den övensstämmer med originalet som jag ännu inte sett.

Det är bra att man gör sådana här satsningar. Att försöka få folk att hitta ut till våra sevärdheter för bara gott med sig. Ökad kunskap och intresse hos allmänheten om våra klenoder gör att det inte lika enkelt går att missköta dessa. Arbetstillfällen kommer på köpet.

Lagerqvists Järn

En eloge till Stefan Holm på Tunabäck Fastigheter AB som har sett till så den gamla skylten till Lagerqvists Järn har bevarats. Järnhandeln har byggts om till bostäder i samband med att man renoverat och byggt nya byggnader i kvarteret. Skylten kommer att sättas upp på sin plats efter att man snyggat till den lite. En stor applåd!

Lagerqvists Järn hade verksamhet på Dragarbrunnsgatan i 107 år och gick i konkurs 1999.

Byggstopp i Linnéträdgården

Det var skönt att man tillsvidare stoppade uppförandet av servicebyggnaden i Linnéträdgården. Men varför då kan någon undra?

Nya byggnaden i LinneträdgårdenNär jag åker till en sevärdhet så önskar jag att få uppleva den i ett så oförstört skick som möjligt. Att “Disneyfiera” sevärdheter är ett oskick som jag sett fördärva andra besöksmål. Ibland har man knappt sett attraktionen bakom alla vykortsställ. Att få vandra i en park utan glassförsäljning, porslinsklirr och babblande försäljare är snart i sig en sevärdhet. Problemet för Linnéträdgården är inte utformningen av nya byggnaden utan att man vill bygga den.

Om den service som besökarna enligt byggivrarna kräver består av souvenirköp, toalettbesök samt fikapauser så borde detta kunna ordnas bakom orangeriet. Folk kan gott gå ett par meter för att ta sig till en toalett. Om detta är oacceptabelt så borde även andra besöksmål påverkas. Det skulle vara intressant att se Uppsala högar med bajjamajjor vart 50m. Fika kan folk göra på de otaliga kaféerna längs Svarbäcksgan om de anser att det lokala kaféet inte är tillräckligt mysigt. Är man trött i benen eller vill njuta stillasittande räcker det med bänkar i parken. En enklare biljettkur som plockas upp vid säsongsstart borde kunna användas vilket jag sett vid andra sevärdheter.

Jag förstår inte varför man inte har haft nya byggnader bakom orangeriet som första alternativ. Om det är drömmar om försäljningsintäkter från vykort som är orsaken till nuvarande placering så skulle det ge en bitter smak i munnen. Vid Karnaktemplet, Konungarnas dal eller Hatschepsuts tempel i Egypten har man tillåtit sig att lägga souvenirshoppar eller toalett så långt bort att man i vissa fall tvingas åka en intern buss för att nå dessa. Linnéträdgården kommer garanterat att överleva som ett stort turistmål utan nya byggnader i den känsliga parkmiljön. Man kanske till och med skulle flytta huvudingången till den entré som finns längs med Linnégatan.

Min övertygelse är att besökarna i första hand har kommit för att se trädgården och inte för att shoppa. De accepterar säkert att de måste gå några meter för att uträtta övriga behov om det medför att man får se en oförstörd park.