Försök till rekonstruktion av ärkebiskopsborgen. Teckning av John Östergren, 1929.
Uppsalas ärkebiskopsborg är troligtvis inte speciellt känd bland dagens Uppsalabor. Börjar man gräva lite i Uppsalas historia är den däremot nästan omöjlig att missa. Jag har faktiskt nämnt den någon gång tidigare här på bloggen.
Teorierna om borgen är tvetydiga och till saken hör att man aldrig har gjort en ordentlig utgrävning. Det innebär att väldigt få delar är tidsbestämda. Även dokumentation saknas då de mesta av räkenskaperna med all sannolikhet gått förlorad i någon av Uppsalas många stadsbränder.
Som källa till den här bloggposten har jag använt mig av boken: Uppsala forna ärkebiskopsborg, August Hahr, 1929.
Universitetsparken. Statyn av Erik Gustaf Geijer är placerad ungefär där det norra tornet tidigare låg.
När man rev Exercitiegården i samband med att man skulle bygga det nya Universitetshuset, 1879-1887 kom ruinerna fram i dager. Av någon outgrundlig anledning gjorde man inga undersökningar utan allt raserades under överseende av endast en arkitekt. Mycket av det som upptäcktes gjordes av intresserade stadsbor under själva rivningen, till exempel den södra rundeln. Kvar finns några fotografier och en planskiss över borgen.
Plan över ärkebiskopsborgen och det nya universitetshuset. Carl August Kihlberg, 1886.
Man vet inte hur länge gården har funnits men den första uppgiften hittar man i ett dokument av ärkebiskop Hemming som innehar ämbetet 1342-1351. Här nämns att man färdigställt stenhuset ovan källaren vilket Hahr tror är en upprustning av en tidigare gård. Enligt August Hahr uppförs även den första ringmuren i början av 1300-talet. Man bygger även ett rundtorn i dess nordöstra hörn. Åldern på rundtornet är dock ifrågasatt och vissa menar att det var Gustav Vasa som uppförde det på 1500-talet.
Norra tornet med det nya universitethuset i bakrunden. Fotograf okänd, 1886.
Norra tornet med sina tjocka murar. Fotograf okänd, 1886.
Under 1400-talet förstärks ringmursborgen och en slottskyrka uppförs på den tidigare bostaden i nordöstra hörnet. I slutet av 1400-talet närmare bestämt 1497 belägrar Sten Sture borgen. Det pågår ett bråk mellan ärkebiskopen Jakob Ulvsson, då sittandes i sin borg vid Stäket, och Sture. Borgen tar en hel del stryk vid denna belägring som slutligen intas, plundras och bränns. För sitt tilltag bannlyser Ulvsson Sten Sture.
Under första delen av 1500-talet restaureras borgen men 1521 anfalls borgen igen. Denna gång är det Gustav Vasas trupper som står utan för portarna och vill in. Borgen ägs då av den danskvänlige ärkebiskopen Gustav Trolle men just för tillfället var den hans fogde Bengt Biugg som huserade här.
När svenskarna dyker upp sätter de eld på borgen. När Biugg inser att slaget är förlorat försöker han lura motståndarna att han är kvar i borgen genom att ladda alla kanoner. När kanonerna sedan nås av elden går de av utan att någon behöver vara där. Samtidigt smiter han ut med sina män men upptäckts av några svenskar som genast tar upp förföljandet. Biugg lyckas ta sig över vadet i Flottsund och när svenskarna förstår att de inte kommer att hinna upp honom skickar de iväg några sista pilar. En träffar Biugg i armen och han avlider av skadorna några dagar senare. De som lämnats kvar i borgen murar in sig i källaren för att överleva branden och när allt lagt sig gräver de sig fram igen. Ni kan läsa mer i Gustav Is krönika, sidorna 31-34.
Nordöstra hörnet av borgen. Gustavianum syns till höger i bild. Fotograf okänd, 1886.
Sydöstra gaveln. Gustavianum till vänster i bild. Fotograf okänd, 1886.
Gustav Vasa verka ha haft stora planer för Uppsala och ärkebiskopsborgen. När han fått kontroll över borgen börjar han genast bygga upp den igen och göra den bebolig. Här hålls enligt uppgift hans kröningsfest 1528. 1543 brinner stora delar av staden ned och borgen lämnas inte orörd. Gustav Vasas vurmande för Uppsala forsätter dock och nya omfattande reparationer och förstärkningar av försvarsverket pågår mellan åren 1544-1549.
1549 lägger man grundstenarna och gräver brunnar för det nya slottet uppe på åsen. Man misstänker dock att funnits en skans här under lång tid för att skydda åsen. Det var en strategisk plats och härfrån kunde man lätt nå ärkebiskopsborgen med kanoner. Det är säkert en av många anledningar varför man valde att bygga ett nytt slott här uppe.
Uppförandet av det nya slottet gick mycket långsamt. Man vet till exempel att vid Eriks XIV kröning 1560 var man tvungen att uppföra provisoriska byggnader för att inhysa festligheterna. Det ofärdiga slottet drabbades dessutom av en brand 1572 vilket gjorde att utflyttningen från ärkebiskopsborgen drog ut på tiden. Det är antagligen först under Johans III senare regeringstid, i slutet av 1500-talet, som det nya slottet står inflyttningsklart.
Regleringskarta från 1642.
Nu följer en tid då borgens förfall ökar i allt snabbare takt. Borgen används visserligen flitigt för att inhysa prominenta gäster men det mesta satsas på det nya slottet. Man plockar även byggnadsmaterial härifrån till slottsbygget uppe på åsen. 1628 gör Gustav II Adolf om resterna till ett stall vilket faktiskt finns med på en regleringskarta från 1642. 1648 övertar Universitetet marken och på ruinerna av den gamla borgen uppför man den så kallade Exercitiegården. Den kan ni läsa mer om här.
Teckning frÃ¥n Suecia Antiqua et Hodierna 1698. Till höger ser man ruinen av det norra tornet, den sÃ¥ kallade ”Rundeln”. Ovanför syns gaveln pÃ¥ ExercitiegÃ¥rden.
Trots att kunskapen om borgen är bristfällig kan man alltid trösta sig med att mycket av den faktiskt finns kvar. Vissa delar ligger inte djupare än 15 cm under Universitetsparkens gräsmatta. Varje gång en elledning eller någonting annat skall ner i backen lär vi oss lite mer om borgen.
